Som de andra skrev nedan är det i princip seglets sidokrafter relaterat till vilka sidokrafter brädan och fenan kan producera som bestämmer hur stort segel som fungerar. När det göller seglets sidokrafter är det intressant att notera att även om tryckpunkten i seglet ligger procentuellt sett lika långt från masten kommer tryckpunktens läge över brädan att hamna längre bak än denna proventuella förändingen (*bomlängden) indikerar. Detta beror på att ett större segel i regal också är betydligt högre och att tryckpunkten ligger högre upp. När seglet lutas bakåt spelar detta in rätt mycket. Därför är det vettigt att flytta masten framåt då man kör stort segel. Ett problem med detta är att man då också flyttar riggens (och kanske seglarens) tyngdpunkt. Med tynkdpunkten för långt fram (relativt rockerkurvan) blir det svåt att komma upp i planing. Jag tror att det är här som en del av kompromissen ligger. I praktiken måste men ha en lite längre ”hyfsat rak” del av ssooplinjen för att kunna mecka på större segel.
En annan viktig del ar givetvis hur stor fena som fungerar. När man skall upp i planing måste fenen vara tillräckligt stor för att klara producera stora sidokrafter i låg fart. När man sedan fått upp farten gäller det då att häcken är tillräckligt bred för att kunna hantera de mycket stora vridkrafter fenan producerar i hög fart.
Om man inte skall ligga och pressa höjd kan man vinna mycket (i betydelsen klara sig med mindre fena och större segel) på en bra planingsteknik och bra känsla för fenans prestanda. Att komma upp i planing på lite slör ställer ju mindra krav på fenan och genom att snabbt falla av lite och dra ett par pumptag kommer man snabbt upp i planing. Sedan svänger man försiktigt tillbaka upp i vind och ser till att inte överbelasta fenen med mycket kraft på bakfoten vid för låg hastighet.
Spinout beror ofta på att man inte riktigt har den rätta känslan för vilka krafter fenan klarar.
Ola H.