Senaste nytt › Forums › Vindsurfing › Konfen Vindsurfing › Svenska vindsurfingens fader bortgången.
-
Svenska vindsurfingens fader bortgången.
Posted by anonym-anvandare on 8 februari, 2001 at 07:51I gårdagens DN fanns en text under dödsfall som hyllning till den nyligen bortgångne Pelle Fjaestad, mannen som bla. introducerade vindsurfingen i Sverige.
Vi är dig evigt tacksamma…anonym-anvandare replied 23 years, 10 months ago 11 Members · 22 Replies -
22 Replies
-
Peter_A
Guest8 februari, 2001 at 09:49rip
-
Kan bara instämma med ännu ett Dr.Masse citat: Surfa på Pelle.
Tack!
MVH///J.S.
-
Pelle
Den sport du introducerade har för några av oss också blivit till något av en
livsstil, som man inte kan vara utan, men som man också önskar att flera fick
tillfälle att uppleva och förstå.
Tack
Bosse -
Tack för denna underbara livsstil, vi är dig evigt tacksamma.
RIP
//Micke & Aja
-
Tack du anonyma som satt in denna oerhört fina gest så att vi alla får chansen att hylla denne för svensk windsurfing så viktiga man..
Och ett stort TACK till Pelle !! Mahalo..RIP -
Perfekt side-shore. Perfekt vind. ALLTID rätt segel. ALLTID rätt bräda. Fryser ALDRIG. Roligare segling varje gång. Perfekta vågor. Perfekt plattvatten. Perfekt öppet hav. Perfekt.
Där är han nu. RIP.
Surfa På Pelle!
-
Pelle berättar:
Jag och några vänner var med på en eskadersegling längs Karliforniens kust. Vid insegling till Marina del Reys hamn strax utanför S:t Monica såg jag plötsligt något mycket märkligt. Mellan vågtopparna bortom en pir, ett par konstigt formade segel som for fram och tillbaka. De dök upp och de försvann, och jag fick inte kläm på vad det var för någonting. Ingen på båten, inte ens de amerikanare som fanns ombord, kunde säga mig vad det var för någonting. Det liknade ingenting annat jag hade sett tidigare. Marinan är en av världens största, och väl i hamn tog jag en marinataxi till
den pir, där jag trodde mig kunna hitta de märkliga farkosterna. Jag fann några unga grabbar i 12-13års åldern som seglade på det som de kallade för en windsurfer. De var otroligt skickliga. De sprang ut på piren och slängde i riggen utanför vågbrytningen, sedan tillbaka till stranden där de hoppade på brädan, paddlade ut, hakade på riggen och sedan iväg med full fart. Grabbarna var inga mindre än en väldigt ung Robbie Naish och en något äldre Matt Schweitser. Det var en otrolig syn! Jag blev helt drabbad!. Jag
var bara tvungen att spinna vidare. Jag frågade grabbarna vem som hade byggt brädorna och fick namn, adress och telefonnummer till Matt, vars pappa Hoyle var huvudkonstruktör.Vad hände sedan?
Jag åkte hem, snackade ihop mig med två kompisar. Vi bildade ett bolag och ordnade bankförbindelser för uppköp av c:a 50 brädor. Det var målsättningen. Vi åkte tillbaks direkt. Grabbarna lärde mig att vindsurfa. Jag höll på att slå ihjäl mig i vågorna med centerbord och allt, men det minskade inte min entusiasm för det hela, tvärtom var jag helt upptänd av det hela. Hoyle var pank men hade formar till brädor och konstruktion till riggar så efter min beställning var produktionen igång igen.
Hur många brädor fanns innan Din beställning?
Det fanns 20 brädor och alla fanns vid marinan. De var inte ens ett år gamla. Så det var helt nytt. Det var det som var så fantastiskt. Jag fick vara med från början.
Hur gick Du vidare?
Jag kom hem med en konfirmerad beställning om 50 brädor samt agenturen för
Sverige, Europa och Främre Orienten. Nu gällde det att sälja brädor, och att få så många som möjligt att upptäcka denna fantastiska farkost. Jag började med att vara med på båtmässan i Stockholm, våren 1972.Hur såg Din monter ut?
Ja, det var det som var det luriga. Hur skulle jag kunna förklara hur vindsurfingbrädan fungerade inomhus i en hall?. Det var då som jag konstruerade den första simulatorn. Jag och min son Anders stod utomhus i snö och blåst och monterade ihop något som såg ut som en upp och nedvänd kontorsstol. Det var ingen dum känsla, det heller, att
kunna stå på land och segla. Så jag monterade helt enkelt upp hela utrustningen i hallen, så folk fick pröva. Hoyle hade också skickat över 2st super-8 filmer på grabbarna vid marinan, som jag lät visa i montern.Vad fick Du för respons ?
Under och strax efter mässan hade jag sålt hela den första beställningen, dvs 50 brädor. Då beställde jag 50 till. De första som nappade på brädan var inte vänner och bekanta och etablerat seglingsfolk, utan sk “Dare Devils”, du vet, sådana som går under benämningen “fort, farligt och oförsäkringsbart”. Kungen var däremot tidigt en vindsurfare. Hans kompisar köpte en bräda till honom, bland de 50 första, i födelsedagspresent. Det tyckte jag var lite kul.
Rullade det bara på sedan?
Ja, i princip. Jag sålde direkt till kund på Lidingö där jag hyrde ett stort garage. Jag insåg ganska snart att det hela höll på att bli för stort för mig. Efter det att jag sålt 300 brädor sålde jag agenturen för Europa och Främre Orienten till ett holländskt företag vid namn Tencate. 1974 sålde jag även den svenska agenturen till ett göteborgsföretag som hette Handic. Jag drev redan en grafisk rörelse och hade inte tillräckligt med kapital att driva hela karusellen, dessutom var jag redan 56 år när det hela började.
Hur gick det för Hoyle ?
Hoyle sökte patent på vindsurfingbrädan. Det var ingen som trodde att han skulle få det. I själva konstruktionen använde han sig av material som redan var patenterat,
t ex polhemsknuten (länken i mastfoten). Hoyle gav sig inte. Han formulerade sig så att han sökte patent på idén att kunna överföra kraft från en länk till ett segel. Polhemsknuten blev en kraftkälla. Han lyckades!
Då hade redan andra brädproducenter bildats, bl a Windglider(1975), tätt följt av Speedy, Dufour mm. Hoyle stämde hela bunten, och fick rätt.
Hoyle Schweitzer tjänade en förmögenhet genom detta, och flyttade sedemera till Ohau, Hawaii.Och vad blev kvar till Dig Pelle ?
Ja, det var några år då allt kretsade kring upptäckten och importen av brädan. Men sedan förstår du så började jag med skolverksamhet. Jag framställde den första simulatorn som sedan förfinades och förminskades med hjälp av tyska ingenjörer. Tyskarna och Holländarna var tidigt ute med framställning av bra undervisningsmetodik. I januari 1974 var jag på en 4-dagars utbildning i Holland. Jag blev den första superinstructorn i Sverige, ha, ha.
När stod den första vindsurfingskolan på plats?
Sommaren 1974 testade man skolsystemet längs den tyska kusten, mellan Kiel
och Hamburg. Man satte upp 12 skolor. I genomsnitt sålde man 10 brädor om dagen med hjälp av skolorna. Allt detta var till en början i Tencates regi, men sedan började skolorna att göra bussiness, och bröt sig loss. Det startades 900 skolor runt om i Europa under de närmaste åren! I Sverige hade vi 80 skolor när det var som mest. I många år fanns det 30 stadiga skolor med inkoppling av kommuner och fritidsnämnder. Undervisningen handlade mycket om säkerhet förutom seglinstekniken. Jag reste även runt själv och undervisade om just säkerhet.Var bedrevs Din instruktörsutbildning ?
På Södergarns kursgård, Lidingö. Där har vi även bedrivit vindsurfingskola
under alla år fram t o m sommaren 1999.Hur länge höll Du på?
Jag höll på till 1986, sedan tog min dotter Ann över.
Hur har vindsurfingen präglat Ditt liv?
Vilken svår fråga! Vindsurfingen har framför allt gett mig glädjen att träffa många fantastiska människor. Under många år kretsade allt kring vindsurfingen men det har aldrig varit jobbigt eller förenat med problem. Jag har 5 barn och 5 barnbarn och många har hjälpt till eller hållt i delar av verkamheten under åren.
När stod Du på en bräda sist?
Sommaren 1998 i Furusund. (Pelle var då 82 år!)
Vad har Du för bräda?
Jag har 3 brädor. 2 st windsurfers och en annan helt ny som jag inte kommer
ihåg namnet på?Kanske en funboard?
Nej Du! ingen sådan där bräda med massa skräp på utan en traditionell bräda,
vad var det nu den hette?Till sist, vad är Din syn på sportens utveckling ?
Jag tycker personligen att det blivit för lite folksport över det hela.
Det var tidigare en sport där man kunde hävda sig med en portion vanlig
glädje, styrka och mod. Den är idag så specialiserad att den ej lockar
flertalet, utan bara några få. Jag saknar att man tar sin bräda, gammal som
ny, och går ned till viken och har kul, i vanliga förhållanden. Jag saknar
enkelheten som fanns i sporten tidigare. ………..Tack Pelle! Rippa i frid!!
-
Denna sport har gett mig mer än något annat…tack för det Pelle!
Vila i frid!
Christian
-
Vila i frid
Jag kommer aldrig glömma dina instruktionspass.
//Pär
Log in to reply.