Man planar något tidigare med mindre nedhal, är det extremt lätt vind brukar jag släppa på nedhalet en till två centimeter. Det är lättare att pumpa seglet med lite mer uthal eftersom detta sträcker upp akterliket mer.
På de största seglen har jag en uthalsspänning som gör att seglet ligger imot bommen en bit (20-50cm). Väl uppe i planing släpper jag lite till på uthalstrimmet så att seglet ligger imot halvvägs fram på bommen för att få bättre tryck i seglet.
När vinden ökar spänner jag uthalet så att seglet precis lättar från bommen. Ökar vinden ytterligare så att jag blir överriggad drar jag det ännu hårdare för att “döda” kraften i seglet. Detta är försåss inte optimalt men man tar sig i alla fall runt banan utan att bända sig blodig.
På undanvind/läns där det handlar mycket om att gå så djupt med vinden som möjligt släpper jag uthalet tills seglet ligger imot hängselelinorna för att få en stor och djup buk och på så sätt få mer “spinnakereffekt”. Vi detta läge har jag släppt ca 10-15cm, alltså väldigt mycket.
När jag pumpar i lätt vind så börjar jag med att falla av något under halvvind, i varje pumptag skotar jag in seglet hårt, vinden följer nämligen seglet en liten stund innan seglet “stänger”. Dessutom anväder jag benen och skjuter brädan framför mig. Hela tiden flytar jag mig lite bakåt för att minska den våta ytan, väl i planing ställer jag mig i den främre fotstroppen, tar ett par pumptag till stoppar sedan in den bakre foten, först därefter krokar jag i. Det är mycket viktigt att hålla riggen uprätt och inte hänga ner denna, hög bom och korta linor hjälper till att få en upprätt position.
Brädan trimmar jag så plant jag kan genom att trycka på tårna (känns som att stå på tå). Det är mycket viktigt att man inte trycker ner lovartskanten i vattnet.
Tappar man planingen nu har man helt enkelt för små prylar…
\JIMMY