Senaste nytt › Forums › Vindsurfing › Konfen Vindsurfing › Varför vindsurfar du??
-
Varför vindsurfar du??
Publicerad av lajn på 9 april, 2003 vid 09:03ja, kan du beskriva känslan varför man är så fast i just vindsurfingen? för det är ju som ett beroende…jag har aldrig upplevt nån sport eller annan aktivitet som är så beroendeframkallande, tror att många håller med
så det skulle vara kul om just du kunde ge en förklaring, går det att förklara känslan förresten? vad är det som gör vindsurfing så speciellt??
nu hoppas jag att några olika personer kan försöka ge något svar till min lite vagt formulerade fråga
och hoppas att jag fr tillstånd till att publicera citat från de som svarar i ett litet skolarbete.har försökt förklara känslan då som jag har, så skulle vilja höra någon annans förklaring.
oj va luddigt de blev men..whatever
tackar för eventuella svar/Linus
stinger svarade 21 år, 11 månader sedan 9 Medlemmar · 13 Svar -
13 Svar
-
ska försöka svara om än något bakfullt. såhär på onsdasförmiddagen
För mej handlar det minst lika mycket om allt kring sporten som själva sporten. fixandet med prylar, hängadndet på stranden med folk i alla åldrar, gemenskapen, pullande med klubbområdet.
För att nått ska bli intressant (enligt mej) måste det finnas nått att göra. Även när vädret inte tillåter surfing. En sorts helhet. Jag själv fastnade för kulturen mer än själva sporten.
Jag har fastnat för fyra grejer i mitt liv.
Teater, där finns allt från matlagning till scenbygge och kreativitet. man träffas folk från alla åldrar och umgås.Skating (både inlines och skateboard) där man ocks har en sorts kultur som handlar mer om att umgås och ha trevligt än vem som är bäst, och man får snickra ramper och fixa med utrustningen för att det ska funka.
Foto. Både estetiskt och tekniskt och man träffar mycket folk man kan disskutera teknik och olika moment med.
Och såklart windsurfing. Som jag beskrev den tidigare.
_____________________
som sagt ganska bakfullt. -
Jag tror att bästa sättet att försöka förklara på är att
visa väl valda delar av någon schysst surfrulle för att samtidigt för en utomstående försöka förklara vad det är som är så fränt.Om inte annat så får man ju den vanliga panik känslan i kroppen då all info man ger passerar obemärkt förbi hos
utsatt object.Och just då förstår man hur jäkla svårt det är att förklara en känsla, som för övrigt säkert varierar väldigt från person till person.
Det finns inga enkla svar på din fråga, men jag är övertygad om att någon har ett bättre svar än det du just fått.
Tråkigt på jobbet, stressad…. Nu skall jag ut på min
windsurfningsbräde och ha skojj…Ha det!
-
JOHN_J_RAMBO
Gäst9 april, 2003 vid 09:36Det finns nog inte så mycket mera att skriva, det första inlägget tog orden från mitt tangjentbord
Men det finns fan inget bättre än att vara nere vid havet,strålande solsken(inte nödvändigt vis)men det är en ideal dag, 10-14m/s o solsken,massa goa gubbar nere vid vattnet som håller på göra sig surfklar!G HA!!!!
Gemenskapen på vattnet o på stranden ör supa nice.
En enda stor familj..surf familj, sedan finns det ju sådana som person som vill visa säg hägre en andra andra..Men som tur är så e det minioriteten.Länge leve surf!
-
För att det är så svårt och för att känslan och kontakten med naturen slår allt.
Hade det varit lätt så hade man tröttnat för lite av själva grejjen när man håller på med något är att det är skoj så länge man lär sig! Man tröttnar inte på jobbet om man lär sig nya saker hela tiden, även om det kan vara jobbigt och man känner sig frustrerad ibland. Kan också jämföras med Lego, det roliga är att bygga, när det är klart är det inte så skoj längre!
Känslan är obeskrivbar. Det är så många element som spelar in. Platsen man är på, höjden på vågorna, vindstyrka, hur man hanterar seglet och hur man hanterar brädan. Dessa möjligheter ger så stor frihet att ….vetefan vad jag babblar om!!!
Naturen. Att för egen maskin ta sig framåt på vattnet är inte självklart! Därför blir känslan bättre. I en segelbåt gör du samma sak, men med en bräda kommer du närmare känslan av att det är du och inte farkosten som tar sig fram på vattnet. Att jmf med exempelvis snowboard, det ligger i tyngdlagens natur att du kommer neråt när det lutar, därav inte lika annorluna som WS. En annan jmf med snowbard är att det bästa är att åka lössnö, med WS kör du konstant lössnö.
+ alla roliga prylar som man själv kan bygga ihop till en enhet, sesta, utvärdera och ständigt uppgradera. Som custom byggarna gör med sina hojjar!
+ alla polare, strandlivet och det faktum att det är ganska coolt att surfa. Det är inget man skäms att berätta för allt och alla. När man som jag börjar få ett Svensson liv känns det gött att man alltid kan ha WS som en utväg och känna att man fortfarande är lite rebell
Shit, jag tror jag var hög när jag skrev detta…. bäst å vara anonym!!
-
Hmm.. det blir svårt att sätta ord till känslan man känner, men jag gör ett försök.
Den största orsaken till att jag surfar är känslan på vattnet (konstigt va
. I lite mera krävande förhållanden blir man lixom ”ett” med brädan, alla tankar på vardagen förvinner och det enda som går runt i huvet på är de närmast kommade 10 sekunderna. Och att befinna sig på en 2.5X0.5 meters planka ”mitt” ute på havet brännandes runt i 20 knop en häftig upplevelse, speciellt när vågorna börjar bygga upp.
Det andra som gör sporten så intressant är allt övrigt runt omkring, allt från att kära ner sig i den senaste bräd-shapen, till känslan av att vakna upp till vindens tjut en ledig (helst varm!!) dag och bara måste ut till surfet fort som f-n! Sen att inte ”alla” andra i sverige också surfar är ett lite plus i kanten, viss poservarning där, ja vet
men det får än att känna sig lite speciell. Man är en surfare!!
-
I vilken annan sport, kan man känna samma fartupplevelse, och samtidigt tänja på sin egen förmåga till den yttersta gränsen utan att riskera att slå ihjäl sig, jämför med att åka på bakhjulet med en motorcykel i 200 knyck, vad händer då om det dyker upp en vägbula ??
-
ärligt talat så handlar det mycket om att det impar på tjejer…
-
Hum jag har inte surfat länge men är ändå helt såld, just grejen med att vara ett med elementen är grym, man flyter samman med vinden och vattnet. Att bara höra vindens vinande och vågornas brus och kanske sig själv tjuta av lycka när vinden sliter i ordentligt.
Sen är det en fartupplevelse som är grym, att så nära vattnet swisha fram med bara vinden som drivkraft.
Det är ju som i ett tidigare bra formulerat inlägg att jämföra med att åka bräda i lössnö (som är lätt grymmast på vintern) fast man gör det jämt nu!Sen är det ju åtminstone lite fysiskt också, måste kämpa med seglet i vinden och så… det är skönt.
Sen är det ju det här med kulturen! Helt grym och outstanding, vara nere vid stranden och känna lukten av saltvattnet och tång. Bor ju tyvärr just nu i inlandet men man ser ju iaf horisonten och så här i Vänern.
Dra en bira efter surfingen och sitta och chilla framför en brasa med polarna.
Sen är det ju skönt att inte alla håller på med det så att det blir någon jävla mainstream grej.Nej kort sagt det är något helt grymt och tyvärr (?) obeskrivligt med ord över WS!
-
jag tackar så mycket för de svar jag fått. har gått igenom flera av det saker ni skrivit själv, men en heldel nya grejjer som jag kan använda…men det är ju så sant, det är omöjligt att beskriva känslan för någon som inte upplevt den..
om någon har något att tillägga är det fortfarande uppskattat, ska lämna in arbetet på fredag så det finns fortfarande tid att ge sin åsikt
tackar ovanstående för hjälpen till mitt mest flummiga skolarbete hittills…men det blir nog bra ändå
//Linus -
Apropå flummigt:
En sak som de flesta, även jag missar mycket när man skriver om sådana här saker som känslor…
Det är just känslan EFTER surfen som är väldigt, väldigt härlig. Väldigt svårförklarad, går liksom inte att jämföra med något annat. Man kliver upp från vattnet med en känsla som är, för mej(och många andra), oslagbar.Ett sorts lyckorus, blandat med adrenalin och alla möjliga ämnen. En känsla av matthet och ”kunglighet” infinner sig.
Nu ska vi juh inte bli för flummiga och poetiska men känslan är mycket speciell efter en dag på vattnet!Ytterliggare en anledning att hålla på; man kan ju gå ut med olika mål och inställningar.
Alt.1 : Nu ska jag ut o köra sketan av mej, och visa vinden och universum vem som e kung, kom igen kan du inte bättre osv, osv.
Alt.2: Man går ut med harmoni i kroppen, med känsla för naturens krafter, snackar om 6.5 och strålande sol i hängselen med stropparna i, man går ut för att ”vara ett med naturen”. Att sammarbeta, inte att kämpa mot den. Men som sagt det finns dom dagarna oxå. 4.0:an, ûberriggad som en fåne i 2 meters dyning, med 100% luftfuktighet eftersom havet blåser in i munnen och näsan. Dom dagarna laddar man av, pressar sej själv till det yttersta och kastar gärna en och annan slagdänga mot vindögat typ; KAN DU INTE BÄTTRE??!!!
Sådan är vindsurfingen för mej!
Kulturen runt om kring vet jag inte så mycket om, men den svenska vindsurfingkulturen håller på att utvecklas hela tiden… Vänligheten och hjälpsamheten har ju iaf i mina kretsar varit väldigt hög, och det är där det börjar. Det behöver inte gå så mycket längre heller tycker jag….
Oj. Det blev mycket och poetiskt, filosofiskt och flummigt….
Ha d gott
-
Näää Calle….det är inte flummigt…du har träffat mitt i prick vad det handlar om
, känner igen det du beskriver och kan faktiskt känna känslan även här bakom tangentbordet när jag läser ditt inlägg, och just det där KAN DU INTE BÄTTRE, TA ME RÅ………den gör att man lever, ett par nivåer till jämfört med livet på kontoret!
Sen finns det ytterligare en nivå för mig, det där med att åka fort, känslan att få åka på det yttersta och veta att det smäller när som helst är skön…..först efteråt när man klarat sig.
Och den där surfen när allt bara stämmer, solen skiner, varmt, shorts, 12-14ms……….jag kan betala i princip vad som helst för det, trots 27 år på vattnet så avtar det inte, märkligt….. -
Jäklar, jag trodde jag var ensam om att skrika åt vinden!
Olika typer av förolämpningar och hotelser förekommer också regelbundet.
Är det några fler som, efter en fyrnoll dag som skänker vinden en tanke och euforiskt (andaktsfullt) bugar sig och tackar vinden så hemskt mycket.
Med uppmaning om att snart återkomma med minst lika mycket vind som denna gyllene dag.Detta tror jag är den mest religiösa upplevelse jag erfarigt.
Och jag kommer aldrig sluta sträva efter att få bränna skiten ur mig i så mycket vind att alla hellre vill stanna hemma och spela bingolotto.
Tröttnar inte, vill bara ha mer mer mer.
Spiken på Calle!
Må bra!
-
Man blir riktigt surfsugen när man sitter och läser vad ni skriver. Skulle bara vilja tillägga en sak. Känskan dagen efter ett skönt surfpass när man svävar in på jobbet med världens goaste stela känsla i hela kroppen och med ett fånigt flin över hela ansiktet.
Logga in för att svara.