-
Rockerkurvor
I samband med lanseringen av den nya bredare bräddesignen så berättades det om den nya fanatstiska rockerkurvan. Är det möjligen någon som vet hur dagens rockerkurvor ser ut??? Hur ser krökningsfördelningen ut för dagens vågbrädor, freestylebrädor samt freeride brädor.
Tacksam för seriösa svar/Nyfiken gul -
5 Svar
-
Det är faktiskt en hel del spridning på hur rockerkurvorna ser ut. En av de nya breda och korta vågbrädorna, Starboard EVO, har t ex en mycket skum rockerkurva. EN allmän trend är dock att man fortsatt att plana ut rockern under framstroppen. Också i brädans framdel har kurvan i allmänhet minskats rätt radikal de sendaste tre åren.
När man betraktar rockerkurvan måste man också ta med v, kanaler och konkaver. Med en given rocker längs brädans centrum somkan man mha dessa shapedetaljer påverka centrumparallella kurvor en bit från själva centrum (närmare railen alltså). Genom att t ex änvända en dubbelkonkav kan man ha ganske mycket kröj just under framstroppen men ändå ha lite krök 10cm längre ut. Det ger en effekt av planare rocker, totalt sett. AHD och Starboard har använd deta länge, till 2004 går även Jp åt detta håll. Som kontrast kör t ex inte Fanatic med konkaver (eller kanaler) men har istället en mer plan central rocker.
Anledningen till den planare rockerkurvan under framstroppen är inte bara ökad fart, bättre acceleration mm. Det kanske viktigaste är att man får en bräda som tenderar att ligga lite stabilare i skäret i en bottensväng. I princip beror detta på att det “raka” delen ger bättre stabilitet för tyngdpunktförändringan framåt-bakåt. Nackdelen med detta kan bli att brädan upplevs lite stel i svängen när man väl lagt den på skär. Genom diverse andra trick (som t ex att just spela vidare med v och konkaver) kan man få brädan att bli mer loose när det behövs (i slutet av bottensvängen).
Alla de har principerna är sedan länge kända. Det “stora” som hänt är helt enkelt att de som shapar brädorna fått bättre och bättre koll på hur man kan kombinera ihop detaljerna. Målmedveten produktion av prototyper och testning har helt enkelt gjort att shaparna lärt sig mer.
-
Tack för detaljerna Ola H!
Det är just en sån här diskussion eller formulering som jag skulle vilja att vågbrädor marknadsförs med, eller i alla fall ges information om.Själv har jag just gjort mig av med en ACID 88, vilken på alla sätt och vis givits beröm för sina egenskaper. Om jag spekulerar på det du just sagt ovan så kan det bero på att den gjorts “loose i aktern”. Vad jag däremot letar efter (och finner i min lite större JP FS 93) är känslan av att låsa ett skär och att finna balansen där. Jag antar att ACID:en har “krucideller” som gör den loose men som tar bort lite av “the locked in feeling of a solid carve”…
…och antar vidare att jag söker en vågbräda med plan undersida och lite V. Ja, just en sån bräda för 4.4-5.4 är vad jag skulle vilja ha.
Niklas
-
Starboard Acid (undantaget 2003 66 och 2003/4 62) skulle jag säga är “semi-locked”. Det ligger relativt stabilt i skäret, men är som sagt ändå lätta att nypa till när man i slutet av bottensvängen vill gå vertikalt. En mycket stor fördel med Acid:arna är att de dessutom hanterar lite chop i vägen väldigt bra. Det tycker jag gör att man i praktiken känner sig väldigt säker i skäret.
Går mot mer låst skär (ofta representerat av en rätt plan botten med enbart v, accentuerat i tailen, plan rocker under stropparna men med en del tailkick, se Fanatic Goya t ex) få man oftast kämpa lite mer för att gå vertikalt men kan i gengälld kanske lättare hålla sitt långe skär.
En tredje typ är brädor med mer kontinuerlig rocker kombinerat med v. Det ger en totalt sett mer loose och nervös bräda. Naish har (i alla fall tidigare) legat här och även andra märken har brädor som ligger ut det hållet.
OBS: givetvis spelar också alla andra shapedetaljer som kanter, outline mm in. Enbart bottenformen säger inte allt. Men antagligen rätt mycket. En intressant anmärkning är också att vissa brädor upplevs på ett sätt av någon och ett annat sätt av någon annan. T ex kan det bero på seglarens nivå (och stil). En viss bräda kanske går som på räls om det körs med mycket tryck, men är lite wobblig om den körs med ett mindre aggreivt tryck.
Jag har inte kört markadens alla brädor, förstås, och det är svårt att ge direkta rekomendationer för dig, Niklas. Min chansning skulle nog bli Fanatic Goya (2004). Förra veckan snackade jag brädshape (och vågridningsteknik) med Marcus på SP i Varberg i flera timmar. Han är utan tvekan en av Sveriges kunnigaste på området. Nu är han på Maui, men om du ringer upp om tre-fyra veckor så kanske du kan få lite annat kött på benen. Poängtera att du gärna vill ha en “teknisk” diskussion. Månge vill INTE det, och ber man inte specifikt, liksom, blir det antagligen de vanliga katalogflosklerna.
-
Hej Ola,
Varifrån får du all information om rockerkurvaturfördelningen? Den är ju i efterhand relativt knepig att mäta upp i efterhand. Om jag förstår dig rätt så menar du att de flesta vågbrädor är i princip plan efter främre fotstroppen och bakåt. Eventuellt lite rocker inbyggd, utåt i kanterna, med hjälp av tex V. Jag håller på att rita upp mitt andra självbygge och vill lägga in lite mer rocker akterut än vad jag har nu och har mätt upp i någon annan bräda. Jag är dock lite rädd för att gå över gränsen (det tar ju ett tag att bygga en bräda och helt gratis är det ju inte heller). Du har möjligen inte lust att dela med dig av din rockerstatistik.
/Henrik -
Jag har mätt en del rocker kurvor med en rockermall (lång “linjal” men pinnar var 10:e eller 5:e cm), ritat mycker rockerkurvor i mitt eget datorprogram för ändamålet (som också räknar ut och plottar krökningen) och tittat på en hel del rockerkurvor direkt på olika brädor.
Det finns ett par saker att säga. Dels, med lite bakgrund och erfarenhet så kan man bara genom att hålla en linjal längs punkter på brädans botten få en viss bild av vad som händer. Detta gör jag med alla brädor jag ser, nästan. Den här metoden ger förståss inte tillräcklig info för att kopiera kurvan, utan då måste en rockermall fram. Till och med med rockermall är det vanskligt, faktiskt och i allmänhet behöver man manuellt gå in och korrigera små mätfel. Detta brukjar jag göra genom att först mäta kurvan med rockermallen, köra in den i mitt program och överföra den till en kontinuerlig kurva och sedan plotta krökningen. Sedan går jag tillbaka till brädan och bedömmer (optiskt, mha linjal mot bottten) om krökningen verkar stämma. Ibland får man justera lite innan det ser helt bra ut. Jag är rätt säker på att detta ger en bättre kopierad rocker än den man får genom att enbart mäta.
Tyvärr har jag nu bara mitt program i en gammal dator jag inte använder. Det bygger på ett program som heter MATLAB som är lite dyrt. Jag har inte heller på ett tag mätt några rockerkurvor exakt (men vill göra det så fort jag får tid att uppdatera programmet skaffa mig en egen rockermall). Därför har jag ingen aktuall “rockerstatistik” att dela med mig av.
Få vågbrädor är helt plana någon längre bit. Däremot har de ofta ganska lite kurva just runt, eller strax bakom, främre fotstroppen.
Logga in för att svara.
