-
Ramla i masthögt?
nån gång ska väl även jag våga mig ut i vågor av den större storleken men ja undrar bara, vafan händer när man ramlar? kollade på rip där en kille ramlar å hans prylar spolas med vågen. de finns ju inte en chans att han kan lyckas simma ikapp prylarna igen, eller? å även om man skulle lyckas hålla tag i prylarn, va händer då när nästa våg bryter över än?
-
23 Svar
-
Antingen håller man hårt i grejerna, gärna i masttoppen, eller så får man simma…Är det masthögt är det bäst att rikta riggen mot vågen, och trycka ner masten med knäna när vågen kommer, om man hinner… Men börja inte med masthögt är nog ett bra tips.
-
hehe. börja me masthögt hade ja inte tänkt
. lejjet räcker gott för mig ett BRA tag till. men de e kul å veta. hur stor e risken att man som normalduktig vågseglare i större vågor tappar prylarna å inte hinner fatt dom? kan ju inte va kul om de e stenstrand -
lars? du e la ganska medelduktig i större vågor? eller har ja fel? har du tappat dina prylar nån gång å få plocka upp smådelar på stranden dagen efter?
-
Det roliga är ju att det inte är helt svårt att tappa grejjerna i mindra vågor också. Jag menar det behöver ju inte vara masthögt för att du skall få simma en bit… Fråga Pederboy hur små vågor kan göra stor skada…. Fråga Johan också för den delen…
Vad var det som gick i klitt i höstad Lars?? Peder’s bom och 2 av Johans segel eller?? -
Hmm. Medelduktig kanske jag är. Jag ger mej gärna ut i stora vågor och får ibland betala för det…
I klittmöller i höstas tappade jag grejerna, var nog bara 2-metersvågor men de drev ändå iväg utav helvette. Men det var sideshore så de drev längs med stranden. Simmade länge efter dem och blev rejält trött. Dock lugnade vågorna ner sej längre ner så jag hann ifatt dem.
Snackade med en kille i Sydafrika som hade tappat sina grejer i masthögt i Melkbos rätt lång ut. Han kom aldrig ifatt dem utan simmade in till land istället. Han trodde han skulle dö av utmattning…De hittade grejerna 5 km längre ner i vind på stranden. Tur att det var sandstrand så de var nog OK.
Skulle inte vilja tappa grejerna i cross-on vid en stenstrand, t.ex Torö eller Åsa… -
Japp. Vågor kostar. Verkar inte vara så bra att hålla i bommen, men ofta hinner man inte få tag i nåt annat. I sydafrika höll jag så hårt i bommen när jag blev spolad så den böjdes…Tur att jag inte hade kolbom för då hade den väl knäckts istället… 😛 Det var kanske så Peder knäckte sin bom? Kommer inte ihåg…
-
Om man måste släppa prylarna så tycker jag att man förvånansvärt ofta kommer ifatt dem. Jag missade ett par toppsvängar på Kuau, Maui (finns på min film Maui 2002 på FTP:n) i logohögt men lyckades då alltid hålla i. På en sekvens blir jag rätt rejält spolad, ca 50 sekunder av ett par tre vågor innan jag kommer upp igen.
I Guincho har jag tapppat prylarna massor med gånger i upp till knapp mast. Endast en gång fick jag simma hela vägen in till stranden och hämta dem. Lite av tricket om man tappat prylarna (och det inte är tokstort/farligt) är att låta sig spola med nästa våg. Dyker man hinner man förstås aldrig ifatt.
Hur spolningen upplevs skiljer sig en del mellan om man missar i vågridningen, blir smackad på vägen ut eller om man trillat och sedan blir överspolad. Jag tycker faktiskt att det brukar bli minst obehagligt om man trillar i själva vågridningen, då föler man lättare med vågens kraft, liksom. Att på vägen ut (gärna helt utan fart, balanserandes till knäna) möta en feting som precis dumpar över dig är klart obehagligt. Med lite teknik och i alla fall lite drag i segelt kan det dock gå att komma över en förvånansvärt stor våg. Det handlar rätt mycket om timing, inte bara vid själva vågpasserandet utan också ett tag innan. Inland lönar det sig t ex att sakta in lite så vågen hinner bryta ihop lite. I andra fall lönar det sig istället att tokpumpa och möta vågen några decimeter längre ut. Missar man i bedömningen mellan dessa varianter blir det jobbigt.
-
Det där med Guincho känns igen… Jag är rätt usel på vågridning, men har upplevt samma sak – att trilla i själva vågen under vågridningsförsök är inte alls lika illa som att bli spolad på vägen ut.
Det absolut värsta jag varit med om i sådana här sammanhang är en sällsynt illa tajmad gipp på Guincho. Det var en rätt stor dag (med mina mått mätt) med nära masthögt emellanåt i vissa set. Jag höll mig på utsidan eftersom jag tyckte det var väl stort och osäkert längst in, det var mycket svårt att komma ut denna dag. På väg in bestämmer jag mig för att gippa en ganska god bit ut från stranden. Dock dröjer jag med gippen (=misstag 1), kollar inte bakom mig (=misstag 2) och märker inte hur jag kommer in i ganska lite vind (=misstag 3). Det är först när jag nästan kommit runt i gippen och upptäcker att jag i stort sett inte har något tryck alls i seglet som jag börjar undra vad som är fel. Då vänder jag mig om. Döm om min förvåning när en hyggligt fet våg spanas in som är alldeles, alldeles för nära. Det första som träffades av vågen var masttoppen, aj, aj, aj. Herrejösses vad spolad jag blev.
Det som var rätt läskigt är att jag hade mycket svårt att avgöra vad som var upp eller ner när jag tumlade runt i vågen. Var inte nere så länge, men det kändes som en bra stund eftersom jag inte hade någon som helst aning när jag skulle komma upp igen. Sedan började jag simma in mot land utan att se prylarna. Efter ganska mycket simmande så börjar jag verkligen undra var grejorna är… Då tittar jag utåt igen bara för att upptäcka hur hela mitt kit får tokstryk av en ännu större våg. Jippi.
Grejorna höll faktiskt, mest för att det var ganska djupt, tror jag. Mycket lärorik upplevelse:
1. Håll koll på vågorna när det är stort
2. Välj var du gippar för att ta dig ut igen
3. Undvik att bli spolad samtidigt som du gippar (öh, tämligen självklart, ähum)Annars har all utrustning som jag pajjat (mest master, någon bom) havererat i shorebräjk eller på ganska grunt vatten. Då krävs inte så stora vågor.
Första gångerna som jag seglade Guincho i lite större (2-3 meter) så var det en helt annan upplevelse än att se vågsegling på TV, typ. Det är ett helt annat ljud, en helt annan syn och bra mycket mer respektingivande att se stora vågor i vitögat på plats än vad jag trodde. Häftigt är det, men svårare och mer krävande än jag hade väntat mig.
Surfa På!
-
Japp. Timingen är skitviktig, lärde mej det efter ett antal tokspolningar. Möter man vågen precis när den bryter är det kört, då slungas man bakåt 10-20 m inne i vitvattnet. Rätt häftig upplevelse iofs =) Men strax innan eller efter brytet tar man sej över om man bara har lite tryck i seglet. Med lite teknik tar man sej över rätt stora berg av vitvatten faktiskt. Men i Sunset där det är ibland är grymt dåligt med vind inne bland bryten (cross-off) var det ibland bara att ge upp och konstatera att snart blir jag tokspolad vad jag än gör…
-
Precis. Har man drag så man planar, då är det betydligt lättare och man kan ju till och med sikta lite uppåt eller nedåt längs våglinjen för att få en smärtfri passage.
Är det ordentligt stort och man träffar vågen sent finns dock ett problem om man kommer med full planing. Tid i luften. Scenariot kan ju resultera i en drygt fem meter högt hopp rakt upp (även om man dämpar). Att komma igång efter landningen tar några ögonblick och är vågen bakom då lite större så kan man (igen) ligga risigt till. Som sagt, det är rätt spännande med vågsegling.
Trots att fall i vågridningen ofta är något lindrigare så kan det smälla på rätt bra även här. Därför tycker jag trots allt att de mest spännande ögonblicken kommer just i vågridningen när vågorna börjar kännas stora. Det är en grym känsla när man ligger på toppen och väntar på att vågen skall bygga, sedan droppar in, speedar down the line, lägger på bottensvängen och siktar mot läppen. Just då, när man är på väg upp mer vertikalt och inte vet om man är för sen och kommer få hela skiten i huvudet eller har timat rätt och har en chans att komma upp över eller genom läppen, just då är spänningen på topp.
-
Japp. Det är “asball”
Kan erkänna efter några mindre vältimade (sena…) läppsmackningar och efterföljande tokspolning blev jag rätt feg när det var som störst i SA. Gjorde sista cutbacken rätt tidigt. I Sunset bröt vågen väldigt plötsligt. Men det är väl bara att åka dit nästa vinter och träna mer antar jag… =) -
svaren blev en kul läsning faktiskt. “spännande” verkar ju helt klart va de rätta ordet för vågsegling
-
Nja!
Det där med att ramla på vägen in kan vara riktigt smärtsamt, minst lika illa som på vägen ut tycker jag.Om man som Lars och jag timar vågen sent och får den in i seglet backwind i bottensvängen är det inte helt mysigt. Dvs du hinner inte riktigt upp på vågen innan den bryter rakt in i seglet. Då får man riggen boxad i ansiktet, masttoppen sätter sig obönhörligen i revet/botten och man hamnar under hela utrustningen i vågen. Med luften i lungorna bortboxad och i värsta fall kvar i stropparna och eller hängselen fastnar så tumlar man sedan runt. Är det riktigt grunt så hamnar man då i revet med utrustningen över sig, vilket inte brukar vara alls bra för hälsan. Eftersom masten/bommen hamnade i revet så knäcks den eller bommen självklart osv osv. Har hänt mig flera gånger varje säsong, dock bara en bom knäckt på Diamond Head och en mast i Hanstholm i denna manöver. Och så länge det är sandbotten klara man sig oftast rätt bra om det inte är stort!
Fast med rätt timing blir det ju sådär helt underbart, en av anledningarna till att jag fortfarande seglar!
/Magnus -
eey jääävlit bra läsning i den här tråden, blir hur sugen som hellst när man läser det.. men det är en liten fråga jag har.. det är kanske inte såååå märkvärdigt egentligen. men när det är så stora bryt… eller vågor över 1,5 m, över huvud tager är det inte svårt att hinna vattenstarta när man har blivit spolad???? jag menar ibland så måste man ju flippa seglet å grejja lr brädan fastnar under bommen å shitt.
-
Japp det är ett elände. Jag brukar försöka komma upp på brädan fort som attan. Oavsett vilket håll grejerna ligger på. Gippa gör man ju så lätt…
Logga in för att svara.
