-
Diverse undringar
Så fick man äntligen inviga den nya brädan (F2 Ride 282 + Simmer Zero Seven 7.5). När jag släpade ner grejorna till stranden var jag mest nervöst för vattentemperaturen, men en suverän våtdräkt, justa skor, stickemössa och ljusblå piffiga diskvantarna flyttade snart fokus till andra bekymmer — typ en två decennier nyare bräda än vad jag är van vid.
Innan vi kommer till det ett tips som någon kanske kan ha användning av: Köp inte diskhanskarna i snabbköpet. Gå in på exv Järnia där de har handskar i olika storlekar och välj ut ett par som passar. Därtill hittade jag också ett par tunna, vita bommullshanskar för sju spänn paret som man kan ha under (samma sort som en del nickelallergiska kassörskor använder). Kombinationen funkade suveränt så länge man inte spolade dem för ofta.
Därmed tillbaka till brädan. Jag misstänkte att jag skulle få problem att få till riggningen, men det löste sig utmärkt efter andra försöket (även Simmer-seglet är generationer nyare än vad jag är van vid). Väl ute på vattnet måste jag erkänna att munjiporna satt uppe vid öronen — sicken j-a känsla. Jag tyckte att min trogna gamla 25-kilos funboard gick som en raket i sina bästa stunder, men första ikrokade slören på Riden höll på att skrämma slag på mig (vilket förstås resulterade i ett brutalt kastfall fötterna över huvudet). Jag seglade sedan hela torsdagen och fredagen under mycket varierande förhållanden; vinden växlade mellan sisådär 3 och 15 m/s. Det tog ett tag att vänja sig vid den mindre volymen och den nya riggen, men allt sammantaget är jag förbannat nöjd. Men detta hindrade förstås inte att en del bekymmer tillstötte.
1. Hängelsetamparna. Jag har till att börja med köpt mig en sittsele. Tidigare har jag seglat med en klassisk bröstsele (!) och insåg nu att ingenting stämde. Hade förstås ett mindre helvete att komma i tamparna, men det löste sig efter ett tag. Problemet var snarare placeringen på bomen. Jag är van att segla med tampfästena ungefär 60 cm isär (jo, jag vet, i vissa avseenden är jag en relik från stenåldern). Fördelen med detta är att man kan glida fram och tillbaka på tampen för att därmed flytta “häng”-punkten beroende på om man seglar halvvind eller kryss, jämn vind eller byig. Men hur i hela friden gör man detta med moderna tampar där fästena sitter så nära varandra? Eller är det helt enkelt så att man inte kompenserar på detta sätt!?
2. Bomfästet. Nästa problem resulterade i en andra spolning från topp till tå. Mitt i en repa släpper bomfästen och bomen kasar ner längs masten. Själv står jag förstås på öronen. Jag flyttar upp och spänner om, men efter en stund händer samma sak. Undersöker saken närmare på land och får en känsla av att något saknas. Jag har köpt riggen begagnad så jag vet inte om den är i originalutförande (dessvärre är bomen så sliten att jag inte kan avgöra vilket märke den är). Men hur som helst får jag en känsla av att det ska ligga något runt mastens om bomfästet ska nypa om. Kan det vara så, eller är det bara jag som inte lyckats spänna tampen tillräckligt hårt? (Jag känner inte till om det finns olika bomfästsmodeller. Detta ser ut ungefär som ett plaströr med en öppning längs en sidan där man pressar in masten. Sedan lägger man en ögla runt masten, hankar i en avlång “krok” och spänner med ett stort handtag på utsidan.)
3. Fenfäste. Det sista underingen gäller fenans infästning i brädan. Riden är utrustad med en powerbox (tror jag iallafall). Man stoppar i fenan underifrån och dra med en genomgående skruv från ovansida. Nu upptäckte jag att det fanns en del små sprickor i botten av det nedsänkta hålet där skruven går in. Är detta något att bekymra sig över?
Hoppas som vanligt på Konfens samlade erfarenhet.
Allt gott
/Johan
Logga in för att svara.