-
Quatro Wave 76????
Någon som testat denna sjönhet, hittar inga tester om den så om du har kört den kan du väl skriva vad du tyckte/ oskar
-
9 Svar
-
Har kört en hel del custom-Quatros inklusive prototyper till nya cobratillverkade produktionslinjen. Den jag körde mest i vintras var en prototyp till 76ans storasyster, en 81 liters singlekonkav ganska traditionell vågbräda. Denna var dock en lätt custom med allt vad det innebär i feel, dessutom lite större och med lite mer böj i rockerkurvan än produktionsbrädorna. Trots det tror jag att jag har lite relevanta erfarenheter:
Quatrobrädorna har en outline och längd/breddförhållande av traditionellt Hookipa-vågbrädestuk. Det vill säga de har inget (eller mycket lite) av de nya superkorta och breda vågbrädorna som i första hand är gjorda för mushiga orena slöa vågor. Quatro, liksom alla andra “riktiga” eller ska jag säga “traditionella” vågbrädor är gjorda för att carva med fötterna och mastfoten via railen in i ett snabbt kraftfullt vågface. Försöker man det med en för bred bräda känns det lite som att springa hundra meter på styltor – det kräver mycket kraft och blir lätt instabilt. Du vill komma nära in i vågen med tårna, inta stå på en plattå långt ut.
Slutsats outline: Den är liksom volymfördelningen toppentoppen för “riktig” vågsegling (och annat också) tycker jag.
Enkelkonkaviteterna kommer från short-board surfing där i stort sett alla pro-surfare använder sig av enkelkonkava brädor. Enkelkonkaviteten gör i teorin brädan lite snabbare eftersom det blir rakare rockerkurva mitt under. De har även en tendens att få ett fint “flow” det vill säga de håller farten över flacka slöa vågpartier och kanske i lättvindshål om vi pratar vindsurfing utan kraftfulla vågor. De planar dock inte tidigare som många tror, snarare innebär konkaviteten mer yta som kräver en gnutta mer teknik/tryck för att komma upp i planing. På en vågseglingsbräda ger konkaviteten främst två ytterligare fina egenskaper: Höjdtagning, vilket är skitviktigt på ett spot som hookipa då det gäller att komma först och överst till rätt våg för attt ha rätt till vågen (i lättvind kan det vara bökigt att ta sig dit även utan konkurrens från grabbar som Polakow, Angulo, mfl). Den andra egenskapen är lugn trygg gång, vilket vi alla gillar i en fullfräs bottom-turn i lite chopp.
Ofta gör man enkelkonkava vågseglingsbrädor lite bredare än en motsvarande traditionell shape med plan botten och V, så även Quatro, dock inte alls som alla superknubbiga nya euro-vågisar, fishar mm. Detta är bland annat för att kompensera att brädan blir lite tunnare pga konkaviteten och för att få dem lite loosare – konkaviteten ger lugn gång (bra) men kan också göra brädor lite stela. Blir mer som att segla katamaran än tvålkopp. Personligen gillar jag traditionella bottenshaper, dvs plan med V bättre än enkelkonkava, de är som regel lite loosare (och därmed som regel också tyvärr lite fladdrigare).
Slutsats konkavitet: Vette fasen, kluvet. Trevligt med lugn gång i chop och höjdtagning men vart tog det slidiga, loosa feelen vägen?
Bottenkurva: Här är jag mest tveksam till Quatros nya produktionsbrädor. Quatro jobbar med fyra standardkurvor när de gör custombrädor (gör självklart varianter och mellanting också). Min 81 liters i vintras hade den näst snabbaste rockerkurvan, dvs den näst rakaste. Jag tyckte den var för rak för min smak. Det är en sak om du har en 69 liters bräda eller om du heter Cisco Goya, då har du alla möjligheter att trycka runt en relativt snabb/rak bräda i snäva bottom-turns. Men har man inte Goyas tryck eller klarar en 69 liters bräda i 4 sekundmeter så behöver man mer kurva. Därför är det skitsynd att Quatro resonerar som nästan alla andra företag när de ska göra sin serieproducerade cobrabräda – de väljer sin absout rakaste rockerkurva. Logiken är att dessa planar tidigare och därmed upplevs som mer lättseglade och lätthoppade. Tyvärr innebär det också att de blir sämre som vågseglingsbrädor. Vi glada amatörer behöver kurva för att orka trycka runt våra relativt stora brädor i snäva carvande bottom-turns.
Slutsats bottenkurva: För rak för de flesta för vågsegling, bra för att bränna omkring och hoppa.
Tilläggas kan att huruvida en vågseglingsbräda svänger även hänger på fenen. En styv fena gör samma sak som en rak rockerkurva och lite samma sak som en singelkonkav botten. Den styvar upp brädan och drar ut bottensvängen. Många pro-surfare kör således med superstyva kolfenor på sina supersmå singelkonkava short-boards – dom har sånt himlans tryck att de kan pressa runt vad fasen som helst. Belöningen är otrolig speed ut ur bottom-turn vilket också kräver sin pro-surf-man/kvinna för att hantera i top-turn. Riktigt duktiga amatörsurfare brukar dock knappt kunna svänga med dylika kolfenor utan sätter på mjukare plastsaker på motsvarande brädor – vips så kan dom också gräva ner kanten i bottom-turn och snäppa runt den på toppen.
Jag bytte ner mig till en både mindre och mjukare fena på min 81 liters Quatro och fick till helt ok svängar för att vara mig. Så fort det var lite mer vind tog jag dock min 70liter+ Sean Ordonez shapade bräda med plan botten och V och jag kunde svänga oerhört mycket snävare både i botten och på toppen! I riktigt STORA vågor var dock 81litersbrädan perfekt, när det blir riktigt stort VILL man ha en stel bräda med lugn gång. Men det är en helt annan historia.
Fenval påverkar men å andra sidan; när du väl har hittat en svängande favobräda brukar du kunna köra på nästan vilken dj–la fena som helst!
En grej till – konstruktionen: Ej expert på cobrafabriken men vet att de erbjuder olika konstruktioner till olika kunder. Vissa arbetar intensivt och krävande för att få fram nya vassa kombinationer, andra kör mer budget och standardvarianter. Enligt hyfsat säkra källor har Quatro valt att planka Fanatics konstruktion på Fanatics Goya vågisar (som ju snart är historia). Detta anses väl vara en av Cobrafabrikens bättre byggen så det borde gagna för kvalitet. Möjligen ska du se upp för brädor från första serien då dessa alltid är lite tyngre och ibland behäftade med lite barnsjukdommar. Konstruktionsmässigt är de garanterat mycket vassare än de tidigare rejält tunga AHD-tillverkade serieQuatrobrädorna.
Totalslutsats: Utan att ha provseglat någon av årets Quattro seriebrädor och än mindre deras 76 litare är jag ganska övertygad om att det är en snabb, lugn, trygg vågseglingsbräda som står sig mot det mesta serieproducerade på marknaden.
För “riktig” vågridning för oss dödliga vågseglingsentusiaster är den dock för rak, men det är å andra sidan nästan alla seriebrädor.
Om jag skulle köpa en 76 liters Quattro skulle jag istället be Keith shapa en med MER rockerkurva än seriebrädan. Troligen skulle jag välja den näst slöaste, dvs den med näst mest böj.
Hoppas du kan få ut något av detta bladder, nu måsta jag återgå till mitt arbete.
Jesper B
-
Tack Jesper! Intressant inlägg som strider mot gängse uppfattning att vi ska ha rakare brädor i våra slövågor.
Jag har fått samma känsla, man får ju upp en helvettes fart när man lägger bottensvängen i cross-on som det ju oftast är här. Skulle antagligen underlätta med en långsammare bräda med mer rocker.
Vad finns det att välja på på marknaden om man kan leva med sämre hopp- och planingsegenskaper? Jag vill framför allt rida våg…
AHD Kauli Pro kanske…? -
Jag vet faktiskt inte vilka produktionsbrädor som har mest böj. Jag tycker det är så mycket kompromisser och många saker som ska stämma ihop för att en bräda ska vara så där extra skön. Jag tycker det känns tryggare att hålla mig till custom. Produktionsbrädorna är ju ännu mer kompromisser med bl a hänsyn till massmarknader och produktionsteknik.
Hyfsad koll, mycket tillit och testköra brädan är min väg till favovågisen. Har aldrig mätt kurvor eller liknande någonsin.
Nu är ju jag en hel del kontakt med custombrädor och så vilket kanske inta är alla förunnat, så att rekommendera custombrädor till folk som mest håller till här hemma är kanske inte så smart. Jag tycker det vore kalas om folk kunde skriva vidare om sina erfarenheter från svängiga vågseglingsbrädor här på konfen.
Vad gäller slövågor här hemma tror jag dock det kan funka med relativt rakare brädor än t ex litet till mellanstort Hookipa. PERSONLIGEN vill jag ha ganska mycket kurva i mina brädor oavsett typ av våg. Om man utgår från en “klassisk” Hookipa vågbräda tycker jag att det är bredd och tjocklek på rails som man kan leka rätt friskt med. I långsamma vågor kan du ha bredare och tjockare kanter än på en bräda för snabba vågor. I synnerhet tjocka kanter kan vara en fördel då brädan håller farten bättre i själva carvet i en slö våg (ungefär som en bred bräda håller farten bättre rakt fram i ett vindhål). Även på en relativt bred vågbräda (55-60 cm) med tjocka kanter tycker jag man ska ha ordentlig rocker och en häck med ordentligt bett. Således är en tunn och vass pintail inte helt fel oavsett typ av våg.
Vilken jäkla besserwisser jag låter som då!!
Jesper B
Mycket är dock tycke och smak, samt stil. Jag gillar att försöka carva, även i slövågor. En annan stil är att ligga mer ovanpå vattnet och vrida runt brädan (vette fasen om det måste vara mer på häcken men definitivt mindre på kanten). Då tror jag kanter och häck kan se ut lite hur som helst.
-
Det var en mycket bra beskrivning av Jesper. Läs den. och läs den en gång till.
Personligen har jag dock närmast totalt motsatt smak mot Jesper och gillar konkava brädor (men har tyvärr inte testat Quatros varianter än). Å andra sidan brukar jag också köra en klass mindre brädor än Jeppe (trots att jag inte är proffs…).
Som en liten anekdot kan jag nämna att jag passade på att prata med rätt många shapers och pro-seglare på Maui under min korta trip i våras. Alla dessa seglare (utom en, Keith Teboul som kör grymt svängiga brädor) sade att de själva prioriterar lugn gång och stabilitet i sina brädor eftersom de liksom ändå klarar av att svänga dem. När de är med och utvecklar standardbrädor så gör de alltså dessa mer svängiga i rockerkurvan än brädorna de själva kör. När det gäller konkaver så körde ungefär hälften av de segalre jag pratade med på sådana brädor.
En ytterligare anmärkning är att som Jeppe säger blir rockerkurva rakare om man lägger in en konkav på en bräda somtidigare var plan med v. Man får då rakare kurva i centrum men bibehålen kurva längs railen. Teoretiskt (och praktiskt) kan man givetvis designa kurvan så att centrumkurvan bibehålls och man får MER kurva längs railen. Då kan man få en bräda med mer sväng i (än v-brädan) som fortfarande har kvar konkavbrädans karakteristika (att den sitter bättre i svängen). Dock är fortfarande en plan/v-bräda mer loose, kan man säga, eftersom den går lättare rail-rail.
Med andra ord finns det, starkt förenklat, (minst) två kompromisser att göra: lugn gång eller loose respektive svängig (rocker) eller rak. Sedan kan man förstått kompesera och mixa med olika rails, bredd/outline, längd, storlek mm så den totala ekvationen innehåller rätt många variabler.
-
Hmm. Man blir rätt snurrig av alla parametrar… Det är väl bara att fortsätta prova olika brädor. I mitt fall kanske köpa en ny bräda varje år och testa. Ett stadie som ni verkar ha passerat…
Nu kör jag en kort, bred AHD attitude 55 med konkaver och tunn, bred häck. Känns lite trög i svängen, helt klart annorlunda än Goyan jag hade förra året (dubbel-V). Den svängde grymt skönt men hade inte samma lugna gång och hoppegenskaper som AHD:n. AHD:n får man mer “tvinga” runt i svängen. Men kan ju bero på min bristande teknik eller ovana. Måste köra den mer, helst på Åsavågen som inte blivit av än.
Till nästa år kanske man skulle leta upp en mer traditionell bräda med mycket rocker, tjockare kanter, dubbel-V, tunn häck..etc. (hmm blir det en Goya igen…?).
….hoppas man hittar fram till sin “favvoshape” till slut… 😛 -
Inte bara brädorna du kör på brukar vara mindre…
Som sakt smaken är olika – Olas och min smak är uttryck för två personers uppfattningar och tycke – ej någon slags objektiv måttstock. Smaken är dessutom färgad av allt möjligt, inte minst av de förhållanden man brukar segla. Ola seglar otroligt mycket mer på Åsa än vad jag gör och normalt sett i betydligt hårdare vind. Senaste 10 åren har jag kört mest på Maui och senaste 5, 6 åren på vintern i extremt lite vind och relativt sett STORA (och snabba) vågor.
Ingen vill väl hamna i polemik med konfens argumenternas mästare. Däremot tycker jag inte argumentet “jag pratade med en massa experter på maui..” håller riktigt i detta fall.
Att en majoritet av mauiscenens duktiga vågseglare skulle prioritera lugn gång framför looshet/svängighet är inte sant. Jag vet att Ola sprang omkring och pratade med en väldig massa folk när han var där en sväng i vintras. Men det var ändå fler han inte pratade med än de han hann med. Dessutom får man de svar man vill ha. Folk i brädindustrin är betydligt mer kommersiella än vad många tror, även på Maui. Är det trendigt med konkaviteter så svarar man “It’s the only thing I use” när någon frågar, oavsett om så är fallet.
Den så kallade anmärkningen angende konkaviteten som ger en rakare bottenkurva i mitten är också rätt fånig – kom igen nu Ola – du säger exakt samma sak som jag men på två olika sätt. Jag uttryckte det som en traditionell shaper jobbar. Han shapar först en plan bottenkurva, sedan lägger han in V, kanaler och/eller konkaviteter (shapar han på data kan turordningen bli annorlunda). Om man säger att mittenrockern blir rakare (relativt plan botten eller relativt outline rockern) eller om man säger att outlinerockern blir böjdare (ej jämfört med plan botten men jämfört med mittenrockern) är ren semantik. En enkelkonkav bräda har rakare bottenkurva i mitten relativt outlinerockern = böjdare outlinerocker jämfört med mittenrockern.
Dessutom är det ett faktum att Quatros 2004 produktionsbrädor har den rakaste av Quatros fyra std-rockerkurvor.
Ett annat faktum är att Fransico Goya kör på extremt raka rockerkurvor, Keith Tabol på extremt böjda, Lalo Goya på ganska böjda (någon av de två mellankurvorna)…
Jag är definitivt inte en teoretiker. Jag har kört brädor som är shapade av samma shaper med mycket liknande shape som känns väldigt olika. Jag skulle inte ens drömma om att kunna bedömma om en bräda känns riktigt bra utifrån mått, antal konkavieter etc. Detta kan endast ge en grov indikation. Jag måste pröva innan jag kan säga något vettigt. Kan man inte pröva kan man prata med människor man litar på. Väldigt lämpligt om denna någon har en massa brädor i garaget som ser ungefär ut som den man vill ha, eller rent av är en shaper vars brädor man kört på förrut.
Nu vet jag inte om jag tänker gå in djupare på det här med shape och egenskaper. Risken är att det enbart blir en prestigekamp som endast intresserar max två personer. Det finns ett viktigare budskap tycker jag:
Det mesta som finns på marknaden funkar bra. Det går att köra på det mesta. Kör man mycket får man gradvis koll på prylarna utan att behöva bli allt för analyserande. Inget fel på analyserandet, men det är ingen nödvändighet för att ha kul och utvecklas. Dom flesta köper nog ändå produktionsbrädor på grund av annat än hur de faktiskt känns, jämfört med en annan produktionsvågis med ungefär samma shape. Varumärke, profs som gör reklam för den , grafik, relation till någon butik, pris mm…
Dessutom: En bräda förändras mycket om man kör på den mycket. Dels rent fysiskt, men framför allt i förhållandet till dig. Man hittar balansen både vad gäller lättvindsguppande, fullfräsplanande och vågridande. Ett litet avslutande råd: Byt inte bräda förrän din favorit är helt slut eller förrän du verkligen är helt övertygad om att du hittat en ny favoritbräda.
Jesper B
-
Den mest intressanta tråden på mycket länge, TACK!
Suger i mig informationen som en tvättsvamp…..
Att ni inte ni inte delar uppfattning i allt är ju just det som är så bra, på så sett blir det en diskution som vi andra kan ta till oss för att bilda vår egen uppfattning
Det behövs fler som er (Jesper & Ola) här på konfen som kan höja ribban & bidra med information som vi andra inte hinner eller har möjlighet att skaffa.
Och Jesper, registrera dig som användare ovan så man enkelt kan sniffa upp dina mycket intresanta inlägg.
//Glenn – som läser & läser……
-
OK, om inte annat än för Glenns skull får vi väl hålla debatten igång. Jag tror inte vi riskerar någon “prestigekamp”.
När det gäller smaken har Jeppe rätt. Jag skulle dessutom säga att det kan vara ännu mer subtilt i den meningen att många seglare skapar en slags bild av vad de vill göra, hur de vill segla och vad de gillar för brädor. Man nischar liksom in sig och stil, visioner och utrustning blir så småningom ett. Detta är på ett sett förstås bra i och med att man blir väldigt inkörd på grejorna och därmed kan rippa hårdare. På ett ställe som Maui (Hookipa) är det också väldigt naturligt eftersom förhållandena är så konsistenta och seglarna där så duktiga. Då går det lätt att känna in olika karakteristika i brädor, fenor med mera. När det gälelr mig så seglar jag vara sig Hookipa regelbundet eller har teknik och erfarenheter som ett proffs, men jag har andå liksom fastnat för vissa karakteristika jag gillar i en vågbräda. Kanske är det inte dessa karakteristika som gör att min segling fungerar bäst (eller utvecklas snabbast) – om det är svårt att sia – men jag gillar helt enkelt brädor som har dessa karakteristika. Sedan gillar jag ju att testa saker också, något som kanske ibland rent av går ut över seglingen (dvs man ägnar tid åt att försöka komma överens med något nytt istället för att trimma in sig på det man har). Det är nog närmast en personlighetsgrej. Jag är likadan inom andra sporter och det beror nog på att jag helt enkel ÄR väldigt intresserad av teorierna runt HUR saker funkar, kanske rent av mer intresserad än vad jag är av att ATT de funkar.
Brädvalet inte hel ointressant i Sverige heller, men jag skulle ändå säga att just att ligga och känna hur brädan beter sig i svängen – exakt hur den ligger i skäret – är lättare på ett glassy Hookipa än i Sverige. I Sverige är det dels mer sällan bra sidvind och vågor och dessutom är förhållandena i allmänhet betydligt mindre konsistenta. Det är nog en av anledningarna att många för våra förhållanden rekomenderar de raka bottenkurvor som Jeppe diskuterar. Lite snabbare planing och mer fart kan man ju direkt känna av, oavsett om det är vågor eller ej, medan svängegenskaperna inte avslöjas riktigt lika lätt. I värsta fall misstar man sig och tror att svårigheterna i vågridningen beror på dålig teknik. Jämfört med proffsen på Hookipa är tekniken troligen också dålig, men med något annorlunda egenskaper i brädan så kanske svängarna änså skulle funka lite smidigare, precis som Jeppe skriver.
När det gäller polemik och konkaviteter på Maui så var det ju lika många som sade att de inte gillade det som sade att de gillade det. En del var som Jeppe sade “lite säljinriktade” med avseende på detta (typ Keith Teboul som driver en firma som satsar hårt på konkav-shaper nu) och snacket lätt exakt som det Jeppe beskriver. Däremot var det också många av de seglare jag pratade med som var mer nyanserade. Matt Pritchard pratade t ex en del om vad han tyckte konkaver gav för fördelar, men sade också att han gillade plana brädor med v bättre och i princip enbart körde sådana brädor. Detsamma gällde t ex Nik Baker och Kevin Pritchard (trots att hans brädsponsor Starboards brädor har konkaver).
När det gäller stelhet och konkaver var jag kanske lite otydlig förut. Bland de som jag frågade var det många som sade sig gilla “stela” brädor (obs att det är rätt relativt här) men samtidigt helst körde plan-v. Omvänt fanns det de som gillade extremt loosa och svängiga brädor, men också körde konkaver.
Jeppes kommentar om att till synes lika brädor kan kännas rätt olika håller jag helt med om. Något som flera av de seglare jag pratade med på Maui (i syfte att någon gång få ihop en artikel om brädshape) återkom till var att även om de alla hade olika smak mm så var en bra bräda en bra bräda. Mer exakt: om Matt Pritchard provade sin brors “normalbra” bräda så passade den inte honom så bra och det var lätt att fokusera på vad som skilde denna bräda från hans egna. Men när han körde sin brorsas riktiga guldklimp så kändes den oftast väldigt bra, helt enkelt. Det intressanta är även dessa killar bara stöter på dessa “guldklimpar” då och då, trots att de går igenom rätt många brädor per år shapade av världens bästa shapers). Jämför gärna detta med Jespers kommentar om fenor på favvobrädan från hans första inlägg som går i samma linje: när man hittat en favortibräda så funkar den oftast rätt bra nästan oavsett vilken fena man sätter på (medan andra brädor kan vara grymt känsliga).
Så egentligen har nog Jesper och jag rätt lika uppfatting av “ramverket” runt det här med vågbrädor. Sedan gör olika erfarenheter att vi gillar olika känsla och därmed kör olika prylar även när vi seglar samma våg.
Kommentaren om konkaver och bottenkurva tycker jag däremot fortfarande är relevant. I varje enskilt fall måste men (i princip) göra som Jeppe beskriver, dvs shape in konkaven i en “färdig” bräda, men rent utvecklingstekniskt så bör ju rockerkurvan anpassas för den nya bottenformen. Min poäng var att konkaver inte är ett slags tillbehör som man sätter dit eller inte sätter dit allt efter smak utan en del i brädshapens helhet. Att få till en ny rockerkurva som passsar en viss bottenshape man vill prova är inte lätt. Keith Teboul körde förut på 7’10”-brädor och kör nu på 8’0″:or. När jag frågade varför så sade han att han inte riktigt lyckats få till rockerkurvorna på 7’10” till den nya bottenforman än (trots rätt många försök). Detta är ytterligare ett exempel på hur subtilt det har med brädshape är.
PS
Jeppes inlägg fick mig att fundera på en sak. Möjligen kan det när jag skriver ibland låta som väldigt definitiva slutsatser. Det är nog en följd av mitt sätt att skriva, färgat av min bakgrund. Givetvis är mina inlägg inte menat som “objektiva sanningar” bara som mina personlga reflektioner som jag dock gärna – kanske för gärna – delar med mig av.
DS -
Hej!
Jag har Q-custom på 78 liter som är tillverkad sent 2003. Men vissa jämförelser kan nog göras ändå.En fråga innan alla som svarar spinner loss om brädshape är dock vad du är ute efter, en hoppochlekbräda, en osnhorebräda, sideshorevågridare eller en Hawaii/WAus-bräda? Hur duktih är du och vad har du mer för bräda.
Jag kan garantera att du inte blir besviken på en Quatro eftersom de är ganska lättseglade även för oerfarna seglare. Med konkaviteterna ligger de lugnt och fint och väntar på dina order. Det stämmer som Jesper säger att de planat ut produktionsbrädorna eftersom de flesta seglare efterstävar tidig planing och fart för att kunna hoppa. Vågridning i verklig mening existerar ändå ytterst sällan för normalsvensson. Men detta gäler alla märken, kommer inte seglarna upp i planing så blir de självklart besvikna! Och en hel del seglare har inte riktigt teknik att få upp “runda” brädor. Konkaviteterna är ochså lite mindre än customversionerna.
De byggs i Cobrafabriken numera så kvaliteten är säkert ok.
Jag är gryyyyyyymt nöjd med min custom och skulle mycket väl kunna tänka mig en produktions Quatro när jag ska byta igen. Går med 5,9 segel och har mest kört med 5,0 på den. Både onshore och sideshore funkar bra. Den går som min stora vågbräda för lite mindre vind, jag väger 64kg.
/Magnus
Logga in för att svara.
