-
En äldre vindsurfares stilla betraktelse
Tisdag morgon; Foreca lovar ca 7 m/s till EM så fetbrädan plockas med på bilen tillsammans med stora seglen. Släpper av dottern och kollar , än en gång, att hon tar sig själv till ridningen. OK, bra då kan jag segla utan att känna tidspress.
Lunchen kommer men fortfarande lyser vinden med sin frånvaro.
Klockan två; nu kan man börja se att det vajar i trädkronorna. Hoppas Foreca har rätt den här gången. Tittar också in på lokala vindmätare i grannskapet och banne mig det ser ut att ta sig. Kl 15.30 släcker ner datorn och säger hej till kollegorna, dom vet vad som drar när jag under dagen ständigt går och kollar hur träden rör sig.
15.45: Nere vid Skarholmen och det drar hyfsat rakt på syd, laddar på 7.2 seglet och 42 cm fenan. Hatar att segla underriggad så hellre för stort än för smått. Mille tittar ner till Skaris men är tveksam till att gå ut, så det blir att segla ensam, tråkigt.
16.00 Efter första kryssen så kan man äntligen släppa på, och som det går! Fullt ställ och snudd på överriggad. Första gippen går bra. Märkligt hur mycket lättare de nyare brädorna är att gippa jämfört med ”yesteryear”. I princip bara att trycka till bak å samtidigt trycka ner mastfoten för att hindra brädan från att studsa och sen åka med.
16.15 Solen tittar fram och vinden är fortsatt stabil. Inga andra surfare utan bara några enstaka seglare bl.a en Hobie cat som oftast ligger på en ponton i slörarna. Tänker i mitt stilla sinne att det är inte mkt som slår detta och om jag fick välja det tillfälle när jag ska lämna detta jordelivet så skulle det vara så här på brädan i fullt spett.
16.20 Gipparna fortsätter funka och nu har jag helt plötsligt solen mitt framför mig. Känns som att åka på en silverbelagd yta, nästan surrealistiskt. Har aldrig varit mycket för att hoppa men nu flyger f-n i mig och jag laddar för en bra våg. Sydlig vind på Skaris betyder att det bygger upp ramper när vinden sveper fram fritt över Ekoln. Hittar en bra ramp och får en skaplig luftfärd, landningen blir rätt brutal men jag överlevde. Vilken känsla!!
16.30 Vinden håller i sig och livet leker. Det är såna här dagar man lever för. Att ett bra trim i brädan gör sån skillnad. Mastfotplacering, segelstorlek, fena, nedhal, uthal, bomhöjd, hängseletampar. Allt ska stämma och idag gör de det. Oftast slarvar man med trimmet för att komma ut snabbt och sen får man stå och jävlas med riggen på sjön. Måste tänka på det här och verkligen ta lite tid på land för att kolla att allt stämmer. Det betalar sig.
Seglar till 17.15 då vinden börjar mojna. På vägen in till land funderar jag hur många såna här dagar till det blir i år. Känner mig nöjd när jag bär upp grejorna på land . Ett par pensionärer som rastar hunden funderar om det inte är kallt. Kaxigt svarar jag -Att jag vet inte, för jag har inte badat en gång idag.
En halvtimme senare när man har packat ihop allt och sitter i bilen, nöjd och glad, så kan man inte annat än konstatera att Vindsurfing måste vara ngt av det roligaste man kan göra stående och fast man har hållit på med detta i över tjugo år så hoppas man kunna hålla på i tjugo till.
Väl hemma brassar man mat till ungarna. Hustrun kommer hem och noterar mitt nöjda flin. Hon har förstått att dagen har varit bra.A.
-
15 Svar
-
Härligt att läsa!! Det finns alltså ett liv på brädan även efter att barnet kommit ut!! Välskrivet dessutom!
JohanC
-
Barnet?
Jag har själv 4 barn och kommer aldrig sluta surfa!
Blir bara roligare ju äldre jag blir!
/Gammelsmurfaren
-
Hmm.. Är Skarholmen samma som Smarholmen på Onsalahalvön? Då är det nog läge att dra dit idag!
-
Blev glad av att läsa dina betraktelser, bra skrivet.. -
Nej Skarholmen ligger i Uppsala/Ekoln och kallas för Skaris av dom flesta…
-
Helt suveränt, vet precis vad du menar med det där flinet!!!
-
Kan inte annat än bra le och hålla med… näramar mig 32-strecket, så antar att jag också kan räkan mig till det äldre gardet, i år har dock varit första säsongen med “riktiga prylar” (tidiagre pråmliknande tingestar), och har faktiskt utvecklats rejält. Kliar is kinnet om man inte för känna neoprenet med jämna mellanrum, och spottar o svär när det inte blåser (för att inte tala om hur jag är när det blåser och jag måste vara på land…).
Grabben fyllde nyss 2, så visst går det att surfa även med kids, detb lir lite mera pusslande bara för att få det att passa med alla i familjen. (Steg f ö upp kl 0630 en lördag för att fara ut, slutar tidigare på jobbet när det blåser…) Kort sagt, man är i träsket, men man hoppas också att man aldrig kommer därifrån… 😉 -
Tack för alla positiva inlägg.
Jag ville bara beskriva att suget efter surfning inte försvinner med åren, utan man är lika sugen att ta sig ut som när man var 20 år och “fri”. Det var en period när ungarna var små som det blev svårt men nu är dom så stora så dom klarar sig själv vilket givetvis öppnar upp för ännu mer surf.A.
-
Hallå där!
Otroligt välskrivet och formulerat.
Trevlig helg önskar jag alla Windsurfare! -
Har två små barn och är faktiskt oerhört nöjd med säsongen för min del. Visst, man kan ju inte segla sådär som man kanske vill, men då vore ju annat nöjsamt och viktigt i livet rätt knepigt att få ihop.
Har nog en 25-30 dagar på vattnet, varav typ 10 i vågor, 4-5 riktigt bra. Visst, det blir till att tänka till en del kring när, var och hur länge det kan seglas (jag åker, seglar ett par-tre-fyra-fem timmar, åker hem) och annat kompromissande men det FUNKAR. Till och med frun tycker att det funkat bra med surf å familj i år, trots att jag seglat ganska mycket med tanke på min familjesituation. Ser fram emot när kidsen blir lite större och jag kan småsnacka lite mer med surfpolarna på beachen igen… nu är det rättså hård fokus på segling och snabb transport, ah!
Gillade verkligen ditt inlägg, det är PRECIS så jag känner själv. Och min entusiasm är f-n jobbigt jobbig. Fortfarande.
Surfa På!
-
Kan inte annat än hålla med, mina grabbar är stora nog att inte behöva passas, det har öppnat för surf, detta kombinerat med en sambo som vet hur trevlig jag blir efter ett par timmars planing och förstående chefer (närmaste chef+divisionchef är “vilande” surfare) har gjort att jag har kommit tillbaka i gammalt gott slag igen.
Känslan när det börjar plana är fantastisk och det är tur att öronen sitter ivägen annars skulle flinet nå hela vägen runt skallen och man skulle tappa överdelen
-
“Känslan när det börjar plana är fantastisk och det är tur att öronen sitter ivägen annars skulle flinet nå hela vägen runt skallen och man skulle tappa överdelen “
Mycket väl formulerat!
Förstående hustru/sambo är ju en stor fördel. Ibland händer det att hustrun noterar mina irrande blickar och allmänt närvösa beteende när det blåser och drar till med det förlösande -“Stick iväg och surfa av dig så att du blir normal igen”. Ska bli intressant och se om det händer i morgon då SMHI-prognosen låter mkt lovande.A.
-
Tack för en trevlig berättelse! Var planerar Stockholmarna att segla i morgon (lördag)?
Niklas R
-
“Stick iväg och surfa av dig så att du blir normal igen”.
Asgarv, exakt den kommentaren har jag oxå fått!!!
Är föresten en 34årig återfalls surfare…
-
Känner också igen mig i det mesta av detta.
Glädjen att känna vinden fylla seglet. Den ljuva känslan när brädan lyfter till planing
Försöken att pussla ihop jobb, familj etc med surfingen. Grinigheten när det inte går så bra (pusslandet) som man tänkt sig. Glädjen när det gör det etc.
Har själv gått från noll brädor till 4 brädor, tre master, sju segel, tre bommar, neopren hit o dit (Det mesta av detta i lägenheten…). Allt detta på ca 2 månader
Tur att man har en förstående fru.
Logga in för att svara.
