-
Maui report
Maui Rapport
Halloj dudes
Efter en månad på Maui kanske det är dags att avlägga en lite rapport. Det har varit både bu och bä, kan man säga. Egentligen är de helt grymt hela tiden, men en vindlös period som varade oroväckande länge gjorde mig lite nervös. Suringen har duck funkat och nu är vinden på väg igen så retrospektivt är allt frid och fröjd och lite lughtn Maui-liv med familjen är riktigt trevligt, även utan vind.
I början av vistelsen var det förhållandevis blåsigt, med vind de flesta dagarna. Det var också en hel del dagar med bra vågor, upp mot mast. Första seglingsdagen blev något äventyrlig eftersom jag gick ut på Kuau med 4.5 och en bräda på 62 liter. Efter en någon timmas fin segling dog dock vinden och jag hade vissa problem att ta mig tillbaka till den smala kanal genom ”stenröset” som är enda vägen in om man inte vill simma till nästa vik och ta sig över revet där. Ni som seglat Kuau vet att det kan vara lite trickigt och att man inte direkt får hjälp av strömmen, vara sig för att komma till kanalen eller för att sedan ta sig in i den. Jag försökte mig på ett antal långa slag ut till havs, med vatten bubblande upp till dryg knähöjd, men när det till slut började mörkna blev det simning mot strömmen den sista biten. Jobbigt, men det gick.
Efter detta hade jag några fina dagar både på Kanaha och Kuau och en dag på Hookipa (som vanbligt rejält överbefolkat). Kuau är en klart snabbare våg och jag kände mig lite feg och vågade inte ladda som jag egentligen ville. Så, även om seglingen var bra och det blev en och annan bra läppträff och många riktigt snabba ”down-the-line”-sektioner så kände jag mig inte helt nöjd. Kanaha-seglingen gick väl något bättre och på den långsammare vågen (som dock blir snabbare när den blir större) var det framför allt kul att försöka få lite variation i seglingen och få till olika sorts svängar för att utnyttja vågen. Allt eftersom blev det lättare vind och det gjorde Kanaha-seglingen mer annorlunda eftersom det blev svårare att få fart utan drag i seglet.
Så småningom dog vinden helt, nästan två veckor skulle det visa sig. I början av den perioden hade jag två lätt skakiga sessioner på Kuau och hyfsad vågstorlek med riktigt lätt vind. Det gör det rätt svårt att komma ut och vågen har sådan karaktär att man kan få rejält på näsan om man är på fel ställe. Ena gången var det svag tradevind och jag kom efter lite fipplande ut och fick en OK våg. Tyvärr började det då redan skymma och jag vågade mig inte på mer segling eftersom det inte skulle vara så kul att behöva simma runt hörnet in på Tavarras i kolmörker i händelse av haveri. Andra gången var det konavind och nästan helt offshore. Även då tog det några vändor innan jag tog mig ut för att sälla mig till de två andra seglarna som var ute. Tyvärr drog de då in (till Lanes) och jag fick lite svårt att se hur jag skulle angripa vågen. Dessutom dog vinden ändå mer och en smygande känsla att det kanske skulle bli svårt att hinna in innan mörkret (igen!) dök upp. Så, jag vågade mig inte på vågorna där de andra två killarna hade kört utan började istället försöka ta mig tillbaka till kanalen. Efter ett par långa slag hade jag läge att ta en våg in och lyckades, men jag kan säga att det var rätt nervöst att stå nästan helt utan vind och försöka tajma att komma med en lagom stor våg in istället för att få en loggohög vägg i huvudet och definintivt missa alla möjligheter att ta sig in den vägen. Ingen av dessa seglingar var något att skriva hem om rent vågridningsmässigt, men som äventyr var det grymt. Nedgående sol, stora vågor, knapp vind och en rätt ogästvänlig ”strand” bestående av lavastenblock gör sitt till. När jag seglat detta ställe förr har jag haft hjälp av Jeppe, som närmast är lokal här och därmed kan ”agera modell” för hur man kan hantera diverse problem och vad man bör gå ut i. Nu var jag själv ute och det var mer pirrigt, men också nyttigt för självförtroendet (som fått sig en knäck efter lite mesig segling för övrigt).
Efter detta fick jag en oväntad dag med långboardaktig segling i gubbhögt och kanske 3 m/s på Kanaha. Det var segling som nog aldrig kan dyka upp i Sverige, i alla fall inte ofta. Inte så radikalt, men desto mer känsla. Det bästa var dock i fredags. Prognosen sade ingen vind, och familjen hade hängt på Kanaha på förmiddagen. Jag åkte och hämtade tre nya brädor jag skall testa och sedan drog vi hem till Kuau. Min fru gick ned till den lokala stranden och jag började studera brädorna lite (ni känner väl mig…). Efter ett tag kom dock min fru upp och undrade om hon skulle skjutsa mig till Hookipa eftersom hon sett att två killar var ute. Givet, sade jag, man kan ju i alla fall kolla. Väl där visade det sig att det var på Lanes de seglade. Det var lätt vind och tillräckligt stort för att kanalen skulle stänga när de stora setten kom. Vindsurfa själva Hookipa var det inte läge för – det var nog över 100 surfare ute. Jag tvekade lite om jag skulle ge mig ut – fortfarande var bara fyra man ute sånär som på två-tre till som aldrig tog sig ut. Efter så lång tid utan segling och eftersom vågen på Lanes såg helt grym ut tänkte jag att det vara lika bra att chansa. Jag riggade 5.3 superfreak och tog min 70-litersbräda. Lite mer volym hade inte varit fel, men de som plockade vågor visade att vågridningen skulle bli grymt snabb så jag vill inte ta min stora bräda. Med lite tur kom jag ut direkt (med små marginaler över ett medelstort set). Jag slörade ned lite mot Lanes, gippade och tog en medelstor våg (kanske 2-3 m face) som jag red en sväng nedåt och sedan tog höjd för att känna mig för lite. Det visade sig vara förvånansvärt lindrigt at ta sig ut genom vågorna på Lanes om man bara iaktog viss försiktighet och valde tidpunkten väl. Så efter det var det bara att ladda på. Det var helt sjukt bra, definintivt bland de fem bästa sessionerna jag haft någonsin. En stor anledning var att vi bara var fem man ute. Fem man från Hookipa till Kuau, på flera hundra meter vågor! Så, i praktiken var det som att segla själv, man kunde välja och vraka som man ville. Eftersom de andra seglarna var grymma (franska WC-seglare, tror jag, F200 etc) så var det inte folk som låg och simmade ivägen heller. Jag fick några riktigt långa och snabba vågor mellan halv mast till mast och fick till och med på några läppträffar utan missöden. N extra bonus var att jag kunde segla hela vägen ned till Kuau och inte behövde bekymra mig om att ta höjd tillbaka. Grymt skönt, som sagt. Min frus kommentar efteråt säger en del om min mesiga segling tidigare, men också om flytet denna gång: hon undrade om det var någon annan ”duktig” seglare ute med likadant segel som jag.
Utrustningmässigt har jag kört diverse Hotsegel (SO, Dawg, Superfreak) som alla har funkat bra. SO (5.0, 4.5) imponerar med perfekt neutralitet både underriggade och överriggade. Dawg (5.3) är förvånandvärt stabila när det drar i, men framför allt otroligt lätt och skönt när det är lättvind. Superfreak (5.3) är otroligt mångsidigt med fenomenal kontroll i hårdvind (har jag testat tidigare) och men en oöverträffad pumpbarhet och lätthet när det knappt är vind alls. På brädfronten har jag bara kört EVO hittills men nu har jag tre nya smala ”klassiker” ligger och väntar på att bli testade. Alla storlekar av EVO har dock funkat grymt bra, även då det gått fort. Jag var t ex väldigt skeptiskt till den 40cm breda tailen på EVO 83 (som jag tidigare testat med 4.5 i Lejet och tyckte var lite svårhanterad i toppsvängen). Dock har jag kört denna bräda i rätt bra vågor på Kanaha (dryg gubbe) och är otroligt förvånad över hur bra den går även på toppen. I och för sig har det varit väldigt lätt vind, och seglingen blir liksom ”mjuk” då på Kanaha. Det är inte direkt dålig fart, man man har gått om tid på sig att förbereda toppsvängen och behöver inte bekymra sig en sekund om seglet. Upplevelsen har dock fått mig att tänka lite annorlunda om ”down-the-line” kontra typisk Sverige-crossonshore.
EVO 62 är rolig och funkar även här. Volymen (avsaknaden) gör att man kanske inte plockar ut den när det är lätt (i alla fall inte på Kuau eller Hookipa där lätt ofta betyder totalt stillastående tidvis) men den klarar fart bra och är överlag väldigt enkel på vågen. Den har inte riktigt samma driv i bottensvängen som 83 och 70 men det är inte många svängar då man får möjlighet att känna den skillnaden.
EVO 70 har funkat helt grymt och det är den jag seglat mest. Förra gången jag var här var det tillfällen då den kändes lite bred i tailen och kanske lite bred även överlag, men nu har den känts mycket bra i alla förhållanden jag seglat den i. Senaste seglingsdagen på Lanes var det t ex lysande – jag lade inte en tanke på vad brädan gjorde eller skulle göra – bara koncentrerade mig på vågridningen. En anledning är förståss att jag är väldigt inseglad på den brädan. Fortfarande skulle jag gärna se en smalare variant för lättviktare som mig, men för mig ha det ideala användningsområdet på den nuvarande E70:an utökats ännu lite mer mot stora vågor. Det skall dock bli intressant att se hur det känns att segla mer klassiska shaper kommande veckan och jämföra EVOns stil med dem.
Vinden är nu på väg tillbaka och förhoppningsvis blir det segling hela veckan. Till ikväll ovas det vågor med 15-20 fots face och senare i veckan kommer ett riktigt stort svall in så Jaws borde kunna funka. Där blir det förstås bara till att kolla de stora grabbarna, men förhoppningsvis kan det bli riktig storvågsegling på Kanaha för min del också.
Aloha från Maui, och ha det så bra i Sverige!
-
48 Replies
-
grymm report, MER SÅNT! hur länge kommer du stanna?
-
Nu blev man ju inte lite deprimerad över att man befinner sig i ett regnigt kallt och icke blåsigt sverige, åkte igår skidor för första gången iår..
Låter som ni har det grymt gott, maui står högt på listan av ställen man nån gång skall till.
-
Kul att du skriver rapport Ola! 3 m/s, logohögt och lavasten låter inte lättkört direkt…men säkert något att minnas.
Här är säsongen stendöd. Avslutades iaf brutalt med Åsa, 18-20 m/s och 3.4. Synd att du missade hehe. =)
Kul att vinden kommer igång igen på Maui. Ha de gutt! -
Grymt bra rapport, kul att läsa om seglingen där!
Återkom med mer, om du kan.
Maui På!
-
Skön rapport!
Skönt att Maui har så mycket mer än bara subtropisk segling…bara vara helt enkelt och njuta av livet.
Men ser framför sig; vajande palmer, sköna stränder, rigga på gräs,
sand mellan tårna, skön Paia stämning…ett skönt Maui lunk som man bara kliver
in direkt från planet!
Njut av livet och Maui atmosfären, vågsurf och bad/& snorkling, dyk, regnskogs hajking, fantastisk mat osv osv…här hemma suger vädret ordentligt!ALoha från ett nu regnigt Estockholmo
Calle N
-
Kul att få drömma sig bort och ta del av en rapport från paradiset. Det verkar minst sagt vara lärorika och utmanande förhållanden.
Gläds åt varje sekund på Maui, här är det 2+ grader och duggregn. Man mår bäst av att blunda när man vänder huvudet mot fönstret.
Trots allt har Hovfjället dragit igång liften och snowboarden står vallad i garaget. Bäst att roa sig så gott det går.
Lev livet!
//Jonas
-
Mycket fin rapport!
Nedräkningen har börjat för mig också!! “Bara” tre månader kvar inan jag tar familjen med mig dit igen.
Hoppas att få en fin tid i paradiset med sambo och son.
Honken -
Svar till:
Mycket fin rapport!
Nedräkningen har börjat för mig också!! “Bara” tre månader kvar inan jag tar familjen med mig dit igen.
Hoppas att få en fin tid i paradiset med sambo och son.
Honken[/ QUOTE ]
Planerar också att dra om ca 3 månader, slutet av Feb.
Har ni hittat något bra boende??Fråga generellt till övriga…
Är det värt att pröjsa extra för att bo vid vattnet med så kallad “beach/windsurf access”… Ex. i Sprecklesville?? Eller vill man ändå ta bilen till annat spot?? (självklart förstår jag att det varierar per dag)… men ialla fall
-
Mycket fin rapport som får en att ladda ytterligare inför vårens resa till Maui. Åker själv med familj (plus annan familj) den 16 februari och stannar i tre månader.
Vi åker med KLM och jag har planer på att pula in våg och vindsurfingbräda i boardbagen. Vad tror ni om det? Kollar de noga på KLM. Antar att de är lite snällare än Lufthansa. Ha en fortsatt trevlig resa.
Chrille
-
Svar till:
Svar till:
Mycket fin rapport!
Nedräkningen har börjat för mig också!! “Bara” tre månader kvar inan jag tar familjen med mig dit igen.
Hoppas att få en fin tid i paradiset med sambo och son.
Honken[/ QUOTE ]
Planerar också att dra om ca 3 månader, slutet av Feb.
Har ni hittat något bra boende??Vi har hittat bra boende i Paia i år igen. Tycker att det ligger bra till samt att man kan gå till vattnet, dock ej vindsurfing bart, men bara dra ner på morgonen och kolla väder vind valar och sköldpaddor. Samt att det finns mycket surfare och lite trevliga restauranger samt nära till Sprecks, Hookipa mm.
Honken
Fråga generellt till övriga…
Är det värt att pröjsa extra för att bo vid vattnet med så kallad “beach/windsurf access”… Ex. i Sprecklesville?? Eller vill man ändå ta bilen till annat spot?? (självklart förstår jag att det varierar per dag)… men ialla fall
[/ QUOTE ]
-
vad har ni fått för boende i paia? jag har sökt lite men inte hittat några riktiga länkar till ett billigt boende någonstans, paia ska väll vara billigast eller? helst hyra hus eller rum eller lägenhet. :S
-
Hawaii kan också visa en annan grymmare sida med t.ex det som hände Malik Joyeux…
-
Åker till Big Island där min fru skall på konferens på söndag. Ägnar sista veckan åt att testa brädor och kanske segla riktigt stora vågor.
-
Jo vi passar definitivt på att njuta. Att man liksom bara kliver in i stämningen direkt från planet stämmer precis. Det är verkligen en speciell känsla.
-
Jo, dom har visad hans sista våg många gånger på TV här, och hur alla, säkert 100, surfare simmade och paddlade ut för att leta efter kroppen när det uppdagades att han var försvunnen. Ruskigt.
Att havet kan vara förädiskt märkte jag själv igår. Det var subplaning 5.3 och dessutom cross-on på Kanaha och ett svall runt mast. Kanaha har för mig känst som ett rätt lugnt ställe med igår var det mer krävande. Det var otroligt många som kom in med brutna master. Även jag lyckades bryta masten. Först spolades jag in, till kanske 20 meter utanför där vågorna slutar bryta. Där hamnade jag dock i en grym ström och sögs säkert 100m rätt ut i kanalen och hamnade sedan där vågorna bröt som värst. Det var inte helt lätt att lyckas vira ihop prylarna där, men efter en halvtimma fick jag ordning på det hela och kunde börja försöka paddla in. En kille som ofta är ute och seglae på sin surftandemlongboard kom och räddade min och jag kunde sitta på hans bräda och släpa min egen utrustning in. Trots att vinden då hade ökat och han hade hyfsat drag i seglet kom vi en början inte en tum mot den rejäla motströmmen. SÅ småningom lyckade Jean Pablo dock liksom få oss med en våg och vi kom ut ur kanalen och sedan in till land. Utan Jean-Pablo hade jag antagligen fått dumpa riggen och paddla bara på brädan. Jean-Pabalo hade för övrigt bara han hjälpt 4 pers som brutit masten in under dagen och ända var det säkert inte fler än 10-20 pers ute. Rätt hög mastbrytningsprocent, alltså.
Som tur var hade jag ett superfreak igår. Ett vanligt filmseglet hade inte sett snyggt ut efter 30-40 minuter i tvättmaskinen med bruten mast. Superrfreaket hade inte en skråma.
Log in to reply.
