I dag blåste det ordentligt, solen sken och termometern var några pinnar upp på den positiva skalan. Vinden ökade medan vi riggade, skönt att bara ha ett segel, då behöver man ju inte oroa sig för att rigga fel storlek! Nicklas som har ungefär samma kroppshydda som jag lånade min Fanatic Falcon, Deb R14 70 och RS:5 9.8, ett kit som jag har trimmat in på millimetern under den gångna säsongen och som hjälpt mig vinna race bl.a. på NM mot dåvarande världsrankingettan Jesper Vesterström (en spik som jag är väldigt stolt över). Att Nicklas och jag skulle segla på ungefär samma storlek var ganska passande då det skulle bli ett mer rättvist test. Om det nu kan vara rättvist att jämföra en bräda, rigg och fena som har utvecklats under många år i en nästan fri klass för ett i förhållandevis litet vindregister med en RS:X som har helt andra förutsättningar? Den är inte designad för att vara extremt bra på något utan i stället för att på ett så enkelt sätt som möjligt kunna fungera hyfsat i alla förhållanden från 1,5 till 15 m/s med bara en rigg och en fena. Vidare är den designad för en strikt entypsklass där man så långt som möjligt eftersträvat att allt material är identiskt. Ett exempel på detta är korrektionsvikterna som är monterade i brädan så att den exakt uppfyller klassreglerna (15.5kg skrovvikt). Dessutom var det första gången jag stod på brädan i dessa vindar och hade ingen aning om hur prylarna skulle trimmas. Jag förberedde mig för det värsta, att få mycket pisk vilket inte är någon munter tanke för en kappseglare.
Väl på vattnet började förnedringen. Nicklas gick någon knop snabbare och upp mot 5 grader högre! Formula brädan låg knappt i vattnet med minimalt motstånd i den choppiga sjön och 70 fenan satt som gjuten och tappade aldrig greppet. RS:X klafsade fram i jämförelse med sin långa vattenlinje och den ”lilla” 66 fenan med ganska mycket rake tappade greppet när jag pressade på för hårt. Känsla var det dock inget fel på, RS:X är lugn och lättseglad, inte så lynnig och hetsig som en formula är i dessa förhållanden, men det är mycket jobbigt att bli ifrånseglad. I byarna accelererade Nicklas ännu mer tack vare det superstabila RS:5 seglet. Jag lyckades inte få mer fart, i stället tappade den mjuka riggen med bara två cambers formen vilket resulterade i mer sidokraft. Det var aldrig svårkontrollerat men över 11-12 m/s gick det inte att få ur mer fart ur riggen. Jag trimmade om flera gånger för att försöka få mer power ur riggen dock utan något vidare resultat, jag flyttade även fotstropparna för att försöka minska trycket på fenan. Efter ett tag fick jag bättre kontroll och en aning mer fart men enda gången jag hängde med hyfsat var i de värsta byarna då Nicklas var tvungen att skota ut och tappade fart i förhållande till mig, han kunde dock hela tiden gå något högre. På undanvind var inte Nicklas övertag lika stort. När han stod i kycklingstroppen gick han lägre och långsammare men när han tog sig mod att ta klivet ut på kanten kom han upp några grader och drog ifrån. Det var dock inte större skillnad än att jag var ikapp om Nicklas gjorde ett misstag. Förhållandet var som på kryssen, desto mer det blåste desto mindre var skillnaden. Tur för mig att det inte blåste mindre! RS:X var mycket snäll även på läns, det långa mjuka scoopet gjorde att brädan lätt klättrade över det brantaste choppet, inga otrevliga tvärstopp! Jag kunde verkligen gasa så mycket det gick, vilket resulterade i en maxfart på 25.9 knop på länsen, Nicklas skyllde sina ynkliga 24.0 knop på att han inte ville köra sönder lånade prylar. Skönt att gå segrande ur någon gren denna dag!
Jag och Nicklas var eniga om att prestandan på RS:X var ungefär som en Starboard 155 med 65 fena, dvs. en 5-6 år gammal Formula. RS:X har dock ett fantastiskt mycket större register till sin fördel och en mångsidighet som inte en Formula kan matcha. Kanske blir RS:X den nya folkracern, trenden i många delar i världen tyder på det. Den speglar helt klart vad vindsurfing är i dag, bättre än den gamla OS brädan Mistral One Design, och passar egentligen perfekt på våra svenska vindfattiga vatten…
//JIMMY