-
Aggressiv bottensväng, knät i vattnet!?
Efter några dagar på raken så kan man analysera sitt seglande lite.
Detta problem har jag vid styrbordssegling: när jag försöker gå aggressivt in i bottensvängen så lägger jag ofta ned bakbenets knä i vattnet. Jag tycker att det har att det hänger ihop med framhandsfattningen, jag flyttar bak framhanden ca en dm för att få fram riggen ordentligt – bakhanden är redan långt så bak att det blir svårt att röra seglet fram och tillbaka. Flyttar jag inte bak framhanden så har jag svårt att få tryck i svängen och komma ur i riktigt bra fart – dock inget knä som släpar…
Tydligen är jag enbent även i ridningen, för vid babordridning så har jag inga problem att hålla fart i svängen eller knät ur vattnet – även om jag inte lägger ned svängen så aggressivt så håller jag farten mkt bättre. kanske hänger ihop med att jag seglar switch och clew first bättre åt det hållet?
Jag har bakstroppen i mitten och framstroppen fram. Detta gör att jag kommer lågt och jag tycker jag får en bra viktfördelning, men det gör kanske att knät redan från början är för nära vattnet? (Läste dock att Kauli har upp till 47 tum mellan stropparna på vägbrädorna! – inga andra jämförelser med honom dock 🙂 ). Tilläggas skall väll att när det funkar känns det riktigt bra (kanske tur att man inte hamnar på kort, känns väl alltid bättre än det ser ut – se separat tråd).
-
24 Svar
-
Jag förstod inte om du ville ha tips eller bara skriva av dig lite, men jag bjuder på ett tekniktips i alla fall: sträck på benet så släpar inte knät i vattnet.
-
jonatan wrote:Jag förstod inte om du ville ha tips eller bara skriva av dig lite, men jag bjuder på ett tekniktips i alla fall: sträck på benet så släpar inte knät i vattnet.
Bra idé, att jag inte tänkte på det…
Sträcker jag på benet har jag svårt att få tryck på railen. Kör kanske för mkt över bakfoten.
och ja, jag vill ha tips!
-
Jag vet inte om det hjälper, men jag tycker det går bättre om man för bak seglet och fram med kroppen på vägen ner för vågen, alltså innan man börjar svänga. Då har man liksom en bättre position än om man försöker lägga vikten framåt först när man börjat svänga.
-
Jag drar också i knäet ibland. Ibland drar jag i skothornet också. Jag har en bild på Levi Siver där den uttvistade toppen på seglet släpar i, så lite isläpning får man kanske räkna med även om man får koll på tekniken…
Vilket “trick” man skall köra med för att slippa för kraftiga knäislag beror nog en del på brädan. Har man är bräda som svänger hyfsat över framfoten så hjälper det om man kommer fram lite. Det kan vara trixigt i onshore, men med lite mer vinkel så hjälper det att böja lite på frambenet. Det är extremt lätt att hamna i en slags konstig position där man å ena sidan försöker komma framåt med kroppen men å andra sidan egentligen svänger brädan mest med bakfoten. Då blir ofta frambenet väldigt sträckt, sedan blir det mycket böj framåt i höften. Eftersom man vill få seglet framåt blir det dessutom väldigt utsträckta armar.
Så, förutom att aktivt böja frambenet lite och liksom kura ihop hela kroppen lite mer så hjälper det att hålla armarna lätt böjda och speciellt låta armbågarna peka lite nedåt. Speciellt det senare tipset är bra.
Jag har en del bilder när jag gör ovanstående fel från Lördagen i Lejet, dock ingen på webben. Hoppas att Mag (som annars rippade hårt på min EVO 62) inte har något emot att stå modell. Just på den här bilden råkar han nämligen visa lite av ovanstående. Den andra bilden visar lite mer av det jag försöker förklara, framför allt lite mer böjt framben och (lätt böjda)armbågar nedåt.
Att lägga seglet lite bakåt tycker jag själv egentligen inte är så bra. Ibland gör jag det dock ändå. Det kan vara ett bra trick för att få in brädan i sväng, men det är oftast bättre om man kan klara detta med seglet mer framåt. Annars blir det en lite onödig rörelse när seglet först skall bak och sedan fram igen. Det finns dock de som kör man denna teknik och får till det grymt bra och då kan det se väldigt surfigt ut (typ Angulo).
-
Du kanske böjer fel led?!
Sträck istället på vristen, dvs böj inte foten så mycket att knäet hamnar i vattnet. Tryck ned brädan med tårna för att få ner kanten mer om du förstår vad jag menar. Kanske genom att lägga tyngden in i kurvan./Magnus
-
Jag bjuder på instruktionsbilden, speciellt om vi kan lära oss något av den.
Jag tror att jag styr brädan runt i svängen med framfoten också, kring fenan/bakfoten. Om det är bra eller inte vet jag ej men snabbt svänger det. Men jag bänder runt den lite med foten speciellt i onshore som det är frågan om här. Och 62:an gick att bända runt i supersmå svängar, skitkul.
I sideshore försöker jag komma mer in även om jag vet att jag har en bit kvar. Detta var första onshoredagen på hela säsongen, får öva mer i dessa förhållanden helt klart.
/Magnus -
Mmmm, nu har jag haltat runt lite på jobbet… normalt sett gör jag det tittandes över vänter axel för att göra mentala spockar.. men idag har det gjorts bottensvängar!
Mag är nog inne på rätt spår, jag lutar mig mkt in i svängen men kantställer nog inte brädan i samma utsträckning(!) – dvs jag böjer mkt i fotleden. Att komma fram över brädan är såklart också önskvärt, möjligt att det INTE hjälper att flytta bak framhanden utan att det snarare gör att man kan behålla vikten över bakfoten och få fram seglet iaf.
Körde en stor del av förra året med tejpad fot pga en massa vridna fötter i spockar/vulcanos. Kanske dags att styva upp fotleden lite extra 🙂
Jag är nog också lite inne på jonatans linje, dvs att ligga på vågen och luta sig framåt över nosen och bak med seglet – för att droppa in så att säga… brukar ifs sluta med att jag i alla fall måste pumpa lite fart och tappar den påbörjade stancen.
-
Ja visst är 62:an helt sjukt lättsvängd hur man än kör den. Förvånansvärt lättplanad och snabb också, tyckte jag.
Jag skall se om jag kan dra fram några halvtaskiga exempel även från bilderna på mig. Det var ju ruggigt svårt att få till frontsideridning med bara några få grader från spikrak onshore. Rätt kul att försöka dock.
När det gäller originalfrågan – knäet – så drar jag som sagt i det rätt ofta. Det hör till saken att jag har löjligt långa hälsenor och liksom kan böja mig väldigt långt över läkanten om jag vill. Jag ser det inte som något jätteproblem att jag drar i ibland. Så länge men har bra balans i svängen brukar det inte göra så mycket.
Annars tycker jag det är kul med en tråd som diskuterar vågridning med utgångspunkt från lite bilder. Det kan nog ge en hel del inspiration.
-
Jag känner igen knäproblemet och tror att förhållandena spelar en rätt stor så stor roll här. I svenska förhållanden med långsamma vågor så tycker jag det är väldigt svårt att lägga en riktigt snygg och snabb bottensväng för då åker man ju ifrån vågen…
Då blir det istället lätt att man (läs jag) gör en snabb bottensväng med allt tryck på bakfoten för att komma tillbaka till den lilla läpp man tycker sig se.Jag hade min bästa segling någonsin (alla kategorier) med EVO 62:an i Hanstholm i helgen (med 4.2 och 4.7) och tycker den funkar grymt bra även i snabba vågor. Den är ju egentligen mest en leksak (och en jäkligt kul sådan!) men det går också att göra snabbare och vidare svängar om man koncentrerar sig och lägger tryck på framfoten, cutbacken går ju sedan helt av sig själv. Jag hade inga problem med att knäna slog i när man kör snabba vågor, däremot så nockade jag bommen en gång när jag inte la ned seglet tillräckligt…
-
Just det, placeringen av bakre fotstroppen kan också påverka en del, har man den långt fram så behövs det väldigt mycket tryck på bakfoten för att få runt brädan i en lite fuskad bottensväng. Sätter man istället bakstroppen längst bak så måste man automatiskt vara lite lättare på bakfoten och får då en lite bättre stance, hoppas jag…
-
adde wrote:Läste dock att Kauli har upp till 47 tum mellan stropparna på vägbrädorna!
Om han mäter som man oftast gör – avståndet mellan främre bakstroppskruven och bakgre framstroppskruven – MÅSTE anledningen till att vi seglar så sunkigt bero på för tätt mellan stropparna. Själv brukar jag köra med 42-44 cm mellan. 47 tum är närmare 120 cm. Imponerande att få plats med det spagatstancet på de brädor runt 220cm han kör.
-
Ola H. wrote:adde wrote:Läste dock att Kauli har upp till 47 tum mellan stropparna på vägbrädorna!
Om han mäter som man oftast gör – avståndet mellan främre bakstroppskruven och bakgre framstroppskruven – MÅSTE anledningen till att vi seglar så sunkigt bero på för tätt mellan stropparna. Själv brukar jag köra med 42-44 cm mellan. 47 tum är närmare 120 cm. Imponerande att få plats med det spagatstancet på de brädor runt 220cm han kör.
Vi får väl hoppas på ett feltryck?
/adde (oj vad källkristisk man var idag då!)
-
OK, här kommer en hel sekvens. Det blir ju liksom lite blanding av olika kropppositioner svängen igenom. I bild 1 tar jag höjd på vågen . Bild 2 är precis inledningen på svängen. 3:an är bilden ovan och det ser ju OK ut. Jag har gått in ganska hårt i svängen. Rätt hyfsat skär, men jag skulle nog gått in i svängen lite hårdare ändå eller i alla fall tidigare. I 4:an blir det mer tryck på bakfoten. 5-7 är mest en slags väntan med ökande höftvrid. Här skulle jag behövt ligga närmare vågen om det skulle blivit något bra av detta. Som synes är jag för sen för att träffa läppen, så det blir en skumträff bara. Oavsett är det i dessa onshoreförhållanden viktigt att liksom hänga in/ned i vågen när brädan träffar vågen i tillbakasvängen. Därav den något krystade posisitonen i bild 8. Jag försöker liksom både svänga vidare uppåt och samtidigt börja luta mig åt andra hållet. Både bild 8 och 9 är riktigt nära backvind och rätt många av vågridningsförsök en sådan här dag slutar med backvindsproblem. Man kan ju också kolla in blicken som på bild 3-7 kollar in “läppen” för att sedan på 8-9 “gå före” och titta inåt land.
Som sagt, det är svårt att få til något bra i dessa förhållanden. Om någon har en sekvens på Kauli i onshore kan vi få något riktigt skoj att analysera.
-
Ola H. wrote:Det var ju ruggigt svårt att få till frontsideridning med bara några få grader från spikrak onshore. Rätt kul att försöka dock.
Fattar inte det roliga med onshore i läjet =)
-
manno wrote:Fattar inte det roliga med onshore i läjet =)
Det roliga låg väl snarast i utmaningen att överhuvudtaget kunna göra något av förhållandena, men så småningom begav vi oss till Åsa och tajmade vindskiften och fick lite sidvind också.
För att fortsätta analysera och få lite mer solid teknik att titta på istället för mina halvtaskiga försök letade jag fram en sekvens på Kevin Pritchard ur datorn. Jag fotade detta under årets WC i Guincho. Det är inte rak onshore utan snarare 30-40 grader cross on.
Några detaljer jag tycker är intressanta:
Bild 1-3: Kolla hur han går in i svängen dels väldigt högt på vågen och del i full fart. Det gäller verkligen att våga lita på att brädan sitter för att göra detta.
Bild 4: Tack vara den tighta (men snabba och kraftfulla svängen) i 1-3 ligger Kevin i deta läga fortfarande nära vågen. Den här bilden visar en rätt intressant position där seglet å ena sidan är rätt utskotat men Kevin fortfarande hänger fram vädigt mycket. Det här är nog något att öva på för alla som vill lyfta vågridningen i onshoreliknandeförhållanden ett par snäpp.
Bild 5: Här är Kevin i den där lite konstiga “vänta-positionen” när man samtidigt vill fortsätta svänge upp mot vågen och börja luta sig “nedåt” för att få med sig kroppen i tillbakasvängen.
Bild 6: Bang: perfekt träff på läppen. Notera hur seglet är precis på gränsen till att backvinda. Kevin flyttar inte ihop händerna så mycket och en anledning kan vara att man kan behöva bända lite extra i seglet för att få det med sig på toppen.
Bild 7-8: Löppträffen är som sagt perfekt och Kevin får med sig lite extra flygenergi. Bara att landa i skummet och köra vidare. Grymt imponerande cross-onshoresegling, tycker jag. När man sett det i verkligeheten vet man också at det är bra fart genom hela svängen och dessutom snyggt “flow”.
Det som är nytt i den här tekniken är som sagt hur han inleder svängen och att han svänger rätt mycket över framfoten trots att han skotar ut seglet en del.
Logga in för att svara.
