-
Har vindsurfingen tappat själen???
Sitter med senaste numret av The Surfers Path i handen och kan då inte låta bli att fundera över varför alla vindsurfingmagasin är så oändligt mycket tristare än surfmaggen och sen funderar jag på vart windsurfingen är på väg om om vi ibland tappar fotfästet en aning.
Alltså, ett typiskt vindsurfingmagasin innehåller först o främst tester i det oändliga. Produkter delas in på 10-gradiga skalor tills man storknar (vem orkar läsa?), resereportagen är inte speciellt soulfulla utan mer med fokus på transport dit, var bo billigt osv. Lite tyskt faktaspäckat helt enkelt. Vill inte dissa vindsurfingmaggen helt men skillnaden blir så extra tydlig varje gång jag öppnar ett surfmag istället. Ta senaste numret av Surfers Path som jag nämnde, omslaget känns grafiskt helt fantastiskt, cleant, tjockt papper med fin bulk. Tidningen tar tydligt ställning i miljöfrågan då man redan på omslaget talar om att man trycker på återanvänt papper med miljövänligt pigment. När jag öppnar den känns det mer som jag bläddrar i en dyr coffe table book än en återkommande surfblaska. Först kommer ett galleri med fantastiska känsloladdade bilder, varje bild får utrymme att tala för sig själv och jag börjar dregla lite lätt. Sedan följer några sidor info från Surfrider Foundation om vilka miljöprogram de arbetar med just nu för att rädda våra rev runt världen. Sedan följer korta texter där 60 mer eller mindre kända surfare berättar vad surfingen betytt för dem i livet, hur de och deras omgivning påverkats osv – allt skrivet med fantastisk känsla. Därefter ett reportage om en konstnär som surfar och sedan en portfolio med underbara bilder av en surffotograf.
Så fortsätter det, inte ett enda pryltest, inte en enda 10-gradig skala, bara en massa soul och inre resor, förpackat på ett läckert sätt med fantastiska bilder. Personligen blir jag mycket mer sugen på att både surfa och vindsurfa av att läsa ett surfmag än av att läsa ett vindsurfmag.
Ok, sen börjar jag fundera på vad skillnaden beror på och om skillnaden inte bara är tydlig i magasinen utan också mellan vindsurfare och surfare på stranden. Är vi teknik- och prestandafokuserade till max och ses vi som ett gäng cowboys bland surfare. Ibland får jag den känslan, speciellt om jag själv sitter på en långboard och någon vindsurfare dundrar in och “tar för sig”.
Kanske är det värt att tänka på då och då så man inte “förlorar själen” till förmån för 10-gradiga skalor och teknikfokus, det var ju knappast därför vi en gång började.
Logga in för att svara.