-
Vinkla brädan på kryss.
(jag gör en egen tråd av ett inlägg i “veck i seglet”-tråden.)
Jag antar att jag som vanligt är alldeles ensam om mina erfarenheter och upplevelser men jag känner mig alltmer skeptisk till allt detta vinklande av brädan förhöjdtagningens skull. Jag har sen urminnes tider tryckt ner läkanten (även med enkelstropp!) när jag har höjdat, men ibland har jag provat med lovartskanten. Grejen är bara det att allt som oftast känns det som att det funkar bäst att ha brädan platt mot vattnet.
Det som verkar funka bäst är att helt enkelt att segla på minsta möjliga våta yta och hålla farten uppe, när jag håller på och dribblar med att vinkla brädan verkar resultatet mest vara att farten går ner. Bäst går kryssandet i allmänhet när jag huvudsakligen seglar “på fenan” och är fenan liten kräver ju det rejäl fart och helst också mycket drag i seglet.
Och jo, jag inser att det kan ha att göra med hur mina brädor ser ut och vilka prylar jag väljer i olika förhållanden. Jag har förstått att en del nyare, manöverorienterade brädor har väldigt små fenor och då blir det ju väldigt svårt att komma upp i så hög fart att man får nåt nämnvärt tryck från fenan.
-
22 Svar
-
Vet inte riktigt vad du är ute efter, du har väl redan mer eller mindre svarat på frågan själv?
Jag tycker att det beror på förhållandena och trimmet, räcker farten till så kör man på fenan om inte så kör man på lovart kanten, framförallt så är det lovart kanten i höjd med mastfoten som skall användas eftersom det är där man har ordentlig rocker. -
Räcker fenan för att höjda med din vågis så har du för alldeles för stor fena. En vågis kantar man upp i höjd på lovartskanten!
Kanta på läkanten, menar du allvar??? Då svänger ju brädan ner i vind illa kvickt…! -
De vågisar jag har provat har i allmänhet funkat bra att segla på fenan. Fast de gånger jag seglat nån annan vågis än min egen har jag haft väldigt mycket tryck i grejorna, typ överriggad 3.7 och sånt.
Jepp, jag kantar på läkanten. Jag har aldrig haft problem med att den svänger ner i vind. Det var så Calle Sjöberg och surfsportgänget ansåg att man skulle kryssa. Kanta på läkanten och luta riggen bakåt tills brädan höll en stabil kurs. Funkade väldigt bra med den tidens brädor men på nyare brädor upplever jag att det funkar bättre att inte kanta alls.
-
Kan väl tillägga att största nackdelen jag märkt är att kantande på läkanten innebär att man seglar med helt sträckta vrister och att det ger mycket möjlksyra i underbenen. Fast jag är ju inte direkt den som är rädd för mjölksyra.
-
@Lars_K 413098 wrote:
Räcker fenan för att höjda med din vågis så har du för alldeles för stor fena. En vågis kantar man upp i höjd på lovartskanten!
Kanta på läkanten, menar du allvar??? Då svänger ju brädan ner i vind illa kvickt…!Klart du kan kanta med läkanten om du skall kryssa (om vi pratar slalombrädor)
Kör du en slalombräda med bra tryck i riggen, så kantar i alla fall jag med läkanten och aldrig lovartskanten.:wink:
Det är ju därför brädor är breda i aktern är fysiskt jobbiga att segla, då man måste hålla ner lovartkanten, så att den inte åker upp för högt i luften…:smile: -
@Knatte 413115 wrote:
Det är ju därför brädor är breda i aktern är fysiskt jobbiga att segla, då man måste hålla ner lovartkanten, så att den inte åker upp för högt i luften…:smile:
I det läget tycker jag nästan smala brädor kan vara minst lika jobbiga, att hålla emot en “stor” fena så att brädan inte lägger sig på sidan, kräver att man drar uppåt för kung och fosterland med framfoten. Inte konstigt att jag tränar mina tibialis anterior (muskeln på underbenets framsida) med samma vikter som vissa andra kör benpress. 🙂
På en bred bräda kan man rätt ofta ta hjälp av kroppstyngden (speciellt om man är lite tjockare än jag) för att trycka ner lovartskanten.
-
Intressant med diametralt skillda åsikter.
Teori: När vågseglarna kantställer lovart så sker det i låg fart, precis planing eller strax under. Man plogar höjd likt en kitare.
När slalomseglarna, och kanske än mer formula, kantställer lä är det för att häva lyftkraften från fenan.
-
Jag ser kantandet mot lä som en blandning av två fenomen. Dels vill man rikta fenans drag lite uppåt, dels använder man läkanten som ett centerbord, troligen inspireat av gamla tiders kossor som seglades på högkant av just det skälet.
För vågseglarnas del tror jag du har helt rätt. Man kan nog säga att det borde gå att vågsegla “på fenan” men risken finns att det är som att spekulera om hur en Nissan Micra uppför sig i 350 km/h.
-
Min erfarenhet är att om man trycker ner lovartskanten i fart (dvs för mycket tryck på hälarna) så får brädan omedelbart spinout, under planingsfart kan man ju dock trycka ner lovartskanten ostraffat. Alltså tror jag bestämt att brädan under planing ska hållas plant eller vinklas lätt åt lä för bästa fart och höjd. Rätta mig om jag har fel. Klas
-
Jag tror du är en klassisk rejsare med bly i fötterna. 🙂
-
@argulander 413180 wrote:
Alltså tror jag bestämt att brädan under planing ska hållas plant eller vinklas lätt åt lä för bästa fart och höjd. Rätta mig om jag har fel. Klas
Är det inte beroende på rockerlinje? vågbrädan måste man köra platt för annars svänger den upp eller ner medan freestyle/slalom/formula har raka rockers som man kan luta så man får hjälp att ta höjd?(om man behöver det)
Obs. “snillen spekulerar”, något proffs som vill tycka till?
-
Det som rockern gör när man lutar brädan kan motverkas med rigghanteringen så brädan i slutänden går rakt fram.
-
Ni pratar ju om olika tekniker på olika prylar och i olika förhållanden. 🙂
Min syn på saken summerar jag i tre punkter:
1. På formula och stora freeride prylar funkar det kanon att kanta brädan mot lä i planingsfart, detta genom att trycka med tårna när man står i fotstropparna. Då lägger man mer last på fenan och får lyft upp ur vattnet av fenan. På riktiga formulabrädor med 70cm fena och 12.5 som jag seglade förr nästan “flyger” brädan när man har det uppe på fenan. Detta är lite mindre tydligt på min nuvarande stora bräda, SB F-Type 138 (05:a) men funkar ädå bra.
2. På freestyle och vågbrädor är fenorna så små att det inte funkar att lasta dem alls utan det gällar snarare att hålla brädan så plan som möjligt med försiktiga fötter.
Som nån sa tidigare håller jag med om att den dag du kan lasta fenan på en vågbräda har du för stor fena och vågiskänslan är då helt borta. Min RRD Freestyle Wave L (2005) levererades med en Maui Fin Co. 27 cm Pre-preg fena som gav raktframraket-känsla som jag inte gillade. Kör med 23 cm idag och då är det mer lek igen.3. Oplanandes tycker jag att alla brädtyper tjänar på att lätt kantas åt lovart vid kryssande. Då funkar hela brädan som lateralplan och ger bra höjdtagning.
/Jocke
-
Jag tror att körning på läkanten som man gjorde mycket mer markant förr hade endel attgöra med att man hade mastfoten mycket länge fram och sämre fenor som gjorde att man fick ta mer hjälp av själva kanten för att ta höjd eftersom fenan inte klarade samma tryck som dagens fenor gör. På den tiden seglade man ju med underlikt skrapande mot brädan på ett helt annat sätt än man gör med dagens utrustning. För att kompensera riggens lovningskrafter så lutade man brädan åt lä, framför allt med slalomprylar.
-
e de choppigt som fan så smoothar man ut sin ride rätt bra genom att luta brädan aningen mot lovart på kryssen. om man ska plana ut den, måste man ju luta riggen bakåt å tappar på mycket mastfotstryck samt att brädan lixom skär genom choppen på ett annat vis när den lutar lite istället för att studsa ovanpå.
så upplever jag det i alla fall på min freestyle. på vågbrädan känns det inte som något alternativ att plana ut, då det mesta trycket hamnar på fenan som är aningen för liten för att ensam kryssa på.noter att jag kan ha otroligt fel också.
Logga in för att svara.
