-
Läskigt utan kontroll.
Körde med grejor jag inte var van vid igår. En gammal hängsele, en sittsele med slappt spänn i kroken, bara för att min midjesele hade gått sönder; boots när jag vanligtvis kör barfota. Sedan bröt havet överallt och med dålig balans, pga låg bom (för sittselens skull), en slapp krok som riskerade att lossna när som helst, och boots som jag inte är van vid tappade jag till slut grejorna. Jag var ganska långt ute och skit-trött. Då smög känslan sig på, jag kanske inte klarar det här. Som tur var spolades jag succesivt in till land, där mina grejor redan låg.
Vad lärde jag mig? Ha bra koll på grejorna om du ska ut i tuffa förhållande. :tongue: -
6 Svar
-
Själv bröt jag mastfoten i somras utanför Gottskär i Onsala, långt ute på Kungsbackafjorden. I ett slag så tappade jag riggen och märkte att jag brutit av metallpiggen i mastfoten. Det var sydlig vind och inte någon båt i närheten, så jag simmade till Brokö och släpade riggen bakom mig med brädan under seglet. Jag hade lite tur med att jag simmade med vågorna och nådde tillslut Brokö. På andra sidan ön hittade jag en barnfamilj som var ute och tältade i skitvädret och det hjälpte mig snällt nog tillbaka till Gottskär. Den var en mindre rolig simtur och jag kände inte mig särskilt kaxig när jag satt på brädan och guppade ensam på fjorden. Jag fick mig en tankeställare, man borde aldrig köra ensam.
-
Prova också lite kritiska tekniker. Klarar du att segla utan hängsele? Kan du segla med en knäckt bom? Knäckt mast? Har du en plan om det händer? Förr om åren brukade jag alltid försöka att segla utan hängsele minst en timme om året, för jag ville vara säker på att kunna ta mig hem om selen pajade. Iofs var det viktigare förr eftersom hängselelinorna gick av rätt ofta på den tiden när alla använde vanlig tamp.
I somras seglade jag hem med en knäckt bom, vilket var rätt svårt eftersom jag behövde kryssa en del. Jag tvivlar på att jag hade fixat det om jag inte hade övat på att segla utan sele.
-
I somras hände en liknande händelse för mig när jag seglade på värtan. det var väldigt byigt och vid den tiden hade jag inte lärt mig att stå i stropparna=lättare för kastfall. Så i en kastvind fick jag ett riktigt bulligt kastfall ikrokad i selen. puh tänkte jag, skönt att jag inte blev nockad och sätter mig på brädan. När jag sen ska dra upp riggen så ser jag att hela bommen på vänster sida är av+ att bommen har gjort ett stort hål i riggen. Som tur var kunde jag segla åt ett håll, vilket förvisso var åt fel håll. jag siktade in mig på en ö, drog grejerna genom vassen, lämnade riggen och paddlade in till land där jag kunde låna en telefon…värtan är inte speciellt stor men ändå var jag skitskraj. Jag skrattar fortfarande när jag tänker på hur mycket skit man skriker när allt går åt fel håll, “för i helvete gud, sluta blås!”
-
@schnitzler 426500 wrote:
… hela bommen på vänster sida är av+ att bommen har gjort ett stort hål i riggen. Som tur var kunde jag segla åt ett håll, vilket förvisso var åt fel håll.
Jodå, bommar har man ju kört av. Men om den nu, som för dig, går av på “fel sida” så kan man rädda situationen genom att ta loss bommen, föra den över masten, vända den och så sätta dit den igen – nu med den hela bomsidan på rätt sida för att kunna segla in. Visst tar det en stund men det funkar.
-
Ja fy faan, det kan va otäckt när det är kallt och man är otränad.
Återfallssurfare som jag är stack jag ut i början av April med helt ny utrustning, hade inte kört på tre år sen sist.
Upptäckte till min fasa när jag var där ute, 6 grader i luften och samma vettentemp, att seglet var felriggat, skorna tog in mycket vatten och att styrkan och tekniken inte alls var densamma som på den tiden jag brukade surfa.
Föll självklart framåt i otaliga kastfall då jag inte hade dragit nedhalet tillräckligt mycket på mitt redan överriggade segel, 6,5 kvm i 10-14m/s. Kylan kröp inpå en och krafterna sinade fort. Drog rigg och for i, drog rigg och for i och så fortsatte jag då jag tyckte det var för kallt för att lägga sig i plurret och vattenstarta. Provade även det men med för stort segel och lite nedhal (toppbuk) var det rejält svårt att parera när vinden drog i och kastade en framåt och över brädan. Till slut gick det iallafall och jag tog mig in till land halvt medtagen av den både läskiga och dumma färden. Inte heller någon båt ute som kunde assistera om det skulle gå åt helsike helt.Men men… Man har ju lärt sig en hel del i sommar och höst. Men hur duktig man än blir är det så jäkla viktigt att alltid ha stor respekt för havet och någon med sig när man sticker ut.
Och som Rasmus W säger är det ju viktigt att testa sig i såna situationer som kan uppkomma. Tänk också på att det man klarar på sommaren i 20 grader vatten/luft-temperatur inte alls är i närheten så lätt när det blir 5 grader i både vatten och luft. Krafterna tenderar till att försvinna nästan omgående om man blir kall och får kramp i underarmarna.
-
Jag skulle vilja slå ett slag för att alltid ha med sig en ordentlig bunt nedhalstamp då man är ute. Och gärna en fickkniv också.
Jag har själv både knäckt bom/ mastfot och mast och har lyckats laga dessa med endast lite tamp så pass bra att man kan segla hemåt.
Logga in för att svara.
