-
problem med cutback
Jag har börjat näbba nosen i cutbacken:en kan ni hjälpa mig analysera vad jag gör för fel, please.
Bakgrunden är att jag bytt från stubbie till trad (Hardcore XS).
Så här ser min vågrinding ut:
Apelviken, onshore, styrbordshopp, 10-12, 4,5, lagom vågor, sol. Eftersom det är onshore och vågorna är ganska smala/korta så brukar jag segla in framför en våg som precis börjat bryta. När jag precis passerat skummet så lovar jag upp en aning och närmar mig vågtoppen: Detta för att bromsa farten något så att bottensvängen blir kortare. Vänder nerför vågen, flyttar bakre handen bakåt, lutar mig frammåt innåt i svängen. Jag har inte lärt mig lägga mer riggen mot vågen (känns dessutom omöjligt i onshore) men jag hänger verkligen in i svängen. Jobbar mig tillbaka till vågen clewfirst och tar sikte på skummet (eller precis hitom) Än sålänge allt ok. Bra fart, jag kan till och med styra upp mot vågen lite extra precis innan jag möter den.
När jag kommer fram till punkten där jag ska göra min cutback så förväntar jag mig den härliga kicken när vågen slår till under brädan, skummet yr och jag accar nerför facet utan tryck i seglet, ibland med en härlig slide tills fenan får fäste igen. Mmmmm detta är livet….Men nu med den nya brädan så händer en av dessa 3 olyckor:
– jag viker runt brädan med bakfoten och pekar den nerför vågen, men lovartskanten ligger djupt i vattnet, farten är nära noll och jag sjunker igenom planingen. Vågen bryter under mig och jag hamnar i vattenstartsläge bakom vågen.
– när jag rider uppemot vågen och gör cutbacken så får jag lite lyft under aktern som gör att när jag “landar” gräver nosen sig ännu djupare och brädan tvärstannar med följd att seglet drar mig över brädan som i ett mindre kastfall.
– timar jag cutbacken lite tidigare så missar jag kicken från vågen men kommer oftast runt cutbacken men helt utan kraft, sittandes på huk nära mastfoten, hängandes under bommen (inte snyggt).Problemet i cutback:en försvinner vid mer sideshore eller om jag byter till en stubbie.
Tips och erfarenheter önskas!
/sinker -
14 Svar
-
Onshore frontside är inte helt enkelt, du seglar ju i praktiken clewfirst switchstance redan halvvägs genom bottensvängen. Glöm tanken på att “lägga ner riggen mot vågen” i allt annat än riktigt bra vågor (eller bra vinkel+överriggad). Försök inte göra som Polakow gör på hookipa, det är helt enkelt inte möjligt i apel-onshore.
I de förhållanden som jag utifrån din beskrivning tror att du menar så kan man inte lägga rail som i bra förhållanden. Precis före vitvattnet så vrid upp brädan så du möter vågen så rakt på som möjligt, det kommer bli en ganska slashig cutback utan något grepp med fenan. Därför behöver du stå ganska neutralt på brädan, blir lite som man sladdar ut med bakfoten när man åker snowboard på sladdsväng. Du kommer ha en väldigt “öppen” position med kroppen när du går upp sista biten.
Jag tror att det som händer i alt. 2. Jag tror du bara behöver slipa lite på hur du står då. Lite mera upprätt alltså, bör kännas som vridningsaxeln ligger vid, eller strax framför framfoten.
-
Jag tror på mer fart, och låt inte ekipaget tappa fart upp mot cutbacken. Skippa upplovningen innan bottensvängen, det gör bara att du får lägre hastighet relativt vinden och ännu mer tryck i seglet. Lägg bottensvängen i exakt rätt ögonblick så du senare träffar en vertikal läpp i cutbacken. Här gäller det att läsa vågen rätt. Ligg inte frontside clewfirst för länge och leta läpp, du tappar då bara en massa fart. Läppen ska vara där när du kommer farande. Allt ska ske i en snabb och aggro rörelse. Bottensväng-upp mot läppen-smack-cutback. Bara att nöta! =)
…eller leta upp ett bättre spot med sidvind och kör redig downtheline istället. 😉 -
Du kommer nog få till det, men som jag tyder din beskrivning av problemet så påminner det om skillnaden mellan dessa brädtyper.
En “Stubbie/RealWorldWave” etc. svänger bättre i korta svängar vilket krävs för denna typ av onshore ridning. De håller farten bättre i korta svängar och går samtidigt att segla långsammare med pga bredden.
Det är ju just på denna typ av segling som en stubbie med råge överglänser en “trad”. En trad är ju sen bättre på i princip allt annat.
//L
-
Det har nog mycket riktigt en del att göra med brädbytet. Om du framöver skall utnyttja brädan perfekt så tycker jag du skal fundera över hur du går in i bottensvängen. Istället för att gå upp och “stanna” för att sedan kunna droppa in i snäv vinkel och göra en tight bottensväng skulle jag säga att det är bättre att försöka åka med vågen backside med fart och sedan gå högt upp på vägen och påbörja svängen redan där. Det blir alltså inte samma “drop in” utan man seglar rakt in i bottensvängen. Sedan handlar det om att förvalta den fart man får med sig genom att “våga” ligga kvar i skäret och även ta med sig den fart seglet genererar.
Men som jag ser det är ditt huvudproblem nästan säkert kopplat till segelhanteringen precis i cutbackinledningen. Det är EXTREMT bra om man kan ligga lite före i segel hanteringen. Istälet för att tvingas släppa ut seglet när vinden komemr ifatt i cutbacken bör man vara så tidig att man hinner skota ut lite före detta ögonblick. Helst skall man också hinna påbörja tillbakasvängen innan man kommer till vågtoppen.
Och för att knyta ihop det hela: för att klara av ovanstående är underlättar det om man har mycket fart med sig från bottensvängen. Ju snabbare du kör, destom mindre drag är det i seglet när du skall gå in i cutbacken och desto enklare bli segelhanteringen.
En anledning att brädan spelar roll är att den snabbare brädan med mindre rocker helt enkelt kräver lite mer aktivt arbete för att gå in i och drivas igenom cutbacken. Då blir det ännu viktigare med segelhanteringen i detta kritiska läge. I själva verket är detta anlendingen till att jag tror väldigt många skulle rida vågor bättre med en EVO än en trad. En EVO har visserligen sina egna egenheter och tillfällen där den behöver “passas” men just i övergången från bottensväng till cutback går EVOn i princip på autopilot. Så fort man släpper trycket i bottensvägnen så börjar den av sig själv svänga vertikalt. Detta gör att seglaren kan koncentrera sig på segelhanteringen. Men en typiskt snabb “trad” är det just i övergången som brädan behöver som mest input från seglaren.
Jag tror iofs du kommer märka att om det blara blir lite mer sidvind och bättre vågor så är den känslan du beskriver som bortblåst. Det beror egentligen inte på att brädan funkar direkt annorlunda utan på att segelhanteringen är så mycket enklare att det blir mer energi över att lägga på brädhanteringen.
Så vad göra (förutom att köpa min EVO 62…). Åk ut i kass onshore och sikta bara på att rida skumkammar. Låt vågen bryta lite, gå in i bottensvängen, upp mot skummet och flippa upp nosen på skummet och låt sedan brädan tryckas runt. Poängen med denna övning är att du för att lyckas väl måste låta kroppen “gå före” och avöasta brädan, dvs luta dig in i den nya svängen samtidigt som du flippar upp brädan över skummet. Det är en massa konstiga saker som skall hända samtidigt. Ihopflyttning av händer på bommen, skota ut, släpp mastfotstryck, luta dig lite över aktern, titta och vrid axlarna i den nya svängriktningen etc etc. Men just den där skumridningen tenderar att skola in allt detta. När man sedan går tillbaka till att göra svängar på ren våg så sitter tajmingen bättre.
-
Bra tips från er alla.
– Ola, vad menar du med “flippa runt” brädan?
– Vad tror ni om att jobba mer ned händerna, att flytta dem frammåt och ihop? När ska man göra det i så fall?
/sinker -
“Flippa upp” skrev jag. Jag menar att man liksom trycker upp brädan över skummet lite men någon slags aktiv rörelse – oftast en kombination av att man lutar sig lite över tailen och sedan eventuellt kanske lyfter lite med framfoten. Men det är den där sortens subtila manöver som är svår att förklara. Det handlar helt enkelt att inte bara åka mot skummet utan att mitt i svängrörelsen få upp brädan ovanpå skummet. Flippa upp den, helt enkelt. När man väl gjort det är brädan i princip viktlös på skummet och det lilla som skummet puttar på i kombination med det du gör med kroppen gör att “svängen” fullföljs.
Bilden nedan (som Ola P tog i tisdags, mer på http://www.facebook.com/album.php?aid=28849&id=571866730) visar t ex en sådan “sväng”. Det ser ut som en sväng men egentligen kör man bara upp ovanpå skummet med “kroppen i rätt position” och så vrids allt ned på plats igen av sig självt. Hmm, lite svårt att förklara det här…
Edit: Tänkte lite till. Jag tror att det som är speciellt med den här sortens skumsväng är att man måste göra allt klart innan man träffar skummen. Hela svängen måste vara helt färdigförberedd eftersom skummet inte erbjuder något stabilt att svänga mot.
-
Problemet som de låter för mig är endast att de här. En traditionell vågbräda måste man ha betydligt mer fart me…speciellt i bottensvängen. Och speciellt när det är onshore så måste du verkligen skota in med de bredaste greppet du kan få annars blir de “tailwalk” alternativt spinout i botten. Och GLÖM INTE, pressa ner framfoten för allt va tygen håller…traditonella vågbrädor är byggda för det!
Stubbiebrädorna kan man stå o halvfjösa på bakfoten med halvtaskig fart och ändå få en hit av läppen alt. vitvattnet, dvs betydligt mer förlåtande.
Alltså..så mkt fart du kan få…extremt brett grepp i bottensvängen och ett smalt grepp i cutbacken….och all tyngd på framfoten.
Kör sen inte med för liten fena, många gör de misstaget upplever jag.Mvh Andreas
-
Andreas har en bra point här stubbie vs trad. Med en trad i onshore kan du lägga bra mkt mer framfotstryck och därmed fart i bottensvängen pga stabilare skär. Sen kräver en trad mer teknik och timing för att hålla fart upp mot läppträffen. Men gör man allt rätt och har guts så är en trad ballare även i onshore. Man kan helt enkelt lägga ribban högre utan att brädjäveln ballar ur.
-
Din bräda är extremt liten o radikal, men den borde passa din vikt perfekt. Man har inte mycket tid att hålla planing på utan tryck i seglet eller nerför vågen men desto bättre grepp och fart när den hanteras perfekt enl min erfarenhet med samma bräda XS. Men det som dom redan “tryckt på”, framfotstrycket o snabbhet är det som gäller.
Du får nog testa mer nästa tors-fre-lö!
-
@Ola H. 474795 wrote:
Bilden nedan (som Ola P tog i tisdags, mer på http://www.facebook.com/album.php?aid=28849&id=571866730) visar t ex en sådan “sväng”.
Osäker på om den länken funkar för de som inte är vänner med mig på facebook… Dom ligger också på http://www.flickr.com/photos/olapersson/ om än med lite annan efterbearbetning.
-
Schyssta bilder, ser ut som utomlands med det kraftiga solskenet…
-
Underbart stöd man får här hos Steffo! Så taggad jag är nu för nästa session.
Ska byta upp en fenstorlek, ta mer fart i bottensvängen, och flippa upp brädan, samt flytta händerna frammåt.
/sinker -
Satt igår o studerade Levis Sivers cutbacks i The Windsurf Movie. Han släpper det breda greppet o flyttar fram bakhanden just innan han trycker till i cutbacken, o fäller därigenom riggen bakåt, så den står mer upprätt och drar framåt istället för nedåt nosen och vattnet. Dock seglar han cross-off och inte onshore i klippet.
Jag har själv testat detta i sideshore och det var en riktig aha-upplevelse, men det gäller kanske inte för onshore? Synpunkter?Förresten – har du funderat att byta namn på konfen? Det kanske är det som är problemet 😉
-
Nu har jag fått prova era tips irl.
Några gånger fick jag till det perfekt andra inte… 🙂De förändringar som gav mest (hittills) var att maxa farten in och ut ur bottensvängen, försöka stå mer upprätt och inte göra en alltför snäv cutback. Större fena hade jag också. Mer fart håller helt enkelt brädan planare på vågen samt mer flytande. Logiskt.
Teorin med att flytta fram bakhanden var inte lösningen, den aktiviteten känns mer som om den hör hemma i momentet efter mitt problem (till mitten/slutet av cutbacksvängen).
Jag börjar också förstå Olas råd om att flippa upp brädan på skummet men jag avstod från det eftersom jag strävar efter att göra mer av en slam-cutback (jmf slam-gybe) med vattensprut och yrande skum!
/sinker
Logga in för att svara.
