-
Två fenor, tre dagar
Jahapp, nu har jag haft sådant där skönt bamseflyt. 😀 😀
Ny bräda i veckan, åker till Gotland och får tre helfina dagar i varierande förhållanden på den.
Och eftersom jag misstänker att det kan finnas lite nyfikenhet på mina intryck, och som svar på alla tips å tankar jag fick i tråden om ”största vågis” så blire några rader här.
Men först. En varning. Detta är skrivet av en rättså medioker vågseglare som i å för sig verkligen gillar vågsegling men som har en hel del kvar att lära. I min värld kan det ändå vara intressant vad jag har har för tankar om min nya RRD Twin 90 om man som medelgod (eller bättre!) vågåkare, liksom jag jag, vill utveckla sin vågsegling och är nyfiken på vad en tvåfenad sak kan bidra med…
Åsså nedan några synnerligen ovetenskapliga och subjektiva rader som emellanåt jämförs med mina intryck av freestylewave/freewave brädor (jag har själv haft tre, Fanatic FreeWave 98 och 78, RRD WaveCult 90 samt seglat några dagar, mest i Guincho, på RRD WaveCult 84 och 85 samt RRD FSW 80, 85 och 95).
Det har seglats mest sidvind, en del side-off (tjohoo!) och lite cross-on. Vågor från gubbe+ till midja, 4.7, 5.6 (lånat, tack Jesper!) och 6.0. Som mest fyra-fem bottensvängar på en och samma våg, ofta både två och tre. Olika typer av vågor, men inga supersnabba. Min vikt 77 kg, surfat sedan 1985, vågor först -91, men mer sedan 1995, typ.
Planing – En fsw/fw i samma storlek planar tidigare, men twin90 var oväntat bra. Falla av lite, pressa lite mot mastfoten och det bar iväg. Jag upplever inte att jag behöver en större eller mer lättplanad vågis än såhär.
Höjdtagning – En fw/fsw tar bättre höjd. Men när jag hade tryck i 4.7 så tyckte jag att twinnen tog riktigt bra höjd. Jag tror, just nu, att man behöver aningens mer tryck i seglet för att ta bra höjd med twinnen jämfört med en fsw. Misstänker även att jag, som nog har lite risig teknik, skulle ta bättre höjd med 5.6/6.0 med lite större fenor i twinnen. Kommer nog att beställa det, dels för att ha i reserv, men framförallt när det är lite tunnare 5.6/6.0 segling. I lättare vind körde jag mycket med bakre foten framför bakstroppen för att ta höjd.
Hopp – en fsw/fw hoppar avgjort bättre. Mer fart upp mot rampen och bättre avstamp. Nu var det styrbordshopp, och trots mina årliga resor till Guincho och dagarna på Torö så suger jag verkligen på detta. Helt makalöst dåligt, men så är det. Dock var twinnen väldigt najs att landa, på nos och häck. Kändes väldigt lätthanterad i luften. Riktigt kul att noslanda, fin yta att sätta ner där. Hade ett par som jag tänkte att ”nu blir det rejält kastfall” men inte.
Kontroll – tyckte twin90 bjöd på riktig bra kontroll! Den tunna och smala häcken bidrar nog mycket till detta, och man känner sig väldans trygg hela tiden. Mycket trevligt, helgens höjdpunkt var när jag körde twinnen då det var lite mindre tryck för 4.7 på insidan, men fortfarande rätt bra med vind längre ut. Hade denna typ av förhållanden (som ju inte är så ovanligt) i bakhuvudet när jag valde denna, och det funkade perfekt! Briljant bra komplement till min klassiska 75-liters planka! Kontroll är ju lite lurigt, det jag tycker är lugnt å härligt kan andra uppleva som lite segt och trist. En fsw är mer alert i reaktionerna för rakt-fram-och-hoppa segling, måste jag tillstå.
Och nu. Det som det verkligen handlade om när jag valde…
Vågridning – här är ju twin 90 något som måste upplevas! Nu är ju jag helt enormt färgad av en fantastisk helg, ny planka och fina prognoser, men vad fasen. Jag släpper igenom entusiasmen så får ni själva avgöra om det jag skriver är larv eller läsvärt. Den svänger ju helt makalöst bra! Äntligen har jag hittat rätt typ av bräda i den här storleken! Faktum är att min tidigare bräda, som jag på det stora hela var väldigt nöjd med frånsett att jag helt enkelt upplevde den som lite för stor i just vågridningen, snudd på känns som en freeridebräda i jämförelse. Sättet som man kan få till botten å toppsvängar med en sådan här sak är fasiken beroendeframkallande. Man blir ju helt vågfixerad. Ge mig en våg till att svänga på nu! Ett svall från en kanot! Bogvågen från en anka! Vadsomhelst! Jag upplever väldigt starkt att jag, i liknande förhållanden som de brädor jag seglat på tidigare, lätt fick till fler svängar per våg. Och, vilket kanske är viktigare, bättre svängar. Ibland kändes det nästan som om att det räckte med att titta på toppen av vågen och så – vips! var man där. Något som jag tyckte den var väldigt, väldigt bra på var att behålla farten i svängen. Hade jag bara någotsånär koll på tekniken (vilket, tro det eller ej, emellanåt inträffar) med bara vettig balans och lite tryck på mastfoten så drev det på så fint, så fint i bottensvängarna. Något som faktiskt var väldigt skoj var att gippa på utsidan eftersom kombinationen av bra kontroll och förmågan att behålla fart i sväng gjorde att jag, med en lite gnutta koncentration påslagen, planade med go fart ur gipp efter gipp efter gipp… har aldrig varit så kul att gippa mot en dyning och för mig ett kvitto på just förmågan att behålla fart i sväng.
Och ändå har jag sparat det bästa till sist. Toppsvängen. Uj, vad roligt att hamna där så ofta och så enkelt! Den bara måste vara väldigt förlåtande för misstag, ah! Exempelvis befann jag mig en gång på en våg som det inte blev så mycket av, men såg en våg bakom. Då fortsatte jag helt enkelt clew-first till den bakom och plockade den, petade dit en skön toppsväng och åkte vidare utan att ens tappa planing. Med tanke på hur gärna jag velat bli bättre på just clew-first biten så kändes det väldigt inspirerande. Det är ett område som jag inte excellerar i normalt sätt, ähum.
Och väl i toppsvängen så är det ju så kul att pressa på lite. Jag har mycket, mycket kvar här, men nu har jag en bräda som verkligen låter mig träna på denna bit.
I sammanhanget var dagen med 4.7 nog mest intressant, eftersom gryningspasset började med klassisk 75-liters åkning (RRD WaveCult HC75) i nästan två timmar, och sedan ut med twin. Det kändes verkligen som om de kompletterar varandra mycket bra. Kontroll, lite längre svängar och en förmåga att ligga kvar i sväng hos 75an, som ju blir väl kompletterat med en kalasfin inbjudan till mer varierade svängar och mer förlåtande karaktär när det gäller teknik och klenare vindar av 90:an (det är ju svårare att få till svängeriet och vågridning med en klassisk vågis om det inte blåser någorlunda i alla fall, tycker jag).
Sammantaget upplevde jag twin90 som en lyckad mix av en klassisk 80-liters bräda och nästan som en liten freestyle. Det kan låta rätt knasigt, men seglingsmässig så är det lite som att segla en freestyle med lite fena, fast den tar sväng som en 78-80 liters riktig vågis. Stancen är lite bredare (tror jag, hem och mäta…). Jag uppskattade verkligen den där extra lilla marginalen som den gav när det blev lite tunnare vind eller jag hamnade fel på vågen (en personlig paradgren). Den tar sexnoll helt utan problem, men jag tycker nog att 5.6-5.8 är en perfekt största storlek på brädan. 4.7 även med bra tryck gick fin-fint, men helst inte överriggat. Tryck i 5.3 kan jag inte se några problem med. Storleksmässigt känns det som en 80-85 liters fw/fsw, vilket ju var precis vad jag var ute efter.
Så – vill man ha en riktig allroundmaskin för fart, hopp och vågridning så anser jag att en fw/fsw är ett bättre val. Men är man sugen på att utveckla sin vågridning och komplettera sin lilla vågis med en större bräda, ja då är något i den här stilen värt att kika på. Jag tycker den är asrolig i alla fall!
Min egen, högst personliga, slutsats är att man definitivt skall ha en riktig vågbräda i 85-90 liters klassen i sin arsenal om man vill få ut så mycket av sina vågdagar som möjligt och gillar vågridning. Och twinser-brädor verkar kunna bjuda på vissa egenskaper som är väldigt intressanta, och framförallt KUL! Detta går säkert att hitta hos på en-, två och trefenade (fyr?) plankor också, men just hur jag upplever min twin90 att segla och vågrida med tror jag faktiskt hade varit lite knepigt att plocka fram med en fena där bak. Tyvärr har jag aldrig seglat en bräda som anses riktigt ”lös” i 80-85 liters klassen (typ SB Evo, Fanatic AW eller Tabou PW), vilket hade varit en extra krydda.
Jag valde mellan twin 90 och 82 under rätt stora kvasilyxproblemsvåndor, men är väldigt nöjd med att jag valde 90. Av de tre dagar vi körde, så hade två helt enkelt inte gått med 82 liter. Jag behövde flytet och bärigheten, helt enkelt. Bodde jag på västkusten skulle det kanske varit lite annorlunda. Och med tanke på hur enormt bra jag tycker att 90:an svänger så kan man ju inte låta bli att fundera på vad en snäppet mindre twin kan bjuda på…
Jag kommer dessutom att köra vidare på en fena i 75-liters plankan. Där tror jag helt enkelt att skillnaden blir mindre uppenbar, och själva seglingskänslan som jag har i min twin90 skulle jag faktiskt inte vilja ha i den lilla brädan, där den där lite ”freestyliga” seglingskänslan skulle sannolikt kunna vara något som jag helt enkelt inte har förmåga att ta tillvara på eller känna tillräcklig skillnad av. När jag seglat mer twin kanske jag får omvärdera det…
Vore jag däremot en vass vågridare, ah du ljuva dröm!, så skulle jag nog köra några provåk även på en mindre twin, det kan öppna dörren till mer varierad vågsegling och lite annorlunda sätt att betrakta sina möjligheter på en våg. Själv har jag fullt upp med att välja rätt våg och få till det bra när jag väl är där om vi pratar lite större vågor och tryck i 5.3/4.7 och nedåt. Och då känns min 75-liters bräda som en väldigt trevlig vän i de situationerna.
Skrev jag hur snygg den är, förresten? Och där rök all trovärdighet i det här inlägget…
Det blev långt, det här. Men det är faktiskt ett ”tack” för all bra återkoppling jag fick i ”största vågis” tråden, och en litet försök att bjuda på något förhoppningsvis läsvärt såhär en tisdag lunch på konfen.
Det som återstår är ett rejält onshore-pass. Och jag ser verkligen fram emot det!
-
8 Svar
-
Gött att läsa Masse. Tror också du gjorde helt rätt val av planka eftersom det var rida vågor som var viktigast!
-
Kul Masse, låter som en fantastisk helg!
Jag kan dra av faktor 1 (en fena, två dagar):
Provade min nya Goya One 85 i helgen. Tyvärr blev det inga vågor att tala om för min del på fastlandet, men lördagkväll – Torö, 4.7, sidvind och drygt knähögt (samt en makalös solnedgång). Det var en blixtförälskelse – 85:an är en buskul bräda som går helt kanon, de enstaka vågridningar jag fick till gav en lovande känsla om en loose och riktigt fint svängande vågis med förlåtande volym.Söndagen var jag standby att åka till Väddö, men rapporter om att det var platt gjorde att vi körde 5,3 på Fågelöudde eftersom jag var ändå i sthlm. Goyan var griskul även utan vågor: freestylevänlig, snabb och sköna skärande svängar.
Kan inte vänta tills jag får prova den i riktiga svealands-vågor… Kanske redan i slutet av veckan? 🙂
-
Bra rapport, dr Masse. Jag hade själv premiär på min nya Evil Twin 70 idag. Direkt från flygplatsen till Lejet.
-
Kul att läsa Dr Masse!
Nu har jag seglat min RRD Wave Twin 74 med 4.2/4.7/5.0 i cross-on o ren onshore några dar och fått känna många nya surfkänslor. Mycket handlar nog om att få in ny känsla för att surfa med ett lite nytt kanttryck o inte samma respons från fenan. Twinen klarar väldigt radikala svängar o pressar jag gippar med max framfotstryck så ligger hela brädkanten i med supergrepp. Vid min vågridn, både front- o backside känns det mer loose o bättre flytförmåga, tappar inte planing så lätt.
Jag har seglat parallellt med WCHW 70 o WC 75, att nu välja bort en bräda…hur ska det gå till… alla är bra på sitt sätt för mig. Som minsta hårdvindsbräda känns det som en Hardcore gäller än så länge.
74an har ju en ganska rak bottenkurva o smal akter, tål mycket vind. Kul med lite mindre grepp o lite mer flytkänsla i surfet speciellt med lagom mycket tryck i seglet. Enda gången när jag tycker att twinen inte matchar single är vid lite vind, tveksam planing.
Nu väntar jag bara in kommande vecka för mer vind o lite mer cross on.
-
Det är lite konstigt det där med planing. När jag seglade min ET 70 i väldigt lite vind idag så _kändes_ det lite segt, men när jag jämförde med andra seglare så både planade jag väldigt tidigt och tog bra höjd. Lurigt när inte känslan motsvarar prestandan, liksom.
-
Jag tyckte nog att min twin 90 planade iväg fint, men vill gärna ha en liten “knuff” (falla av lite) för att komma iväg. Snäppet mer jobb än med en fsw i alla fall, men absolut inte dåligt. Överraskande bra, snarare, med tanke på hur smal å tunn den är i häcken.
Men det är lurigt att bara känna, även jag kunde i lite tunnare vind jämföra med andra och planade ju fint trots att jag körde på minst bräda och näst minsta seglet.
-
@Ola H. 503883 wrote:
Jag hade själv premiär på min nya Evil Twin 70 idag.
ET70?!? Ngn prototyp? Hembygge? Måste testa ngn twin vid tillfälle, de beskrivningar jag läser påminner mig mkt om min Evo 74. Har svårt att tro att en twin ska kunna vara mer “lös” än E74……Dock verkar cutbacken bli lite lättare att hantera med två fenor. Har läst att fördelen med twin är primärt i de större volymerna typ 90 liter; skulle därför vara kul att jämföra en Evo 90 med RRD Twin 90.
-
Det är en produktionsbräda som bara inte hann bli klar till releasen i augusti. Fick den precis. Den är lite kortare och tjockare, 225*55, och känns helt klart kompaktare än ET74. Men det var så lite segling dag att det är sårt att säga så mycket om den.
ET är rent generellt rätt lika EVO, men på ett sätt är de faktiskt mer loosa och snackar man finlir så är de lite annorlunda i känslan. Svårt att säga vilken som är bäst. Jag har nästan bara kört twin i år, men de gånger jag plockat fram en EVO så har det varit grymt bra det med.
Logga in för att svara.