Så nu är vi hemma igen efter en vecka vid Röda havet. I tisdags så hade vi alltså varit uppe vid speedstrippen och åkt. Vi hade cirka 10 m/s men ändå gick det relativt fort. Detta berodde inte enbart på att vi är speedare av världsklass utan också att strippen också är det. Den är naturligt böjd med en start på halvvind och sedan gradvis ökande till cirka 130 grader. Det är minst en meter djupt 3 meter från kanten och det är ingen ”vall”. Vinden är fri minst 1 mil bort från närmaste berg. MEN det ligger ett kite-center som heter 7 Beaufort, och där har man bestämt att området inom 5 km är enbart för kite. Vindsurfing är förbjudet och om man inte drar så ringer dom på ”army”. Så vi körde bara 3 rundor den dagen…
På eftermiddagen körde Macke och jag lite long distansce slalom utanför hotellet. Riktigt skönt. Macke hade kanske några tiondels bättre fart på halvinden. Solen var låg och bländade mycket på väg inåt. Macke började komma lite väl nära men jag höll honom bakom, plötsligt kände jag att vattnet blev lite plattare och kunde öka farten med säkert ett par knop. Då hörde jag Macke vissla och samma sekund insåg jag vad som skulle hända.
Det var en enormt impact när jag körde in i revet som låg 5-10 cm under ytan. Jag låg kvar länge och kände efter om huvet satt kvar, nacken fungerade mm. (jo jag hade hjälm och väst). Efter någon minut så hade värsta yrseln lagt sig, dock jätteont i nacken. Jag trasslade mig ur seglet och hänglinan. Vände på brädan för att titta på hur kort Choco Fireblade 38 hade blivit. Men det var mer än så, såg mera ut som en weedfena när tuttleboxen hängde löst i laminatet… Macke kom tillbaka och fick åka in och skaffa båtbärgning.
Väl inne så såg jag att även seglet var trasigt, antagligen hade det glidigt på revet det med. Brädan hade även skador i fören. Både brädan och seglet var förresten s.k. kartongnya …
På onsdagen så tog LBJ fram sitt mobila segelmakeri och gjorde en proffsig fältmässig lagning. Macke var den enda som seglade den dan. Överhuvudtaget så hade vi otur med vinden, på förmiddagarna innan 10.00 blåste det kanske 6-8 m/s men sedan minskade det till 3-4 m/s. Hörde några kitare på planet hem som alltid stack ut kl 05.30 för att få bra vind.
Torsdagen började också med lite vind och jag tog barnen på dyksafari ute på en sandö. Jättefint men varmt och mina små 8, 10 åringar blev lite rädda av att dyka på djupt vatten 300 meter från ön.
På lördagen och söndagen hyrde jag en Falcon 133 och körde med mitt nya 8,8m2. Riktigt bra tryck tidvis, hade lite över 31 knop i topp på söndagen. Även Macke LBJ och Surfan fick seglat lite, dock med 7,8 och mindre brädor. Sista surfbara dagen var måndag, vi stack ut vid 9.00 och kryssade upp de 3 km till speedstrippen på SP53. Denna gången så visade vi så oerhört mycket hänsyn till tyska kitarna så att vi GICK upp 1,5 km längs stranden för varje repa. Det hjälpte inte. Efter 3 repor så kom dom och tjatade och efter 4:e så kom någon slags myndighetsgubbe. Vi hann i alla fall köra 5 repor med snitt på 35 knop (och topp på drygt 36) i 8-10 m/s. Öhlund hängde också med men han hade slalombräda.
Sedan långa sköna slörben hem. Men när vi kom till den lilla ön som jag seglade på i tisdags så la sig vinden. Ölunds hotell Abu Soma ligger ivägen och tar all vind. Och det blev till att simma 1,5 km sideshorevind i till land. Daniel och Macke var kanske 10 minuter för mig. Och när jag låg skvalpade kom en jättestor passagerarbåt. Jag gapade och skrek men fick till slut simma för livet. Ett par sekunder innan impact så såg en unge på fördäck mig och dom lyckades väja med några meters marginal. Efter den incidenten så tog det nästan en timme att simma iland.
Vår surfcenter som heter Planet Allsport hade noll koll på sina kunder (vi hyrde förvaring i ett litet skjul för dyra slantar). De andra bl a där Ölund bodde hade båtar ute hela tiden. Skitkass enligt min mening. Själva idén med att ha surfcenter i crossoffshore är att ha uppsikt på alla som seglar. Så ska man sammafatta dagen så var det underbar segling och j:vligt tråkig simning. Efter några timmars återhämtning på hotellrummet var det dags att packa. Ja, och sedan blev det inget mera seglat. Däremot blev det en väldigt blöt sista natt för mig och frugan. (nej det regnade inte!).
Nu sitter jag på planet hem och funderar på hut man kan få kite-tysken att komma på bättre tankar. Helt klart ligger en av värdens bästa speedspottar i Soma Bay. Hit vill vi komma tillbaka och åka när det verkligen blåser, och då ska vi bo på norra änden av bukten. (Vårt hotell var kanon på alla sätt, om man ville (och det ville ett par i sällskapet som lyckades göra av med 0 kronor/pund/dollars). Maten var bra, jättebra service, barer överalllt osv. Men alltför långt i söder om speedstrippen och i lä om Abu Soma-hotellet för att funka för icke bärande småbrädor. Och det italienska paret som hade surfcentret var snälla och bad om ursäkt för att dom inte har någon koll på sina gäster (och bjöd mig på 2 dagars fri brädhyra). Jag tror dock att alla överlag är nöjda med trippen, vi har haft sol och 30 graders värme. Vi är inte mer skadade än innan vi åkte ner. Vi har seglat ganska fort. Alla har fått segla, även Jesper, Johan och Lasse. Jag körde visserligen på sten, men det gör jag hemma också. (Det är ju bra att ha alla sina brädor försäkrade 😉