-
Tacka västkusten!
Tja vad kan man säga. Sitter och försöker jobba ikapp det jag skulle ha gjort på jobbet i fredags. Kanske inte den mest spirituella lördagsnatten, i synnerhet som träningsverken har blivit smått outhärdlig. Nu e hon snart 04 på natten, satt inte lika länge torsdags kväll. Då gav jag upp kl 24. Slängde in en massa segel och brädor i bussen och tryckte ner till Varberg. Undrade lite vad jag höll på med med tanke på alla deadlines och för lite sömn. Men Johan G bjöd på fika i butiken och jag blev människa framåt lunch. Planen var liten jumpsession A-bay, sedan ner till Ringenäs eller upp till Åsa, beroende på…
Fullpung 4.2 ryckig vind och rätt kass vinkel. Fin Aplevikssize men som sagt vinkeln kunde varit bättre. Men uj så lätthoppat Apelviken är! Och ush så nabba rotationerna blir med lätt överriggad 4.2. Jag hoppade nog mer på ett par timmar än vad jag annars gör på ett par år. Högt, lågt bak, fram, ja det var ganska bakåfram. Jag landade på nosen (bra) landade på rumpan (ok) jag landade på huvudet (äh), en gång landade jag lite överroterat i en bakåt men på nåt helt konstigt sätt stannade brädan helt platt i vattnet och jag gick ner så djupt som min gamla kropp kan i någon slags grodhoppställning. Hur som helst helt crazy. Jag höll på att garva ihjäl mig. Jag hoppar ju som sagt väldigt lite, mest för att där jag seglar (Maui mitt i vintern, och Torö) oftast inte har vind nog för hopp, eller för fina vågor att slösa bort på hopp. Men jag älskar att hoppa. Helt nyförälskad!!
Ok, solen var framme och vinden drog på. In för en macka och kolla telefonen. Hur många missade samtal som helst från Ola H och Per M som var där Olas sms sa: “ÅSA NU!”. Jag slängde ihop allt i reckordfart men det hade redan gått ett par timmar sedan Olas mess. Med tanke på hur snabbt vågorna kan lägga sig på Åsa gick det rätt snabbt att komma dit! Tittade inte ens på vattnet utan kastade upp 4.2an. På väg ner till vattnet mötte jag en lite förkyld men grymt glad Per. Han gav upp för dagen. Väl nere på kräset – fasen vad vackert Åsa är, nästan Torökvalite!! så kändes det ju som om en 3.7a hade varit mer än tillräckligt stort och knappt några vågor kvar alls. Bara Ola ute. Resten hade gett upp på grund av minskande vågor och ökande vind. Jag drog ut på vågjakt med vidöppet segel. Det tog väl en halvtimma att komma in i spotet och storleken (minifjut). Efter att Ola dragit in (hade bråttom hem till familj, redan sträckt på det en del tror jag) så var några surfare och fotograf Robert (Merurobban här tror jag?) enda sällskapet. Fasen vad souligt det kändes att byta ut helt galet cross-on hoppande i gubbhögt till side off minifjut och dessutom vara ute flera timmar helt själv. Vinden lättade gradvis och det blev riktigt riktigt harmonisk 4.2. Vågorna var mikro, men jag började hitta de små set som ändå fanns kvar lite bättre och bättre. Och även om varannan vända in blev mer slalom mellan sten och surfare var det i alla fall möjligt att leka loss. Min egen bild av mig som vågseglare är att jag gillar lätt vind och stora vågor. Nu blev det först hopptokeri och sen minivågor i hårdbrall. Men fasen så kul!!!!! Det blev faktiskt ännu roligare än första session. När man är helt själv med ett spot kan man liksom strunta i allt och bara börja leka med det som finns. Det blir liksom intimare umgänge med vågorna när det inte finns något annat att umgås med. Jag blev riktigt nykär i mikrofjutt. En anledning förutom “ensamheten” var nog vinkeln. Det var rejäl side OFF. Ett tag tänkte jag segla in i solnedgången, men vid 7 vara jag så galet trött. Tror Apelvikens hårdvindshoppande tar på mig rätt hårt då ovanan gör att man seglar rätt spänd.
Jag la mig i gräset kokhet (absolut ingen anledning att ha handskar) och barnsligt supernöjd. Solen stekte fortfarande hårt i ansiktet. Jag låg och sträckte på mig som en säl. Jag nästan somnade Jag var så otroligt glad att jag sket i alla deadlines och bara drog ner. Robert kom knallande med sina superkameror och vi hade ett skönt litet snack. Det är så otroligt lätt att man låter vardagsgrejorna ta över. Nä det funkar inte just den här prognosen, jag sticker ner på nästa, då har jag nog inte så mycket… men det har man ju nästan alltid. Nej, ibland måste man bara dra hur jobbigt och kallt det än kan kännas. Den här gången bliv det superlyckat. Det blir ju oftast det. Avslutning på en av Varbergs absolut inte bästa krogar, fet dubbelhamburgare och några öl, ja några till också. Ila och Johan G – tack för grymt trevlig kväll! Sen sov gubben Blomberg rätt sött i sin lilla buss.
På vägen hem i förmiddags var jag tvungen att stanna 3 gånger och hoppa ut och stretcha. Kroppen bara drar ihop sig. Men huj så skönt att vara trött av rätt anledningar.
OK nu är det dags att slagga lite. Imorrn ska barn köras till balett, kalas och allehanda söndagasbestyr.
Men visst känns det som säsongen börjat bra?!
/JB
-
25 Svar
-
De va Varbergs absolut bästa (så här års) krogar vi va på Jeppe. Finns väl inte någon som promotat Varberg som ett kulinariskt utflyktsmål, kanske därför ja oxå fick hoppa ur soffan nåra gånger på lördan o ratta buss ja me:(
Men o andra sidan, vem fan bryr sej om käk när vi har ett besök av Joye & Co i Europes orkester att se fram emot i sommar!
-
Jesper B;651983 wrote:Tja vad kan man säga. Sitter och försöker jobba ikapp det jag skulle ha gjort på jobbet i fredags. Kanske inte den mest spirituella lördagsnatten, i synnerhet som träningsverken har blivit smått outhärdlig. Nu e hon snart 04 på natten, satt inte lika länge torsdags kväll. Då gav jag upp kl 24. Slängde in en massa segel och brädor i bussen och tryckte ner till Varberg. Undrade lite vad jag höll på med med tanke på alla deadlines och för lite sömn. Men Johan G bjöd på fika i butiken och jag blev människa framåt lunch. Planen var liten jumpsession A-bay, sedan ner till Ringenäs eller upp till Åsa, beroende på…
Fullpung 4.2 ryckig vind och rätt kass vinkel. Fin Aplevikssize men som sagt vinkeln kunde varit bättre. Men uj så lätthoppat Apelviken är! Och ush så nabba rotationerna blir med lätt överriggad 4.2. Jag hoppade nog mer på ett par timmar än vad jag annars gör på ett par år. Högt, lågt bak, fram, ja det var ganska bakåfram. Jag landade på nosen (bra) landade på rumpan (ok) jag landade på huvudet (äh), en gång landade jag lite överroterat i en bakåt men på nåt helt konstigt sätt stannade brädan helt platt i vattnet och jag gick ner så djupt som min gamla kropp kan i någon slags grodhoppställning. Hur som helst helt crazy. Jag höll på att garva ihjäl mig. Jag hoppar ju som sagt väldigt lite, mest för att där jag seglar (Maui mitt i vintern, och Torö) oftast inte har vind nog för hopp, eller för fina vågor att slösa bort på hopp. Men jag älskar att hoppa. Helt nyförälskad!!
Ok, solen var framme och vinden drog på. In för en macka och kolla telefonen. Hur många missade samtal som helst från Ola H och Per M som var där Olas sms sa: “ÅSA NU!”. Jag slängde ihop allt i reckordfart men det hade redan gått ett par timmar sedan Olas mess. Med tanke på hur snabbt vågorna kan lägga sig på Åsa gick det rätt snabbt att komma dit! Tittade inte ens på vattnet utan kastade upp 4.2an. På väg ner till vattnet mötte jag en lite förkyld men grymt glad Per. Han gav upp för dagen. Väl nere på kräset – fasen vad vackert Åsa är, nästan Torökvalite!! så kändes det ju som om en 3.7a hade varit mer än tillräckligt stort och knappt några vågor kvar alls. Bara Ola ute. Resten hade gett upp på grund av minskande vågor och ökande vind. Jag drog ut på vågjakt med vidöppet segel. Det tog väl en halvtimma att komma in i spotet och storleken (minifjut). Efter att Ola dragit in (hade bråttom hem till familj, redan sträckt på det en del tror jag) så var några surfare och fotograf Robert (Merurobban här tror jag?) enda sällskapet. Fasen vad souligt det kändes att byta ut helt galet cross-on hoppande i gubbhögt till side off minifjut och dessutom vara ute flera timmar helt själv. Vinden lättade gradvis och det blev riktigt riktigt harmonisk 4.2. Vågorna var mikro, men jag började hitta de små set som ändå fanns kvar lite bättre och bättre. Och även om varannan vända in blev mer slalom mellan sten och surfare var det i alla fall möjligt att leka loss. Min egen bild av mig som vågseglare är att jag gillar lätt vind och stora vågor. Nu blev det först hopptokeri och sen minivågor i hårdbrall. Men fasen så kul!!!!! Det blev faktiskt ännu roligare än första session. När man är helt själv med ett spot kan man liksom strunta i allt och bara börja leka med det som finns. Det blir liksom intimare umgänge med vågorna när det inte finns något annat att umgås med. Jag blev riktigt nykär i mikrofjutt. En anledning förutom “ensamheten” var nog vinkeln. Det var rejäl side OFF. Ett tag tänkte jag segla in i solnedgången, men vid 7 vara jag så galet trött. Tror Apelvikens hårdvindshoppande tar på mig rätt hårt då ovanan gör att man seglar rätt spänd.
Jag la mig i gräset kokhet (absolut ingen anledning att ha handskar) och barnsligt supernöjd. Solen stekte fortfarande hårt i ansiktet. Jag låg och sträckte på mig som en säl. Jag nästan somnade Jag var så otroligt glad att jag sket i alla deadlines och bara drog ner. Robert kom knallande med sina superkameror och vi hade ett skönt litet snack. Det är så otroligt lätt att man låter vardagsgrejorna ta över. Nä det funkar inte just den här prognosen, jag sticker ner på nästa, då har jag nog inte så mycket… men det har man ju nästan alltid. Nej, ibland måste man bara dra hur jobbigt och kallt det än kan kännas. Den här gången bliv det superlyckat. Det blir ju oftast det. Avslutning på en av Varbergs absolut inte bästa krogar, fet dubbelhamburgare och några öl, ja några till också. Ila och Johan G – tack för grymt trevlig kväll! Sen sov gubben Blomberg rätt sött i sin lilla buss.
På vägen hem i förmiddags var jag tvungen att stanna 3 gånger och hoppa ut och stretcha. Kroppen bara drar bara ihop sig. Men huj så skönt att vara trött av rätt anledningar.
OK nu är det dags att slagga lite. Imorrn ska barn köras till balett, kalas och allehanda söndagasbestyr.
Men visst känns det som säsongen börjat bra?!
/JB
Fantastiskt! Vad kul att du var nöjd med utdelningen, du gjorde verkligen det mesta med det som var och visst var det sjuukt kul! Nu tar man vardagen med ett flin.
//Fredrik
-
Poesi. : )
-
Tja!
Underbar session Jesper. Kul att höra stories från dom som bara drar och skiter i alla andra måsten….
-
Kul skrivet…sitter själv med världens träningsvärk i stort sett i varenda muskel…
5timmar kiting i Björkäng och kroppen känns som en tennsoldat dagen efter.
Har man 12-13 mil att åka så finns inte tid för vilopauser.
Men nu är säsongen igång, och man återhämtar sig så sakteliga, även om det tar längre tid ju äldre man blir…Have a windy season!
-
bla bla bla….
-
Hahaha jag kan tänka mig att det var varbergs bästa krogar ni hinka öl på.
-
Mmm. Lite samma känsla här. Jag har det ju lite bättre förspänt eftersom jag kan kombinera västkustseglingen med arbete i Göteborg. Så den här veckan jobbade jag undan så mycket jag kunde på onsdagsnatten och drog sedan tidigt (ca 05) mot Göteborg. Väl dock fick jag rätt mycket gjort på förmiddagen och meddelade sedan arbetskamraterna att jag skulle dra och segla lite. De är vana…
Eftersom jag fick rapport att Åsa var platt bar det av längre söderut. Tänkte att Ringenäs kanske kunde testas. Väl nere i Halmstad var de flesta på väg upp. Vinden hade tydligen dött. Men jag riggade ändå 5.0 och guppade runt ett par timmar. Det gick trots allt att hitta en och annan våg. Framåt 5-6 eller nåt drog så vinden igång, precis när Mag och några till kom ned och gjorde sällskap. Egentligen sade ju underarmarna varenda vända. “Nu skaaaaa du sluta”, närmast skrek de till mig. Men en enda till orkar man ju alltid, eller hur… Så det blev segling i flera timmar till i allt större vågor och som så ofta blev det nedriggning först i solnedgången. Efter ett par timmars snack med Tomas Persson bar det tillbaka till Göteborg igen där jag sov i bussen utanför jobbet. Egentligen hade jag bestämt mig för att inte segla på fredagen utan jobba ett tag och så sticka hem till familjen, men jag tänkte att jag ändå skulle kolla om Åsa kanske ändå bjöd på lite vågor, trots den lite nordliga vinden. Jag hade vissa aningar om att så skulle vara fallet. Och när jag kom ner var såg det verkligen bra ut. Sidvind, nästan lite side-off, och fina vågor på över gubbe i setten. SÅ snabbt på med 3.7 och ut. Speciellt de första vändorna var grymma. Det kom några riktigt fina set och Åsa-revet visade sig från bästa sidan och höll våg-facen supercleana trots den hårda vinden. Gradvis blev det allt mindre vågor och allt mer vind, tills det till slut bara var skvalp och choppen som kom på tvären ibland var större än vågen men försökte rida. Och igen… underarmarna protesterade kraftigt. Men jag höll Jeppe sällskap en stund innan jag till sist gav upp, riggade ned och åkte hem de 33 milen till Örebro. Totalt blev det säkert någonstans mellan 8 och 10 timmar segling dessa två dagar. Och varenda timma var kul. Hoppas på repris snart. Säga vad man säga vill om all episk Mauisegling som jag haft turen att få även den här säsongen, men det är verkligen något visst med att göra det bästa av vad naturen bjuder här hemma också.
-
Gött att läsa. Ja man kan jämföra med Maui etc och dissa sverige om man tycker det är kul. Men har man realistiska förväntningar kan seglingen kännas hur brutal och episk som helst. Allt beror på vad man gör av det som bjuds. För mej blev det ett par timmar sunkig halv onshore på torsdagen i Apel sen ett säsongsuppvaknande nere vid Halmstad på fredagskvällen. Ett par timmar brutal cross-on, överriggad 4.2, gubbhögt shorebreak som smashade prylarna ur händerna om man kom fel och logohöga bryt en bit ut som jag en gång t.o.m fick chickenjibea för att ej riskera tappa prylarna låångt ut i 2 gradigt vatten. Hade inte seglat sen november och med halsont och lite febrig sänkte jag mej totalt. Fyfan nu mår man skit fysiskt, hosta och ont i hela kroppen. Men inte mentalt. Vilket är huvudsaken. Nu väntar vi bara på nästa feting-progg! 🙂
-
Det känns så skönt med den entusiasm och engagemang som finns i och kring denna livsstil/aktivitet/sport, välj själv.
Ja visst bjöd veckan på bra surf. Men tisdag em/kväll i ett mulet o regnigt Lejet var nog den bästa seglingen för min del. Ösregnet upphörde när jag kom i vattnet och ett perfekt val av segelstorlek o bräda. Några få ute, lite fina Lejetlinjer i S/SV med 5.0/WaveCult Quad 75 kändes magiskt och så efterlängtat. Att sen kunna följa upp med många många surftimmar torsdag och fredag, kan det bli bättre? Det känns som att detta är en riktigt bra start på en ny säsong.
Finns det nån som kan fånga dagen bättre än en surfare?
-
Gött. Härlig läsning! Fredagen var underbar!
-
Underbart att see dig Jesper synd att du inte hakade på rödtjut och pizza hemma…får bli nästa gånga. Åsa var fantastiskt kul att du gillade det fast vågorna krympt!!
@alla andra vilken sjukt härlig åsa premiär detta bådar gott!!
/P -
Snyggt skrivet Jeppe!
Jesper i hans variant av – “Black Swan”.Ett stort tack till alla som bidrog med stoket! Det blev en helt underbar dag i Åsa.
/Robert
-
Jesper, är det där brädan jag släpade över hela Europa för din skull?
-
Svenne;652080 wrote:Jesper, är det där brädan jag släpade över hela Europa för din skull?
Stämmer. Blev precis så slidig och loose som jag ville ha den. Tack igen för släphjälp!
/JB
Logga in för att svara.
