-
Zen?
Utan att låta allt för pretentiös, men sen jag började surfa regelbundet har jag fått någon form av andlig frid. Hur corny det än kan låta. Jag börjar känna mig som surfare är på film, strand-zen.
Är det så här det är? Känner mig liksom småfull på ett skönt sätt hela tiden. Vad händer? 🙂
-
20 Svar
-
Du har förhöjda dopaminnivåer… i andra sammanhang skulle det kallas för att du är i riskzonen. Fortsätter du kommer du att skapa ett beroende av de förhöjda nivåerna, och varje gång du inte får din “fix”, kommer efterföljande abstinenssymtom att uppkomma… du kommer bli grinig, lättretlig och få milda symtom på depression.
Snart är du precis som alla andra inbitna surfare. Du kommer hittar ursäkter till att gå på släktkalas för att istället sticka ut och surfa. Det första och sista du gör på dagarna är att kolla väderprognosen, och därimellan kontrollerar du prognosen ett 10-tal gånger.
Snart är det juli… sämsta månaden för en surfare. Så om dina nära och kära undrar varför du inte är dig själv i högsommarvärmen, så har du en förklaring till fenomenet…
-
@bohm 733953 wrote:
Du har förhöjda dopaminnivåer… i andra sammanhang skulle det kallas för att du är i riskzonen. Fortsätter du kommer du att skapa ett beroende av de förhöjda nivåerna, och varje gång du inte får din “fix”, kommer efterföljande abstinenssymtom att uppkomma… du kommer bli grinig, lättretlig och få milda symtom på depression.
Snart är du precis som alla andra inbitna surfare. Du kommer hittar ursäkter till att gå på släktkalas för att istället sticka ut och surfa. Det första och sista du gör på dagarna är att kolla väderprognosen, och därimellan kontrollerar du prognosen ett 10-tal gånger.
Snart är det juli… sämsta månaden för en surfare. Så om dina nära och kära undrar varför du inte är dig själv i högsommarvärmen, så har du en förklaring till fenomenet…
+1 på den, går inte att uttrycka det bättre än så! “Var i he*vete är nu vinden?!”
-
Haha, jag läste högt för min fru, så nu är hon förvarnad 🙂
-
Malibu – Se till att du får med dig din fru på surfingen. Jag kör min andra säsong med min fru och har grymt kul. Vi skrattade gott åt detta.
Skickat från min SM-G925F via Tapatalk
-
Hittade det här. Enligt artikeln är det dopamin/adrenalin i kombo med vatten som ger den sköna känslan:
http://www.theinertia.com/environment/scientists-froth-on-surf-stoke/
Jobbar f.ö på att få frugan sugen. Tänkte börja med SUP. Men hon har dessvärre en korsbandsskada som ställer till det.
-
Sup är grymt bra rehab för korsband. Du blir starkare i samtliga stora och små muskler runt hela knäet.
Och även sup på plattvatten ger en zenmode. Ahhh
-
Jaha så man kanske borde söka hjälp med andra ord…
-
En dag får du betale.
-
Ah, får sälja in sup som rehabträning då! Bra tips!
-
Malibu. Jag förstår dig fullt. Har dragit mig för att öppna en liknande tråd för att, som du skriver, inte verka pretto eller flummig eller vara hallelujaprofet . Men din fråga är spik på för mig med. Kom igång på allvar igen förra året och nu så är det annorlunda i livet. Så fort det rasslar i löven så börjar det klia i kroppen. Letar spots som passar för kommande prognoser. Drar mig för att tacka ja till släktkalas för det kan ju kanske blåsa. När det gått för lång tid utan surf blir jag otålig, rastlös, irriterad. Till slut säger min sambo “det kanske blåser i helgen, jag och ungarna kan ju hitta på ngt så du kan surfa lite” . Hon vet att det är en bättre man som kommer hem.
Nu till min fundering . VAD är det som gör det? Har spelat lagidrotter som tonåring, sen klättrat mkt, dykt, provat fallskärm, kört en massa mtb, vandrar fjällen, åkt och åker mycket slalom…men… Ingenting jag testat än är så fullkomligt som Vindsurfingen. det ger både kropp och själ så jäkla mycket.
Men vad är det som gör det? Jag har faktiskt funderat en del men kan inte riktigt förklara.
Någon annan? -
Hej, jag heter Niclas och jag är vindsurfare. Jag har inte vindsurfat på tio dagar. *väntar på applåder*
Nej, men som fungerande surfberoende sen 1991 så vill jag försöka ge mig på ett svar:
– Vattnet. Man får bara den mjuka surfkänslan i vattnet. På snön går det, men bara med mycket fluff och snowboard.
– Kraften. Det är mäktigt att kunna ta sig fram med hjälp av en styv kulingvind när de flesta andra kryper ihop hemma i gillestugan.
– Farten. Att rusa fram i 25+ knop på plattvatten eller i fritt fall nerför en 2-metersvåg är helt enkelt spännande!
– Naturen. Man känner sig mitt i Moder Jords fyra element.Namaste!
Niclas
-
Precis! Jag har också gjprt en massa jävligt roliga grejer och känt obeskrivlig lycka, flow och allt vad det heter men det här ÄR något annat.
Efter att ha läst på lite verkar det vara en del grejer som sammanfaller när vi surfar:
• Dopamin (kroppens belöningssystem. Ger någorlunda långvarig “kick”)
• Adrenalin (kortvarig kick vid ansträngning)
• Ioner (När vågor bryts blandas luften upp med laddade ioner som tydligen är ren jävla kemisk feel-good-bomb att andas in!)
• Alfavågor (surfare verkar vara duktiga på att hamna i något slags meditativt tillstånd ute på vattnet)
• Flow (att bli uppslukad. två timmar känns som 20 minuter)Ja, finns säkert mer, men detta är vad google ger mig efter några timmars “studier” 🙂
Edit: En annan grej. Alla svarar inte lika bra på kroppens och naturens signaler. Så det är möjligt att vi är ovanligt receptiva?
-
Hej Niclas! Imorgon blir det vind, så håll ut!
-
Japp! Kollar prognosen var tredje timme!
-
Var tredje timme är alldeles för sällan. Inte hälsosamt alls. Läkaren ordinerar betydligt oftare!
Lite småtjack är bättre än stora doser.
Logga in för att svara.
