-
100% Surf! Moulay Bouzarqtoune, Marocko
Text: Benny Gustafson
Foto: Benny Gustafson (Flaka av en local)Trött på de tillrättalagda turistorterna på Kanarieholmarna eller massinvasion av tyskar som snor din korta men välförtjänta våg i Guincho? Lämna sommar-Sverige och kontinenten och bege dig till Afrika istället.
Finn spännande kultur, vänligt bemötande människor, låga priser och framförallt pålitlig vind med klockren side-shore i Marocko.
Mycket tyder på att Moulay Bouzarqtoune är svårslaget när det gäller att spendera några sommarveckor för den lilla skaran vågseglingsälskare vi tillhör.Vi rullar över en ås med vår nedlastade FIAT Uno och får en första blick av kuststräckan vi hört så mycket om.
– Sweet!
Steffo reflekterar spontant på åsysen av långa vita linjer snyggt uppradade strax söder om en liten by byggd tillsynes farligt nära klippkanten mot havet.Efter en vindmässigt klen vår i Stockholmstrakten hade seglingstiden begränsats till maximalt några timmar för den samlade skaran i den lilla FIAT:en.
En uppvärmningsdag med lite softa förhållanden skulle helt klart varit på sin plats, men väl nere på stranden möts vi av det dånende ljudet från brytande tre- till tre och halvmetersvågor.
Med lätt darrande röster hörs följande fragmenterade fraser:
-Skare se ut så här… jämt..?
-Det hudar…Att döma av dem som är ute på vattnet så är det inga problem med draget, så att välja segel blir ingen svår nöt att knäcka, bara att ta det minsta man har.
I det här fallet rör det sig om 3.7 eller 4.2 beroende på vad man packat ner och storlek av kroppshydda.
Det kommer också senare att visa sig att dessa storlekar inte behöver ligga vilande särskilt länge i segelbagen under de kommande 14 dagarna.Efter ett antal vågridningsförsök med risig timing och tillhörande spolningar kan man konstatera att revet är ganska snällt.
Visst såg vi lite brutna master, dingade brädor och ett knäckt näsben, men det känndes aldrig som att man riskerade att bli uppspolad på de vassa klipporna på udden.Vi tar det från början…
Det var säkert fem år sedan som undertecknad först fick syn på bilder från vindhålet Essaouira, samt de ännu blåsigare vågställena Sidi Kaouki och Moulay Bouzarqtoune, begäret skapades direkt.
Men bekväm som man är har man satsat på charterstolar eller andra, åtminstonne mentalt sett, mer närliggande surfspots som Portugal eller ’holmarna’.
Västerlänningar har ju i allmänhet en ganska snedvriden uppfattning om muslimska länder. Krig, våld och terroristangrepp är det vi får förmedlat hem till TV-soffan. Det, tillsammans med en ganska dyr flygresa och befarat höga fraktkostnader för utrustningen, gjorde nog sitt till att väntan blev så lång innan vi efter långt velande tog beslutet på vårkanten-03. Det får kosta vad det vill, nu drar vi!Resan
Bagage-strulet infann sig i vanlig ordning även denna gång. British Airways hade försäkrat oss om att samtliga tre utrustningar var inbokade, men väl på plats på Arlanda visade det sig att endast en hade plats reserverad, och det gällde endast på flighten från London till Marrakesh. Men efter några vänliga pikar till incheckningstjejen så kom dock allt med och dessutom blev det gratis.På plats i Marrakesh möts vi av 35 gradig värme trots att klockan är åtta på kvällen. Helt inställda på en lång prutningsprocess fann vi att vårat enda ess i skjortärmen, det att spela ut flera biluthyrare mot varandra, gick i stöpet. Endast en av de sex biluthyrningsfirmorna fanns på plats och det var den som vi visste på förhand hade de högsta priserna.
Mannen på Budget® hade en mycket begränsad prutmån men var sjyst nog att ringa en kille som han trodde kunde ge oss bättre priser.
Svenskar i allmänhet är ju dåliga prutare så även vi, utan några förhandlingsalternativ var vi förlorare från första början. 320 Dirham per dag är åtminstone 70 för mycket. När vi efter en och en halv timme lämnar Menara Airport var det i en, som tidigare nämnts, FIAT Uno som saknade takräcke och vars högra bakhjul uppförde sig som en wobbler mellan 40 och 70 km/h.Essaouira [esa-wera]
Den allt svalare luften vittnar om att vi närmar oss kusten. Sannolikheten för en misärbivack i bilen verkar överhängande när vi klockan ett på natten rullar in i utkanterna av Essaouira.
Efter att bokstavligen hamnat i en återvändsgränd dyker en kille upp och frågar om vi behöver en lägenhet. Trötta efter en lång resdag tackar vi ja och han hoppar in i bilen och visar oss några alternativ i stans syd-östra delar.
225 Driham per dag slutar förhandlingen på, då har vi fått en trerummare med eget garage. I svenska riksdaler motsvarar detta knappt 65 kronor per person när vi delat det på tre!Morgonen därpå upptäcker vi att de utlovade fem minuternas prommenad in till stadskärnan var en ganska rejält tilltagen säljarlögn, men kommer man fram mitt i natten orkar man varken förhandla särskilt mycket eller ta reda på husets exakta läge.
Det tar en stund första morgonen att få ordning på välinpackade surfprylar samt hitta en näringsrik frukost när man inte har koll på var det finns mataffärer med hyfsat utbud.
Vid klockan ett åker vi i alla fall mot Moulay men Steffo’s mask i magen skriker efter mat och han vågar inte lita på att maten i Moulay är tjänlig människoföda.
Vi beslutar oss för ett pitstopp i stan där man kan hålla koll på bilen. Till slut hittar vi ett hål-i-väggen-ställe där marockanska arbetare sitter och äter en tallrik kyckling i en varm oljig sörja med vita bönor…utan bestick!
Desperata efter näring så satsar vi på det, vi blekansikten ombesörjs med en tesked(!?!) att äta det orensade fjäderfät med. Innan vi lunchar avläggs en stilla bön att Ducoralen (ett kolera och anti-turistdiarré vaccin) kommer att göra sitt jobb.Förhållandena
Hur den första surfdagen förlöpte har ju redan berättats. I sinom tid skulle det emellertid visa sig att de stora vågorna första dagen var effekerna av, ett för sommaren, ovanligt stort swell på norra Atlanten. Förhållandena blev (tråkigt nog) aldrig lika stora igen under vår resa.
Normalt så är det allt ifrån crossbana till cleana tvåmetersvågor, ALLTID med side-shore.Stora dagar, kan man på en bra våg vid högvatten rida vågen långt förbi den södra udden på huvud-breket, tvåsiffriga bottomturns är en realitet!
Normala dagar handlar det dock om fyra till sex bottomturns per våg.
Vid lågvatten höjdar man med fördel upp till det övre revet som har ganska trötta vågor att rida på men som erbjuder fantastiska möjligheter till luftfärder.Vinden är oerhört konsekvent. Tysk statistik talar om 75% över 4 Beaufort under sommarmånaderna i Essaouira. Den statistiken kanske är lite irrelevant eftersom 4 Bft. som bekant är för klent för vågsegling. Men jag kan förtälja att några futtiga 4 Bft. kände vi inte av i Essaouira, det var aldrig under 5 till 6.
I Moulay Bouzarqtoune får man addera ungefär en Beaufort till och i Sidi Kaouki ytterligare en.
När det väl blåser, så blåser det ordentligt!Vi hade, som titeln antyder, aldrig brist på vind.
Som erkänd ”planingsräka” hade jag anskaffat en 3.75:a Naish Nalu precis innan avresa och tur var väl det. Åtta av 14 möjliga dagar var den på vattnet och övriga dagar var det tung 4.7:a som gällde.
90-100 kilosklubben bör satsa cirka en halvkvadrat större.
Fler än tre segel i bagen med 0.5 m2 steg är helt överflödigt.Göra något annat?
När vi lämnade Marocko hade det blåst 22 dagar på raken och prognosen för kommande vecka såg lovande ut. Vi hörde dock rykten om att det en vecka före vi anlände hade varit fem raka dagars stiltje.
Skulle något sådant hemskt drabba dig, alternativt att musklerna har fått nog av segling och kräver en vilodag, finns andra spännande alternativ till att vindsurfa.
Häng in seglen på någon av Moulay-strandens förvaringsställen och bege dig ut på Essaouiras gator och gränder för att upptäcka stan eller shoppa billiga ateraljer.
Utbudet och priserna i surfshopparna är väl inget man öser superlativ över precis, men gillar man hantverk av annat slag än cellplast och epoxy så erbjuds ett helt smörgåsbord av stickade ulltröjor och -mössor, störtsköna slippers samt sten- men framförallt gediget trähantverk.
De allra vackraste skapelserna görs av rötterna från Thuyaträdet och är det bästa som erbjuds i Marocko. Om du nu vill köpa dessa trätingestar så ha i åtanke att Thuya numera är en utrotningshotad art. Rannsaka ditt samvete först!Bortsett från vindsurfingen måste den riktiga höjdpunkten varit när Fredrik köpte örhängen till mamma Kerstin.
En affär tar alltid tid i Marocko, om man sedan lägger på Freddes notoriska förmåga att inte uträtta någonting inom en rimlig tidsram så slutar ekvationen på drygt 45 minuter. Men under den tiden har också handlaren hunnit svepa in Fredrik i en beduinsjal och dessutom förevigat det med Fredriks egen kamera…ett episkt ögonblick måste man säga.Vi åker hem
På hemvägen fick vi också med grejerna gratis vilket gjorde att budgeten höll mer än väl, däremot försvann en bom. Efter att ha läst i British Airways anmälningssystem för saknat bagage kunde jag konstatera att de letade efter en ”WINDSURFINGBUM”, men jag är helt säker på att alla dessa satt i kabinen hela vägen hem till Svedala.
Var bomen tog vägen är dock i skrivande stund fortfarande inte klarlagt…Summa summarum
Som ni säkert förstått vid det här laget så visade sig Marocko vara ett helsjyst ställe att semestra på, trevliga och hjälpsamma människor med en ganska soft hållning till islam och dessutom låga priser.
Kort sagt var det den bästa surftrippen jag gjort hittills.Och den 100 procentiga vinden, ja vad säger man om den?
– Sweet!
Eder man i breaken,
BennyPraktisk info.
Frakt:
Att frakta vindsurfingprylar med reguljärflyg är ett rent lotteri, det kan i värsta fall kosta mer än själva flygbiljetten!
Tipset är att föranmäla att ni har vindsurfingprylar med er, slimma utrustningen till ett minimum och paketera brädan separat och omsorgsfullt.
Flygbolag verkar inte ha något till övers för vindsurfare och verkar inte vilja inse inte vilka dyrgripar ni fraktar.
Fler än tre segel med halv-kvadrats intervall är överflödigt, lättviktare bör satsa på 3.7-4.7 och tungviktare 4.2 till 5.3 (5.3:an lär dock bli sparsamt använd).Budget:
Levnadsomkostnaderna i Marocko är trivsamt låga för en svensk plånbok.
Allt utom bilhyra och sprit (vilket vi ändå aldrig drack) var riktigt billigt, eller vad sägs om en trerätters middag under 40 SEK för lite sämre käk och uppåt en hundring för riktigt bra mat.
Vårat billiga boende väntas bli ännu billigare nästa gång eftersom Ibrahim utlovade en “réduction” när vi återkommer.
Bakverk på stranden betingade ca:84 öre stycket och en handstickad mössa fick man slanta upp nästan 20 kronor för!
Att hyra bil är dock relativt dyrt, utgångbudet för en sneek-bil ligger normalt på 400 Marockanska Dirham (motsvarande ca: 340 SEK när vi var där) per dag.
Priset kan dock pressas med 20% utan någon längre förhandling. Finns det fler biluthyrare på plats samt en portion eget tålamod så kommer man ner mot 250 Dirham per dag. Naturligtvis blir det bättre priser om ni ska hyra fler bilar och en längre tid.
Utan att äta annat än frukost hemma i lägenheten under 14 dagar (plus två resdagar) håller man sig på ca:500 SEK om dagen inklusive bilhyra, boende, mat och lite fickpengar.
Flygresa och den för budgeten nyckfulla fraktkostnaden tillkommer.Språk:
Det talas Arabiska i Marocko, utan att begripa ett smack av det själv så lär den ha en kraftig dialekt vilket gör den svårbegriplig för de allra flesta araber.
Franskan är dock mycket spridd så kan man det så har man inga som helst problem att konversera med stora delar av befolkningen.
Det som förvånade var hur långt man kom på bara engelska även om man får hålla sig till ”pigeon-engelska” och bara yttra de nödvändigaste orden.
Log in to reply.