Another big day at Lista, Norway

[rasmus_w]

Sen har det ju en hel del att göra med hur bra man är och hurdan erfarenhet man har. När jag en augustidag -01 stack ut i apelviken i 17 m/s och hyfsade vågor så hade jag knappt stått på en bräda på 4-5 år och inte på något vis underhållit min kondition eller styrka.

Det var kul ett tag. Inne vid land kunde jag nästan bums ladda feta hopp på småskummet, precis innan allt som ser brant och toppigt försvinner och det bara är skum kvar, men därute hade jag inte en chans. En vurpa så var det i princip kört. Så fort jag var i nåt som liknade vattenstartsposition så kom nästa våg och slet grejorna ur händerna på mig och om jag kom upp och seglade kom den där känslan av att vad jag än gjorde så kom vågen ifatt mig och manglade mig. När jag kom upp till ytan hade brädan spolats en bra bit in mot land. Här hjälpte lite positivt tänkande, “kan vågen spola brädan dit, kan den spola mig dit” och jag tog in rejält med luft i lungorna och bodysurfade ikapp grejorna. Mycket vatten att hosta upp ur lungorna.

Som kontrast så var min första riktiga vågsegling nånsin i ungefär likadana förhållanden, logohögt, 4.5-segling (-01 var det 3.5) och så vidare men jag var vältränad och en duktig freeridare som seglat massor hela sommaren och då kändes det aldrig läskigt, snarare kändes vågorna liksom lite småslöa fast jag inte hade nåt att jämföra med. Plus för den delen att som driven chophoppare var det läskigt att hoppa på riktiga vågor. Jag hade bra chophoppteknik och kunde komma jävligt högt men tänkte inte alls på att när man hoppar på en logohög våg så befinner man sig i princip på logohöjd redan när man lämnar vågen, kommer man sen ytterligare en bit upp i luften så är det jääävligt långt ner till vågdalen när man tittar ner, och det är där man landar, och jag hade såklart noll koll på hur man landade när det började bli riktigt högt.

Så är du en hyfsad freeridare bra fysik så klarar du nog vågor rätt bra. Fast börja inte i dubbel masthöjd på det elakaste break du kan hitta…

[bjornen]

Härligt att höra er beskriva vågsegling. Jag kommer nog aldrig att segla några större vågor (går inte att lära gammla hundar…) Jag har verkligen fått svar på funderingar som jag haft som tex att storleken på vågen bara är en faktor bland många andra som avgör om man kan vågsurfa.

//Björn

[oaxen]

Bjornen wrote:

Härligt att höra er beskriva vågsegling. Jag kommer nog aldrig att segla några större vågor (går inte att lära gammla hundar…) Jag har verkligen fått svar på funderingar som jag haft som tex att storleken på vågen bara är en faktor bland många andra som avgör om man kan vågsurfa.

//Björn

Gamla hundar kan visst!

Har förvisso seglat några år (’80-’95, ’03-) och spenderat en vinter på australiska västkusten 1988. Jag har dock inte lärt mig rida vågor förrän efter comebacken 2003. Trots mina 41 år har jag aldrig ridit vågor bättre än nu, även om jag inte är någon stjärna. Fostrad på Roxen har jag alltid gillat wave-aspekten av vindsurfingen. Så här i efterhand har jag konstaterat att den customvågbräda jag använde i WA var för stor och framförallt körde jag med alldeles för små fotstroppar. Detaljer kan tyckas, men ack så viktiga. Idag, med rätt grejor har vågridningen helt plötsligt blivit sååå mycket mindre komplicerad.

Jag har seglat mer vågor ’03-’06 än under alla mina år innan ’80-’95, WA borträknat så klart. Tack www!

Jag har inte vid något tillfälle varit rädd i Sverige, oavsett vågornas storlek! Torö i höstas ingav i och för sig lite respekt.
Är man bara simkunnig så kan man ta sig an de flesta bryten i Sverige.

I mitt tycke är vågseglingen den ultimata formen av vindsurfing – 100% naturupplevelse – 110% känsla!

Missa inte vågorna – ta det steg för steg

/ Patrik

[jesper_b]

Håller med Oåxen 200%. Det är aldrig för sent. Jag är bara 43 år ung, dvs jag har det mesta av vuxenlivet framför mig. Med tanke på att jag var 20+ när jag började vindsurfa har jag dubbelt så mycket vindsurfing framför mig som hag har bakom mig. Vad gäller surfing är det ännu mer så.

Gäller väl bara att försöka reparera sig efter bästa förmåga när skadorna kommer. För ackumulerad erfarenhet ger oftast en och annan skada. Men med rätt attityd kan man fixa det mesta. Kolla bara Bethany Hamilton som fick en arm uppäten av en haj häromåret. Hon rippar som en tok för det! Kolla in hennes ögon när hon berättar om första gången på en bräda hela 3 veckor efter att hon blev av med en arm. Jag börjar nästan gråta av hennes stoke:

http://broadbandsports.com/node/4278

Nu hade hon väl mer otur än de flesta som fick en sådan skada så ung (men kanske efter mer tid på vattnet än någon av oss har).

Hur som helst det är aldrig för sent. Vinterseglarna på Kuau t ex som definitivt inte bangar ut fetingstora håriga förhållanden är många en bra bit över 50.

/Jesper B

[lars_k]

Oåxen wrote:

I mitt tycke är vågseglingen den ultimata formen av vindsurfing – 100% naturupplevelse – 110% känsla!

Håller med precis. Jag är 36 år och kör säkert i vågorna som den jäkla gubbstrutten jag är. Jag har iaf jäkligt kul och känslan att bara vara där ute är helt grym. Är inte ute efter den perfekta läppträffen eller sätta den där loopen. Jag vill bara njuta maximalt! 😉

[bjornen]

Stämmer säkert det ni skriver men det verkar som om dom flesta av er har en gedigen bakrund när det gäller vindsurfing och många av er har seglat vågor när ni var yngre. Hur många av er har börjat på senare tid både när det gäller vindsurfing som sådan och vågor ? Åldern är nog inget problem om man redan kan så att säga. Man blir ju peppad att prova. Jag får testa småskaligt nästa sommar och se hur det lyckas..

//Björn

[oaxen]

Bjornen wrote:

Stämmer säkert det ni skriver men det verkar som om dom flesta av er har en gedigen bakrund när det gäller vindsurfing och många av er har seglat vågor när ni var yngre. Hur många av er har börjat på senare tid både när det gäller vindsurfing som sådan och vågor ? Åldern är nog inget problem om man redan kan så att säga. Man blir ju peppad att prova. Jag får testa småskaligt nästa sommar och se hur det lyckas..

//Björn

Som jag skrev så fick jag inte till vågridningen förrän på äldre dar. Har du rätt utrustning* och kan gippa hyfsat samt ganska säker på vattenstarten är det bara huvudet som begränsar.
Tänk bara på att om du ska prova på att rida vågen så är det hälften så svårt att göra det i ren sidvind jämfört med sned pålandsvind. Börja med att rida vågorna med ryggen mot vågen när det är sned pålandsvind.

Tungt stalltips
Köp Peter Harts SAW #1 & #2! Mycket konkreta användbara vågtips för såväl nybörjare som semiproffs.

Bra prova på-ställen:
Apelviken – lätt att komma ut och in, snälla vågor
Lejet – som ovan med långgrund strand

Mvh

Patrik

[bjornen]

Tack för inspirationen nu är det bara att vänta några månader. Suck 😡

[calle]

Hej!
Om man inte är så van vid vågor så är det rätt bra att bara åka omkring bland dyningarna, det är rätt lätt att kryssa upp från Kärringviken och känna lite på vågorna på stenstranden. Man behöver ju inte ge sig in i det värst brytet med en gång och man slipper att gå i bland stenarna.
Prova det vid nästa runda till Torö 🙂
/ Calle

[rasmus_w]

Möjligen kan man väl lägga till att vågseglingen ställer lite större krav på ens fysik eftersom man inte använder hängselen så himla flitigt, men det påverkar knappast risken att råka illa ut så kroppen mestadels jobbar aerobt och med ganska låg belastning, dvs det byggs inte gradvis upp stora mängder mjölksyra i armarna och du belastar inte musklerna med 100% av vad de kan lyfta.

[koa]

Någon som vet lite statestik om Norge?