-
Berätta ditt bästa surfminne!
Det vore roligt och spännande om även dagens vindsurfare skulle kunna berätta någon häftig eller rolig händelse som de har varit med om med anknytning till vindsurfing. 2004 blev det i alla fall en kul tråd:
http://www.surfzone.se/forum/showthread.php?t=20355
Stimulera din berättarknöl i skallen o knattra ned din surfstory här.
Om surfstoryn är från i år eller för länge sedan kvittar.
Kom igen!
Träsurfarn -
22 Svar
-
Min absoluta favorit var när jag tog en våg bakifrån och körde den stenhårt hela vägen in!
-
Dalarö – Utö En oförglömlig surftripp!
Helgen Den 6-7/4 1990 var jag gräsänkling. Min fru och våra barn var hos min svärmor hela helgen. Nu skulle här vindsurfas! Min gamla klasskompis från grundskolan Robban o jag Drog iväg ganska sent från schweitzerparken/Dalarö på våra fullängdspråmar: F2 Lightning o Alpha Competition. Våtdräkterna var på, en hundralapp låg i hängselen plus vi turades om att bära en liten ryggsäck med mackor, te och frukt . Det blåste en behaglig nordvästlig vind på runt 5 sekundmeter. Solen sken och vi njöt samtidigt som vi planlöst drog oss allt längre söder ut. När vi passerat Stora Rotholmen och Långgarn, såg vi ut över Mysingen som såg väldigt lockande o inbjudande ut.
Min kompis Robban o jag kompletterar varandra väldigt bra. Jag är impulsiv av mig och står för visionerna. Robban brukar ta ned mig på jorden men på ett mer moget o konstruktivt vis ändå se till att vi landar och förverkligas visionen. Så var det även den gången då jag kläckte idèen att cykla runt på Gotland med vindsurfingbräda. Det var Robban som byggde två väldigt stadiga och fina kärror så att vi kunde förverkliga visionen! Vi cyklade runt på Gotland med brädorna två somrar i rad 1981 – 82..
Men nu när vi surfade ut mot den inbjudande Mysingen och min spontana äventyrslusta pockade på, så bromsade inte Robban mig utan sade på en gång :- Visst! Vi vindsurfar till Utö!
Vi slörade fram till Utö gästhamn vid 19- tiden på kvällen i en vind som mojnade allt mer.
Hur skulle vi göra nu?
Det var inte läge att försöka kryssa tillbaka till Dalarö i något som mer och mer började likna bleke.. Vi hade 100.- med oss och för den ”slängen 2 får man nog knappt sova i en skrubb ens på det lite flashiga Utö. I stället gick jag gick runt bland de kvällsfina o glada båtfolket i våtdräkt och frågade om de möjligt skulle ha plats över i sina båtar för två gummiklädda killar. Det var tji! Inte ens de som tältade hade plats för oss.
Vad göra?!
Vi stannade vid brädorna i gästhamnen och hoppades på att en det till slut skulle komma en mycket sen kvällsbris. Vi köpte lite choklad för pengarna samt turades om att basta.
Vi vågade varken lämna brädorna eller våtdräkterna ur sikte. Tänk om någon i fyllan eller villan skulle sno dem?
Efter sjörapporten 21.55 kom så äntligen sjöbrisen! Nog var det både en och annan festklädd och lite blarig i gästhamnen som glodde undrande och blev oroliga. När vi drog i väg i en halvvind. Nog var vi lite knäppa och dumdristiga alltid! Ingen följebåt, ingen mobiltelefon o inga ficklampor/lanternor! Det var fler än vi som var ute, men de höll sig på gott avstånd och seglade sin rutt. Ornö runt gick nämligen av stapeln samma kväll/natt.
Återsurfet över Mysingen gick riktigt bra 1 Inga höjdarvindar o fart visserligen, men vi hade en halvvind i mörkret och höll nog ca 2-4knop. Nu började vi bli bra stela i kroppen!
Vi gick i land på den lilla ön utanför Toklo gjorde gymnastik och fikade. Sedan vred vindskrället! Vi fick pinkryss nu i stället för styrvindar! Ett tag var jag så stel i kroppen o slut så att jag var grinfärdig. Nu började det äntligen solen stiga upp, men samtidigt kom en fuktig dimma. Min polare lyckades bättre att hitta fragment till vind så jag gav upp utanför Sandemar. Därifrån gick jag i det långgrunda vattnet och drog brädan ända in till Schweitzerparken- Cirkeln var sluten och klockan var ca 5 på morgonen.
När vi lite senare sitter framför den öppna spisen i Polarens landställe och tittar på fasansfulla bilder från branden ombord på Skandinavian star insåg vi att en hade nog ett väl häftigt äventyr i natt som inte slutade lika bra som vårat.
Träsurfarn -
En storstrut tack.
Denna händelse inträffade för kanske tio år sedan.
Det var en sådan där härlig sommardag i Klagshamn med stålande sol, varmt och 5-6 m/s västlig vind.
Jag riggade en 8,5:a och sjösatte mitt gammla hembygge med centerbord.
Efter en stunds glidande på min Silver Baby fick jag för mig att dra till glasskiosken vid Falsterbokanalen för att köpa glass.
Jag har alltid lite pengar i hängselen.
Vinden mojnade mer och mer men skam den som ger sig.
Efter nästan en timmes segling kommer först kustbevakningen och sedan sjöräddningen.
Jag trodde att någon ringt så dom skulle plocka upp mig men dom bara vinkade glatt och körde vidare.
När jag kommer fram till den lilla hamnen vid sidan om kanalen står där packat med folk och när jag glider in i hamnbassängen applåderar alla. Jag fattar ingenting men håller masken, bär upp brädan och går bort till kiosken, beställer en storstrut och frågar lite genant vad som står på.
Det är hamnfest idag och du gjorde en fin uppvisning
får jag till svar.
Nu fattar jag allt med sjöräddning och applåder.
Tre timmar senare kommer jag tillbaks och får då en rejäl utskällning av min fru och när hon säger att hon var på väg att ringa sjöräddningen svarade jag lite kaxigt
dom har jag redan träffat.Sensmoral
Tala om för någon när du sticker på långtur, vinden kan lägga sig eller vända eller rent av något går sönder och då hjälper det inte att ha pengar i selen. -
när jag gled in mellan två gigantiska vågtoppar och körde fram och tillbaka. det var kul!
-
@Sinclair 498679 wrote:
när jag gled in mellan två gigantiska vågtoppar och körde fram och tillbaka. det var kul!
Fan jag saknar dig dude, du är den enda stockholmaren jag någonsin respekterat!
Ska du verkligen bo kvar där uppe? Det lär ju suga vad jag hört!
-
Skulle tro att det var när jag i början på 90-talet vindsurfade i ett åskväder på Glafsfjorden i Arvika. Jag och en annan kille var ute i lite halvdan vind som mojnade allt mer. Vinden droppade till bleke och vi stod på stranden och snackade en stund.
Ett tu tre såg vi hur en skarp kant med planingsvindar närmade oss. Vi beslöt oss för att i godan ro gå ut i det helt blanka vattnet och invänta vindfronten att strandstarta i. Vinden kom som en hastig stöt och vi planade ut på sjön.
Vi hann köra en längre vända och komma någon kilometer ut då en hastig vindvridning kommer samtidigt som jag planar i fullt tryck efter kompisen. Jag följer bakom honom och gör en 180-graders vändning/gipp med en vändradie på ett 4o-tal meter ikrokad utan att flippa seglet. Känslan var märklig att göra en tvär sväng ikrokad. Därefter följde en frenesi av hårda smällar i brädan när vågorna tog en ny rktning och ett riktigt puckellandskap bredde ut sig framför mig.
Det dröjde inte länge förrän vinden mojnade hastigt igen och vi tog oss i land ett par kilometer från startpunkten. Iklädda våtdräkt fick vi lift av en gammal dam tillbaka till bilarna. Allt som allt var det en något annorlunda upplevelse.
Bästa surfminnet är annars en bra dag på Mainbreaket i Lancelin som etsats fast i skallen. Logohöga utförsbackar att bara halka med i sväng efter sväng, rak sideshore. Skulle fler människor få uppleva den känslan skulle det bli trångt på alla surfbreak ute i världen.
-
Hihi, kan vara från sommaren, surfade en heldag i solsken och stora vågor utanför kallbadhuset(vecka30) efter avslutat surf gick la jag prylarna på stranden och gick upp till afterbeachen och drack öl och umgicks med mina vänner påverkad av endorfinruset från surfet. Träffade en pingla, umgicks hela kvällen i solnedgången, avslutade med att rigga ner vid 0300 på natten..Underbart, så underbart att jag valde att utvandra från 08:a land hem till öjn.
Ahh längtar redan till nästa sommar;) -
Har ni aldrig sett en vindsurfare kröka till?!
En mycket tidig morgon för x antal år sedan skulle en kompis o jag ut och vindsurfa. Eftersom jag då inte hade långt mellan hemmet och brädan bestämde jag mig för sätta på mig våtdräkten på en gång. Min polare kom o hämtade mig med sin bil och fick sig ett gott skratt. Det skulle bli mer av den varan senare!
Jag visste inte då att vi först skulle åka förbi hans pappa och slänga hans gamla vin/spritflaskor. Det var inte bara en flaska bör nog tilläggas!
Nåväl! När vi lastat in alla kassarna med flaskorna i bilen körde vi till återvinningsplatsen vid Tullinge centrum. När jag står där och hivar pavor i gummit ser jag i ögonvrån två killar som kommer gående mot oss över grässlänten. Men de går väldigt konstigt! De pekar mot mitt håll, går mer och mer dubbelvikta, vingligt och garvandes. Jag brydde mig inte om dem utan fortsatte bara att hiva flaskor. När de kommit fram till oss så bara utbrister jag: – Hurru ni grabbar! Har ni aldrig sett en vindsufare kröka till?
Då börjar plötsligt slänger sig grabbarna ner på gräset krälandes o asgarvar.
Vilka konstiga typer!
Träsurfarn -
En kväll på en surfresa till Haga i somras – inga måsten inga bekymmer…
Ett åskväder som drog in över Haga Park kom ifrån fastlandet och förde med sig massa(!) vind framför – jag o polaren körde rakt utåt o rakt inåt flera vändor med fullt ap-tryck i grejorna innan spöregnet kom, grejor som råkade vara splirrans nytt snyggt segel, första testet och mycket välfungerande (bara det!). Totalt platt vatten och pungdrag.
Vi såg ovädret komma närmare o närmare, såg flera blixtar slå ner tydligt och kraftigt, närmare o närmare…
Himlen var f%&/ng magiskt dramatisk i färgerna (lila!), vi hade fortfarande sol på oss (!) och framför över Kalmar såg man hur det stod som en regnridå.
Glömmer aldrig när Andreas spettade strax framför, på väg in mot ovädret, en blixt slog ner tydligt rakt framför (en bit bort såklart, vi är inte helt dumma i huvudet…) och han vänder sig om o ger ifrån sig ett primalskrik som besvarades – jävligt skön känsla!
Det blev ett antal “Tjohooo” och skrikande – vi kom upp på beachen och la ifrån oss grejerna precis när vinden tokdog och det började pissa ner!Satte oss i regnet med våtdräkter på och bara flinade innan vi packade ihop och körde hem – märkligt nog fortfarande i solnedgången som varade i vad som kändes som timslång…
Mäktig kväll som jag kan leva på över hela vintern!/ Martin
-
Haha…Hände sommaren -93, var i Ungern hela sommaren o konstigt nog blåste det var-o-varannan dag…Hur som helst så “varnade” de för vind vilket betyder att man “skall hålla sig nära stranden”…Jaja…Gav mig ut med min Bic Adagio o ett NP MKIII 6.5, vinden var bra o det gick fort så jag tänkte jag seglar över till andra sidan (Balaton är en liten sjö, typ 10km till andra sidan…). Hade väl kommit 2-3 km när jag märker att en båt kör efter mig i full fart, skulle gissa att jag seglade runt 25 knop…Visar sig vara en polisbåt där en konstapen skriker i megafonen att jag skall vända om, o om jag inte gör det kommer de bötfälla mig*haha*…Rätt komiskt men ja hade inget val än o vända om o köra kortare vändor…Vad som var ännu roligare är att polisbåten verkade gå på fullgas*haha*
-
Tydligen så blir det så, vi får försöka träffas på playor runt om i Sverige och utomlands. För jag vet faktiskt inte vad vi skall prata om förutom segelstorlekar och andra viktigta saker.
Hur är livet nedåt?
Får ni seglat mkt?
Själv så blir det mest renovering den tid jag får över. Jag har kört vågisen 1 gång i år vilket är på tok för lite. Blir det bra prognos så kommer jag nedåt.@El_Duderino 498690 wrote:
Fan jag saknar dig dude, du är den enda stockholmaren jag någonsin respekterat!
Ska du verkligen bo kvar där uppe? Det lär ju suga vad jag hört!
-
Vet inte om det var mitt bästa surfminne, men det var en jäkla go känsla att stå på liten bräda igen Juni -2008 efter 3 års skador/elände.
Det kändes hur rätt och enkelt att hoppa upp och köra igen, även om gippar och teknik var rostigt… -
1983, en polare och jag, Anders mycket duktig jolleseglare, vi skulle tentaläsa på Sandhamn i hans lilla stuga och kombinera detta med vindsurf. Jag hade seglat i flera år och hade en Speedy (liknade mycket Vindsurf original, centerbordsbräda). Anders hade just köpt en Järvinen men ej surfat förut.
Dock satsade vi hårt från början, körde brädorna med bil till Stavsnäs (flera distansminuter från Sandhamn). Flickvännerna tog packningen på skärgårdsbåten. Vi satte på våtdräkterna och började surfa. Att märka var således att Anders var helt nybörjare. Det blåste måttligt inte rakt emot och vi kom fram så småningom (fick dock bogsera Anders någon kortare bit).
Sen hade vi flera fina surfdagar varvat med plugg och budgetkäk. Klarade tentan gjorde vi också.
Klas
-
En liten reflekttion över inkomna surfminnen:
varför är det så färska berättelser som kommer in?
Visst är det kul och intressant att läsa om tidigare upplevelser, men det är väl inte dags att skriva vindsurfing-nekrolog/memoarer redan?
Även jag har svårt att skriva om någon speciell vindsurfingupplevelse som har hänt i år eller de senaste åren.
Vad beror detta på?
Kan det vara så att de flesta av oss har blivit mindre benägna till att ha ett riktigt surfäventyr? Fräsiga kör fram och tillbaka samt ett och annat hopp o trick är visserligen mycket häftigt, men svårt att skriva en berättelse om.
Kan det vara så att de flesta av oss inklusive mig själv har en sådan utrustning och vindsurfar på ett sådant sätt idag som inte passar för ett riktigt äventyr?
Undrar
Träsurfarn -
För min del beror det på att jag inte längre kommer ihåg vad som hände för länge sedan 😉
Logga in för att svara.
