Berätta ditt bästa surfminne!

[trasurfarn]

Det kannske är som det där med olika typer av cykling:
En downhillåkare har nog betydligt svårare att skriva en berättelse om sitt åkande än vad en långfärdscyklist har. Kan det vara så att både en downhillcyklist och en fräsig vindsurfare blir mållösa av sin upplevelse:wink:
Träsurfarn

[stinger]

“varför är det så färska berättelser som kommer in?”

Jag antar med ledning av resten av din post att du menar “så FÅ färska…”

Det beror väl på att historior i allmänhet har en tendens att överdrivas ju fler ggr man berättar dem, liksom götta till sig lite 😉

Mitt bästa surfminne är från Öland 1991 ungefär den här tiden på året. En kompis och jag hade slagit oss lösa från jobb o flickvänner en långhelg tors-sön. Bodde på vandrarhem i Kalmar men varje dag efter en stadig frukost brände vi över bron.
Torsdag blev det Haga Park och lite skaplig 5.8-segling. Jag hade en Mistral Hookipa och kompisen en Tiga 260. Vi träffade en local där och han tipsade om att Grönhögen långt söderut på ön kunde bli bra om det blåste S-SW (kommer inte ihåg exakt) så fredagen drog vi såklart dit och fick rätt bra segling, den dagen “dog” min Hookipa efter närkontakt med en sten fenboxen sprack. Lördagen blev vilodag, soligt väder och vi hängde i Haga och torkade segel o våtdräkter och “lagade” fenboxen lite nödtorftigt.
Söndagen blåste det som f*n så vi checkade ut från vandrarhemmet och drog ner till Grönhögen, shit!!! SO-vind!!! Vilka vågor, localsen rippade sanslöst men med min trasiga fenbox fanns det inte en chans i världen att ge sig ut där. Vi åkte till Bläsinge ungefär mitt på ön istället, där var det iaf vind så man skulle driva till Öland istället för typ Oskarshamn. Ut o körde järnet med 4.6 NPU-segel kompisen körde 4.9 NP WC Wave. Det gick bra ett tag men så efter ett (av många) hopp blev det bredsladd på Hookipan, fenboxen gav såklart upp men eftersom det fanns thrusterfenor så kunde jag iaf ta mig in till land utan problem. (argument för twin kanske 🙂 )
Resten av dagen turades vi om på Tigan, en körde och en plåtade bilder med en vattentät engångskamera. Bifogade bilden är tagen den dagen.

[goretex]

Har väl inga storslagna minnen så men…

I september 1992 åkte vi till Bahia Feliz på Gran Canaria med familjen, brorsan och jag hyrde prylar såklart och körde ut på Atlanten när man helt plötsligt blir ombränd och då menar jag BRÄND av Björn Dunkerbeck… En snubbe vi lärde känna där nere klarade dock att hänga på i hans tempo…
Senare på dagen mötte jag han på gångvägen utanför vårt hotell när jag köpte öl i en läskautomat, var tvungen att morsa kände jag, han kollade på mig som jag vore nåt spån vilket jag nog var 😀
Roliga är att han hade en local med sig som bar hans grejer åt honom medans han zippade på en läsk.

Dagen efter promenerade vi 2km i hettan dit där han bodde/hade uthyrning eller hur de nu va i hopp om att få se hans syrra som man tyckte var lite halv-het då och Björn såklart. Fan hette hon nu då… ingen hemma + stängt dock!
Minna de sålde ut en custom F2 som Björn kört med en halv säsong för ca.7000 omräknat i Svenska pengar.

En mindre kul grej var när jag fick sendrag i vaden 2ggr när jag skulle vattenstarta nån km ut på havet… Överriggad som ett CP också med 4.5… extra kul när man fick se en stor haj som de fiskat upp samma dag ute på havet. Kanske var en snäll haj men det tänkte man inte på då…

16 år och oförstörd surfer var man då 😀

[trasurfarn]

Goretex;499218 wrote:

Dagen efter promenerade vi 2km i hettan dit där han bodde/hade uthyrning eller hur de nu va i hopp om att få se hans syrra som man tyckte var lite halv-het då och Björn såklart. Fan hette hon nu då… ingen hemma + stängt dock!:-D

Visst heter Björns syrra Britt? Även hon var/ären mycket duktig vindsurfare.
Träsurfarn

[tomasn]

@Träsurfarn 499175 wrote:

En liten reflekttion över inkomna surfminnen:
varför är det så färska berättelser som kommer in?
Visst är det kul och intressant att läsa om tidigare upplevelser, men det är väl inte dags att skriva vindsurfing-nekrolog/memoarer redan?
Även jag har svårt att skriva om någon speciell vindsurfingupplevelse som har hänt i år eller de senaste åren.
Vad beror detta på?
Kan det vara så att de flesta av oss har blivit mindre benägna till att ha ett riktigt surfäventyr? Fräsiga kör fram och tillbaka samt ett och annat hopp o trick är visserligen mycket häftigt, men svårt att skriva en berättelse om.
Kan det vara så att de flesta av oss inklusive mig själv har en sådan utrustning och vindsurfar på ett sådant sätt idag som inte passar för ett riktigt äventyr?
Undrar
Träsurfarn

Kanske bättre man skaffar segelbåt då, om långsegling är poängen?

[trasurfarn]

TomasN;499419 wrote:

Kanske bättre man skaffar segelbåt då, om långsegling är poängen?

Nja…Nog tycker jag att man bör utöva surfingen mer än at prata om den.
Fast tyvärr tenderar jag med åren allt mer bli en silversurfare (om nu de unga fardet känner till vad det betyder). Tiden skall ju räcka till så mycket plus att jag fortfarande tycker det är väldigt roligft att lära andra och vindsurfa.
silver- o Trä-surfarn plus samt Kölbåt- o Kitewing-seglarn

[surfslusken]

Mitt överlägset bästa surfminne är ALLA där jag sluppit ha tomten A. Olandersson me sitt töntiga S-66 i seglet i närheten! Typ 10mils radie!