-
Brandon Bay 2006
För att fortsätta på Calles tråd Brandon Bay 2005, som helt klart bidrog till att även vi valde att åka, så kommer lite mer runt Irland och Brandon Bay… Skriver rätt av, så vi får se hur det blir…:tongue:
Vi åkte över påskhelgen, men trots det var boendet fortfarande överkomligt. 3500 för ett flott hus i en vecka är ju inte dumt! Bokades via http://www.goireland.com. Vi körde onsdag – onsdag, men hade tur. Det är uthyrning lördag-lördag som gäller annars. Hyrbil, en Zafira, bokades via http://www.irishcarrentals.com.
I Brandon Bay bör man bo runt Castlegregory. Kan vara bra att veta (som några upptäckte i mars, ah!).
Efter lite skön prognos och packfrenzy så åkte tre grabbar iväg till Arlanda för avfärd så kom vi iväg efter en skön incheckning med blandade spänningsmoment. Ett tips – vid frågan “Har ni betalt för specialbagaget?” från den något snipiga damen i incheckningsdisken, svara INTE “Delvis.” Då krävs en räddningsmanöver, men det hade ju vi. “Delvis” kom efter detta att bli resans motto. För allt.
Bilresan ner från Dublin inleddes med takräckesbygge på flygplatsen. Orginellt, men funkis. Den lokala polisen vände förståndigt nog ryggen till. Lustigt nog så hade vår förnämliga, men kanske något vältrafikerade, snickeriplats precis vid infarten till avgångsterminalen eliminerats när vi lämnade tillbaka bilen. Märkligt, där stod vi ju så bra.
Därefter körde vi på. Vänstertrafik är intressant, men man vänjer sig rätt fort ändå. Trots det instiftades resans andra motto – “Vänster, vänster” väldigt snabbt. Efter sex timmars färd över landet, på rätt bra vägar med irländska mått mätt, så kom vi fram. En märkbar vindökning sista timmarna höjde pulsen rejält på slutet. Och när vi fick se vattnet… jösses. 4.2, 3-4 meters vågor och ren sidvind. En säsongspremiär som innebar en sköna simturer och tvättprogram, men även lite segling. Med betoning på lite. Något möra efter 12 timmars resande var vi nog. Själv briljerade jag med att störta ner till vattnet och dra ut bara för att upptäcka att jag tagit fel bräda. Lysande. Efter två timmar var det mörkt, och det var tur för oss annars hade vi fått helkroppskramp allihop – så vi packade ihop.
Nåja, vi var igång!
Fortsatt irfärrd efter huset, och mat. Kan INTE rekommendera “Billys Take Away” i Castlegregory. Fråga vår magsjuke vän om en fish and chips från detta gourmetpalats och ni vår fem överkorsade michelinstjärnor i betyg.
-
7 Svar
-
Dag 2 till 5
Andra dan så vare lite lugnare. Ner till stranden, vågorna rullade in fint. Guppade ut med FW98 och 5.0, men seglet var lite litet. Efter ett tag ökade det lite och vi, med två magar i spelbart skick, fick rätt skön lättvindsegling med 5.7 och två-tremetersvågor.
Tredje dan blev en rundtur till Inch, södra stranden på Dingle Peninsula, vidare till staden Dingle och över Connor Pass tillbaka. Väl uppe i passet blev det rätt uppenbart att det inte behövs många sekundmeter sydväst för att det skall bli seglingsbart. Skönare sträcka för vinden att få fart i har sällan skådats. Ingen segling, men skönt ändå. Besökte de heltrevliga grabbarna på Jamie Knox som intygade att vår första dag var den bästa på väldigt länge…
Sedan blev det fet prognosdepression på fjärde dagen. Det såg illa, illa ut. Även vi som verkade lyckas undvika magsjuka lyckades trimma upp vår hypokondri till fina nivåer, särskilt i samband med vindutsikterna. Illamåendet spred sig, av olika orsaker. En resa till norr började planeras, en nätt liten tripp på 10 timmar tur å retur. Härligt. Vi åkte in till Tralee och knatade in på det lokala internetcaféet. Sällan har så många vädersajter haft så högt antal träffar på kort tid. Gubben bredvid chattade med någon i sydostasien, vi chattade med vädergudarna. Vädergudarna skrattade fett åt oss. Det verkade inte ens värt att åka norröver. Bästa hoppet var några stackars sekundmeter sydväst på tisdagen, men även det såg ytterst tveksamt ut.
Fast efter lunchen hemma så åkte vi mot Brandon Bukten i alla fall. Å se på fasen, vind. Vågorna var ju där, som vanligt (nu började vi bli bortskämda på allvar med ständig sväll), så det var ju bara att plocka fram storvågisen. I slutändan en klart najs pass med 5.7 i fina vågor. En FET bonus kändes det som! Till å med magsjukemannen kände sig lite rappare på kuppen.
-
Lovande start, skriv på!
Magnus -
Skönt att återse de vackra irländska registreringsskyltarna.. den 2578-onde bilen reggad i countyt Limerick under 2004.. <-- Kul med lite bakgrundsinfo om irländska reg-skyltar. :) Bra skrivet, ser fram emot fortsättning..
-
Ibland skall man verkligen skita rejält i prognoser. Den såg i å för sig OK ut för måndagen, men det blev bara bättre och bättre. Tidvattnet är rätt hyggligt på Irland, runt 3 meter är det lätt. Nu började vi lära oss hur mycket detta påverkade vågorna. När tidvattnet vänder och är på väg upp så blir det bara bättre och bättre. Det kan gå från väldigt tätt mellan vågorna till att bli riktigt bra på bara någon timme. Vi hade flyt med detta, det gick ofta mot högvatten på eftermiddagarna med lite värme och även lite vind. Denna måndag mer och mer vind, på slutet bra tryck i femsju – femhalv och najs vågor. Som vanligt – inget beach bräjk. Noll. Trots vågo som var uppe på fyra meter så var det ändå klart hanterbart. Inte mycket ström, och blev man spolad (öh, varför skriver jag ”man” när jag borde skriva ”jag”?) så åkte man, jag, upp snabbt och fint igen. Liten simturer, men inte så farligt. Mer släpande av pryttlar på stranden på grund av den egna monumentala oförmågan att a: hålla höjd och b: det närmast omöjliga i att bara droppa in och rida vågorna tills det tog slut. Då var man låååångt ner i lä. Igen. Släpa, släpa… men det var det värt!!
Andy King, engelsk schnubbe som uppfyller nidbilden av surfpro väldigt väl, dök upp. Han kunde segla, nedan finns en sekvens på en av typ 100 torra bakåtar han drog av. Trevlig grabb som vår sista seglingsdag lånade ut lite Goya-brädor för oss att lajja med. Kul, men vinden dog rätt snabbt så det blev bara ett par-tre vågor i den mycket lätta vinden. Men vågorna var helt, helt otroligt bra. Magmannen plockade en våg som han hade fyra rejält fina bottensvängar på, med en femte när vågen ebbade ut. Vi var överens om att Brandon bjöd på otroligt fina vågor för att vara en strandbräjk.
Mer snack med lokala förmågar och boysen på Jamie Knox gav info om att september-oktober verkar vara THE TIME att åka. Förra årets september var tydligen någon i hästväg med tio dagar tresju för de som orkade…
-
sjätte dagen, mer pix…
-
Härligt Masse, jag var lite rädd att ni kammade noll. Vi skulle ha åkt till Brandon i onsdags men la ner pga kass prognos. Kanske fett misstag… Vågor verkar det alltid finnas och lokala förstärkningar syns kanske inte på windguru. Får definitivt bli en resa dit i höst!
-
Tusan vad gött att höra Masse. En kortresa på prognos i höst kanske kan gå att ordna!
Härliga bilder!
Logga in för att svara.
