-
Cult och MPE
Jag är bara litet nyfiken på de största skillnaderna mellan RRD’s linjer: MPE och Wave Cult?
-
8 Svar
-
Jag har inte kollat in bottenkurvorna sådär hemskt noga, men MPE är nog lite mer krökt, allt. Det är också väldigt stor skillnad på kanterna, MPE har de tunnaste kanterna som setts på en seriebräda. I tailen är det inte så extremt, men i hödj med främre fotstropparna är det väldigt tunnt. Framför masten är det i och för sig snäppeet fylligare. MPE är fullblodsvågbrädor för duktiga seglare och som sådana rätt extrema, men de brukar ändå betraktas som allround i den meningen att de passar flera olika vågseglingsstilar. Brädor med så tunna kanter är dock inget att stå och pressa höjd med i knapp planingsfart.
Cult finns i två årgångar. De tidigare hade rätt feta och runda kanter och en del bredd i tailen men ändå en del tailkick. I mitt tycke fina Sverigebrädor. Nya Cult, som kom förra året var klart smalare och tunnare i häcken och hade (tror jag) lite mindre tailkick. Som det ser ut har Roberto prioriterat mer fart och kontroll med en rakare rocker, tunnare kanter och smalare tail. Antagligen är planingsegenskaperna minst lika bra som gamla cult, men krävs lite mer fart för att de nya skall svänga bra. En stor del av marknadens vågisar har gått åt det här hållet med lite mer sideshorestuk på kanter och outline men med en snabb rocker.
Till i år försvinner MPE och ersätts av Wave One. Wave ONE serien är fyar brädor i samma längd (249) men olika bredd och tjocklek. Liksom MPE tidigare har Wave ONE fått mycket bra kritik. Det intressanta är att brädorna ser totalt annorlunda ut från MPE, bland annat är kanterna, även på minstingen XS) rätt boxiga.
I mitt tycke är nog Roberto Ricchi en av de bättre brädshaparna. Jag vet ingen annan som på samma sätt överger extremt framgångrika linjer och kommer med något totalt nytt och ändå lyckas. Att de gamla shaperna dessutom fortsätter stå sig bra visar helt klart på bra koll på läget. I Apelviken är kanske RRD bland de bäst representerade brädorna och man ser allt från de gamla gröna (250), gula (255) och röda (260) RRD Wave från 97 till nästa års modeller. Jag har egentligen inte träffat någon som varit direkt missnöjd med seglingegenskaperna (även frekvensen av lagade nosar tyder på att hållbarheten inte var på idealnivå på de tidiga versionerna).
-
Extrem brukar ofta vara lika med svårseglad men hur är MPE? Jag har hört att de trots att de är extrema är ganska lättseglade, planar hyfsat tidigt och har bra kontroll i hårdvind. Det är de tre egenskaper jag letar efter och som i och för sig verkar vara svåra att kombinera i en och samma shape.
-
Jag har inte kört MPE, och kan inte personligen säga om de är svårseglade eller inte. Andra jag pratat med, samt tester och dylikt indikerar dock att MPE inte är direkt svårseglade. Jag hade tills för några dagar sedan en Proof som var väldigt lik MPE i shapen. Jag tycker inte den var alls svårseglad i vanlig segling. Däremot kommer en bräda med så tunn tail sjunka igenom rätt snabbt, så det gäller att vara lite snabb i jippar och dylikt. Är men inte det från början gör iochförsig en “extrem” bräda att man snabbare lär sig. I vågridningen är en “extrem” bräda som MPE eller min Proof ganska lättkörd för en “nybörjare” eftersom de är lättsvängda. Även här gäller det att hålla fart och det kan kanske ställa till lite problem. Jag hade seglat ganska mycket vågor innan jag köpte min Proof och hade kört helt andra typer av brädor. DÅ krävdes det en del invänjning innan jag hittade hur den vill ligga i vattnet i bottensvängen, men det är ganska mycket på marginalen. Jag körde Proofen ett år och lärde mig mycket mer av detta än om jag hade kört en ny bräda mer lika mina gamla, tror jag.
Vad man betraktar som lättseglat beror ganska mycket på vilken nivå man är. En bräda med t.ex. mycket tunna kanter, mycket v etc kan betraktas som svårkörd av en som inte har 100-koll på jippar och sådant (på grund av genomsjunkning) men lättkörd av en som ligger och filar på sina bottensvängar (på grund av bra kontroll).
Även hur lättplanad en bräda är beror mycket på seglaren. Ju duktigare seglaren är desto bättre kan han belasta brädan på en “smart” sätt och både få upp den i planing och hålla planingen.
Slutligen, om man tror en extrem bräda kommer bli lite för svår kan man kanske gå upp lite i storlek. Med en större bräda får man större marginaler. I lättvind och halvtaskiga vågor är det dock oftast bättre för en riktigt duktig seglare att ha en liten (men anpassad) bräda än en stor men radikal tycker jag.
Mycket att tänka på.
-
Tack för bra synpunkter! Jag tar det som ett råd att go big and radical vilket är precis vad jag vill…
-
Det beror som sagt på vad du vill ha. Generellt brukar jag snarare rekomendera folk att köra mindre brädor. Med tanke på hur många som seglar omkring på “stora” radikalbrädor så verkar det dock vara ett framgångsrikt koncept.
-
Ok, schysst! Det här klargjorde en del. Kan man säga lite sammanfattat att Cult-serien är något mer freeride orienterad och lättseglad än den mer radikala MPE-serien?
-
Båda är riktiga vågbrädor. Kanske kan man säga att Cult är lite mer lättkörd, lättplanad och allround till priset av lite sämre ridprestanda när det börjar gå fort. Nya Cult är som sagt lite mer lik MPE än gamla Cult.
OBS: Jag har som sagt inte kört MPE eller nya Cult utan gör snarare en bedömning baserat på shape och “hörsägen”. Jag tror inte jag är helt fel ute dock, då får någon annan rätta mig.
-
Hej!
Jag har seglat RRD sen 98, både gamla o nya WaveCult och MPE. Senast idag i Apelviken (MPE254/4,2).
Ola har rätt i sin beskrivning tycker jag, MPE är en radikal sideshorelinje och WaveCult en mer Onshorebetonad linje. MPE är extremt bra att göra snäva radikala gippar och att vågrida med, men sjunker igenom ganska tidigt vid lite vind pga mkt tunn tail. MPEn är en de få standardbrädor som riktigt duktiga surfare har på Maui.
Om du är intresserad så har jag RRD 250-98 och RRD 260 WaveCult 00 till salu.
//Magnus 0340-61 12 43
Logga in för att svara.
