-
Debattartikel i NP om"bastu-hotet" på Torö-Örudden
-
He he, ok nu stod jag kanske inte med näsan mot rutan utan snarare gick precis så nära vattnet att jag inte blev blöt om skorna.
Men där är det altså grönt att gå utan att inkräkta på deras hemfridsson? -
Du får fanimej löka på deras bryggor om du vill.
-
Svenne;677700 wrote:http://www.naturvardsverket.se/sv/Start/Om-Naturvardsverket/Vara-publikationer/ISBN1/8100/91-620-8161-6/
Du får fanimej löka på deras bryggor om du vill.
Det finns väl ingen brygga där?
Däremot står det i texten du refererar till, på sida 18:
“Vidare har det betydelse om byggnaden vid tillfället är befolkad. Det är tvivelaktigt om man alls kan
straffas för passage vintertid intill en synbarligen
obebodd sommarstuga, ifall man går på mark som
inte riskerar att skadas. Men för straffrihet fordras
nog i så fall att byggnaden tydligt står tom; det räcker inte att invånarna tycks vara ute mera tillfälligt.
Invid andra tomma byggnader än bostadshus får
man antagligen passera, om marken inte kan skadas, eftersom där inte finns någon hemfrid att störa.”För övrigt inleder ju boken/texten väldigt vagt, hur nu det påverkar?
-
Felaktiga skyltar har ju suttit uppe förut. Jag kommer inte ihåg, men har de tagits ner?
sida 23:
Kan markägaren
utestänga allmänheten?
Skyltar
Ibland försöker markägare på olika sätt skydda sig
mot både bil- och gångtrafik. Han kan markera det
område där han vill slippa främlingar med skyltar
(”Privat område”, ”Privat badplats”, ”Tillträde
förbjudet” etc). Sådana skyltar får man emellertid
inte ha uppsatta utan tillstånd av kommunen
(byggnadsnämnd eller motsvarande), utom när det
är alldeles klart att allmänheten inte får passera.
Det gäller till exempel utan tvekan i fråga om en
tomt eller en plantering. Man får också sätta upp
skylt som ”är behörig av något annat skäl”; den
kanske varnar för en verklig fara, till exempel en
brant eller en arg tjur. (Se 5 § lag med särskilda
bestämmelser om gaturenhållning och skyltning).
En skylt spelar i och för sig ingen roll för rätten
till gångtrafik, om inte de faktiska förhållandena
ger ägaren stöd för förbudet. Förbud att beträda
ett område som inte utgör tomt, plantering etc.
behöver alltså besökaren egentligen inte respektera.
Om markägarens ståndpunkt verkar någorlunda
– det ligger till exempel en sommarstuga i
närheten, fast på något längre avstånd än här har
angetts som tomtområde – gör man dock klokast i
att rätta sig efter förbudet; tomtbegreppet är så
pass oklart att främlingen bör ha en viss säkerhets-
marginal. Framgår det av skylten att kommunen
har tillåtit den, bör man avgjort hålla sig borta från
området. Då har markägaren antagligen rätt att
förbjuda tillträde.
Om någon har en sådan skylt uppsatt utan laglig
rätt till det, riskerar han att myndighet förelägger
honom att ta bort den obehöriga skylten (12 § i
den nämnda lagen). -
sida 25-27:
Stängsel
I andra fall försöker markägaren utestänga allmän-
heten genom stängsel. Ett stängsel kan i och
för sig knappast utvidga det område som mark-
ägaren har rätt att få skyddat. Är man tveksam bör
stängslet respekteras – särskilt när det omger
mindre tomter godtas det vanligen som tomtgräns
– men annars får allmänheten utan risk för straff ta
sig över stängslet och gå vidare. Stängslet får
naturligtvis inte skadas; då riskerar man åtal för
skadegörelse eller åverkan, och dessutom blir man
skyldig att ersätta den skada man vållat.3. Kan markägaren utestänga allmänheten?
Om ett stängsel spärrar av ett område med
”betydelse för friluftslivet” – framför allt badplatser
och andra strandområden, utsiktsplatser etc. – kan
allmänheten rentav vända sig till länsstyrelsen för
att få allemansrätten bevarad (enligt 26 kap. 11 §
miljöbalken). Länsstyrelsen kan förelägga markä-
garen att på det allmännas bekostnad göra passage
möjlig, till exempel genom att öppna grind i
stängslet omkring ett sådant område. Om han har
satt upp stängsel bara för att stänga ute allmänheten
kan han till och med tvingas att ta bort hela
stängslet. Men förutsättningen är att allmänheten
verkligen har rätt att röra sig fritt på det avstängda
området. Det får alltså inte bestå av tomt,
plantering eller skadekänslig mark, till exempel åkrar.
Sådan mark kan markägaren alltid spärra av.
Allemansrätten kan inte utvidgas genom stängsel-
genombrott, den bara bevaras på samma sätt som
innan stängslet sattes upp.
Det är inte säkert att passagen öppnas ens när
allemansrätt gäller på området. Det kan hända att
markägaren har vägande skäl för sin avspärrning,
medan allmänhetens behov att röra sig i området
inte är så stort. Bland annat kan man ta hänsyn till
att en grindöppning kan väntas leda till en sådan
invasion på området att marken just på grund av
besökarnas mängd kan riskera att bli allvarligt
skadad, eller att ägaren får svårt att driva en pågå-
ende verksamhet på fastigheten om till-
strömningen blir för stor; han använder den kanske
till vilohem. Har allmänheten tillgång till likvärdiga
friluftsområden – till exempel tillräckligt med andra
bra badplatser i närheten – är det tänkbart att
genombrottet inte medges. För att markägaren skall
tvingas att släppa fram allmänheten fordras i
allmänhet att friluftsintresset klart väger tyngre än
hans intresse.
Stängselgenombrott har till exempel tillåtits när
en markägare på västkusten spärrade av en badplats,
som allmänheten sedan gammalt använde,
med ett staket. Hans stuga låg cirka 70 meter från
badplatsen på en klippsluttning utan skyddande
träd. Regeringsrätten ansåg att badstranden inte
ingick i tomten. (Regeringsrättens årsbok 1961
sid. 73.)
I ett annat fall vägrade emellertid regeringsrätten
stängselgenombrott vid en strand 150 meter från
en herrgård. Där spelade det tydligen en roll att det
gällde ett öppet område med karaktär av park och
med terrassanläggningar och liknande. (Regerings-
rättens årsbok 1991, ref. 54.) -
Det är ju precis det här som tomtägaren försöker göra.
Från sida 29-30:
Utvidgning av tomten
En uppfinningsrik markägare kan också försöka
utvidga det område som utgör tomt eller plantering
för att hålla bort inkräktare. Som bekant är det
i princip förbjudet att bygga på ett så kallat
strandskyddsområde, vanligen 100 meter från
strandlinjen. Över huvud taget fordras bygglov för
nybyggnad (utom i vissa fall för ekonomibyggnader
med mera), och när någon söker bygglov skall
byggnadsnämnden ta särskild hänsyn till friluftslivets
intressen. På områden där allemansrätten har
större värde för allmänheten får man på detta sätt
sällan uppföra hus.
Markägaren kan också tänkas vilja anlägga
trädgårdsrabatter, terrasser, fasta sittplatser,
bryggor etc. omkring en eftertraktad badplats.
Anordningar av det slaget kan utvidga tomten. Men
sådana anläggningar är det som huvudregel förbjudet
att uppföra på strandskyddsområden utanför tomten.
Bryter markägaren mot förbudet riskerar han
att straffas (29 kap. 8 § punkt 5 miljöbalken), och
dessutom kan han få ett föreläggande att återställa
området i tidigare skick på egen bekostnad.
Samma regler gäller för privata stängsel, som inte
behövs för jordbruk, skogsbruk eller fiske; också
dessa skall prövas och ha dispens för att få sättas
upp inom strandskyddsområde. (Se 7 kap. 16 och
17 § § miljöbalken.) -
från sida 29:
Handgripligt skydd
Normalt skall ingen ta lagen i egna händer. Om nå-
gon upplyser om vilka regler som gäller och det inte
hjälper får polis tillkallas, som får avgöra vilka
åtgärder som behöver vidtas.
Om markägaren använder våld för att mota bort
närgångna främlingar kan han dömas till straff,
närmast för olaga tvång. Men har inkräktaren
gjort sig skyldig till hemfridsbrott (se ovan) kan
ägaren gå fri enligt reglerna om nödvärn, förutsatt
att våldet är lindrigt.Vad är det som gäller när man går på stranden förbi tomten?
Jag har hört talas om att tomtägaren handgripligen försökt avhysa folk, eller har jag fel? Vad gäller i det fallet? -
Av denna text görs det tydligt att vi bara får vara på marken som privatpersoner, inte i en verksamhet som något företag anordnat. Men vad gäller egentligen om vi skulle göra något anordnat via en klubb, en ideell förening? Går det bra att ha klubborganiserade events på Torö Insida, alltså Kärringviken, på marken som ägs på udden? Bara för att klargöra om nu det skulle bli aktuellt.
från sida 30-31:
Vitesförbud och anmälningsplikt
…
I varje fall behöver inte uppträdandet vara straffbart
för att det skall kunna förbjudas på detta sätt.
I ett avgörande av Högsta domstolen hade en
företagare hyrt ut utrustning för forsränning och
anvisat en fors som lämplig; strandägaren lyckades få
verksamheten förbjuden, eftersom hans mark blev
utnyttjad så intensivt att det klart översteg vad han
måste tåla på grund av allemansrätten. (Nytt juridiskt
arkiv 1996 s. 495.)
För att komma till rätta med mindre seriösa
researrangörer och liknande har man gett regeringen
möjlighet att föreskriva en anmälningsplikt för
verksamheter av detta slag, myndigheterna får då
också kräva vissa åtgärder för att motverka skador
på naturmiljön, eller i värsta fall förbjuda
verksamheten (12 kap. 6 § miljöbalken). -
Själv tycker jag det är riktigt najs att se till att det är helt skräpfritt. Har sett en o annan trasig hängselelina och silvertejp som jag har tagit upp och slängt.
Tycker det är så sorgligt att se vackra platser i u-länder som är helt förstörda av skräp, t ex ön Margarita bara man kommer utanför El Yaque där vi “turister” håller oss för det mesta.
från sida 61-62:
Nedskräpning
All nedskräpning utomhus på platser dit allmänheten
har tillträde eller insyn är förbjuden enligt
15 kap. 30 § miljöbalken; det gäller både i naturen
och inom bebyggda områden. Den skyldige kan
straffas om inte nedskräpningen är ”ringa”
(29 kap. 7 och 11 §§ miljöbalken). Som ringa
räknas det bland annat om skräpet inte medför
obehag för andra eller risk för skada på människor,
djur eller annan egendom. Här får man också ta
hänsyn till hur mycket folk som kan väntas hålla
till på området. På livligt besökta platser är det
tänkbart att till och med sådan nedskräpning
straffas som många anser helt oskyldig. Om till
exempel många personer slänger var sin ölburk på en
badplats, har man menat att det samlade resultatet
av nedskräpningen är så pass allvarligt att man
måste ingripa mot den enskilde nedskräparen; så-
dan nedskräpning anses inte ”ringa” i lagens mening.
I princip får inte ens markägaren skräpa ned där
allemansrätten gäller eller folk har insyn. För övrigt
föreskriver också plan- och bygglagen att tomt
skall hållas i vårdat skick. Viss nedskräpning
omkring jordbruks- och industrifastigheter får
dock ofta tolereras. Den som är ansvarig för
nedskräpning kan vid vite föreläggas att städa upp
efter sig (26 kap. 9 § miljöbalken). -
Svenne;677700 wrote:
Det var allt jag hittade av intresse gällande vad som stod i den här texten om allemansrätten. Jag tyckte den var lite sparsam med text om strandskydd. Finns det möjligtvis mer lagtext om strandskydd?
// Niklas
-
Jag vet inte men vad gäller enbart bastuns vara eller icke vara kanske det kan vara värt att nämna att det går att sätta upp en bastu utan bygglov i det fall det rör sig om en flyttbar s k bastutunna på “medar”.
Logga in för att svara.
