-
Det finns dem som är extrema och så finns det dem som är…
-
Jag har en vän som höll på med extremåkning förut. Under en fotosession var det en snubbe som fick ett ryck och bara drog rakt över ett stup och landande platt på is. Han spräckte bland annat tänderna!
När de kommer ner till honom så ställer han sig bara upp och drar fullt ös ner till byn. De hittade honom med skidorna kvar på golvet inne i stugan. Han vär väl inte riktigt frisk från början och lär väl inte ha blivit smartare efter det droppet… 😀 -
@Svenne 365978 wrote:
Jag har en vän som höll på med extremåkning förut. Under en fotosession var det en snubbe som fick ett ryck och bara drog rakt över ett stup och landande platt på is.
Platt och på is, haha. Allt det bästa i ett.
-
Jag skulle vilja påstå att snubben på dropp nummer två, skall vara j—vligt tacksam att han inte landade 1/5 meter till vänster för då hade det sett helt anorlunda ut! Snacka om tur!
/Gammelsmurfaren
-
Men är det verkligen riktigt så högt som de påstår. Det verkar ju helt omöjligt att överleva ett drop på 75 meter! Hans uppbromsningsträcka kan ju inte vara mer än max två meter eftersom han stannar omedelbart.
Någon fysiker som kan räkna på det här tack! Borde ju vara omöjligt…
-
Nä det tror jag inte… undantar man luftmotståndet kommer man upp i ca 38m/s (ca 140km/h eller 75 knop om det känns bättre). Sen blir det ju jobbigt för en matematiknolla som mig, det enda jag kommer ihåg var att fysik ju var ganska kul… Om vi antar inbromsningssträckan till två meter blir då decelerationen (efter mina matematiska rallarsvingar…) 360m/s2 eller drygt 36G. Det är gott och väl inom organismens gränser visar det sig. Det fanns en snubbe vid namn John P Stapp som sköt sig själv och andra kors och tvärs över New Mexicos öken utan förluster i människoliv.
“Captain Eli L. Beeding, seated upright and facing backward, experienced the highest deceleration peak yet recorded on a human being – 83 g for .04 of a second, with 3,826 g per second as the calculated rate of onset. Afterward Beeding, recovering from shock and various minor injuries, judged that 83 g represented about the limit of human tolerance for deceleration.”
Det alltså baklänges. Framlänges tog han själv en rätt abrupt avslutad resa när han bromsade sin släde från dryga 1000km/h på några sekunder genom att köra ned i vatten… Slutsatsen löd:
“Stapp reasoned that a properly restrained, aft-facing human being could withstand a land impact of some 80 knots (135 feet per second) in a spacecraft if the g forces were applied transversely, or through the body, and if the spacecraft did not collapse on him.”
Torde kunna motsvaras av en rygglandning i djup snö. Eller de tjocka buskage av ölandstok (nej inte Kenneth, Potentilla Fruticosa!) som står runt vissa offentliga byggnader. Ni trodde väl inte att det bara var dekoration??
I periskopläge
JohanC
PS Matten kan vara fel, nån ingenjör kan väl kolla. Fakta kan kollas på http://www.hq.nasa.gov/office/pao/History/SP-4201/ch2-4.htm DS
-
Nä det tror jag inte…
Undantar man det jobbiga luftmotståndet kommer man upp i ca 38m/s (ca 140km/h eller 75 knop om det känns bättre). Sen blir det ju jobbigt för en matematiknolla som mig, det enda jag kommer ihåg var att fysik ju var ganska kul…
Om vi antar inbromsningssträckan till två meter blir då decelerationen (efter mina matematiska rallarsvingar…) 360m/s2 eller drygt 36G. Det är gott och väl inom organismens gränser visar det sig. Det fanns en snubbe och kollega till mig vid namn John P Stapp som sköt sig själv och andra kors och tvärs över New Mexicos öken utan förluster i människoliv.
“Captain Eli L. Beeding, seated upright and facing backward, experienced the highest deceleration peak yet recorded on a human being – 83 g for .04 of a second, with 3,826 g per second as the calculated rate of onset. Afterward Beeding, recovering from shock and various minor injuries, judged that 83 g represented about the limit of human tolerance for deceleration.”
Det alltså baklänges. Framlänges tog han själv en rätt abrupt avslutad resa när han bromsade sin släde från dryga 1000km/h med några sekunder i 35-40G genom att köra ned i vatten… Slutsatsen löd:
“Stapp reasoned that a properly restrained, aft-facing human being could withstand a land impact of some 80 knots (135 feet per second) in a spacecraft if the g forces were applied transversely, or through the body, and if the spacecraft did not collapse on him.”
Torde kunna motsvaras av en rygglandning i djup snö. Eller de tjocka buskage av ölandstok (nej inte CarbonKenneth, Potentilla Fruticosa!) som står runt vissa offentliga byggnader. Ni trodde väl inte att det bara var dekoration??
I periskopläge
JohanC
PS Matten kan vara fel, nån ingenjör kan väl kolla. Fakta kan kollas på http://www.hq.nasa.gov/office/pao/History/SP-4201/ch2-4.htm DS
-
Jag tror det finns folk som utsatt sig för ännu värre saker även om vad de utsatt sig för inte är mätt utan skattat. Det finns nån infödingsstam nånstans som har som har en mandomsrit att göra ett slags bungyjump, de kastar sig ut från en plattform med en lian knuten om vristerna. Efterom en lian är mycket stummare än gummiremmen i bungyjump blir belastningen hårdare och jag har för mig att man bedömt att de som mest utsätter sig för runt 110 g. Men den bedömningen har gjorts genom att studera videoklipp, inte genom att fästa accelerometrar på dykarna. Sen har jag för mig att man vid bilolyckor ibland har försökt bedöma accelerationerna genom att studera däckmärkena i asfalten och fått siffror på 150-200 g. Men i de här fallen vet jag inte om nån överlever eller om det bara handlar om att räkna ut hur mycket våld det handlat om. Även om man faktiskt överlever accelerationen i en sån smäll så brukar det finnas en hel del annat som är kapabelt att ta livet av en i den situationen.
Men människor är faktiskt hyfsat stryktåliga. Jag har för mig att grundforskning vad gäller flygolyckor har visat att det krävs betydligt mindre våld för att göra kaffeved av passagerarsätena i ett flygplan än för att göra det av personerna som sitter i stolarna.
-
satt bara o väntade på en base-skärm, men ICKE… Man undrar hur dom resonerat liksom…
“Ja, asså, snödjup 3.76 m, klippa 72.3 m, det booooorde juh funka”…
Gillar snubben som drar en “dubbel framåt in to faceplant”helt rubbat.
-
Jisses vilka uträkningar…
Jag har också hört talas om att människor har klarat fall från flygplan och man förstår ju att det är sjukt mycket kraft i till exempel en bilkrock. Men att utsätta sig för sånna här saker frivilligt är ju riktigt galet, särskilt när det verkar lite “fifty-fifty” om man nu överlever eller inte, de kan väl aldrig vara säkra liksom :)…
-
Man ska inte glömma att somliga har ett syfte med att testa såna där riktigt tokfarliga saker: Det är inte bara spänningen utan på nåt sätt ett sätt att testa om man faktiskt vill leva eller inte.
-
Eller i det här fallet kanske huruvida gud vill att man ska överleva eller inte…
Logga in för att svara.
