Det skönaste prognosen på länge!

[oscar]

Äh har du gått grundskolan? Lugnt stavas lugnt…

[henric]

Jag är rädd att han har rätt Oscar=). Du kan ju dock trösta dig med att komma från rätt sida om Hallandsåsen =).

[henric]

O självklart är det så att det är GonadMan som har rätt och kommer från rätt sida =) hahahahaa

[dr-masse]

Öh? Hursom, lustig progge från SMHI som är enastående klåpare med hur de presenterar sina prognoser.

Svenska Akademiens ordlista

LUGN © Svenska Akademien, uppdaterad:2008-05-20
[Webbversionen är inte slutkorrigerad.]
SPALT: [L1162] [tryckt år 1941]

---

luŋ⁴n, adj.
-are ((†) superl ..est BUL*LERNÆSIUS Lögn. 195 (1619)). adv. -T; forr äv.
LYGN
adj.

( liu- 1691–1710. lu- c. 1585 osv. ly- 1642. -gn (-ngn) 1604 osv. – n. sg. o. adv. -gnt 1749 osv. -ngt (-ngdt, -nngtt) ca. 1585–1806)
[fsv. lughn, motsv. d. lun, nor. lun, logn; till LUGN sbst.,; i formen lugn med vokalen från sbst., i formen lygn, som är den ursprungliga o. motsv. sv. dial. (Dalarna) lyngn, isl. lygn, av ett germ. luȝ ss. substanti*verat föreliggande i sv. sjönamnen LYGNEN, LYG*NERN (fsv. Lyghnir). – Jfr LUGNA, sbst. o. v.]

[1]

1) om vatten(samling), sjö, flod o. dyl. l. vind, väder o. d.: utan framträdande rörelse l. blåst, stilla; äv. i utvidgad anv., dels om dag, afton o. d., dels om dal, skog o. d.; jfr LUGN, sbst. 1. Vid lugnt väder. Mot aftonen blev det alldeles lugnt. Sjön låg lugn som en spegel.
HH 20: 17; (c. (1585).
Vti the lungne dahlar. SCHERPING Cober 2: (1737).
Af 26 dagar är en merändels lugn. VétAH 1789 s. 121. I lugnt flytande åar. HAMMARSTRÖM Sportfiske 112 (1925).
jfr DÖDS-, KAV-, SPEGEL-LUGN m. fl.
– särsk.
[1.a]

a) i ordspr.
Vtij lugnast watn äre mest ormar. SvOrds. C b (1604).
Lungt vatn är gärna diupast. SCHULTZE Ordb. 2876 (c 1755. I lugnaste vatten gå största fiskar. WESTE 1807.
[1.b]

b) (†) i n. sg. i substan. tivisk anv.: lugnt väder, vindstilla.
Hägren pröf*var storm och Lungt. FRESE VerldslD 165 (1726).
[1.c]

c) (†) i uttr. stilla lugn, kavlugn.
SKOGEKÄR BÄRGBO Wen. 37 (c. 1635.
[2]

2) som håller sig (jämförelsevis) stilla (o. därigenom icke värkar störande), utan l. med bl. ringa aktivitet; äv. bildl. Hålla sig lugn).
Schen*bergs svinmage och Sjögrens grammatika .. lågo .. helt lugna i kofferten. CFDARLGREN 4: 122 1831. Lugn är handen (hos kusken), när hon .. stadigt bibehåller sin gifna hållning. WRANGEL HbHästv. 486 (1885).
Folkmassan .. förhöll .. sig anmärkt*ningsvärt lugn. HELLSTRÖM Malmros 56 (1931).
– särsk.
[2.a]

a) psykiatr. om sinnessjuk: som håller sig jämförelsevis stilla o. tyst, icke våldsam; motsatt: orolig; äv. i utvidgad anv., om avdel* ning med dylika sinnesjuka.
SÖDERSTRÖM Läk*Kvacksalv. 211 1926.
jfr HALV-LUGN.
[2.b]

b) i sht.sjöt. om kompass: vars skiva icke lätt kommer i sväng*ningar på grund av fartygets rörelser l. skak*ningar.
HÄGG PraktNav. 21 (1900).
[2.c]

c) astr. om protuberans: utan aktivitet; motsatt: eruptiv.
HeindFolkskr. 8– 9: 44 1893.
[2.d]

d) om rörelse: som försiggår relativt sakta, stilla o. regelbundet; jämn, stadig; äv. om vers med tanke på ryt*men; stundom övergående i 4 b.
Hans lugna steg. RUNEBERG (SVS) 2: 195 (c. (1836).
Timvisa*ens lugna och jämna gång. SvTidskr. 1873, s. 496.
Versen löper så fyllig, lugn och jämn (i dikten Döbeln vid Jutas). SÖDERHJELM Runebg 2: 374 (1906).
[3]

3) om tillstånd, tidsrum, lokalitet, samhälle o. d.: fri från allt som kan störa l. oroa, från större växlingar l. från sensationer, stilla, sorgfri, fridfull; särsk.: fri från krigisk oro l. uppror l. stridigheter o. d. fredlig; jfr LUGN, sbst. 3. Ett lugnt liv. Lugna dagar. En lugn och ostörd ut*veckling. Han har det lugnt och skönt på ålder*domen. I lugn och fridfull villastad. En lugn tillflyktsort, vrå.
Det har varit lugnt på bör*sen de senaste veckorna. ÖB 16 (c. (1712).
Det mörknade kring land och haf / och lugn var natten som en graf. RUNEBERG 2: 2 1836. I stormiga tider sammanträdde .. (riksdagarna) ofta, lugna sällan eller aldrig. MALMSTRÖM Hist. 1: 2 (1855).
Vi .. tillbragte de första åren af vårt äktenskap i en .. lugn och ostörd lycka. DE GEER Minn. 1: 129 (1892).
När man kunde sitta hemma i sin lungna skrivstol. FOGELQVIST ResRot 61 (1928).
– särsk.
[uttr. avser eg. den ryske be*fälhavarens rapport om Schipkapassets forcering i rysk-turkiska kriget 1877–1878]

(vard. o. skämts.) i uttr. allt lugnt i Schipkapasset, angivande att allt (åter) är i lugn o. ro.
ÖSTERGREN 1932.
[4]

4) som är fri från affekter, farhägor, ängslan, tvivel, sorger o. dyl. l. icke oroas av smärtor, obekymrad, icke upprörd l. oroad l. nervös l. otålig; behärskad, sansad, i sinnesjämvikt, besin*ningsfull; äv. övergående i bet.: sorglös; trygg; stundom närmande sig dels bet.: kall(sinnig), dels bet.: flegmatisk trankil, långsam, dels bet: stillsam, diskret; jfr LUGN, sbst. 4. Han är lugn till sinnes. Nu kunna vi vara lugna för (l. mot) överfall. För honom kan jag vara lugn nu. Han kände sig icke lugn, förrän testamentet var ord*nat. Han hade det lugna medvetandet att ha gjort sin plikt. Det känns (l. är) lugnt att sitta inomhus under ett sådant oväder. Hon tog sa*ken helt lugnt. Tag det lugnt l. var bara lugn (vard.), var inte nervös l. otålig, förlora inte besinningen! Man kan lugnt påstå, att han nu är utom all fara. Han var nästan allt för lugn.
LILLIENSTEDT Vitt. 266 (c. (1675).
Lugn stod han mot Europa,/ en skägglös dundergud. TÉGNER (WB) 3: 6 (1818).
Sitt du lugn i lunden/ ../ sköna Ingeborg! Därs. 5: 9 (1825).
Jag är lugn, lugn – som en – filbunke. JOLIN Kom 20 (1845). (Soldaten munter har) Lagt sig här till rast i backen / och vändt lugnt i vädret klacken. RUNEBERG 5: 4 (1857).
För arbetaren är det i allmänhet .. lugnast att erhålla lönen för tid. EkonS 1: 418 (1894).
Emma sökte tala henns lugn. HALLSTRö M NNov. 108 (1912).
Där kom han lugn och obesvärad med bänderna på ryggen. BERG*MAN JoH 49 (1926).
Du kan ta det lugnt. GULL*BERG AndlÖvn. 76 (1932).
jfr BOND-, KO-, SAM*VETS-, SINNES-LUGN m. fl.
– särsk.
[4.a]

a) (vard.) övergående i bet.: säker, förvissad, viss; i uttr. vara lugn (för ngt). Var lugn för att han kommer. Jo, var (så) lugn, han kom*mer nog.
JOLIN Smädeskr. 83 (1863). .Ou kommer väl snart igen, Valdemar?.. – Det kan du vara lugn för. JANSON Ön 114 1908.
[4.b]

b) i utvidgad anv.: som vittnar om l. präglas av frihet från affekter osv., som vittnar om behärskning osv.;
jfr 2 d.
En lugn och saklig diskussion. Den lugna eftertanken. Hennes lugna blick.
LIDNER (SVS) 2: 461 (1786).
En lugn och noggrann beräkning. JÄRTA 1: 43 (1809).
Hennes lugna och klara förstånd. DE GEER Minn. 1: 4 (1892).
– särsk. (jfr 3) om tidsrum l. i fråga om sömn l. död o. d. Patienten har haft en lugn natt. Lugn sömn. En lugn och stilla död. Han in*somnade lugnt och stilla.
TEGNER WB ) 5: 129 1820. Innan pat(ienten) kommer i lugn narkos. LbKir. 1: 438 1920.
[5]

5) som ger ett intryck av lugn o. ro l. värkar lugnande; om skriftlig l. muntlig fram*ställning: väl avvägd o. jämnt flytande.
Den lugna storheten, den djerfva frihetsanden (hos fäderna). TÉGNER (WB) 2: 7 (1812).
Jag har gjort allt för att svalka .. (den överspände yngligen) med lugna empiriska rön. TOPELIUS Fält. 5: 33 1867.
Enskilda verser (i Franezéns dikt Det nya Eden).. hafva en hög och lugn skönhet. 3SAH 2: 204 1887. (Elevens) geologiska uppsats var lugn, klar och bevisande. SWENSSON Willén 71 (1937).
– särsk. om färger, linjer, mönster, ljus o. d.: som gör ett diskret o. behagligt intryck. Mattor med små, lugna mönster. Den gamla kyrkans lugna, rena kontur.
En stjerna brinner lugnt, men ändå klart. JOLIN UHansDr 21 (1860).En värdig och lugn, i varma färger hållen ornering. KARLIN Konstl. 20. 1886. (Sundets) stränder omväxla af odlade fälts lugna linjer och yfviga dungars mjuka bågar. SÖDERHJELM Runebg 2: 1906.

---

SAMMANSÄTTNINGAR: Ssgr(i allra. till 1.
ANMÄRKNING: Anm. Vissa nedan upp*tagna ssgr äro möjl. eg. bildade till LUGN sbst.,):
A
:
LUGN-FLYTANDE. p. adj.

( lugn- 1903 osv. lugnt- 1932 om (vatten i) vattendrag l. del av vatten*drag. Uppl. 2: 150 1903.
LUGN-GÅRD. (†) skogsv. av buskar, kolved o. d. omkring kolmila anordnat skydd mot blåst.
WALLNER Kol. 12 (1746). JernkA 1827, S. 162.
LUGN-SVALL. (numera föga br.) sjöt. dv*ning (se d. o. 1, dödsjö. QUENSEL Alm (Jönk.) 1723, s. B 3 a. ÖSTERGREN 1932.
LUGN-TID.
( lugn- 1803. lugne- 1743 särsk. (†) till 1: tid med vind*stilla.
NORDENFLYCHT Turt. 10 (1743; i bild).
VetAH 1803, s. 8.
LUGN-TRÄD. (†) skogsv. skyddsträd.
RET*ZIUS FlOec. 5 1806. CNATTINGIUS (1875, 1894) .
LUGN-VATTEN. (ständigt) lugnt vatten (särsk. i vatten*drag mellan forsar); (del av l. ställe i) vatten*samling l. vattendrag med dylikt vatten. TRIE*WALD Förel. 2: 237 (1729, 1736). Råne elf .. vid*gar sig i sitt nedre lopp till flere lugnvatten. HÖJER Sv. 3: 337 (1883).
Mete i lungnvatten, d. v. s. i sjöar och tjärnar samt sakta rinnande elfvar och åar. SCRRÖDER Fiske 16 1900.
LUGN-VIK. (†) vik som (nästan) alltid har lugnt vatten. THUN- – BERG Resa 1: 9 (1788). BL 19: 203 1852.
LUGN-VÄDER.
[y. fsv. lwgn wädher (PMÅNSSON 294)]

. (i sht i fack*spr.) (period av) lugnt väder l. vindstilla. SWED*BERG SabbRo 868 (1689, 1710). Lugnvädren äro tal*rikast om vintern. SvSkog. 87 1928.
LUGN-YTA. (i fackspr.) lugn vattenyta.
BERGMAN Jordkl. 223 (1766).
B
(†):
LUGNE-TID, se A
C
:
LUGNT-FLYTANDE,
se A.

---

AVLEDNINGAR: Avledn.:.:
LUGNSAM, adj.
(†) till 1: lugn. VétAH 1760, s. 22.

[gonadman]

Ja aj fan, där blev det ju fel. Det är jkag som inte inte kan stava lugnggt.

”Det är inte lugnt att stava lugnt lungt, säger någon att lugnt stavas lungt så är det en lögn och ingen löng.”

[rille]

De e luGnt Goonaman, inte ens Svenska Akademien har riktigt koll på stavningen. Kolla punkt 5 här:

5) som ger ett intryck av lugn o. ro l. värkar lugnande; om skriftlig

De e väl ”verkar” de menar… 🙂

Femma i svenska inte.