-
Drucket filosoferande..
Så sitter man här en lördagkväll igen. Äventyrsplanerna sket sig, folk bangade ur och man är ensam med en massa lustgas och en pava vin. Mogwai i bakgrunden, och så Steffo förståss.
Man sitter och filosoferar som man uppenbarligen gör alldeles för ofta. Vad handlar det egentligen om? Vad är målet, vad är det man försöker uppnå? Många har ställts frågan, många har svarat. Inget av svaren övertygar mig..
Jag tror det handlar om sanning. Man måste ha en sanning. En del föredrar en färdig, massproducerad sanning i form av religion, politik eller dylikt. I tron att få svar på sina frågor hänger de sig ivrigt åt allehanda dyrkande, och kanske fungerar det. För en del fungerar det nog, för tror man verkligen tillräckligt hårt så har man ju inget att tvivla på. Och visst, de svåraste frågorna är plötsligt borta. Vem skapade oss? Gud såklart. Vad gör jag här? För att förhärliga Gud såklart. Vad ska jag göra nu? Förhärliga Gud såklart.
Andra föredrar att skapa sin egen sanning. Eller, snarare, försöka skapa sin egen sanning. Man letar efter den på alla möjliga ställen, genom socialt liv, andligt liv, droger, musik, surf eller vadfan som hellst. Ibland tror man att man har hittat den, och då kan hela ens framtida liv blinka förbi för en kort stund, man känner att man har Lösningen med stort L inom räckhåll. Men alltid finns där en hake, alltid finns där något man måste missa som gör att man förkastar alltihopa och letar vidare. Hittar man någonsin sin Sanning? Jag vet inte. Jag tror inte det. Många hittar nog sig själv, eller skapar i alla fall något de sedan letar upp och kallar sig själv. Nånstans finns nog ändå tvivlet kvar, någonstans ligger frågorna och gnager…
Sanningen är aldrig riktigt sann.Med surf kommer man iaf riktigt, jävla nära. Feed your souls, compadres. På måndag blåser det pung…
Logga in för att svara.