saxat från boken windsurfing.
“Dykningsvurpa
Vid den här typen av fall måste först undersökasvilken del brädan har i det som hänt. Det finns nämligen windsurfers som har så lätt för att skära ner att bara mycket duktiga och lätta surfare kan undvika att falla. Som tidigare förklarats är det för det mesta för att brädan saknar språng, dvs att den inte är uppböjd framtill. Om man däremot har en bräda som är ordentligt uppböjd ligger felet som ledde till fallet med säkerhet i sättet att segla. Den typiska anledningen är ett felaktigt sätt att falla av när den framför masten placerade foten med all kraft pressar brädan från vinden eftersom man glömmer bort att det egentligen är seglet som ska svara för styrningen. Så snart du konsekvent vänjer dig vid att hålla något längre bak på bommen kan du tämligen lätt flytta segelcentrum framåt utan att följa med med kroppsvikten. Att falla av är då mycket enklare och kräver inte längre att man hjälper till med foten. På de snabbaste slörbogarna skall din fot nämligen stå på brädans lovartskant så att du är ordentligt förberedd på risken att kantringsfalla. Om brädan ändå skär ner därför att en våg hjälpte till på ett olyckligt sätt måste man genast skota ut och belasta brädan på läsidan. På det sättet kan den lättast frigöra sig och vrida sig mot vinden. Kanske har du då än en gång undvikit att falla. Glömmer man bort att skota ut och hoppas att brädan av sig själv ska lyckas ta sig upp ställer man till med ett äkta dykninsfall. då dyker brädan allt djupare tills man själv faller i. Denna typ av fall förekommer mest vid surfning i bränningar då man med hög fart surfar ner i en våg och inte saktar ner i vågdalen.”