-
El Médano recap
Efter att ha varit på vattnet två gånger i år så kan jag lugnt säga att det kändes rätt rostigt att hoppa i vattnet här. Men långsamt börjar det släppa och igår var en riktigt rolig dag.
Fast idag vände turen och det blev ett jävla bottennapp av dess like för min del. Högvattnet var superhögt och när jag väl hoppade på brädan för att ta mig genom tvättmaskinen satte jag fenorna rätt i en 20 kilos valköttsklump. Jag är inte petig så där, men det var fan äckligt och jag kom av mig helt, blev dunderspolad 10 meter från land och flydde fältet på studs. Som elak tröst blev tre locals spolade samtidigt vid klippan med trasiga brädor som resultat. Launchen kan minst sagt vara lite knepig här.
Efter att ha clearat med _Frippe_ om det går att hoppa i norr om klippan så gjorde jag ett nytt försök, bara för att erfara att revet på andra sidan är hårt och kantigt som en tegelmur. Två fenor ur och tillbaka på ruta ett.
En spanjor visade var revet tar slut och efter att ha sett hans launch var jag till slut ute på 5 sekunder, riktigt skönt.Jag hade bra planing ett tag och höll mig längre ner där vågorna var lagom stora för mig (de knuffar på redigt bra, inget fis här inte!), jag hann bara testa en våg sen började vinden bete sig skitkonstigt. Solen gick i moln och till slut dog vinden helt. Helvete! Jag guppar som en halvdöd gris i stora dyningar och kommer inte att komma tillbaka till Cabezo. Så vad göra, jag chansar och hoppas få en bra våg så att jag kan vågsurfa upp så långt det går. Vågen kommer och jag pumpar som den halvdöda gris jag redan är, mjölksyran är ganska riklig nu… Vågen smeker sååå snyggt förbi mig och jag inser att jag är rökt, riktigt välrökt faktiskt. Jag har ingen fart alls, nästa våg tar mig i ryggen när jag står med vatten till knäna. Jag håller nu i bommen som en panikslagen gris i en brinnande grisfarm, men det hjälper inte ett skit. Det kunde lika gärna vara den där lastaren som drog upp den döda valen ett par timmar tidigare som slet grejerna ur handen på mig.
Jag simmar så mycket jag förmår men grejerna är långt före mig. Fyra spolningar senare känner jag underlag och ställer mig så småningom upp, men ser inte brädan!
Botten där jag är nu är vass lavasten och jag rev upp knät någonstans i kaoset. Plötsligt ser jag K4-fenorna sticker upp några meter bort. Bommen har kilat fast sig under en sten och allt sitter fast i botten. Nu räknade jag iskallt med att mitt sprillans nya Banzai var skräp och jag fick kämpa på rätt bra för att få loss grejerna och få upp det på land, samtidigt som två bleka turistfetton står och glor på mig 25 meter bort – med kikare. Till slut kommer jag upp på strandgången vid Harbour Wall och har en löjligt lång gångtur tillbaka. Jag är helt färdig redan nu och tar ingen som helst notis om feta turister med kikare när jag ska hem igen. De fick flytta på sig helt enkelt.Resultat: Brädan har en repa i lacken så den lär hålla för ett världskrig, bommens grepp fick lite stryk och seglets mastficka blev uppriven en bit. Det är något litet märke i transparenta filmen och lite rivmärken på ena lattfickan men mer än så blev det inte. Helt sjukt att det höll så bra med tanke på var och hur jag drog loss det.
Jag gav seglet till lokala segelfixaren. Han lagar mastfickan för 180 spänn, det är knappt att jag kan köpa dacron för de pengarna. Och som bonus är mitt nya favoritsegel klart för att ge mig stryk imorrn igen!
Det här stället är faktiskt jävligt roligt! 🙂BTW, _Frippe_ kan det här stället utan och innan, åk hit samtidigt som honom så har ni en grym seglarguide!
Jag dunkar in några previews här varje kväll, men några gobitar kan ni få på direkten.
Jag guppar ut (igår):
Alex Mussoulini:
Plantan:
Ben Wood:
Så, resten får ni kolla på Flickr. 🙂
Logga in för att svara.