-
En liten sport
Nu har jag tänkt. Sitter här på kneget å surar över en usel sjörapport trots att det är midsommar. Det brukar ju ALLTID blåsa på midsommar! Jag är glad som en speleman och surfar runt på ett regnpiskat hav medan övriga midsommarfirare hukar under ett halvplaskigt partytält med vattniga snapsar. Nåja.
Men det är inte därför jag skriver det här.
Jag har ju tänkt.
Och under en lång tid har jag sett en rad inlägg här där alla kommer med käcka förslag på tävlingar, evenemang och aktiviteter som alla syftar till att göra vår sport större. Mer känd. Etablerad. Och vi håller alla med för det är ju rålajbans om vindsmurfing blir värsta mega-sporten och ba’ knäcker Fjantbolls-EM totalt och får haschpulkeriet att framstå som en obskyr liten företeelse i nordvästra Alaska.
Men jag är inte så säker på det längre. Vad är det som blir så mycket bättre av att vår sport blir större? Nu är det vörsta feting-varningen på att jag kommer att låta som en gammal surkart här, vilket jag i och för sig gör, men jag tycker allt är fin-fint som det är.
Jag GILLAR att hålla på med en sport som inte alla andra sysslar med! Dessutom så gillar jag det faktum att den kräver engagemang, inte är superlätt att lära sig och har en lite märklig kultur. Är det en skada? Gör det mig till en vattensportschnobb av värsta sort?
Vindsurfing som sport blir ju inte ett smack roligare för att det blir större. Bara krångligare. Och mindre spännande.
I dagsläget är vi tillräckligt många surfare här i landet för att det skall finnas nåra shoppar, vi kan hålla ett sånt här skojigt forum igång (vilket inte hade funkat om vi alla hade hållt på med, säg, giraffrodeo) men samtidigt skilja oss från en massa andra nissar. Det tycker jag är kul!
Dessutom så finns det ännu så länge knappt ett enda ställe som är så överbefolkat att det inte går att segla där. Jag menar, till å med Varberg å Haga funkar trots hög belastning.
Det har till och med gått så långt att jag hellre köper några sjyssta surfrullar vilka spanas in med sommarlängtande polare än ser min sport på någon av TV-kanalerna. Va fan, lite cooligt är det att syssla med något som folk inte riktigt har koll på och undrar hur det går till.
Jag vill inte att vindsurfing skall bli större än vad det är. Det är, nu får ni gärna bli lite äcklade, lagom nu. Bra va?
Så vad vi behöver göra är att dissa vår sport. “Om det är kul? Nej, för fan! Kostar pengar så in i h-e, är askallt och ett helt satans berg med grejor att släpa runt på. Jag håller mest på för att jag är kallsupsfetischist och gillar att ha gummi på hela kroppen.” På så vis kan vi fortsätta att vara spännande figurer där alla undrar hur man gör när man faktiskt klarar av att segla typ jättelänge utan att ens trilla i. Wow!
Ha en skön och blåsig midsommar – måtte SMHI ha fete-fel som vanligt!
Surfa På!
-
16 Replies
-
om fler börjar kanske prylarna blir billigare
-
På ett sätt har du rätt DrMasse. Det värsta som kan hända en sport är att den hamnar i en extra söndagsbilaga till DN och plötsligt blir bred och inne ibland en massa självupptagna nörd-nissar som speglar sig mer än 5 minuter per dag. Det som då händer är att hype-faktorn ökar lavinartat och all pionjäranda och samhörighet försvinner inom sporten.
Plötsligt dyker en massa “skånska försäljartyper upp” från ingenstans och i värsta fall träder diverse “surf-poliser” in på arenan i form av nån halvofficiell förening och kräver att man fäster en lång lina i ett träd iland och surfaren i den andra ändan för annars kan man ju drunkna och vem vill det. Nej fy. Sporten kvävs och
pionjärsporten övergår till att bli en lagom-nördar-sport för den stora massan och då är det kört. Totalt kört.Det finns ett suveränt facit om just detta: Skidåkning utför som idag är en hypad industri för massturism men upp-hypad av pryltillverkare som gör allt för att försöka få skid-sporten att framstå som den var förr då den var ruskigt likt windsurfing som windsurfing är idag. En sann frontier-sport.
Samtidigt vore det ju inte helt fel om man skulle lyckas kläcka fram en svensk surftidning, inte minst med tanke på tester av prylar. Det finns ju alldeles nyligen ett ruskigt exempel på hur en hypad “surf-grej” inte alls håller måttet, men hur ska vi kunna veta sånt som inte ens har några inhemska tester.
Jag tror svensk windsurfing skulle må bra av att få lite mer stadga men för den skull behöver man ju inte gå samma mass-medel-nördarväg som skidåkningen har gjort och som brädåkningen på snö är på väg in i med raketfart.
Men man behöver kanske inte vara orolig för att detta blir en bred sport. Allt fler kommer att börja surfa det är helt klart men den ökade IT-stressen gör att psyket knäcker fysiken och de allra flesta kommer inte att orka ens bära upp en bräda på biltaket och dra iväg till första lektionen.
Men det finns en “dold fara.” Plötsligt dyker en tjej/kille upp och övar fokuserat rå freestyle blåsiga lördagar och söndagar på Riddarfjärden inför 128000 pers och blir intervjuad två gånger i slask-TV. Då smäller det rejält för windsurfing har en fullkomligt enorm dragningskraft på alla som tycker om vatten och hav.
Förmodligen är detta den absolut bästa tiden för svensk windsurfing därför att pionjärandan är så oerhört stark just nu. Det gäller bara att inse detta och framförallt ha kul medans man kan.
Öva råa misslyckade dubbel-helikoptrar i en svensk mass-turism-backe med diverse “skid-poliser” i närheten så förstår man direkt vad det här handlar om.
Men man behöver ju inte begå samma misstag två gånger eller hur?Mvh/ Jag prenumererar på Åka skidor och väljer därför att ligga lågt.
-
Det är jättemassvis med folk som sysslar med utförsåkning. Är roliga slalomprylar billiga? Nej. Är de dyra som f-n? Ja. Billigare relativt sett än 1978 (då utförsåkning fortfarande var hyfsat obskyrt). Nej.
Det finns fler golfare än kackerlackor i det här landet. Det enda det har fört med sig är att golf nu är dyrare än någonsin.
Om den främsta ambitionen med att få vår favvo-sport att växa är att “kunna köpa billigare prylar” då är det nog dags att börja med nakenbad. Där är utrustningen billig 😉
Surfa På!
-
Ditt inlägg är djupt oroande men samtidigt rysligt träffsäkert och helkul på samma gång. Läbbigt.
“…en massa självupptagna nörd-nissar som speglar sig mer än 5 minuter per dag” är en ryslig mening. De dagar jag rakar mig, vilket är alldeles för ofta, tillbringar jag nog 5 minuter framför spegeln. Aaaaaaaaaaaargh! Är jag de dagarna en själupptagen nörd-nisse? Jag måste raka mig snabbare. Eller utan spegel. Eller blankt strunta i resultatet.
Nu raskt över till en del av ditt inlägg som jag förväntar mig att du var sådär mysigt nöjd med när du knackade ner eftersom det blev både läsvärt och kul:
“Plötsligt dyker en massa “skånska försäljartyper upp” från ingenstans och i värsta fall träder diverse “surf-poliser” in på arenan i form av nån halvofficiell förening och kräver att man fäster en lång lina i ett träd iland och surfaren i den andra ändan för annars kan man ju drunkna och vem vill det. Nej fy. Sporten kvävs och pionjärsporten övergår till att bli en lagom-nördar-sport för den stora massan och då är det kört. Totalt kört.”
Det här leder mig ofelbart till en av de svartaste perioderna i mitt liv. Två veckor sommmaren 1986. Vi talar ett år precis efter perioden då vindsurfing faktiskt var otäckt stort här i landet. Varje bensinmack med självkänsla sålde en komplett vindsurfingutrustning vid sidan av kylärvätska, Expressen och råläbbiga snurrande bakteriealstrande korvar. Jag vet, korvarna fanns inte då, men de fanns där redan mentalt i mackföreståndarens huvud. Vid den här tiden träffar en intet ont anandes Masse (ej dr ännu) en man som vi kan kalla Bosse. Vilket han faktiskt hette. Bosse visste inte ett smack om vindsurfing. Men det var populärt. Och sålde. Därför hade Bosse, som inte bara smärtfritt kvalar in som “skånsk försäljartyp” utan dessutom når gruppen “slickad ståkkhålms lätt överviktig e-Business Developer typ” utan problem, köpt upp sig på ett berg av surfprylar av varierande sort. Vinta, Kestrel och Johny Myrin tillhörde kvalitetsmärkena (att idag jämföra med Alpha, HiFly och eh, hmm, filmjölk?). Det var allt från ihåliga div II-brädor till en enda stackars liten Mistral Diamond Head – den tog jag direkt. Detta ställdes upp i två containrar på Norr Mälarstrand under två juniveckor.
Hemska scener utspelade sig. Till intet ont förbipasserande figurer (någon kallade de för “kunder” men det tog ingen på allvar) krängdes surfprylar av allra sämsta sort till höger å vänster. Än idag får jag en tagg i hjärtat när jag stöter på en gigantisk Johnny Myrin bräda längst in i någon sjöbod som inte sett varken hav eller ljus sen, just det, sommaren 1986.
Och så undrar folk varför vindsurfingens popularitet under åttitalet minskade snabbare än värdet på Framfab…
Du avslutade med en öm punkt. Tester. Det är kul med tester. Själv får jag min dos hyfsat tillgodosedd genom webben å utländska blaskor men visst vore det kul med lite inhemska varianter! Ett sätt, som jag å nåra till försöker bidra till, är att skriva här på konfen om våra erfarenheter av nya pryttlar.
Surfa På!
-
jag tror inte att ni behöver oroa er så mycket, främst tänker jag på att inga av dess nörd-nissar som ni talar om kommer att ha tålamod nog att verkligen lära sej surfa, det är ju faktiskt det som stoppar de flesta från att börja. Dom testar en gång och kommer aldrig tillbaka igen.
Om ni har varit i t.ex australien eller hawaii (eller varför inte tyskland) där sporten ju faktiskt är väldans stor, så märker man att stämningen hos utövarna faktiskt är densamma som här. Vad jag menar (och kanske hoppas) är att även om sporten växer så är det nästan bara schyssta snubbar som får den att växa och det kommer aldrig att behövas nån säkerhetslina från dumma organisationer.
Kan det kanske vara så att det var därför flugan från förr försvann så kvickt?
De självupptagna nörd-nissarna kände sej töntiga som inte klarade av det på första försöket och smet iväg med svansen mellan benen… -
1. “Jag håller oxå på lite granna, har faktiskt en bräda på landet.”
1b.”Jag har provat en gång, det gick skitbra – åt ena hållet! flabb-flabb”
2. “Håller du inte på med sån där RIKTIG surfing då?”
3. “Men är det inte för kallt för det?” (i mitten av juni)Baksidan av undergroundfaktorn. Känns dock klart hanterbar vid det här laget. Rockenroll på er allihopa.
-
Tankar från dagen efter
Bra och tillsynes genomtänkta inlägg ang vindsurfingens tillväxt eller icke. Förvisso kul om en större flock av vänner håller på med samma sport som en själv, men tillväxt har som tidigare nämnts många nackdelar.
Det som delvis är fascinerande med vindsurfing, och då speciellt för en relativt ny vindsurfare, är den rätt avslappnade och tillmötesgående attityd som de flesta jag träffat har. Inga problem att ställa allehanda mer eller mindre underliga frågor. Det finns alltid någon som tar sig tid och försöker svara efter bästa förmåga.
Testade snowboard för första gången runt 92. Då var det inte speciellt mycket brädåkare i backarna, men ändå så pass många så att man hade någon/några att liera sig med. Då mindre grupper av likasinnade lätt söker sig till varandra, föll det sig rätt naturligt att byta några ord i backe eller lift. Dock ej tillnärmesevis i närheten av de historier av bästa “brothers in arms” karaktär man fått sig till livs av de äkta pionjärerna som till en början vägrades liftåkning i reguljära slalombackar. Idag är ju brädåkning rätt mainstream och de flesta jag känner har testat eller räknar med att testa snowbord åtminstonne vid något eller några tillfällen. Mest positivt tycker jag, men dock ej samma gemensamhetskänsla i backarna.
Faktiskt också lite av samma tillhörighets känsla för oss som löptränade på 70-talet, då löparna var få och exv marathon betraktades som något ouppnåeligt för gemene man/kvinna, och endast avsett för de äkta entusiasterna/idioterna.
För de som anser profilering/image skapande som något efterstävansvärt, underlättar ju det mindre antalet utövare detta högst väsentligen också.
Allt beror väl på från vilken vinkel man väljer att se ämnet i fråga…
-
jag tror att Robby sa det rätt när han sa:
“Windsurfing is so cool that people don’t even know it’s cool anymore.
This is the coolest sport there is because it isn’t cool, and that’s what makes it cool.
You don’t wanna be doing a sport that people think is cool, cause then it’s uncool because uncool people start doing it because it’s cool.
-So right now this is cool! “Ha en soulsurf sommar…./NES
-
Jasså du känner honom. Jag köpte en våtdräkt till min flickvän (nuvarande hustru) där kan det ha varit 86? Time do flies.
Det är kul att se att det är fler än jag som tillhör det äldre garded, och fortfarande kör hårt. Själv så har jag hållit på sedan sommaren 79 då jag fick upp Sordelin ( med träbom, och stick centerbord)) i planing och på rot bestämde mig att det här är grejen. Jag måste säga att jag har inget större behov av en svensk tidning, jag får all info jag behöver här på WWW faktiskt. Tester och sånt sköter tyskar, amerikaner och britter mkt bättre. Sen håller jag med om att det finns en slags “skråanda” som är mkt positiv. De dagar det blåser till så kommer det folk som är mellan 16-50 år och alla pratar med alla och har roligt på vattnet. Skulle man våga sig till att prata med en fjunig 18-åring om sina problem på hash-brädan i fjällbacken så blir man bara tillsagd att “stick och dö,tönt”. Nej, “small is beatiful” och bra mycket bättre än stor och hypad. -
hash-pulka heter det
-
Så snowbrädarna har ensamrätt på jazztobaken?
-
“3. “Men är det inte för kallt för det?” (i mitten av juni)”
Men den kommentaren är ju faktiskt nästan det bästa med vindsurfing. Den imponerade minen den personen får när man säger “Kallt, nej då skulle du ha varit med den 17:e november, DET var kallt” är bland det bästa jag vet!
Fast det skulle ju vara kul om fler människor insåg att man med vindsurfing inte menar att kajka runt på en insjö med trekantsegel och ömsom-släpa-ömsom-dra-för-den-är-så-jävla-tung-bräda…/Robin
-
Man framstår ju då som jävligt stark om man bär i segel OCH bräda samtidigt .
Det kan ju verka helt otroligt om man har testat vs och vet hur tunga nybörjarprylarna var en gång i tiden./Pelle Ösund
-
DrMasse ett suveränt inlägg som vanligt. Samma känsla som du får för en Johnny Myrin bräda får jag när jag ser en skavd och gulnad Wing ligga vid sidan om nåt fallfärdigt garage, halvt gömd under en sunkig presenning från nåt överskottslager, överbarrad och med några trasiga tegelpannor som närmsta kompisar (det brukar vara skuggigt och blött också och fenan brukar vara av, ………..snyft). Varför då?
Vintern 79 eller var det 80 övade jag nästan ensam som vanligt puckel i en av de bästa teknikbackar som existerat, Blommensbergsbacken i centrala Stockholm, då en extrem medvridare dök upp och sa att Windsurfing var mycket, mycket coolare “än det där.” Så några månader senare åkte jag självklart till en sportaffär på Norrlandsgatan och köpte Wing-kittet dvs rubbet inklusive special-windsurfing-takräck och A4-bilderboken “Så windsurfar man.” Packade in allt i min bil och åkte raka vägen till en liten sjö nära Nackamasterna. La ut alla prylar exemplariskt på gräsmattan och slog upp sidan 1 i bilderboken. Tillsammans med en betydande folksamling lyckades jag få ihop grejorna och testa “dra rigg” med riggen mot vinden ett 10-tal gånger. Efter en 1/2 timme, vid ca sidan 4, seglade jag plötsligt helt oväntat under elaka kommentarer från supporterskaran tvärs över sjön (det tog 1 timma att komma tillbaka ca 300meter). En kompis dök då upp uppklädd och snygg “bara för en kort stund för att kolla in prylarna för han skulle ju skjutsa tjejen till Arlanda om en timme.” Efter ett tag var han givetvis också tvungen att testa och efter ca 1/2 timme frågade han om inte jag kunde skjutsa tjejen som stod hemma och väntade till Arlanda istället…… Det här är inte preskriberat men jag förstod redan då att w-surfing måste vara en klart vanebildande sport.
Givetvis kände nån i församlingen, nån som w-surfat i Hamlstad redan 1953 eller var det 72 (typ han med medvridet ; var kommer alla dessa surf-historiker ifrån) men det de flesta på stranden undrade över var: Hur fort det gick (och hur skulle man ta reda på det)?
Att man 20 år senare, nu ännu uslare surfare än nånsin (sumpade bilderboken 1983), på midsommarafton, skulle ägna sig åt “Fortsatta GPS-tester i en TOTALT tom skärgård och plötsligt inse att antalet knop, maxhastighet och dyl. är ett helt värdelöst mått, är i det närmaste osannolikt.Plötsligt ute på en alldeles för stor fjärd, medan en betydande del av befolkningen sitter gravt rökig med uppenbara problem att faslåsa huvud- och ögonrörelser, upptäcker jag att för mig personligen är det som verkligen betyder nåt är hur hårt vattnet upplevs i olika hastighetsintervall och hur detta inverkar på olika brädor i chop ** (alla dessa år av förvirring i onödan).
Sommarens stora begivenhet i år igen blir givetvis att maxa ur Wingen med det senaste seglet (+9). Fast i år lär man ju veta hur fort det verkligen går….en besvikelse som vanligt.
Mvh
Han som skjutsade kompisens tjej till Arlanda.**
Så fort jag lyckats sortera upp diverse blöta anteckningspapper ska jag lägga ut den senaste testen här om det finns intresse.PS
“…en massa självupptagna nörd-nissar som speglar sig mer än 5 minuter per dag”
Hade precis läst att nästan varje blodig diktator under 1900-talet just varit en speglande självupptagen super-nörd. Men OK 5 minuter är väl att ta i, 6 minuter är väl mer korrekt. En web-cam i varje spegel och allt militärt kan läggas ned på detta klot………………. -
Trista frågor om windsurfing är jobbigt. Det värsta tycker jag själv dock är när man träffar på folk vars starkaste upplevelse av ws är Stig-Helmers surf i SOS. Från början blev jag upprörd och ville skrika att windsurfing minsann är en häftig sport, men nu så orkar jag inte kämpa längre, jag säger bara:
Ja precis som Stig-Helmer i SOS.lev på läppen
/Fredrik
Log in to reply.
