-
En liten surfhistoria…
Jag kände att ni kanske behövde få skratta lite (åt en stackars sate som gud pissade på igår) såhär i höstmörkret.
Igår blev det en session på hjälmarens dyiga vatten. Blåsten fanns och räckte till, säkert 8 m/s. Jag satte kurs mot Sjötorp (Secret) då jag läst att denna ska vara bra vid syd och ost. Har aldrig kört vid den spoten så det var spännande. Det blåste SO
Allt var frid och fröjd. Ut med grejjorna ur bilen. Skruva på fenan (31 cm freestyle), rigga upp 6.7an, byta om till dubbla våtdräkter (3+5 mm), våtskor med våtsockor (5+1,5 mm), mittens, huva, flytväst och sittsele.
Jag hoppade i och kände mig spänd av förväntan inför att äntligen få prova min nya (Simmer Twist från 2003) rigg och bräda (SB kombat wood 105l -05) tillsammans. I plurret och försöka få upp seglet i vädret. Det gick bra, drog iväg i planing och försökte ta så mycket höjd som möjligt vilket var svårt (i jämförelse mot SB GO 180l och 54 cm racefena). Märker också att brädan är sjukt känslig för input, kanske lite för känslig för min erfarenhet :crazy: så i min önskan att ta höjd så hamnar jag med riggen rakt mot vindögat. Givetvis ramlar jag i vatttnet direkt då balansen på brädan inte är uppbyggd än. Märker då att de svall som jag såg från piren är högre när man väl ligger i plurret, tyvär. Efter många minuters slit med att få upp hela seglet från vattnet lyckas jag vattenstarta igen, jag är då vid mittensträcket på bilden ovan och styr mot startpunkten men lyckas inte komma speciellt långt innan jag druttar i igen. Märkligt nog så känner jag mig inte vän med seglet alls, försöker trimma hängseletamparna, och sen försöka på en vattenstart. Det jag inte förstår är hur ni vågseglare gör för att på ett effektivt sätt undvika att vågor tar tag i seglet när man ska vattenstarta :confused2: Kylan känns, framförallt i ansiktet och händerna. Jag märker att jag bli anfådd rätt snabbt. Lyckas iaf vattenstarta och ta mig till piren, det var tufft då jag driftat väster ut vid allt plaskande och vinkeln hem igen var lite väl nära kryss..
Här gör jag mitt första misstag. Jag vilar några minuter och känner mig stark nog att åka ut igen. Så påt igen bara, och när man bottnar är plötsligt vattenstarten en barnlek, nästan iaf :smirk:. Kör inte fullt så långt söder ut denna gång, får spinout men i försöket att få bort den slår jag omkull igen, kastfall deluxe. I kastfallet måste båda knutarna på flytvästen gått upp för jag märker att jag inte har samma flytförmåga, huvudet är närmare vattnet. Detta gör att jag måste hålla andan när jag bråkar med seglet alt. svälja massor av vatten (vilket gjordes) och då blev jag plötsligt ännu tröttare ännu snabbare. Plötsligt hade jag svårt (eller svårare) att vattenstarta och låg säkert 20-30 minuter och slet innan jag lyckades komma iväg och stå kvar på brädan. Gissa vad, jag hade driftat ännu mer västerut. Jag hamnar vid en sten en bra bit bort, och märker att jag inte kan åka tillbaka på kryss (hade kanske gått om det vore sandbotten men stenarna finns i överflöd i vår lilla pisspöl kallad Hjälmaren). Så nu gör jag mitt andra och största misstag. Jag tänker att jag kan åka ut en bra bit och ta så mycket höjd jag kan. DUUUMT GJORT.
Väl mitt i hemfjärden försöker jag mig på ett slag, misslyckas så klart. Känner att pulsen plötsligt har ökat rätt markant och att jag börjar känna mig lite frusen. Sliter för kung och fosterland med att få seglet rätt och få till en vattenstart. Provar även att dra seglet men när jag väl får upp det så tappar jag balansen och ramlar bakåt. Till slut ger jag upp. En bit norrut ser jag en stuga och hoppas allt vad jag har att det är en stuga som ligger på fastlandet med en väg nära. Bestämmer mig för att simma in mot den men av nån anledning är det svårt. Trots att jag i princip simmade med vinden i ryggen så kändes det som om jag flöt västerut och knappt närmade mig stugan. Efter säkert en halvtimme om inte mer så lyckas jag iaf ta mig till land och bär upp utrustningen. Satte mig ner och andades ut. Det kändes kallt, mycket kallt. Här var jag och det var inte roligt.
Jag påbörjar min vandring tillbaka till secret, en vandring som kanske inte är den längsta “jag-ger upp-vandringen” här på forumet, men det var tillräckligt lång för en utpumpad man. Här gör jag kanske mitt tredje fel. Jag kände att det skulle bli en rejäl omväg om jag skulle gå på traktorstigen till vägen som leder till spoten. Så jag bestämde mig för att gena. Bra Johan, inte ett rätt på hela dagen. den öppna ängen visdade sig vara en variant av sumpmark och den glesa skogen visade sig vara amasonas arvtagare… Men, fram kom jag iaf.
Igång med bilen och byta om till varma och torra kläder, att ta av sig våtdräkten när det blåser 8 m/s rätt på kroppen är ingen skön upplevelse det heller. Men när man väl är ombytt så känns livet så mycket bättre. Sätter mig i bilen och navigerar mot stugan. Jag måste säga att jag har bra lokalsinne och inga problem att navigera, så jag blev lite fundersam när jag märkte att jag inte kände igen en öppen gräs/löv-plätt mitt i skogen. Jag tänker att jag ska vända när plötsligt jag känner att bilen går som på moln och hastigt saktar ner. Vad kan ha hänt tror ni? Jo visst, under den lövtäckta ytan döljer sig en otroligt genomsur lervälling. Tack för kaffet!
Man blir ju så lycklig, vetskapen om att såväl murphy’s law och ordspråket “livet pissar på en loser” finns av en anledning…
Tur nog har min fader lärt mig att vara extremt försiktig med gasen då man riskerar att ändast gräva ner sig mer om man är för ivrig. Konstigt nog så hade bilen förlyttat sig i sidled, så att backa tillbaka var lika omöjligt som att köra frammåt.
Det var bara ut och gega ner sig, med en tjock och tung pinne försöka skrapa bort gega bakom och framför.
Jag hittade några ruttna plankor, men det gick inte att komma upp på elle så gick de sönder. Provade grenar men de slirade bara bort. Tillslut, efter kanske 1,5 h av slit, så provade jag mängder av tjockt ris (granris och nått buskliknande) och det gick vägen, med nöd och näppe.
Svänga runt, fota skiten, och köra rätt väg så närma utrustningen man kunde komma, gå bort och bära utrustningen till bilen, rigga ner, upptäcka att man rullat seglet för stort så det inte går in i påsen, slänga in skiten i bilen, köra hemmåt, stanna bilen och undra varför man inte känner plånboken i jackfickan, kolla runt i kupén, öppna bakluckan och bära ut allt och kolla om den ligger i bagageluckan, för första gången svära så det ekar 100 mil, slänga in skiten i bilen igen, sätta sig, komma på att man intet kollat i handskfacket, öppna det och se att plånboken låg där, bli glad men arg på sig själv, köra till närmaste gatukök och trycka i sig en hel kebabrulle, åka och tvätta bilen, hem och skölja av allt och duscha, somna i soffan, lägga sig i sängen och vakna dagen efter med jordens träningsverk i kroppen.
Så kan det gå.
Det jag lärt mig igår:
-Klä dig extremt varmt när du ska surfa, det kan hända att man av olika anledningar ligger mer i vattnet än vad man ränkat med.
-När du börjar känna dig trött, ta dig in till startplatsen (i bästa fall) och njut av en dag på vattnet, ge dig aldrig ut igen!
-åk aldrig ensam.
-om du har utrustning du inte känner dig säker på (och är nybörjare), se till att välja en spot som det är “pålandsvind” och kryssa inte för långt, så kan du bara driva in med vinden och så slipper du gå tillbaka en längre sträcka (som jag)
-om du fastnar nånstans med bilen, ta det lugnt och försök hitta nått slags ris från träd (desto finare/tätare desto bättre)
Så, vad gjorde ni igår (måndags)? 😉
-
36 Svar
-
Tack för den storyn, gott med en “clown till kaffet” så här efter lunch.
Ge inte upp!
/M -
Jobbig story, de flesta av oss har säkert råkat ut för det där men inte allt på en gång. Några reflektioner:
Den där orkeslösheten behöver inte bara bero på att det är kallt, dubbla dräkter kan bli mer än lovligt tajt och stelt. Jag märkte det sist jag surfade i vinterdräkt, när jag kom iland efter surf kände jag mig utmattad på gränsen till att kollapsa men så fort dräkten åkt av så var alla tecken på trötthet som bortblåsta och den stapplande gubben studsade runt som en bergsget i Fitunas sluttande terräng.
När det gäller vattenstart och slag har jag ett grundtips: farten är din vän. Att “spara kraft” genom att vattenstarta sakta får motsatt effekt, du ligger längre i vattnet och blir fortare trött. En tumregel är att tar det mer än tio sekunder har du nåt att öva på och allt över 30 sekunder är uselt. Undantag ges möjligen för segel över tio kvadrat.
När du skriver att vågorna tar seglet vet jag inte vad du syftar på, segel kan fastna i vattnet av många skäl. Ett vanligt fall är att bomänden fastnar i vattnet och seglet åker tillbaka i vattnet med masten uppåt, nåt jag hatar. Orsaken är stall, man försöker få upp seglet för högt upp i luften utan att ha tillräckligt med lyftkraft. Lösningen är att se till att masten är nära vattnet tills man känner att man har bra lyft i seglet. Att bara försöka trycka masten rakt upp går nästan alltid åt h-e.
Slag: Jag har surfat sen -87 och först på senare år har jag fått det att funka på småbrädor. Lösningen är att göra det fort. Det här kan du öva på din stora GO. Den är visserligen såpass stor att du kan slå genom att ta en promenad runt på promenaddäck och njuta av utsikten men du behöver inte tänka så. När jag skaffade stor lättvindsbräda och 9.7 så klev jag i början runt på det viset men jag blev väldigt otålig eftersom jag ville plana, inte hålla på och promenera runt nosen i ickeplaning. Alltså började jag försöka kliva runt masten så fort som möjligt och det ledde efterhand till att jag började kunna slå på riktigt små brädor, jag kommer runt i enstaka slag på min freewave 86 (jag väger ca 82 kilo just nu).
Att det funkar beror på att för att kunna springa runt masten riktigt fort så måste man hålla sig på mittlinjen och om man försöker använda bommen som nån slags räcke att hålla sig i så hamnar man oftast i drickat. Eftersom de enda slag som funkar på liten bräda är snabba slag så kommer det här öka din success rate på lilla brädan.
Ta höjd på liten bräda: Har du svårt med planingen, gå in på guycribb.com och leta upp “look depressed”-artikeln. Planande kryss funkar när man har bra drag, ickeplanande kryss funkar alltid och det har räddat mig måånga gånger.
Pålandsvind beskrivs ofta som säkrare men ställer i mitt tycke ofta till med problem. Vinden tenderar att lyfta, man driver in till land på sällen man inte har koll på, driver in bland stora stenar om det finns nånstans längs kusten och så vidare. Sidvind eller sned pålandsvind är ofta att föredra. Det är visserligen lättare att reda upp problem vid pålandsvind men man får också mer problem.
-
Ge aldrig upp. Varje pass på vattnet räknas. Härligt att du bjöd på historien, det skall du ha cred för.
-
Men gubben…vet inte om man skall skratta eller gråta, men jag skrattade nog mest! Skönt att allt slutade väl. /A
-
Ett tips kan vara att vid vatten starten ha brädan mellan dig och seglet (och seglet rätt vänt) och sedan dra bommen över aktern på brädan och på så vis få hjälp med lyftkraften. Detta kräver dock att brädan inte är för kort eller att du har bommen högt.
När det är väldigt dålig vind känns det som mina vattenstarter mer är en funktion av ben och mage än att vinden i seglet lyfter upp mig, men det lär nog finnas en massa teknik tips om du googlar. t.ex
http://www.boardseekermag.com/technique/intermediate/water_start/water-start.html
http://www.boardseekermag.com/technique/water-start-rig-clearing.html -
Dråplig historia! Tur att allt gick väl.
Själv så var jag ut på Ekoln här i Uppsala, bilen på asfalt så inga problem där inte. Inga problem med vindsurfingen heller, bara att jag fick gå in och rigga ner från 6,9m² till 5,3m². Det blåste på rätt bra ett tag, bra surf blev det i nästan två timmar. Å inte frös jag heller, fast jag bara hade en dräkt på 5/3mm(PL Assault)och PL väst med huva riktigt bra combo fryser inte i första taget. Hanskar vanliga tum PL CWM.
Man ska vara jävligt försiktig när man ger sig ut i kylan, man tappar orken på direkten, är man en bit ut så kan det vara kört. -
Har fått liknande läxa en gång. Jag lärde mig att inte vindsurfa när det är för kallt att köra utan boots.
Så sparka av er tofflorna och inse att det är en säsongssport. Iaf i Sverige.
-
surfen;586545 wrote:Dråplig historia! Tur att allt gick väl.
Själv så var jag ut på Ekoln här i Uppsala, bilen på asfalt så inga problem där inte. Inga problem med vindsurfingen heller, bara att jag fick gå in och rigga ner från 6,9m² till 5,3m². Det blåste på rätt bra ett tag, bra surf blev det i nästan två timmar. Å inte frös jag heller, fast jag bara hade en dräkt på 5/3mm(PL Assault)och PL väst med huva riktigt bra combo fryser inte i första taget. Hanskar vanliga tum PL CWM.
Man ska vara jävligt försiktig när man ger sig ut i kylan, man tappar orken på direkten, är man en bit ut så kan det vara kört.Haha det där får han nog att känna sig bättre. Kört är det väll aldrig då man kan dumpa riggen och paddla in men man ska ha respekt för vind och kyla. På sommaren kan man köra så länge man bara orkar men på vintern gäller det att lägga av innan man blir allt för trött för att inte hamna i obehagliga situationer.
Fett bra jobbat, kände lite likadant fast dock inte lika illa. Var så grymt ringrostig efter att inte ha kört ngt på ungefär en månad eftersom vinden knappast funnits -
Kanske dax att ta upp och diskutera en gammal tråd
[ame=”http://www.surfzone.se/forum/showthread.php?t=62158″]Hjäääälp – http://www.Surfzone.se[/ame%5D
-
Secret var jag och kollade på en gång. Tyckte det såg vansinnigt krångligt ut med lä bakom en udde samt en ö och antagligen en massa stenar plus att walk of shame troligen (och bevisligen) skulle bli ett mindre fälttåg i klass med de som fick USA att lämna Vietnam. Launchade du från den där lilla stenpiren?
-
Eldgris;586550 wrote:Har fått liknande läxa en gång. Jag lärde mig att inte vindsurfa när det är för kallt att köra utan boots.
Så sparka av er tofflorna och inse att det är en säsongssport. Iaf i Sverige.
Man missar galet mycket högkvalitativ surf om man tänker så. Om det som hände var att skon åkte av så kan man ju lika gärna fundera på vad som händer om hela dräkten skulle paja på en gång (sånt händer faktiskt, hela ryggsömmen gick upp på en gång på en dräkt jag hade) och dra slutsatsen att om det är för kallt för att man ska kunna surfa näck så ska man inte surfa.
-
Tack för en skön story!
/Magnus -
Tack för storyn. 😀
-
Tack samtliga för tröstande svar. Det värmer!
Dagen har i stortsett gott åt att slicka såren och att försöka röra sig så lite som möjligt. Jag har extrem träningsverk i nedre ryggen. Men, man vet att man lever iaf 😉
Rasmus_W;586529 wrote:När du skriver att vågorna tar seglet vet jag inte vad du syftar på, segel kan fastna i vattnet av många skäl. Ett vanligt fall är att bomänden fastnar i vattnet och seglet åker tillbaka i vattnet med masten uppåt, nåt jag hatar. Orsaken är stall, man försöker få upp seglet för högt upp i luften utan att ha tillräckligt med lyftkraft. Lösningen är att se till att masten är nära vattnet tills man känner att man har bra lyft i seglet. Att bara försöka trycka masten rakt upp går nästan alltid åt h-e.Jo, tänk dig att du ligger i vattnet och har bommen tätt vid ditt huvud när du lyfter upp bommen. Du har lyft seglet och nästan fått det nedre akterliket att lätta från vattnet när en våg sköljer in över dig och “suger tag” i seglet, som då lägger sig i vattnet, och du står på ruta ett igen…
Det du säger när bomänden fastnar i vattnet (och vinden tar tag i seglet som trycks ner i vattnet) varpå masten sticker uppåt och seglet faller åt andra hållet, det skede väl sådär 10 gånger igår :frown: Hur man på enklast sätt vänder tillbaka seglet så man har masten mot sig, vet jag ej. Jag drog iaf upp akterliket/bomänden och lät vinden “rotera” seglet 180 grader, så var man tillbaka på ruta ett. Det underlättade…
Rad;586540 wrote:Ett tips kan vara att vid vatten starten ha brädan mellan dig och seglet (och seglet rätt vänt) och sedan dra bommen över aktern på brädan och på så vis få hjälp med lyftkraften. Detta kräver dock att brädan inte är för kort eller att du har bommen högt.Du menar att man lägger över bommen PÅ brädan? Ska prova det nästa gång.
zucko;586551 wrote:Haha det där får han nog att känna sig bättre. Kört är det väll aldrig då man kan dumpa riggen och paddla in men man ska ha respekt för vind och kyla. På sommaren kan man köra så länge man bara orkar men på vintern gäller det att lägga av innan man blir allt för trött för att inte hamna i obehagliga situationer.
Fett bra jobbat, kände lite likadant fast dock inte lika illa. Var så grymt ringrostig efter att inte ha kört ngt på ungefär en månad eftersom vinden knappast funnitsJag var aldrig oroad för livet på så sätt. Det är ju “skönt” med billigare utrustning, jag tvekar inte en sekund att släppa grejjorna om jag skulle få allvarligare problem (andning, puls etc) och simma på rygg in till land. Men, att simma med utrustningen 300+ meter tar verkligen kraft, usch och fy. Kom och tänka på det nu, hur i helskotta gör ni som bor på kusterna om det blåser frånlandsvind? I mitt fall så kunde jag ju lägga mig på brädan och vänta några timmar så hade jag ju drivit in till Örebro, men för er, på västkusten tex. det är en lång bit till danmark/storbrittanien/norge…?
svennebanan;586553 wrote:Secret var jag och kollade på en gång. Tyckte det såg vansinnigt krångligt ut med lä bakom en udde samt en ö och antagligen en massa stenar plus att walk of shame troligen (och bevisligen) skulle bli ett mindre fälttåg i klass med de som fick USA att lämna Vietnam. Launchade du från den där lilla stenpiren?Jag tyckte inte det såg sååå hemskt ut, men jag kanske var förblindad av åtrån att surfa (läs: abstinensen av drygt 2 veckors uppehåll) att jag inte gjorde en korrekt tolkning av spoten. Jo, att gå i från stenpiren hållandes rigg och bräda med hala våtskor var inget jag gärna gör om :crazy:
Tror banne mig att jag drar ut imorgon och kör på N Ässet, då slipper jag ju vågorna men får istället byig vind… Det ska ju blåsa rejält!
-
Bra. På det igen bara!
Kul fast lite sorglig story annars. Jag tror de flesta som riktigt fastnat för denna sysselsättning har liknande underligheter med sig i bagaget någonstans 😉
Det roliga är att de flesta stannar kvar. Mindre passionerade personer skulle omedelbart ha gett upp och börjat med någon bekvämare sport istället.
Logga in för att svara.
