-
En liten surfhistoria…
-
JohanOeberg;586586 wrote:jag tvekar inte en sekund att släppa grejjorna om jag skulle få allvarligare problem (andning, puls etc) och simma på rygg in till land.Nooooo, dumpa inte grejorna och simma! Skitfarligt. Strömmar kan dra dig ut till havs eller göra simningen fruktansvärt jobbig. Du blir också snabbt avkyld i vattnet. Om du måste, gör som Zucko säger – dumpa riggen, lägg dig på mage på brädan och paddla in till land. Eftersom du har dina grejor försäkrade blir smärtan i plånboken inte värre än att det är värt det..
-
skarabe;586601 wrote:Nooooo, dumpa inte grejorna och simma! Skitfarligt. Strömmar kan dra dig ut till havs eller göra simningen fruktansvärt jobbig. Du blir också snabbt avkyld i vattnet. Om du måste, gör som Zucko säger – dumpa riggen, lägg dig på mage på brädan och paddla in till land. Eftersom du har dina grejor försäkrade blir smärtan i plånboken inte värre än att det är värt det..
Hehe, helt rätt. Att det blir svårare att simma och kanske överleva, det är pettitesser! men varför förlora både bräda och rigg när man kan behålla ena! 😉
Ahh, nu börjar det rycka i surf-fingrarna igen… Brännt barn skyr elden heter det, inte: dränkt barn skyr vattnet! 🙂
Lite OT: Flatviken verkar vara en av de mer grundfria platser i Hjälmaren. Och av bäringen och distansen att dömma så kan det nog bli bra drag vid O-OSO: http://kartor.eniro.se/query?mop=aq&mapstate=4%3B15.70027%3B59.24297%3Bn%3B15.34198%3B59.38783%3B16.05856%3B59.09811%3B886%3B676%3B0%3B1&mapcomp=%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B%3B0%3B0%3B%3B%3B%3B0&what=map_adr&mymap=LTc0ZWU1OGJmOjEyNGI4MzcxZGY4Oi03ZjZj
Nån som är ledig och sugen att prova imorn?
-
JohanOeberg;586586 wrote:Jo, tänk dig att du ligger i vattnet och har bommen tätt vid ditt huvud när du lyfter upp bommen. Du har lyft seglet och nästan fått det nedre akterliket att lätta från vattnet när en våg sköljer in över dig och “suger tag” i seglet, som då lägger sig i vattnet, och du står på ruta ett igen…
Testa att sticka upp till toppen på seglet och håll upp masttoppen tills det blir lite vattenfritt. När seglet har “lättat” kan du flytta händerna neråt.
Om det är tungt vid toppen så gissar jag att vinden kommer in från fel håll (för mycket från mastfoten). -
Min mastfot brast idag när jag var ute och körde i rätt stora vågor 2-3m, blev tokspolad, men lyckades hålla fast vid riggen, när jab blivit rejält omtumlad och ska försöka få ordning på grejerna märker jag att det enbart är seglet kvar,blickar framåt och i samma ögonblick som jag får syn på brädan 40 meter framför mig kommer nästa våg och sköljer över mig. Brädan försvinner och där ligger jag i vattnet bland stora vågor med en rigg och blir spolad om och om igen! Jag vet inte hur långt från land jag befann mig riktigt, men det var en ganska bra bit ut. Först fick jag lite panik, var lite strömt utåt, men tog mitt förnuft ganska snabbt tillfånga och började överväga om jag skulle släppa riggen och bara simma, beslöt mig för att försöka rädda riggen och helt enkelt bli spolad in mot land. Det var en ganska otäck historia, men det som fick mig att behålla lugnet var att jag hela tiden faktiskt kom närmre land, och på något vis så kändes det lite tryggt att ha riggen att hålla i, istället för att ligga där helt ensam,hade dock gärna haft en bräda att ligga på istället…
Efter ett bra tag började jag bottna och kunde äntligen pusta ut! Ah! Trodde att brädan var förlorad, men precis där jag själv kliver upp med mitt segel, ligger den fridfullt och fint, precis som att någon placerat den där.
Blev en lång med ändå skön promenad tillbaka med lite tankar kring vad som kunnat skett, väl tillbaka vid bilen hade dagens fotograf Petter insett att något stod fel till och faktiskt åkt för att leta efter mig, kändes också som en trygghet såhär i efterhand.Det jag lärde mig är att viktigast av allt är att hålla lugnet och att man inte tar ut sig i onödan, hade jag släppt riggen och simmat som n tok i det ganska strömma vattnet inåt är jag helt övertygad om att utgången hade kunnat vara en helt annan. Hade trots allt seglat i 3-4 timmar och hade inte mycket ork kvar,krampen var nära…
-
Kollade lite på Beginner to Winner där Jem Hall visade att man kunde rädda riggen och brädan genom att typ rigga ner i vattnet och lägga riggen över sig medan man ligger på mage och paddlar på brädan, någon som har rpvoat det i skarpt läge och vet om det funkar? I videon är det ju alltid solsken och 25 grader i vattnet…
-
Fredrique;586638 wrote:Kollade lite på Beginner to Winner där Jem Hall visade att man kunde rädda riggen och brädan genom att typ rigga ner i vattnet och lägga riggen över sig medan man ligger på mage och paddlar på brädan, någon som har rpvoat det i skarpt läge och vet om det funkar? I videon är det ju alltid solsken och 25 grader i vattnet…
Tvivlar på att man klarar detta i mycket kallt tillstånd samt höga vågor såvida man inte har övat det flera gånger tidigare. Men det gäller ju att ta sig tid till att göra det också…
-
Carl R;586617 wrote:Testa att sticka upp till toppen på seglet och håll upp masttoppen tills det blir lite vattenfritt. När seglet har “lättat” kan du flytta händerna neråt.
Om det är tungt vid toppen så gissar jag att vinden kommer in från fel håll (för mycket från mastfoten).Tack för tipset, det gjorde jag i stort sett vid varje tillfälle. Jag tror mitt fel var att jag ofta hade seglet med masten för mycket mot vinden. Enligt vattenstarternas alla lagar ska ju masten vara tvärs vinden (bommen längs med). Men då tyckte jag det fenomenet vi diskuterade tidigare i tråden alltid skedde, dvs att akterliket/mastbotten alltid trycktes mot botten och seglet lägger över sig åt andra sidan. Det kan säkert lösas genom att “simma mot vinden med seglet” enligt länkarna ovan?
-
Om jag har problem med att akterliket fastnar så försöker jag i första hand lyfta masten försiktigare så att vinden hinner lyfta upp seglet ur vattnet utan att det vill välta bakåt. Känner jag att det drar upp för snabbt hänger jag vikten i masten och trycker snabbt ner den igen, och så nytt försök igen. Är det ändå struligt så ser jag till att få in bakändan på brädan under seglet. Nackdelen med det för mig är att ofta fastnar hängseletampen runt fenan då och svordomarna är så väldigt svåra att hålla tillbaka efter ett par ggr. 😉
(Min bom är så hög att bommen går fri från aktern mao)
-
JohanOeberg;586586 wrote:Jo, tänk dig att du ligger i vattnet och har bommen tätt vid ditt huvud när du lyfter upp bommen. Du har lyft seglet och nästan fått det nedre akterliket att lätta från vattnet när en våg sköljer in över dig och “suger tag” i seglet, som då lägger sig i vattnet, och du står på ruta ett igen…
Hm. Känner inte riktigt igen läget. Jag tror att jag tar och säger emot mig själv eftersom jag sa ta det lugnt med att kasta upp seglet för att inte bakänden skulle fastna men här hade jag nog tagit i mer ock kastat upp seglet hårdare i luften. Vågor kan hjälpa till också, lyfter man masten när man är uppepå en vågtopp så kommer seglet högre upp. Fast vattenstart är lite klurigt eftersom man måste variera tekniken en del beroende på i vilken riktning vinden blåser.
Den jobbigaste vattenstarten tycker jag nästan är den när man hamnar bakom brädan med masttoppen nästan mot vinden, plötsligt rycks man upp i luften men kommer inte åt att lägga fötterna på brädan utan släpas över vattnet i bommen. Kastfall om man ine lyckas skota ut och börja om.
Quote:Det du säger när bomänden fastnar i vattnet (och vinden tar tag i seglet som trycks ner i vattnet) varpå masten sticker uppåt och seglet faller åt andra hållet, det skede väl sådär 10 gånger igår :frown: Hur man på enklast sätt vänder tillbaka seglet så man har masten mot sig, vet jag ej. Jag drog iaf upp akterliket/bomänden och lät vinden “rotera” seglet 180 grader, så var man tillbaka på ruta ett. Det underlättade…Upphalslinan kan vara användbar i det läget. Jag hoppar ofta upp och drar rigg i det läget. Antingen lyckas jag dra rigg eller så åker lag i på lovartsidan i ett betydligt bättre vattenstartsläge.
Quote:Du menar att man lägger över bommen PÅ brädan? Ska prova det nästa gång.Gammalt populärt trick som jag aldrig haft nån större användning för och numer hamnar bommen för högt upp så man inte kan lägga bommen på brädan om man trimmar som man ska.
Quote:Jag var aldrig oroad för livet på så sätt. Det är ju “skönt” med billigare utrustning, jag tvekar inte en sekund att släppa grejjorna om jag skulle få allvarligare problem (andning, puls etc) och simma på rygg in till land. Men, att simma med utrustningen 300+ meter tar verkligen kraft, usch och fy. Kom och tänka på det nu, hur i helskotta gör ni som bor på kusterna om det blåser frånlandsvind? I mitt fall så kunde jag ju lägga mig på brädan och vänta några timmar så hade jag ju drivit in till Örebro, men för er, på västkusten tex. det är en lång bit till danmark/storbrittanien/norge…?Som flera har sagt är släppa brejorna sällan en bra grej. Brädan är min livboj och seglet mitt drivankare som hindrar mig från att driva iväg med vindens fart och komma jättefel jättefort.
Om det blåser frånlandsvind seglar man sällan. Frånlandsvind brukar vara byig, svag nära land så man får guppa ut och så kan man som sagt driva ut till havs om nåt går galet. Det finns undantag, de flesta av undantagen är fantastiska speedställen som Sotavento och Sandy Point (har iofs inte koll på vilka som har frånlandsvind och vilka som bara är skyddade av en sandbank) och där seglar folk så nära land de vågar för att kunna segla på plattast möjliga vatten. Fast även där händer ibland olyckor när folk åker ut till havs.
-
Det var någon på Linsurfs forum som skrev “Om man seglar bortåt i en minut tar det en timme att simma hem”. Känns som det stämmer…
-
Eftersom jag provade nästan exakt det på Roxen den 27:e september 1994 så kan jag säga att detär lite överdrivet. Dels seglade jag bortåt i betydligt mer än en minut med bra tryck i 5.7 och dels tog det mindre än en timme att simma i land. Att jag fick simma berodde på att vinden på mindre än en minut ökade från ca 10 m/s till en bit över 20 och eftersom jag seglade i kortärmad dräkt så var jag hyfsat trött och kall när jag kom iland.
-
He he, du kanske inte surfar så fort eller också är du en simmare av god klass… 😉
-
Eller så överdrev han som skrev i linsurfforumet. Jag vill minnas att det såg ut att vara lika långt till udden som till stranden mittemot och eftersom vinden var ganska sydlig snackar vi nog snarare haövvägs till Berg är till Sandvik. Enligt Eniros kartor så är det ungefär 5 km rakt över så var jag alltså max ca 2,5 km från udden (troligen mindre än så, man kollar inte så noga när det blåser så det yr omkring vatten i luften). Lite googlande för att försöka ta reda på hur fort man simmar ger att en “medelgod” simmare klarar en km på ca 20 minuter och jag tror det går att anta att de flesta surfare är medelgoda så borde det tagit 50 minuter – utan bräda. Så jo, det kan nog faktiskt ha tagit mer än en timme.
Det var väldigt svag vind vid udden så man fick guppa ut en lång stund innan man kunde plana och där ute blåste det straxt under 10 m/s. Den väldigt snabba vindökningen var inte en ökning utan ett vrid, inte speciellt stort men tillräckligt så vinden skulle nån ner till vattnet med full kraft. Några timmar senare räckte vinden till att sänka Estonia så man kunde inte klaga på den kraften, de som kom ut efter vridet seglade 3.5 och hade inga problem att plana inne vid udden.
-
Tillägg: Seglar man en minut i 25 knops fart så kommer man ca 770 meter.
-
Heh, en liten update på surfhistorien…
Igår natt (natt mot onsdag) så vaknade jag kl 03:00 av att jag hade ont i magen. Den lät som ett ryskt kärnkraftverk och känslan var att jag svalt en spik som magen förökte jobba neråt tarmvägen. Givetvis blev det måååånga toabesök. Och illamående med kräkreflexer som bonus. På morgonen hade jag feber och huvudvärk. Kroppsmässigt hade jag lite mindre ont i ryggen men ondare i resten av kroppen (andra dagens träningsvärk kanske?).
Sov väl igenom hela gårdagens dygn…
Så, vad kan jag lägga till i “Jag har lärt mig listan:”
-Svälj INTE Hjälmarvatten/brunvatten 😉
Eller, kanske ska jag säga: Nöff nöff, oink oink!
Logga in för att svara.
