-
En missförstådd sport
-
hehe torr som vanligt. Jo jag förstår ditt syfte. Men jag hoppades även att min skämtsamma framtoning skulle gå fram.
Visst har du rätt, men det _är_ ju faktiskt även roligt för oss att kunna driva om alla standardkomentarer som vi får. -
Man kan börja hämnas! (Vet att det är en av dödssynderna men)
Nästa gång ni stöter på nån som spelar golf så börja direkt med: Golf, har du såna där rutiga byxor då? eller –Jag har också spelat lite golf, brukar alltid slå spik på sista banan, alltid lika skönt att bara klämma till bollen så den far in i den där lådan. Sen brukar jag lämna in klubban i kiosken, köpa en mjukglass med chokladströssel och räkna ihop poängen…
-
Visst! Men skall det vara så svårt att driva mwd sig själv?
Albert S
En stågeglande formel -
Hoho, klockren!
-
Nejdå det är det inte, men det hindrar ju en inte att kunna driva med andra.
-
Tror detta var det bästa inlägget hittils. Hämd, hämd, HÄMD!
Har själv lite dålig fantasi men man kan ju alltid försöka klämma till men nåt.Själv tycker jag att det är kränkande att bli likställd med Stig Helmer när folk hör att man vindsurfar. Jag tycker ju att sporten är rätt radikal även när jag utövar den.
Kan tänka mig att Kenny Bräck skulle reagera motsvarande om jag sa att jag ochså tävlat med bil… lådbil.
/feg
-
Det snackades lite om sport & fritidsaktiviteter på jobbet och jag berättade för en kollega att jag vindsurfade. Han smålog lite (jag såg direkt på hans blick vilken typ av kommentar som var på väg…)
Vad sägs om denna:
“Ja, jag har också vindsurfat förut. Vi brukade ta med en bräda på båten och när vi låg för ankar vid någon hamn så brukade jag surfa in i hamnen och handla lite mat…” (underförstått: segling med stor segelbåt – det är RIKTIGA grejer det, men vindsurfing det är sånt som Stig-Helmer håller på med, jämförbart med att plaska runt på en luftmadrass en varm sommardag)Ja vad säger man då? Vi övergick snabbt till ett annat samtalsämne…
-
Det är ju så att vindsurfing för många är ju bara ett sätt att ramla i vattnet under semestern.
-
Dom flesta har nog inte sett den mer radikala sidan av sporten tyvärr och då är det lätt att få så’na där kommentarer.
Fick senast idag på lunchen höra berättelser från 80-talet och rundbottnade brädor med trekantssegel t ex, gör mig ingenting i o f s men man får kontra med lite inblickar i hur det ser ut idag istället.
Tyvärr hade ju windsurfingen sin peak när prylarna var som sämst och tråkigast. Hoppas att uppsvinget fortsätter så att folk kan få en rättvis bild av hur det verkligen är. Jag tycker dessutom att windsurfing är den planande delen av sporten, att åka fort, hoppa och rida vågor. Alltså det som de flesta här på konfen håller på med eller strävar efter. Den andra delen kallar jag brädsegling, alltså när man inte planar och kör med långa brädor med centerbord (går ju att plana med dessa också i och för sig), typ det dom håller på med i OS när det inte är tillräckligt med vind.Det jag brukar visa för mina polare, kolleger och familj för att dom ska förstå abstinensen när man inte kommer ifrån och kan surfa är filmer från High TV t ex. Då börjar dom förstå vad det handlar om!
Detta är ju en upplevelsesport, dessutom en riktgt radikal sådan för de duktiga, och dom flesta är ju minst lika hooked som vågsurfare, skidåkare m fl brukar vara.Irie Man
-
Jag tror snarare att vindsurfing VAR ett sätt tidigare att bada på semestern.
Man kan ju fråga sig varför det var så då och inte är så nu?
Visst kan jag tänka mig att dagens brädor är betydligt lättare att hantera. Framför allt när det börjar bralla lite. Men jag tror även att det är en trend att klyftan blir allt större mellan de som inte anstränger sig fysiskt och de som kör hårt och är duktiga inom sin gren.
Finns det något som vi kan göra åt det?
Kommer det att komma en ny generation av vindsurfare?
Jag tror faktiskt att första vägen dit är en dialog där man även tar “fumliga vindsurfingkonversationer” på allvar i stället för att bli irriterad. Se varje “fumlig vindsurfingkonversation” som att personen i fråga är lite nyfiken. Fatta halmstrået i stället och erbjud personen att testa din bräda eller ge en personlig vindsurfinglektion.
Då förutsättar jag att man inte ger sig ut när det är som häftigst och oddsen att lyckas är för små.
Jag tror inte att Kenny Bräcks självförtroende eller humör skulle rasa om en gammal racingtok skule gå fram till honom och snacka om när han körde hundkoja på Skarpnäck.
Varför skall i så fall en modern och duktig vindsurfares självförtroende och humör rasa om någon kommer fram och snackar om “pråm-tiden”?
Faktum är att det var ca 600 vindsurfare som samtidigt deltog i VLT-brädan i västerås på 80-talet. Tänk även på att det var många medelålders karlar som deltog! Jag har för mig att den äldsta var över 70 år! Där fanns både elitsurfare och motionärer. Banan var 10 distansminuter och två varv på Västeråsfjärden..
Oavsett om man ståsurfar eller rejsar i höga vågor och/eller stark vind är det en prestation som inte skall föraktas!
Albert S -
Komentar från svärfar !
Inte så konstigt att grejerna gå sönder, du drar ju
åt h-vete för hårt i snöret nere vid masten.
Maste blir ju böjd som en jävla banan. -
Alla ideer om att använda brädan för transporter tror jag kommer från gubben i sälskapsresan SOS som segla iväg med “fiskarkläder” och gummistövlar med en back bak på brädan.
-“Jag brukar ha med mig hunden på brädan!” sa en snubbe till mig.
Sedan gick han kvickt över till att försvara “sin vindsurfing ungdom” med att han testat “sinker” som en kompis byggt åt honom.
Han hävdade att sinkers var omöjligt varvid jag försökte få honom att förstå att moderna brädor har bättre prestanda än sinkers från förr och är mer lättseglade än pråmen som han hade hunden på.
Han verkade intresserad men började gnälla om att han var för gammal (45) vilket jag sa att det inte är nåt problem.Jag tror det är som någon sa ovan att glappet mellan aktiva människor och soffpotatisar har ökat enormt. Detta gör att många potentiella återfallssurfare hellre sitter i soffan, köper en fet bil eller en MC istället.
Till “Albert S” vill jag bara säg:
Ta inte inläggen här så allvarligt. Det är nog ingen som rackar ner på oinvigda eller motarbetar sådana med att skrämmas om stormvindar osv ala 90-talets “sinker-värsting-hype”.Jag gissar att övriga här, liksom jag bara ventilerar och ironiserar runt det bemötande sporten få av de breda folklagren som inte sett vindsurfing sedan 1980.
Den snea bilden av sporten kommer av att senast en vindsurfingbräda sågs på TV var i SOS med Stig Helmer och att folk inte ser nåt om det inte visas på TV.
Allt är alltså Lasse Åbergs fel!!!/feg
-
I min värld är det ju bland annat just detta som gör seglingen så helt fantastisk, nämligen att alla i princip har lika kul oaktat kunskapsnivå…Lika glad som Mr BigWaveProStyle blir när han sätter sin första dubbla framåt lika glad blir nybörjaren när han sätter sina första helt igenom planande gipp, håller med du Per-Arne! Sen är ju alla människor olika och vissa har större behov än andra av att visa upp sig, hävda sig o.s.v, kring detta fenomen finns många teorier…Jag tycker att just inom seglingen känns det (och har gjort i 25år +) som dessa människor är i minoritet till skillnad från i många andra idrotter, en av anledningar till att man fortfarande håller på fast man snart är en relik på stranden…
-
Jag tror att det kan funka bra med filmvisning för att få fram en radikalare presentation av sporten. Det är betydligt lättare att få någon att titta några minuter på en film än att försöka släpa ut dem till en surfspot en blåsig höstdag. Enda nackdelen jag kan se är att det kan kännas lite fjärran när man ser en världscupseglare som laddar ursvåra tricks i monstervågor och solsken på Maui. Den svenska verkligheten kanske oftare bjuder på mulet,duggregn och plattvatten. Jag tror t.ex. att jag själv aldrig hade sett stora vågor i sverige innan jag började vindsurfa, det var först då som jag började söka upp vind och vågor aktivt. Jag hade nog lätt kunnat avfärda en sån där film med “det där går ju inte att göra i sverige”. Men det går ju faktiskt, vi måste bara kämpa mer. Vi måste vänta in de där sällsynta blåsdagarna och kanske vara beredda på en lång biltur för att komma till det där stället med vågor samt bli idiotförklarade av vår omgivning (för att vi släpper allt vi har i händerna när det börjar blåsa). Jag minns att jag tog stort intryck första gången jag var i apelviken och såg folk hoppa och loopa. Det var i sverige och det var på riktigt liksom.
-
Svar till:
Nej då Per-Arne, jag tror inte Jeppes syfte var att driva med någon, men jag tror ändå att du missat poängen med tråden.
De flesta som surfar aktivt idag möts av oförstående och många gånger nedvärderande kommentarer baserade på att den man möter tror att alla som vindsurfar endast gör det på soliga dagar i juli på en insjö eller fjärd med endast en lätt bris i seglet. Varför har det blivit så: Dels minns de sina egna försök på en 20-kg:s pråm på 70/80-talet och dels därför att allmänheten endast är på stränderna under sådana dagar och därför endast får se den typen av segling. Stränderna är i princip tomma på “vanligt folk” när windsurfarna är ute. Tvärtom vad du skriver så är det oftast omgivningen som står för de nedvärderande och förutfattade meningarna. Att windsurfing skulle kunna vara en krävande sport – den tanken existerar inte för de flesta svenskar. (Det är bara de sporter som visas på TV som gäller)
Vi vill inget hellre än att sporten skall få den spridning och det erkännande den förtjänar. Det är ju så vansinnigt kul! Alla borde få chansen att uppleva riktig planing.[/ QUOTE ]
Tack anonym för detta förtydligande (E-applåder). Självklart skall så många som möjligt ha roligt på vattnet oavsett om man är nybörjare eller avancerad. Syftet med tråden var att dela det utanförskap som man normalt känner bland alla hockey och fotbollsfantaster med er andra som helt säkert varit i samma sits.
Fick för övrigt ett hett tips idag:
“Du borde åka till Varberg och vindsurfa”
Jag sa bara att jag var där i somras och att det var bra.
Jag tyckte det verkade drygt att påpeka att jag var där första gången 1995.
Logga in för att svara.
