-
EVO XTV och övriga ny-generations brädor
-
Jag har kört 5.3 som störst vilket är sådär men funkar med en lite större fena än originalet (tex blå Drake 22.5 cm), men 4.7 och nedåt är klockrent.
-
Calle för bövelen, ska du inte köpa evo 70 istället. Även om de e askul att köra 62an när det blåser apa e den inte så kul när det blåser lite mindre kan jag tänka. Jag har ju visserligen aldrig provat evon men från mitt perspektiv har jag svårt att förstå varför man ska köpa en bräda som har rec segel 4,7-2,8 när de minsta seglet man har e 4,2. Visst ere kul med en liten bräda när det är riktgt goa förhållanden, men de e ju oxå kul att få många dagar på vattnet då blir ju de hårda dagarna ännu roligare. Självklart ere klockrent att köpa en 62 om man har fler brädor, men om man bara har 1 tycker jag personligen de kan kännas lite tveksamt. Klart att de e trist att kompromissa och köpa en större, men om man slår ut antalet roliga dagar på vattnet tror jag man tjänar på att köpa en större om man bara ska ha en vågis.
-
Vad bra! Då klara jag kvalgränsen!!! 🙂
/Magnus
-
The_Novice wrote:Jag har kört 5.3 som störst vilket är sådär men funkar med en lite större fena än originalet (tex blå Drake 22.5 cm), men 4.7 och nedåt är klockrent.
Som min Acid alltså… Om det nu i framtiden blir en 2 bräde-lösning (vilket det förmodligen blir) så är kanske nya XTV 62 ett kul och lämpligt Sverige-alternativ som liten bräda, om dom inte har kommit ut med en XTV på 55 liter…
-
Hmm, jag skulle kunna tråka ut er i dagar om det här ämnet. Det är så mycket som dyker upp i mitt huvud när jag läser den här tråden. Sållar lite, men kan inte hålla mig helt:
Storlek: En smaksak. Jag skulle själv kunna ha en 62:a som enda utpräglade vågis ihop med t ex en freestylevågis på ca 80 liter, men att köra småbrädor är lite av en attityd (som jag hade en del av för några år sedan). Ola P brukar kunna utveckla detta lite. Det jag lärt mig efter några år av “korstestande” av diverse typer av stora vågbrädor i mycket vind och omvänt är att det inte är någon livsavgörande fråga. Inom rimliga gränser kan man anpassa sig rätt mycket. Så, som sagt är det mycket en attitydfråga: vill man vara killen som utstrålar att man lever för de riktiga gulddagarna eller den mer rationella typen som vet att säsongen huvudsakligen består av halvtaskiga dagar? Eller så kan man ta både en stor och en liten och kanske framstå som en som mest gillar prylar (typ som jag då…). Till denna attitydfråga kan man dock lägga att ju mindre expert man är i vågor desto mer rationellt är det att välja en lite större bräda.
När det gäller EVO-testet är jag rätt förvånad. Jag har visserligen inte kört 75:an utan bara 70 och 80. För att kommentera detta kanske jag kan börja dra i den tråd Masse tar upp – stubbie väljs typiskt lite mindre än en trad (i volym). Den här tesen driver för övrigt Boards stenhårt. Man kan säga att det blir en direkt följd av deras sätt att förstå vågbrädesvärlden som utgår från axiomet att bredden är den grundläggande karakteristika som avgör en brädas användingsområde/storlek. Det resonemanget håller väldigt bra om man kollar just på JP vars RWW i princip kan beskrivas som en breddad kortad klassisk vågis (dvs med en mycket snabb rocker). Boards verkar grunda för hela tested med just den jämförelse av olika JP-brädor som de gjorde i förra numret. Jag menar dock att detta leder till ett feltänk om man försöker applicera det på hela gruppen av vågbrädor, till och med om man inskränker sig bara till “new-gen”. Jag har förutom i princip alla varianter av EVO kört 6-7 andra stubbisar genom åren. Alla är olika och de flesta ger rätt olika “storlekskänsla” relativt sin bredd. Det är ingen tvekan om att EVO-brädorna är de som, relativt sin storlek, bäst klarar små segel, snabba vågor, mycket chop etc. Priset för detta är den “simmiga” känsla i låg fart som Boards beskriver. Ett annat pris är att de är jobbigare och svårare att segla effektivt när man lastar dem med mycket segel.
Om man skall dra några storleksrelaterade slutsatser ur denna EVO-betraktelse är det kanske att en EVO kan väljas lite större än många andra stubbies. Kanske mer som en trad om man räknar volym. Jag har egentligen inte tänkt så förut, men om jag kollar på hur jag kör mina brädor så stämmer denna hypotes rätt bra.
Annars måste jag ju erkänna att det som driver mig är egentligen bara att rida vågor. Jag gör väl lite annat också på vattnet, men det är att träffa läppen ger mig mest kickar. Till och med en läppträff på en lite höfthög Varbergsvåg i onshore kan rädda min dag. Det är nog därför jag är så såld på EVO. Det är lite svårt att för mig som “Starboardrepresentant” uttrycka detta på något slags objektivt sätt. I sin annars rätt kritiska test beskriver dock Boards detta rätt bra: “its when you´re a decent wave that you really understand what this board is all about. The board still feels extremely loose and “ungoverned”, and offers the best waveriding you´re going to find. There is very little sense of a predetermined arc or path either when turning or going straight, giving it that excellent freedom of direction, or mobility.”
Jag har själv ibland svårt att förstå de som så förbehållslöst förordar klassiska brädor för bra förhållanden, men kanske vågar jag sticka ut hakanan och insinuera att de personerna aldrig kört en stubbie som är en riktigt bra allround-vågridare.
Före EVO-tiden var diskussionerna om “vilken vågis” egentligen mer nyanserade. I princip handlade det om “snabb och nervös” eller “lugn och svängig” (och möjligen “svängig och nervös”). Jag tycker nu och har nog alltid tyckt att det är lika skönt varja gång man får en så’n där snabb och “lättfotad” bräda under fötterna. Ändå vill jag minnas att jag i praktiken föredragit och rekomenderat de mer lugna brädorna. Inte lika “sköna” i sig men de ger dig större möjligheter att koncentrera dig på din egen segling och det kan belönas med en skönare träff på vågen. Kanske är det på tiden att dylika nyanserade diskussioner får lite plats bland de tätt duggande frågorna om “stubbie eller klassisk”.
-
En intressant sak i det där boards-testet, som bara kom fram i en mening: Grip.
Boards hävdade i testet att det går att dra en ytterligare skiljelinje mellan testbrädorna, nämligen greppet. Mycket grepp betyder att brädan går som på räls, sväng hur hårt och tajt du vill och den lyder. Lite grepp betyder att den sladdar omkring lite hipp som happ så fort du ber den om det. Enligt boards fanns det både bland klassiker och stubbies brädor med såväl mycket som lite grepp.
Sen undrar jag, om man ska välja en karaktäristika för att kategorisera brädor, vilken anser du att man ska välja? Vad boards säger är egentligen bara att bredd är bättre än volym, dvs att brädor med samma bredd är mer lika i användningsområdet/vindregistret än brädor med samma volym. Visst, det ultimata i nån mening är väl att ta hänsyn till varenda parameter, men det brukar inte folk klara att hålla i huvet.
En variant är bottenarean, men den är svårmätt och lite svårdefinierad. Längd? Planar en 245:a tidigare än en 240:a? Volym, när vinden dör nästan helt så blir volymen väldigt intressant eftersom den avgör om man får segla eller simma hem. Å andra sidan har en 5 cm tjock och 100 cm bred bräda antagligen ungefär samma volym som en som är 10 cm tjock och 50 cm bred, om längden är samma. Fast den meterbreda saken är antagligen nån slags formula och den andra en speedbräda eller vågis.
-
Längd är ju helt värdelöst som mått på en brädas egenskaper. Nästan.
Att välja en karaktäristika för att kategorisera brädor tror jag inte går. Det är, som du själv nämner, för många samverkande faktorer som avgör en brädas egenskaper.
Men man kan väl säga att
– Bredd, total och var den är som bredast
– Hur lång del av bottenkurvan som är rak, mätt från aktern
– Tail-kick
– Planingsyta
– Ofo, dvs bredd vid 30.5 cm mätt från aktern
– Kanter, kanternas utformning, hur långa vassa kanter den har
– Bottenform – konkaviteter, v, cut-outs
– Volymfördelning
– Vikt, lätt bräda planar tidigarealla har rätt stor påverkan.
http://www.boards.co.uk/equipment/measurements.asp
Men en sak har överlägset störst påverkan på hur en bräda fungerar. Och här kommer det.
– Seglarens teknik.
Trots att jag känner till vad som avgör en brädas egenskaper någorlunda så brukar jag strunta i det anmärkningsvärt mycket när jag väl står där och skall handla. För en sak vet jag. Så fort jag tror att jag “vet” något om shaping, så dyker det upp nåt som gör att jag inser att jag kan fan inget. Då nöjer jag mig med att konstatera att för det användningsområde jag tänkt ha den till så har nog shapern fått till det. Efter lite koll med tester, kompisar och forum på nätet så slår jag till. Framförallt om den är snygg. Oah! Det blir i stort sett alltid bra.
-
Grip: Ja, det är en parameter som man säkert kan prata om. Det blir dock lite missvisande, för när man utrycker det som du gör går man för långt. Även är (bra) bräda som karakteriseras som “low grip” kan göra en lika vädefinierad skärnade sväng, det är mer en känsla det handlar om och den är mest tydlig när man seglar rakt fram. Jag tror egentligen inte Boards är på rätt väg om de menar att grip kommer huvudsakligen från v-botten. Snarare skull jag säga att känslan av “grip” huvudsakligen är en effekt at bottenkurvan och kanterna. V och konkaver ser jag mer som ett sätt att förändra rockerkurvan om man tittar på olika linjer längs brädans botten (dvs inte bara på centrumlinjek där rockern traditionellt möts). Min syn på detta är att en del brädor liksom har en bra “balanspunkt”. När man ställer sig på dem känner man direkt hur brädan skall belastas och det blr därmed lätt att segla den effetkivt. Detta gäller t ex de flesta “trad” med snabb rocker. Man får mycker riktigt en känsla av grepp i en sådan bräda och den hänger kvar även när man rider vågor, men kän där lätt blir till en slags stelhet också. Det finns två typer av denna stelhet (egentligen ett dåligt ord det med). Dels man det vara brädor med mycket rocker som svänger som på räls – fast man kan inte bestämma radien på svängen själv. Dels kan det vara brädor som helt enkelt har en “stelare” tail och hellre gör en mer utdragen sväng.
En bräda som EVO har, speciellt om man kör stort segel på den och det går sakta, inte alls denna väldefinierade tryckpunkt. Segleren måste hela tiden känna efter för att trimma brädan rätt och kanske också jobba mer med att utnyttja små chopp mm för att plana iväg. Å andra sidan så kan man i väldigt hög grad bestämma hur man svänger brädan på vågen.
Grejen är att jag helt enkelt inte tycker bredd är särskilt mycket bättre än volym. Tar man stora grupper av brädor är det för komplicerat för att något mått ensamt skall vara särskilt relevant. Koller man på en snäv grupp so t ex trad wave (som kanske är den snävaste gruppen som finns) så tycker egentligen jag att volymen säger minst lika mycket som bredden. Anledningen till detta är att de som designar en “75 liters trad vågis” i praktiken bygger den för en viss kundkategori. Plocker man bort lite bredd måste man kompensera med någon anann förändring så den fortfarande passar samma kategori. Olika shaper (bredder etc) inom denna storleksgrupp reflekterar nog huvudsakligen hur märket ser på sina kunder inom denna kategori. Så, även om volymen rent teoretiskt inte är så avgörande, så kan den i praktiken ändå säga väldigt mycket. Tidigare har det har bara varit någon slags subtil uppfattning hos mig, men efter att dels ha pratat med rätt många shapers om fråga och dessutom fått testa olika breda prototyper för samma produtktionsbräda är jag nu betydligt mer övertygad: om man kör bredden som mått måste man minst ha en felmarginal på 1.5-2cm. Eftersom det är lika mycket som två närliggande storlekar kan skilja sig åt så blir måttet inte speciellt relevant.
Idag finns det nästan alltid möjligheter att diskutera detaljerna i ett brädval (fram och tillbaka mellan närliggande storlekar t ex) med sådana som seglat brädorna (forum mm). Då kan man få ett väldigt exakt råd som baseras på ett antal rader text och försöker ta med seglarens (uppgivna) bakgrund, kompetens, stil, seglingsförhållanden mm i bedömningen. De flesta märken har sådana här forum och det är i mitt tycke lite konstigt att man nu när denna möjlighet finns måste fastna vid att mest utgå från ett enskilt tal som beskrivning av en bräda.
-
dr Masse wrote:Framförallt om den är snygg. Oah! Det blir i stort sett alltid bra.
He he äntligen kommer den viktigaste parametern vid brädköp: den är snygg!!!
Prestandamässigt blir man sällan missnöjd så färg, form och varumärke är väl
det som man främst betalar för…. 🙂 -
Ett problem är att alla brädor alltid marknadsförs med något mått på sin storlek; längd, volym eller bredd. Detta ger som ni säger alltid någon felvisning av brädans storlek och användsningsområde.
När namnet är baserad på storleken, eller kanske rättare sagt när storleken baseras på namnet blir det ytterligare feltolkningar av brädans storlek.
Okay, det är logiskt att märken har hela linjer och att varje linje storleksanges. Men “måttangivelser” måste ju inte alltid vara grund för en brädas namn. RRD är ju rätt på vägen här med sina angivelser i XS, S, M, L, etc. Det tycker jag är bättre. Sen om andra kan komma på mer kreativa namn för att särskilja brädor skulle det vara ännu bättre! Det tycker jag.
-
Jodå snygghet spelar också in. Jag köpte min cls av den anledningen. Plus förstås att det var en 250-vågis. På 80-talet och stora delar av 90-talet använde man ju längden som bedömning och 250 var ju det extremaste som gick att köpa, den som kunde segla en 250 kunde segla allt. 🙂
-
På nått sätt känns det som Boards gått från att testa brädor, via att klassificera dem till att försöka hitta bästa klassificeringsmodellen (först längd, sen volym, bredd, etc..).
Inte för att det inte är intressant (minns OlaH’s ide om att man borde testa att studera en bräda och förutspå hur man tror att den kommer kännas att segla, tror ni det går?).
Personligen tror jag inte att detta är rätt väg, dvs det finns ingen “enkel” modell med lätt mätbara storheten (skall inte krävas rockerlinjal, vattenpass, eller ens måttband – ögonmått och synvinkel ska räcka).
I mina ögon är det bättre med en beskrivande text om brädan och lägga mera ansvar på läsaren. Lite som deras 62cm test förra året, där en freestyle fick vara en freestyle och en slalombräda en slalombräda. Nu får ju alltid en freestylewave bra betyg i boards vågtester och får många kanske det är rätt val, men det känns som om man borde börjat i den ändan och testat “high wind boards” eller nått sånt.
-
Jag håller med Adde. Huvudanlednignen till att jag håller på men mina “Starboardaffärer” är egentligen att jag vill förstå mer och mer om hur vågbrädor fungerar egentligen och tillgång till många brädor ger mig bättre förståelse. Annars vore det enklare att hålla sig till lite färre brädor som man körde in sig på. Så, det är inte så att jag inte gillar att fundera på klassificeringar och liknande. Det sagt, jag tror inte heller Boards klassificeringsteorier är det rätta vägen till att på bästa möjliga sätt kunna rekomendera rätt bräda till rätt person.
Jag gick in på Boards forum igår och diskuterade detta lite. Mitt åsikt är att det först vore bättre att utbilda läsarna i att kunna identifiera vilka egenskaper de själva prioriterar och sedan möjligen försöka beskriva brädorna i termer av dessa egenskaper. Nu kan man säga att de snarare utbildar läsarna i att klassificera brädor. Jag tycker själv inte (längre) att jag kan beskriva en bräda utan att veta något om den som skall segla den.
Addes observation om freestylevågisar är också intressant. Jag skrev en lite utläggning om det på Boardsforument också. I princip gick det hela ut på att min “bästa och skönaste” bräda är min Kombat 87. Superlättkörd, snabb, lättplanad, grym i bra vågor, helt sjukt skön i sväng och en inte helt oäven freeridebräda. Ändå är detta den första bräda jag skulle sälja om jag skulle dra ned på antalet brädor.
-
Jag håller också med. Jag gillar verkligen Boards, och tycker att de siktar på en “ärligare” beskrivning av brädornas egenskaper i sina tester men tycker nog att de snöat in lite väl hårt på det här med bredd.
Den innebär ju att man som köpare, som inte kan testa före sitt val, blir “orolig” över mått som man egentligen inte behöver bekymra sig sådär särskilt mycket över. Bland annat skriver deras testansvarige att om han skulle beställa en “enda-bräda” för vågor så skulle den vara 54.5 bred. Men då förutsätter han ju att en mängd andra faktorer redan är på plats. Det skulle vara intressant att låta honom testa ett antal olika brädor med olika bredd utan att tala vilken bredd de faktiskt har… 🙂
Jag känner mig själv faktiskt lite lurad av vilka mått och egenskaper man bör efterlysa i en vågbräda. På något vis har jag utgått för hårt från vad som det skrivs mycket om, vilka storlekar som “ska” gälla och vad som är en “rätt” storlek. Och Boards har sitt finger med i spelet här…
Exempelvis har jag nu, efter diverse turer, valt en modern klassiker som min minsta bräda. Men den har ju två “fel”. Volymen, enligt those-who-know, är för hög, och bredden, enligt those-who-know, är för stor. Trots det så tror jag att den kommer att bli helt rätt. Jag är nämligen ute efter brädans egenskaper och tror rätt hårt att vissa delar av shapen kommer att ge det som jag söker i alla fall.
Ett grej som Boards gjorde, som jag själv tyckte var väldigt intressant, var när de körde en stubbie (Mistral Syncro 82), en klassiker (Starboard Acid) och en FSW (RRD FSW 80, tror jag) i en utvärdering. Där gjordes en del intressanta konstateranden som på någe vis de har lyckats förtränga.
Egentligen borde man rentav testa brädor som är ämnade för samma vindregister och inte hänga upp sig på vissa storleksangivelser. Min förra Fanatic FreeWave 78 testades av de allra, allra flesta tidningar tillsammans med Fanantic NewWave 74 och andra 75-liters vågisar. Det är ju fan inte rätt. Fanatic FreeWave 78 borde testats med NewWave 81 och andra 80-85 liters vågisar som lätt tar 5.7 och kanske lite större. Likaså borde väl inte en 75-liters stubby återfinnas i samma test som en 75-liters klassiker. Rätt olika register på de brädorna.
På någe vis så låter man urvalet i tester styras av volym. Varför inte köra “hårdvindsbrädor” för segel mindre än säg 5.3
Att “utbilda” oss i vad för egenskaper vi bör söka i en bräda är kanonbra och ger bra mycket mer än att hänga upp sig på vissa mått, tror jag.
-
Tack Dr Masse
Tack Ola H“Sanningen bor i nyanserna” som någon klok tänkare sa.
Masses slutkläm om att man kanske borde utgå från konsumentperspektivet tror jag är det enda rätta. D v s att tänka som en konsument. Jag tror att många som ska köpa en ny bräda matchar densamma mot kommande eller befintliga segelstorlekar. T ex jag vill ha en vågbräda som ger mig bra vågridning i Sverige med 4.7-5.3, men som kan pressas ned till 4.2 utan alltför stora egenskapsförsämringar. För mig är det viktigt att kunna matcha brädan mot segellinjen, man vill ju ha ut bästa möjliga prestanda.
Personligen tycker jag att de tester som ynkryggarna/fegisarna/amatörerna på tyska SURF gör saknar en MYCKET viktig testrapportering(kvalificerad bedömning) nämligen vilka segelstorlekar som är optimala samt vilka som funkar OK.
När jag ska byta ut min lättvindsvågis som jag använder 5.3 och 6.2 på så vill jag ju att ersättaren funkar med dessa också. Sen kanske det blir en fsw eller nåt.
I det avseendet är ju amerikanska Windsurfing Magazine på rätt spår. De var ju för övrigt världsledande med sina testnummer kring 2002/-03.
Mvh
Patrik
Logga in för att svara.
