-
Framfotsskär
Har jag funderat en del på. Hur gör man egentligen? På vågisar tror jag att jag fattar eftersom man har tårna på brädans läsida, men även de flesta slalombrädor från -91 och framåt är ju i allmänhet tänkta att gippas med framfotsskär och på de brädorna har ju framstroppen långt ut på kanten.
Jag har ibland försökt göra nåt som känns som att jag trycker med framfoten när jag gippar men det brukar bara leda till att jag kantställer brädan utan att få brädan att svänga och, paradoxalt nog, att nosen reser sig, vilket i min bok betyder att tailen gräver ner sig och bromsar.
Efter några misslyckade försök brukar jag återgå till den teknik jag lärde mig i slutet av 80-talet: Tryck på läkanten med bakfoten och häng all kroppstyngd du kan avvara i bommen. För mig är det alltså bakfoten som får brädan att svänga och att jag hänger i bommen för alt jag är värd och lite till samt skotar in så jag har bra tryck i seglet som hindrar nosen från att resa sig. Den tekniken funkar t.ex. på min gamla RRD-racer från -85 trots att alla undrar om jag inte behöver sanslöst med framfotstryck för att gippa den.
Däremot märkte jag att det inte funkade så bra på den JP SuperX jag seglade i några minuter i våras, varje gång jag försökte gippa så hamnade läsidans framstropp i vattnet och fick brädan att tvärnita.
—
Edit: Brädan är såklart från -95. Väldigt tidig RRD, precis efter att Roberto börjat göra brädor under eget märke. -
14 Svar
-
RRD fanns inte 85…
-
Oregistrerad wrote:RRD fanns inte 85…
Hehe! Där har vi lösningen:wink: -
Ibland är det bra att tänka mindre och surfa mer!
-
henryk wrote:Ibland är det bra att tänka mindre och surfa mer!
Jäkligt sant. Inbland kan man ju snöa in helt på att tänka på vad man skall göra i nästa manöver. fram me foten ner me knäna luta inåt etc jada jada rätt va det är har man fastnat med kroken i hängselelinorna igen och bara fetplaskar med fastsittandes i riggen på nåt helt omöjligt sätt 😀 -
Det beror ju en hel del på hur pass fort det går och hur mycket tryck man har i riggen. Har man full fart och fullt drag så upplever jag att man i princip måste göra en överskotad laydown gipp och då behövs det också ett viss tryck på framfoten i svängen för att brädan skall ligga rätt i vattnet, eftersom trycket från mastfoten är obefintligt.
På moderna breda brädor så gäller det att inte vinkla brädar för mycket, då ställer den sig bara på högkant och lä-stroppen tar i vattnet. Genom att inte vinkla brädan så mycket och att trycka “utåt” i svängen istället för nedåt med bakfoten så går det bättre…
-
Ger mig på ett teoritiskt/praktiskt-baserat inlägg, självklart uppe för frågeställnigar och vidare dis.:
Beroende på hur du vill segla, och i vilka förhållanden du seglar i, ställer man in fotstropparna lite efter tycke och smak. Precis som du skriver bör man segla med framfoten lite in på läkant, iaf någon tå över centerlinjen. (självklart beroende på vad man kör för stil) Jag har då upplevt brädan som mer framfotsstyrd, även i gipparna. Det är lite rookie-snowboardkänsla över det där, man har majoriteten av vikten på framfoten, medans bakfoten “hasar” efter och trycker ut häcken i svängen. Ungefär så gippar jag, utan att få i lästroppen i vattnet, just på grund utav centrerade framfotsstroppar. I överriggade förhållanden kör jag helt enkelt inte samma gippteknik, jag släpper seglet tidigare och svänger mer kraftigt med bakfoten. Viktigt att tänka på är att hur mycket man än svänger med framfoten, ska hälen ändå vara i. Börjar man svänga med ståendes på tå (tecken på för små stroppar) så blir balansen urkass och man studsar runt i svängen, höfterna lite hursomhelst, med tyngden lite hursomhelst. Ta det dessuom ÄNNU lugnare i gippen överlag, segla ner med bakfoten på väg ur/ur stoppen på djupslör och sväng inte så galet mycket att lä stroppen åker i. Mjukt, kraftigt och följsamt är nog receptet.
-
Okej, i princip är det väl så att min gippteknik tycks funka i de flesta förhållanden, hur mycket drag jag än har i seglet känns det nästan aldrig som jag behöver bli av med drag i gippen, det händer ju av sig själv när man faller av. Så att köra vidare med befintliga tekniken är ju en fungerande variant. Det är mest nyfikenhet från min sida, jag har läst hur många teknikartiklar som helst som poängterat hur viktigt framfotstryck är och det blir som sagt bara galet när jag försöker mig på nåt som jag tror kan vara “trycka med framfoten” och därför blir jag ju nyfiken.
Calle_B: Jag undrar om inte du pratar vågprylar nu. På såna prylar tror jag som sagt att jag hajar hur det funkar, det är mer brädor (typ slalombrädor) som har stropparna långt ute på kanten som förbryllar mig, speciellt som det ofta brukar vara skönast att stå riktigt långt ut på kanten när man seglar dem rakt fram, på vissa brädor tajtar jag till stropparna lite extra just för att komma längre ut på kanten.
The_Novice: Det där om att inte vinkla för mycket, det hoppas jag gäller slalombrädor va? En av de skönaste känslorna med oldschool-vågisar var ju att duckgippa dem med brädan nästan vinkelrät mot vattnet, masten bara nån decimeter över vattenytan och centrifugalkrafter så knäna nästan viker sig… Ska man alltså behöva säga adjö till toktajta högfartsgippar med ny vågis?
-
Hmmmmmm. Jo, jag pratar om vågorbrädor eftersom min största erfarenhet ligger där. Samtidigt har jag vart på större plankor med och försöker relatera till dom rackarna med… Att gippa med slalombrädor med framförallt framfotstroppen tror jag faktiskt är SKITSVÅRT, eftersom stropp-placering är så “fel”. Ska tänka lite.
-
Rasmus_W wrote:The_Novice: Det där om att inte vinkla för mycket, det hoppas jag gäller slalombrädor va? En av de skönaste känslorna med oldschool-vågisar var ju att duckgippa dem med brädan nästan vinkelrät mot vattnet, masten bara nån decimeter över vattenytan och centrifugalkrafter så knäna nästan viker sig… Ska man alltså behöva säga adjö till toktajta högfartsgippar med ny vågis?
Jag trodde problemet gällde just slalom brädor, du skrev tidigare att du redan fattat vågbrädor..?
Jag har bara haft problem med att framstroppen kan ta i på Hyper Sonic och Formula, inte vågbrädor…
-
Tricket brukar vara att skota in samtidigt och samtidigt sätta bakfoten ganska långt fram, ungefär mitt emellan fram och bakstropparna, böja på knäna och låta armbågarna peka neråt så att man får lite mer tryck genom mastfoten och låta svängen få en ganska stor radie så att man håller farten uppe. När man flippat seglet ska man skota hem och accelerera på slör på den nya bogen lite så man får upp farten innan man går upp på halvvind eller börjar ta höjd.
Tänk att du ska svänga skarpare i början av svängen och sedan öppna upp med större radie mot slutet så motverkar du att svängen nyper mot slutet och du tappar planingen.
Seglar man med mindre grejer hjälper det att släpa skothanden lite kort i vattnet precis innan man släpper runt seglet. Genom att man då måste sträcka sig mot vattnet kommer man automatiskt att belasta brädan rätt för att få till en planande gipp. Sen gäller det bara att komma ihåg att belasta på samma sätt även utan att doppa fingrarna.
-
canoya wrote:Seglar man med mindre grejer hjälper det att släpa skothanden lite kort i vattnet precis innan man släpper runt seglet. Genom att man då måste sträcka sig mot vattnet kommer man automatiskt att belasta brädan rätt för att få till en planande gipp. Sen gäller det bara att komma ihåg att belasta på samma sätt även utan att doppa fingrarna.
kan du förtydliga det där? hängde inte med riktigt. -
På fråga ett svarar jag bajs, på fråga två svarar jag bajs och på fråga tre säger jag ta en bärs istället och dra ut och segla imorn.
-
Det är ett tips som jag läst i nån surftidning. Man släpper alltså bommen med skothanden lite tidigare än normalt och släpar handen i vattnet lite (ungefär som man kan göra i tåsvängen på snowboard (fast då i snön, så klart)). Det är bra att låta masthanden hålla i bommen nära masten så kan riggen börja flippa runt medan du “känner på vattnet”. Genom att doppa handen så blir du tvungen att böja på knäna och då kommer du att lägga tyngden lite längre fram på brädan och planar bättre genom svängen (dessutom ser det ju lite fräckt ut!!!), böjda knän gör också att du lättare kan dämpa skvalp och få bättre kontroll om det är choppigt vatten. Testa nästa gång du är ute!
-
Dessutom är onehandjibe ett helt underbart oldshooltrick som är värt att öva bara för det. Har gjort många i mina dar…
Däremot fick jag till ett av mina underbaraste skär en kass dag i askfatshamnen på CLS-vågisen. Tokbyigt, jag seglade 4.5 och ibland var det lagom. Det var mest tio sekunder planing, tio sekunder toköverriggat och tio sekunder stå still med vatten till midjan, i olika blandningar. Vid en av gipparna kom en sån där tokhård by precis när slörläget i gippen var på väg att bli läns och kastfallet kom som ett brev på posten, jag och seglet flög mot brädans nos innan jag riktigt hann fatta vad som hände. Så precis när masten hade nån knapp dm kvar till nosen slutade jag plötsligt falla och blev liksom hängande i luften. Så blev fötterna plötsligt väldigt tunga, jag kände att hela jag pressades mot brädans tail och innan jag visste ordet av var jag på en halvvindsbog i full planing och föll ihop till en liten hög i vattnet av förvåningen.
Vad hade hänt? Jo, när jag flög fram mot nosen i kastfallet så satt framfoten fortfarande fast i sin stropp, och när benet hade sträckts så kantades brädan tvärt och blev nästan vinkelrät med vattnet, railen doppad nästan ända fram, och började toksvänga i full fart. Det var centrifugalkraften som fick mig att sluta falla mot nosen.
Av alla konstigheter jag varit med om tar nog den priset och fan vad skoj det vore att kunna göra den sortens grymma gippar med avsikt. Är det möjligt?
Logga in för att svara.
