-
Guincho forever
Yo!
Efter två smärtsamma dygn på Eurodisney (snacka om överreklamerad rip off), två betydligt trevligare dygn down-town Paris (Louvren är nästan gratis, maten djädrigt god) samt några löjligt snabba mil i bussen, landade familjen i Anglet för lite strand lek och vila. Blev två glassy surfdagar i ovanligt bra size för årstiden och två dagar mer stormig surf, varav en väl saftig för min smak. Bra skateparker och Biarritz lika trevligt om alltid. Två till fantastiska surf/stranddagar i San Sebastian, sedan ställde vi in GPSen på Guincho och tryckte ner. Portugisiska inlandet lika svettigt som alltid med långt över 35 grader – i skuggan! Men inte mer än 95km San Seabastian – Guincho så en dryg natt senare var vi framme vid ett soligt och glassy Guincho. Fantastiskt fin kvällssurf när tidvattnet var lite över mellanhögt (före och efter det rätt dumpande stängande sektioner). Första morgonen bjöd på mer fin surf och efter lunch hände det där som jag minns så väl alla åren jag brukade hänga här flera månbader (87-98). Den sydliga off-shorvinden la sig, vred om till nordväst och sedan mot nord och ökade. Några stack ut på 5.3-6.5 och såg inte ut att ha kul. Efter all fin surf vara jag lite halvdant sugen. Men när en och annan 5.3a nästan planade riggade jag mitt Bolt 5.0 (grymt bottendrag). Väl nere på stranden hade det ökat till minst 5.0, jag hade nog valt 4.7 om jag valt där och då. Men lite mer nedhal och ut. SJUUUUUUUKT kul!!!!!!!!!!!! Grejerna satt som ett smäck och trots en ganska sur fot som jag vägrat röntga pga risk för fraktur så funkade allt mer än väl. Det var på dagen 20 år sedan jag träffade min fru för första gågnen, på väg ner mot Guincho, och det var på dagen (!!!!) 15 år sedan vi gifte och och spenderade största delen av smekmånaden vid Guincho. Nu är jag här med hela familjen. Hilding 5 år boggerboardar som en tok, hans två storasyrror surfar, deras mor gör det hon brukar på sin semester; har semester, och jag får veta vad min kropp tål, dvs surfar och vindsurfar så det sprutar mjölksyra ur öronen.Rätt mycket kring Guincho är förändrat sedan 80- och 90-talen, i synnerhet ner mot Cascais, men sandbankarna är sig förvånandsvärt lika, beachbraket hann ta livet av två master redan innan jag var på vattnet, Vinden är ljum och (jag vet att Svenne gjorde världens längsta, dyraste och längsta (?) bomkörning hit häromvåren), och fasiken så pålitlig. Berget lika vackert, solnedgången lika bedövande… jag kände mig som om jag varit där ute och seglat varenda dag, trots att det är 13 år sedan. När solen började närma sig horisonten och 4.7 vinden avta slutade en efter en att segla. Jag gjorde tvärt om, laddade hårdare, senare och på den mest grävande sektionen just ovan de stora stenarna mitt på stranden. Inga problem att ladda fullt upp på den grävande sektionen, svårare att hantera landningen då det är så otroligt mycket luft i vitvattnet att brädan inte hittar så mycket att balansera på/i. Men det spelar ju liksom ingen roll om man får till det där riktigt sena rejäla läpp-pangandet som får bräda, fötter, ben, kropp och rigg att flyga rätt handlöst in/upp. Så länga prylarna håller så blir det inget värre än en liten inspolning till grundare och säkrare vatten/sandstrand där man lätt kan få ordning på prylarna före nästa vända. Det blev lättare och lättare, seglingen tyngre, kraftigare och roligare.
Ja, i slutet var jag ensam, tillsammans med den stora glödande solnedgången. Sista vågen in blev en liten backsidegrej för att komma upp till norra berget där vi parkat. Några av de andra vindsurfarna stod och njöt av solnedgången nedanför Guincho bar. Stora leenden möttes. Riggade ner i den ljumma och allt mörkare Portugal natten. Vinden hade lättat, men var klart igång för att det skulle bli mer i morgon (dvs idag). Snacket är att det ska blåsa och vara vågor i en vecka, kanske mer. Kom på att jag glömt äta både lunch och middag, men kompenserade det snabbt med några superbock och en flaska rödvin. Sofie Selmani råkade stå för underhållningen i busshögtalarna. Familjen låg och myste och nu gjorde jag detsamma…
Vi hade inte tänkt hänga här mer en ett par dagar för att åka både söderut och norrut till andra extremt fina spots, men vi blir nog här några dar till. Guincho har liksom en lite speciell plats i mitt hjärta, liksom i min hustrus, och övriga famlijen hajar precis vad det handlar om.
Get your f-n asses down here!
Eder helt oromantiske utlandskorre JB
Bildern: Morgonen dag två (idag): Hoppla idag får 4.2an visa vad det tål!
Logga in för att svara.