Haj?

[fredrik-b]

Läs det här… MVH Fredrik

I managed to sail today despite the flukey, easterly winds. Kanaha looked great from shore. There were logo high sets every once in a while, it was sunny and warm and best of all, the crowds were down from the week before Thanksgiving. Everything looked great for some terrific wavesailing except of course for the wind which seemed to be playing tricks all day (i.e. gusty would be an understatement).
Nevertheless I decided to have a go on my 4.7 and JP waveboard. I was also trying out a new Da Kine Thermoform harness for the first time.

The first 45 minutes were fun despite finding out that I absolutely cannot sail without my Reactor spreader bar. Next time I’m going to ditch the regular da kine hook in favor of my old Reactor which I’ve become very accustomed to. Amazing what a difference that hook makes.

So I catch a few waves and I’m groovin’ until the wind starts to back off. That in addition to the less-than-optimal direction was making things a bit wacky. Twice I got rinsed by a set trying to make it outside when the wind died. I drifted pretty far downwind by the current, and before long I was just trying to get back outside to get upwind so I could go in and take a breather. Every once in a while the wind would pick up but all the schlogging was hard work.

Here’s where the close encounter part comes in…

Finally there was a break in the waves and a puff of wind that lasted long enough to let me get out past the impact zone and start pinching upwind. I figured I’d give myself a nice long tack outside in order to line myself up as far upwind as possible in order to try to make it back to where I origionally launched from.

I managed to jibe, hook-in, and pump on to a plane easily enough when all of a sudden I saw it. Right off my starboard bow… the unmistakable tail and dorsal fin of a Tiger shark! It was a relatively young one – I’m guessing in the 6 foot range. It wasn’t anything like the monster I saw a couple of years ago almost in the exact same spot.

Nevertheless it was a tiger shark alright. It had the characteristic symmetric triangular shaped dorsal fin and brownish tint that gives `em away for sure.

Since I had to point slightly downwind to keep from coming off plane, I sailed practically right over the shark and could swear my board just missed the shark’s tail which gave a powerful “whip and a splash” when it sensed my approach. He must have really been spooked I thought, the idea of which appealed to me – especially when I saw that he had scooted off into the blue. Little did I realize this is when things only began to get interesting.

No sooner did I encounter the shark (comfortably planing mind you) when of course the wind decides to quit right then and there! I mean it shut down like someone turned off a switch! My mind was cursing the irony of the situation.

At that point I found myself schlogging with the tail of my board sunk, up to my knees in water, and my weight caught way off balance. I know I’m going in cuz I CAN’T UNHOOK THE F!@#$@ DA KINE SPREADER HOOK because I’m not used to the darn thing. My oversheeted sail can’t find a breath of air to hold me up either so gently in the drink I went.

Hey, no biggie remember – I sent that shark scootin’ off a good 5 yards or so back. Besides, I’m already in the waterstart position, the sail is clear, and I know it won’t take much wind to get me going.

I was as cool as super-agent 007, that is, right up to the point when I happened to glance over my right shoulder (just to make sure) and you can imagine my horror when I see the shark swimming right behind me not 5 feet away! I saw it clear as day – probably because my eyes couldn’t possibly get any wider. I was trying to stay calm but the god’s honest truth was I almost shat the proverbial pickle right in my board shorts! It was unbelievable – the shark actually came back to investigate me! Not good!

In fact, this isn’t supposed to happen is it? Sudden encouters with man usually scare most fish away, predators or not, don’t they? I cannot describe what was going through my mind at that moment but I was flying on pure adrenaline to put it mildly.

Without even thinking, I had stuck both my legs up on the board in the waterstart position with the sail cleared just enough so my back, butt, and thighs were the only parts of my body exposed to the water. That was still way too much exposed flesh for my comfort as I desperately waited for the wind to come back so I could waterstart and get the heck out of dodge.

When it finally came, can you guess what happened next? That’s right, I got blasted by a 30mph gust which did nothing more than send me flying over the handlebars and and back in the water with a bang! Only now my board is upside down, the rig is on the wrong side, and the clew is sunk deep. You know the drill when that happens. I went through it alright, only I was thoroughly convinced that I was about to become some shark’s Thanksgiving feast.

I’ll make a long story short and say that eventually – for what seemed like an eternity – I was able to waterstart and get the heck out of there. Thank God but I was pretty certain the shark never came back for another look although I’ll never really know for sure. I’m guessing the sudden catapult and crash really did scare him off this time.

Either way, the shark wasn’t only one who got scared. This was my 3rd positive shark sighting since moving here and unlike the other incidents, this one really left me with quite a chill. Now I know how my friend Johnny Z must have felt when he was circled by a shark surfing at Lanes a while back. I didn’t start feeling better until I was finally able to schlog (yes schlog) close enough inside to where other windsurfers and kitersurfers were sailing. The psychological ordeal wasn’t over until I finally set foot back on the beach and called it quits for the day.

It’s only been a few hours since this happend but at this point I feel much better and actually more excited than unnerved. I don’t think the shark encounter will affect me in a negative way. My wife, when she heard what happened, warned me not to sail so far outside again, but I maintain that I wasn’t really that far outside, especially when you’re trying to tack upwind. It was just one of those things. A close encounter with a common Hawaiian marine fish. They’re out there more often than not that’s for sure. I’m not rationalizing but rather making a conscious choice to share the ocean with sharks in order to do an activity where the personal rewards far outweigh the risk of being eaten. Still, it never hurts to remind ourselves that we’re only guests in the shark’s ocean.

Hopefully I’ll be able to sail tomorrow and replace today’s experience with a better one. At least this one makes for an interesting story!

Aloha!

-Gary

[anonym-anvandare]

Jag tror att det som vanligt handlar om hur mycket man ligger och
sprattlar i vattnet.
Det verkar som det mesta i vattnet blir nyfiket om man ramlar i.

Personligen så är man inte direkt rädd för att bli anfallen av en haj,
men om vinden pangar ur på exempelvis ytter revet Sprecks så har i alla fall
jag en tendens att se stora fiskar över allt.

I grund och botten så undrar nog hajen bara vad det är och måste ju givetvis
ta reda på detta.
Då händer avsaknas så tar den en liten tugga istället.
Å andra sidan en “liten” provtugga av en fem meters haj är nog ingen liten tugga.

Ett hett tips är nog att inte ta för lång tid på sig att vattenstarta.

Sov lugnt///J.S.

[kris]

Det är nog inte så vanligt. Det har hänt(iallafall) en gång i medelhavet, en windsurfare fick foten avbiten.

[fredrik-b]

Den i Medelhavet var en Vithaj! såg ett program där det handlade om Vithajar i Medelhavet. Dom föds utanför Portugal och sen simmar dom till Medelhavet, Attacken på Windsurfaren sa de var av ren nyfikehet… samma som om man själv smakar på en köttbit, men inte tycker det är gott (fast då är det redan dött =) .. ) Sen lästa jag i en Tidskrift, om att vid Vithajsattacker överlever 4av 5, och den femte, den som dör alltså, dör i många fall av förblödning efteråt, inte direkt vid attacken. Läste även att Vithajar inte gillar människokött, för köttet innehåller för lite fett, alltså för liten fetthalt, Vithajar behöver fettet för att underhudsfettet på hajen ska hålla den varm i det kalla vattnet, Vithajar lever ofta i vatten temp. runt 16-18 grader har jag för mig. Så hajen hoppar gärna över att äta hela människan eftersom det kan liknas med Bantarmat för hajen, som mest lever på sälar som har betydligt högre fetthalt än männsikor.Och när det drabbar vågsurfare, är det för de uppfattar Vågsurfare underifrån som sälar. Vithajar har oxå väldigt dålig syn, så de inser sitt mistag snabbt efter en männsikoattack. Och det närmaste sverige man sett Vithajar har vart i Syd Irland.
Så Vithajar är egentligen inte alls så farliga för männsikor som man först tror,. Inte för att pulsen stannar under 200 om man skulle se en 10 metare när man är ute å surfar (speciellt Vågsurfing, där man inte har nån stans att ta vägen). Tillsist så tycker jag att som windsurfare inte ska låta sig avskräckas att segla nånstans utomlands för att det finns hajar. Sydafrika är Vithajstätast just för att här måste alla Vithajar som simmar på Indiska havet och sydatlanten korsa godahoppsudden. >Så inte alls konstigt att här finns mest. Ingen windsurfare har dött av attacken vad jag vet förutom en tysk windsurfare i WA ( west australien), i närheten av Geralton tror jag det var, men man tror att han hade drunknat först, innan han blev uppäten. Så tänk, av de kanske 1 miljon (kanske överdrivet) som är ute och surfar och windsurfar är det bara nån enstaka som dör av hajattck. Och egentligen så är vi bara gäster i hajarnas rike.

Häng Löst

Fredrik B, Fredrik@hang-ten.com

[anonym-anvandare]

Hajens sätt att jaga är att bita byttet låta det förblöda och sedan när det inte rör på sig mer äta upp det. Du blir alltså biten simmar blödande intill land och tar dig upp på land baken innan du blir livlös så klarar du dig i alla fall från hajen. Det är därför 4 av 5 överlever haj attacker så är i alla fall teorin. Men självklart kan en enstaka haj göra på något annat sätt.

[anonym-anvandare]

hajen är en fisk som attackerar rent på instinkt om den tycker du , sprattlar, luktar eller på annat sät uppför dej som nån av dom fiskar den annars egentligen ska äta. T.ex boogie boardare ser ut som sköldpaddor underifrån, och blir därmed ibland attackarade..
Så börjar du inte blöda eller sprattlar till framför en haj så är det nog helt lungt med en bräda med segel på, för inget naturligt byte ser ju ut så..
Och pissa inte i våtdräkten för då luktar du säl.

baj!

[anonym-anvandare]

ja ha ja, då är det ju ingen anledning till oro. då kan man ju i lugn och ro förblöda på en solig sandstrand nånstans. känner mig mycket lugnare nu.