Håller detta?

[ola-h]

När brädan ligger i vattnet på de sätt du beskriver och man själv står mitt på kommer det mycket riktigt att funka som du säger.

När brädan träffar vattnet efter ett högt hopp blir det inte så. Då träffar endast en del av brädan den hårda vattenytan och resten (fören) är kvar i luften. Bakdelen av brädan stannar men fören fortsätter nedåt. Detta förvärras om man dessutom landar med rejäl framåtrotation, som efter en framåtloop.

Detta inträffar faktiskt inte bara vid hopp utan också vid varje chop man kör över (om än i mindre skala). Kör man en lång och inte så styv bräda kan man med blotta ögat se hur fören flexar nedåt varje gång man träffar ett rejält chop.

Jag har faktiskt aldrig sett en bräda som pajat på grund av dragspänningar på undersidan. De kompressionveck jag talade om kan helt enkelt inte heller uppkomma vid drag (typiskt är sjävla diket ca 1cm brett). Vid drag vill ju snarare fibern räta ut sig än böja sig.

När det gäller flex, styrka och energiupptagning kan man roa sig med att plotta dragspänningen som funktion av töjningen tills dess att brott uppstår. Kol är väldigt styvt och det blir därför en brant med “kort kurva”. Kevlar är lite mindre styvt men klarar mer töjning. Det blir en lite flackare men “längre” kurva. Energiupptagningen blir, om jag tänker rätt, proportionell mot arean under de respektive graferna. Det är därför en mjukare fiber med högre procentuell brott-töjning kan ta upp mer energi. Givetvis kan man inte ta detta för långt eftersom vi ju inte vill ha för flexiga brädor heller. Eftersom de flesta brott på SW-brädor dock uppkommer just som dragbrott på ovansidan kan det vara värt att tänka på. Att ha en lätt och lite mer flexig framdel på brädan lär vara nyckeln till hållbarhet (när det gäller hopp).

Obs.: Om du insisterar på ingen sw på undersidan är det nog trots allt bättre att bygga styvt. Det kommer helt säkert bli på undersidan du får problem.

Ola H.

[petter]

De använder en helt annan kärna i polyurethane som är mycket hårdare och
styvare men har samtidigt en vikt på ca 30 kg/m3. Klassiska “clark-foam”
brädor byggs fortfarande men de har inte alls samma vikt/styvhet/hållbarhet
förhållande. Med 15 friggo skulle en stringer snart tryckas rakt igenom
väven om du skippade sw då den är mycket styvare än övriga brädan. Har
sett stringer börja krypa fram även rakt igenom sw-brädor så därför har
man gått över till att ex. använda divinycel om man vill ha stringers
i sw-brädor.

Kort sagt; JA, jag föreslår att du använder sw i både däck och botten om
du har en kärna av 15 kg/m3 frigo.

Airex fungerar kanon för botten även om många lägger divinycel i botten
då det är hårdare och styvare (men svårare att forma) än airex. För vågbrädor
används ofta 5 mm men 3 mm fungerar nog oxå ok.

[m_flink]

Nu har vi haft en fin diskussion och jag tror jag har ändrat mig , jag gör Sw bräda med aramid och kol, Sp påstår att en 300g e-glass matta är lika stark som en aramid på 185 g.
Ola jag föstår hur du tänker med spänningarna , visst du har rätt, det beror på hur man landar brädan.

Gå in och kolla på http://www.balticyachts.fi eller com, där ser ni vår 147 fots båt helt i kolfiber och titan beslag. Det är världen första i en sån storlek helt gjord i kolfiber och planande, t.om. proppellern är kolfiber