-
Har vindsurfingen tappat själen???
-
Kul att det fanns en del som både håller med mig och en del som tycker motsatsen!!!
Vad som är soul och inte kan ju diskuteras i det oändliga, men det handlar väl mer om personliga upplevelser än att även här dela in det på en skala och säga vad som är rätt eller fel. Jag har mina egna saker som fyller mig med spirituella upplevelser, både på vattnet och i relationer med andra människor. Och väldigt väldigt sällan är de relaterade till prylarna. Exempelvis kan en tidig morgon då man paddlar ut på ett rev med några av sina bästa vänner, pratar lite skit eller bara är tysta och njuter av stunden något som kan vara rent religöst – för mig alltså. Sen att jag suger som vågsurfare är en anna sak och har inte med upplevelsen i sig att göra. För någon annan kan det vara något helt annat som upprymmer en, det spelar mindre roll. Men att uppleva sådana saker är klart bra för själen tror jag. Kanske är det det som är soul, vad vet jag.
Tillbaka till magasinen så förstår jag såklart att de drivs av ekonomiska intressen, men att det alltid skulle vara dyrare med bra form än dålig är inte sant, jag sitter själv med det hela dagarna. Det handlar mer om att hitta rätt folk bakom spakarna. Och att det skulle vara dyrare med ett reportage om hur Greg Noll letar Koa-träd för att få fram den vackraste longboarden än ett reportage där ett tyskt testteam drar till holmarna eller Maui och testar prylar i två veckor tror jag inte heller på. Det ena behöver inte utesluta det andra men fanns det ett vindsurfmagasin som hade mer av det som surfmagasinen har så skulle jag helt klart köpa varje nummer!
-
Vet inte om det skiljer sig mellan storstränderna och lilla Gotland. Kanske är det mer tryck på stränder där många samlas och en viss attityd kan sprida sig.
Prylarna för mig handlar om att de ska ge mig tid på vattnet, göra att händerna håller.
Har så många underbara surfdagar här på min ö. Underbara dagar med oftast en eller några lika bitna kompisar som sprutar adrenalin när vinden ökar.
Vad som är det bästa? Seglingen visst, men snacket efter åt, att gagga medans solen går ner samtidigt som grillen tänds. Drömmarna av vad morgonen ska ge, surf eller lata dagar vid havet. Jag tror att det finns en “soul” överallt bland vindsurfare men att den ibland göms bland prylsnack och hur man eg gör en loggospockanizer. När det väl kommer till kritan så är kärleken till havet och elementen stor och jämförelser med surfing eller våra liknande kamratsporter överflödig.Idag blåser det. Kommer lämna mitt jobb kl 1515 och åka söderut mot gnisvärd ev. tofta, smila när jag passerar rondellen på söder där man ser havets vita gäss, rigga upp mina prylar antagligen 5.8 och våg och de tankar som kommer fara genom mitt huvud är många när jag planar iväg, solen vinden avkoppling vågorna som bryter, dock kommer jag inte tänka på om min bräda fick 6.8 eller 7.1 i tyska surf.
Lev väl!
C
C
-
Amen!
Avundas på din kobbe ibland.
Kör hårt! -
Tycker windsurfingmagasinen är toksoul. Att göra en ny blaska varje månad fullspäckad med info, stories och bilder från världens alla hörna. Dessutom har de få Prenumeranter. Det är med andra ord en passion de har, att arbeta med vad de tycker är roligast och inte det de tjänar mest pengar på. Det är soul.
-
Mkt hänger nog på vad vindsurfingtidningarna har råd att betala för reportage. Bra pröjs brukar ge bra kvalitet både på reportage och bilder. Oåxen sitter ju inne med lite inside information om vad upplagorna ligger på och det är inte så himla imponerande…
-
Det här blev ju e himla fin tråd, kul med något läsvärt!!
Jag kanske var lite väl neggo förut när jag rackade ner på alla dudes som ställer frågor på stranden. Klart att det kan vara en fin ice-breaker att fråga någon vad den personen riggar, man börjar väl sällan att fråga främlingar vad meningen med livet är…
Allright, jag är nog av den flummiga typen som tycker att prylarna är ett nödvändigt ont för att nå en underbar upplevelse, som är svår att nå på annat sätt (Heey, man får ju inte barn och gifter sig varje dag!)
Jag pratar om en spirituell upplevelse, en känsla av tacksamhet för den upplevelse du får och en känsla av samhörighet med dina medmänniskor, naturen, ja hela stora ALLT!
Jag har ibland frågat mig om det är viktigt att windsurfa? Vad är viktigt, och varför är det viktigt?
Okej nu blev det djupt, shit får dra på lunch!
-
På frågan A, om vad är soul, kan jag bara hålla med alla som argumenterar för att det är personligt, ej har med vilken aktivitet man nu råkar gilla mm.
Samtidigt och i motsats till ovanstående toleranta och politiskt korrekta; G-land ÄR soul materialiserad. Fina vågor, fantastisk natur, lagom (glest) med folk men samtidigt jädrigt trevliga, låg grad prylifiering (ej att blanda ihop med att ha bra grejor) fokus på upplevelse snarare än teknik, och så vidare.
Mer G-land åt folket!
Jesper B
-
Grym tråd!!! Det här måste vara det bästa jag läst på konfen tror jag… Och jag har faktiskt hängt här i över sju år trots att det kanske inte syns på min user. Hehe. Detta är nämligen första gången som jag har något att säga. Tack vare köp o sälj har jag väl under årens lopp haft lite olika users som jag vartefter glömt lösenorden på, men jag tror faktiskt att det här är premiär i en seriös diskussion!
Nu blev det här ett väldigt långt första inlägg och jag skulle vara glad om någon orkade läsa det. Om ingen bryr sig så har det i alla fall känts bra att skriva av mig om mina upplevelser.
Hur jag blev vågsurfare istället för vindsurfare.
Under det senaste året har jag gradvis tappat jag passionen för vindsurfing. Glöden har liksom bara slocknat mer och mer. Ett tag var den nästan helt borta. Kan ni tänka er att något sånt händer? I grund och botten är det ju för de flesta här fan i mig helt otänkbart.Någon uppenbart upprörd medlem på konfen kommenterade när jag skulle sälja min lilla vågbräda från 2006 i våras:
”Om det är den skönaste bräda du har haft, du skriver att det var ett halvår sen du köpte den, varför skall du då sälja den? Det låter rätt dumt.”
Han trodde liksom att jag skulle lura någon eller nåt, det gick inte ihop för en inbiten vindsurfare att en annan vindsurfare skulle sälja den bästa brädan han haft precis efter att han köpt den…
—-
Under de senaste 5 åren och till för bara ett och ett halvt år sedan var jag övertygad om att vindsurfing var meningen med livet . Helt tvärsäker var jag. Ända sedan jag upplevt KÄNSLAN av att segla i planing hade mitt liv kretsat kring seglet och brädan. – Det kan inte finnas något bättre i hela världen! Jag hade börjat dra upp riktlinjer för hur jag skulle utforma mitt liv efter vindsurfingen…Knega där, resa där, vindsurfinglärare? Jaa..kanske det. Ni fattar ju själva, helt såld, jag levde i den bubbla som många av er fortfarande säkert gör.
Efter studenten skred jag till verket att börja leva mitt vindsurfarliv. Körkortet bärgat, studenten bärgad, industrikneg och stålar bärgade.
Jag lade av med all fjantig hockey, fotboll och sån skit. Repa med bandet hade jag inte heller tid med längre. Man kan liksom inte boka grejer, tänk om det blåser? Säsongskort i kungsberget? – Nej, jag ska ju ändå var borta halva vintern, låt mig tänka efter; jag köper en rdm-mast istället. Rdm måste man ju ha om man ska segla vågor stod det ju i BOARDS.
I januari 2006 bar det av till sydafrika.. Under de senaste åren hade jag alltmer snöat in på vågsegling och freestyle. Inte för att jag själv utövade det i verkligheten i någon högre skola – ännu (inte än idag). Det var mer bara att jag tyckte att det var coolt och freerideseglingen med halvkasst tryck hemma på plattvattnet gav mig sällan den där magiska känslan längre, jag behövde liksom komma vidare, likt en knarkare som behöver tyngre och tyngre droger eller nåt sånt tänkte jag.
Jag åkte till sydafrika med en massa ambitioner att lära mig grejor! Jag var ju ung, tänk om jag åkte så varje år tills jag blev 25, då skulle jag jävlar i mig vara grym på att segla! Nu skulle det fan i mig nötas här! Jag kanske kunde tävla? Motorn a.k.a. junior, en annan Tomas i Tungsurf hade ju blivit asgrym efter vintern nere vid medelhavet.. han hade till och med fått spons av skidsport juh! Wov! För det blir ju roligare om man blir bättre, eller hur?
Framförallt hade jag börjat drömma om känslan av att surfa vågor med vindsurfinggrejorna (Ett halvår tidigare hade jag börjat vågsurfa vilket jag då ansåg vara ett utmärkt komplement till vindsurfingen när det slutat blåsa). Som videoåskådare var jag helt förälskad i en schysst bottensväng med vindsurfinggrejor, det var det vackraste jag visste, alltså innan jag själv ens hade en aning om hur det kändes. Jag relaterade i alla fall till en skärande tåsväng med snowboard och drömde om accelrationen och kicken ur svängen upp mot läppen. Upp mot vinddrivan på fjället och ett fett moln med puder bakom liksom!
I Sydafrika ställdes mina drömmar mot verkligheten.
Jag hittade mig själv svärandes på big-bay parkeringen över att något var fel alldeles för ofta.
Nu när jag ser tillbaka på resan så minns jag visserligen mest de magiska ögonblicken jag hade, på två månader hinner det bli en del, men det var alldeles för långt emellan dem.
De magiska ögonblicken kom när fenan var av rätt storlek, på rätt position. Masten, seglet bommen var intrimmade. Vinden var lagom hård från rätt riktning och grejerna liksom inte riktigt existerade, de var bara min förlängda arm. Man var liksom bara ute och surfade utan att tänka på utrustningen.
Som ni andra påpekat ovan så är det inte så stor risk att man får uppleva dessa magiska ögonblick om man inte har en utrustning som passar ihop. En uppsättning fenor att byta mellan. En linje segel som alla påminner skapligt om varandra. Master som passar seglen. Två olika vågbrädor om man vill köra både i lätt och hård vind… o.s.v.
Samtidigt som jag började inse dessa fakta så stack jag ut och vågsurfade varje morgon innan vinden hade börjat picka upp. När jag drog iväg mot vågsurfet så visste jag att idag kommer jag att få några av de här ögonblicken som vi alla längtar efter. Det kommer inte att vara någon jävla hängseletamp, mastfotsplacering eller fenval som förstör upplevelsen. Det vi alla vill göra egentligen är ju att surfa och det är ju precis vad man gör när man vågsurfar. Mindre skit och mera surf! Upp mot vinddrivan på fjället och ett fett moln med puder bakom liksom!
Hemkommen från min första långa vindsurfingresa hade plötsligt komplementet, vågsurfingen förvandlats till meningen med livet och vindsurfingen ett komplement när vinden förstör vågorna.
Jag flyttade in i en ny bubbla, vågsurfingbubblan och började dra upp riktlinjer runt ett nytt liv med vågsurfingen främst. Ganska snarlikt ett vindsurfarliv egentligen.
I Januari 2007 bar det av till Costa Rica/Panama för 2 månaders Vågsurf. Hemkommen därifrån nu och fortfarande befinner jag mig inne i min nya bubbla, men den romantiserade bild av vågsurfingen jag hade om att det inte spelar någon roll vilken bräda man har och på vilket sätt man surfar är något mer nyanserad idag. Numera har jag sessions som inte inger någon magisk känsla p.g.a. att något saknas, ibland fel utrustning.
För att uppleva den magiska känslan på vågen så ofta som möjligt, vill jag ha en viss typ av bräda i en viss typ av våg för att kunna surfa vågen på ett visst sätt. Att äga och resa med tre vågsurfingbrädor är ju visserligen väldigt billigt och inget problem jämfört med att resa med motsvarande vindsurfingutrustning.Vågsurfing är också en prylsport om man vill det. Ni ska bara veta hur mycket tid jag lagt ner för att kolla på nya fenor till min nya bräda som jag ska köpa…hehehe.
När jag började inse det här sambandet med att prylarna betyder mycket för upplevelsen inom alla upplevelsesporter på det sättet att man inte ska behöva tänka på dom! Dom ska liksom bara finnas där utan att vara i vägen mellan dig och naturen. – Då kom jag på en strategi för att blåsa liv i min vindsurfingtarm igen.
Jag skulle sälja av all skit jag samlat på mig under åren. 2-3 olika brädor och 5 segel skulle bort. Master som inte passade – fetbort. Halvtaskiga förlängare med dåliga block- fetbort. Istället skulle jag bara äga en enda bräda och kanske 2 segel som passar bra för den vanliga seglingen här hemma. Det skulle vara perfekt optimerade grejor som verkligen passar ihop!
Jag behövde ju inte ha några våggrejor eftersom vågsegling för det mesta prioriterades bort mot vågsurfingen.
En enda uppsättning prylar borde jag väl kunna få ordning på och använda utan att behöva spendera halva årsinkomsten och alltför mycket energi på. Jag skulle dock inte kompromissa med någon halvtaskig bom, eller billig mast, nej allt skulle vara så bra som det någonsin gick.
Kontaktade lite olika surfshoppar och det hela slutade med att jag blev teamrider för surfbutiken.
Köpte en freestylebräda och en komplett rigg och stack ut och seglade. I början var allt som vanligt; Bommen på fel höjd, stropparna fel. Fan vad jag har drag på bakhanden nu, varför det?
Efter ett par tre sessions började jag dock få ordning på grejorna, efter ytterligare tio-femton sessions hemmavid började det bli riktigt, riktigt roligt igen. Efter en vecka hemma hos Styret nere på Öland nu så har jag helt plötsligt upptäckt att glöden är tillbaka!
Ironiskt att inköp av nya dyra prylar har gett mig glöden tillbaka i samma sport som jag tröttnade på just p.g.a. prylarna.
Vi har lite vind här hemma i dag och jag kommer att skratta hela vägen ut till Klubbstugan. Jag känner pirret i magen. Den där magiska känslan som vi alla längtar efter. För jag vet att idag behöver jag inte tänka på mina prylar, de är där men de märks inte, de funkar bara, de är min förlängda arm. Jag kör med två segel; antingen 5.0 eller 6.1, det är inte speciellt svårt att välja. Inte en tanke på grejerna, ingen stress. Jag ska bara ut på vattnet och surfa!
I min vågsurfarbubbla finns det numer plats för lite vindsufing med.
Förresten, undra om jag inte ska ta bort den där säljesannonsen, en bräda till kan man ju ha;)Thomas Högman S166
proud member of tungsurf http://www.tungsurf.com
-
Håller med Wallflower att “själen sitter i betraktarens ögon” och att den är som starkast när den är personlig. För mig är den som starkast när man trycks framåt av naturens egna enorma kraft, när skummet yr och brädan “studsar” fram samtidig som man kan skåda ner på den framrusande havsbottnen eller titta långt långt bortom horisonten. När man har allt under kontroll och känner att man är ett med naturens element och man bara följer med i denna både adrenalin fyllda och “romantiska” resa, det är just då som själen känns som starkast. Samtidigt som någon nämnde så är det efter ett sånt surf när man ligger halvdöd på stranden och kan knappt räta ut sin fingrar då infinner sig också själslig frid som är nästan omöjlig att beskriva…
“Keep feeding the soul” M8´s :cool2:
-
@THOMO 385427 wrote:
Vågsurfing är också en prylsport om man vill det. Ni ska bara veta hur mycket tid jag lagt ner för att kolla på nya fenor till min nya bräda som jag ska köpa…hehehe.
När jag började inse det här sambandet med att prylarna betyder mycket för upplevelsen inom alla upplevelsesporter på det sättet att man inte ska behöva tänka på dom! Dom ska liksom bara finnas där utan att vara i vägen mellan dig och naturen. – Då kom jag på en strategi för att blåsa liv i min vindsurfingtarm igen.
Jag skulle sälja av all skit jag samlat på mig under åren. 2-3 olika brädor och 5 segel skulle bort. Master som inte passade – fetbort. Halvtaskiga förlängare med dåliga block- fetbort. Istället skulle jag bara äga en enda bräda och kanske 2 segel som passar bra för den vanliga seglingen här hemma. Det skulle vara perfekt optimerade grejor som verkligen passar ihop!
Gjorde själv samma val för några år sedan. Allt skulle passa, för mig och mina seglingsspot. Nu riggar jag rätt från början, med prylar som passar! Allt riggat och klart ombytt på 12 min sedan är det bara moder natur och jag!
C
-
Skön story Thomas!
-
vilket inlägg tomo! det är riktigt mysigt att ha dej tillbaka med bommen i handen igen!
-
härligt inlägg tomo.
jag tror det ligger mycket i det du säger. Många gör nog livet hårdare än vad det behöver vara genom att snöa in sig för mycket på prylarna. Visst kan fler prylar innebära fler dagar på vattnet. Men har man för många så kanske man ändå inte hinner vänja sig vid de nya prylarna förrän surfdagen är över…
-
Kul att ni gillade mitt inlägg, men jag glömde liksom bort att säga vad jag tycker angående den här diskussiónen med soul vågsurfing vs. vindsurfing, snöade in in i mitt eget ego..
Jag håller med Jesper_B snuffe och alla ni andra som redan konstaterat att
soul handlar ju om sinnesstämning … och p.g.a. det finns fler faktorer som spelar in i en vindsurfares utrustning så skulle jag vilja säga att det är svårare att hitta soulkänslan, sinnesfriden just på vattnet, men ibland finns den där och då jävlar är det en fin känsla!/Thomas
-
Soulen i vågsurf känns lite sisådär, påminner om vindsurfingen på tidigt 90-tal med stora sponsorer, stora prispengar, stor cirkus osv – med den stora skillnaden att dagens surfindustri är bättre på att sälja en Surfimage.
Surf är ju en jätteindustri med quicksilver, Volcom, RipCurl, Billabong etc som tjänar drösvis med pengar på att sälja surfkläder. Ska vi gissa att var 50:e person som köper dessa märken surfar själv – om ens det? Naturligtvis är det enklare att sälja en surf med soul (stränder, blått vatten, boardshorts, palmer etc.) än vindsurf (blästring, 100kg utrustning etc.). På samma sätt som det finns en massa 80-tals pråmar i garage och sommarstugor så finns det 5’8″ som folk köpt med sig från Bali… med skillnaden att en liten surfbräda på studentrummet ger ett souligare intryck än en 80-talspråm under friggeboden…
Soulen på line-upen är det väl också sisådär med. iaf på många platser utomlands. I sverige verkar det vara bättre iaf på vattnet med det verkar fortfarande vara stark localism när det gäller att dela med sig av spots.
Men med bästa polarna på vågen så är det såklart supersouligt! och jag kan erkänna att trotts att jag är en urdålig vågsurfare så är kännslan av att paddla in på en ren fin våg i lite offshore i ett varmt indonesien sjukt soulig.
Men på ett helt annat sätt är det soul, eller för den del själ, i att rigga i soluppgången i apelviken kl 06.00, 7 grader i luften, och NV…
På det stora hela, bortsett från prylhysteri i tidningar och på konfer, bortsett från att varje stort surfklädesföretag har 3-4 flaggshipbutiker bara i Kutabeach så ligger soulen i att ge tummen upp när man kör förbi polaren som precis ställt en bakåt, i att få lite tips på knagglig engelska av en lokal surfare när man sitter och väntar på nästa set, i att sitta i bilen hem och analysera hur vikten ska födelas för att komma runt i flakan, eller i att om och om igen spela upp den där airialen man nästan landade för-förra gången det blåste…
aja blev kanske lite rörigt och motsägelsefullt…
Logga in för att svara.
