-
Helrails cutback
Kolla denna cutback av Jason. Jag tycker detta är 10 ggr coolare än en hetsig tweakad air:
-
77 Svar
-
…fast som variation kan det vara OK att offra lite power och lägga på lite extra style:
-
Håller 100% med dig Ola, det som imponerar mest är hur mycket av railen, eller snarare brädan som är under vattnet i de båda bilderna. Det krävs mycket power, det vill säga fart och hårdcarve för det. Eftersom det tydligen inte blåste ett skit, eller i vart fall riktigt lite så måste man helt enkelt vara grymegrym på att utnyttja vågen. Två värdiga finalister i årets mest prestigefylla vågseglingstävling. Får se hur mycket ungpistolerna utvecklas till nästa år (sannolikt hur mycket som helst) och om det blir lite nya finalister då? /Jesper B
-
Sicken grym djävla koll Josh har!
Nu förstår jag vem du har som förebild, Ola i dina enhands cutback 😉 Nu saknas bara en forograf på närmare håll.Tänk om man kunde få se Josh på Ponta Preta om ett par veckor. 🙂 det är nog inte tråkigt alls. Jag glömmer aldrig hans 3-4 m höga aerial på Hookipa i 2-3 m/s. De flesta andra stod till knäna i vattnet! snacka om teknik!
/Magnus
-
Jesper_B wrote:Får se hur mycket ungpistolerna utvecklas till nästa år (sannolikt hur mycket som helst) och om det blir lite nya finalister då? /Jesper B
Ungpistoler är ungpistoler är ungpistoler, som man brukar säga. Givetvis kan någon av dem skrälla på Hookipa, men av historien kan man nog lära att de erfarna vågridarna har stora fördelar på det stället. Undrar om inte finalen Goya-Polakow någon gång på 90-talet var det största generationsskiftet hittills och då handlade det inte (bara) om avancerade hopp utan en helt ny, närmast revolutionerande, vågridningsstil med tydliga rötter i vågsurfingen. Man kan säga att de red vågor mer klassiskt än de gamla klassiska seglarna själva. Levi Siver kan knappast sägas vara en ungtupp längre, speciellt inte på Hookipa, men ändå nämns han som lite en sådan i JP-videon från Aloha. Levi har ju annars en grymt surfig och samtidigt snabb stil och sätter dessutom många trick och airials på vågen. Att dömma av rapportering och film från Aloha verkar han ha fokuserat lite på trick och air på tävlingen. Kanske var det en taktiskt missbedömning eftersom man får känslan av att det snarare är de klassiska värderingarna som fart, vågval, linjer mm som gått hem. Spekalationer, spekulationer. Men det är det som är kul med en tävling på Hookipa där det _går_ att verkligen rida klassiskt. Seglarna får mer valmöjligheter hur de vill köra och deras stil ger mycket större utslag.
Mag wrote:Nu förstår jag vem du har som förebild, Ola i dina enhands cutbackHmm, inte riktigt i samma härad, va? Jag brukar mest släppa ena handen ibland när vågen inte har så mycket att erbjuda. Har mest sett det som ett lite “casual” trick och en balansövning. Att bara släppa handen lite är faktiskt enklare än vad det ser ut. Men man får väl försöka med lite mer tryck någon gång….
Fast like mycket stil som Josh kommer jag aldrig få.
-
Ola H. wrote:Kolla denna cutback av Jason. Jag tycker detta är 10 ggr coolare än en hetsig tweakad air:
Vad är det för segel han har? Det är ju monofilm högst uppe i toppen, det är det väl inte på 2007orna?
EDIT: Jag fattar givetvis att det är ett NP…
-
Jesper_B wrote:Håller 100% med dig Ola, det som imponerar mest är hur mycket av railen, eller snarare brädan som är under vattnet i de båda bilderna. Det krävs mycket power, det vill säga fart och hårdcarve för det. Eftersom det tydligen inte blåste ett skit, eller i vart fall riktigt lite så måste man helt enkelt vara grymegrym på att utnyttja vågen. Två värdiga finalister i årets mest prestigefylla vågseglingstävling. Får se hur mycket ungpistolerna utvecklas till nästa år (sannolikt hur mycket som helst) och om det blir lite nya finalister då? /Jesper B
…ja vi tillhör ju inte “ungpistolerna” men vi får träna lite mer fart och power helt enkelt…
Här lite lättvind och smått på Hookipa 2004…
Själv inte lika hal som Ola H. med en hand, men gillar spayet och behålla rail-carvet.Seglare; Calle N
Foto; Darrell Wong -
Fan, när jag ser Jasons carve blir jag såååå sugen på att segla och Calles carve spär på. Både “roundhouse cutback” och enhandsförsök passar egentligen rätt bra att testa här hemma: Roundhouse när man liksom seglar ifrån vågen och vill gå tillbaka och hämta fart och enhands när vågen inte erbjuder så mycket intressant att smacka på.
När jag var liten och började åka vattenskidor så gällde det “att ha mycket sprut” (ingen felaktiga associationer alá senare tiders gummidiskussioner, tack…). Min 4 år äldre kusin var bäst i sjön och drev upp rejäla kaskader i svängarna. Jag minns än idag när jag blivit sådar 15 år och fick se på en bild att jag hade “mer sprut” än kusinen. Inte helt fel för självförtroendet.
Både Calles och Jasons svängar visar upp en sån där lockande kaskad som inte bara är lösa droppar utan lite mer av “vattenvägg”. Det vore kul att se en bild på Jasons sväng från andra hållet så att man kunde se tydligare att kaskaden börjar ända farm i nosen. Man borde nog oftare ladda på kraft i svängen. Mera sprut!
-
Ola H. wrote:Både Calles och Jasons svängar visar upp en sån där lockande kaskad som inte bara är lösa droppar utan lite mer av “vattenvägg”. Det vore kul att se en bild på Jasons sväng från andra hållet så att man kunde se tydligare att kaskaden börjar ända farm i nosen. Man borde nog oftare ladda på kraft i svängen. Mera sprut!
Ja, det känns som man tar till “kraftsvängen” när man missat med timingen istället för att göra det med flit.. Det är lätt hänt att man bara får spinout om man har för mycket fart, kanske därför de lägger ner så mycket av brädan i vattnet? det gäller kanske att ha mycket mastfotstryck?Har du fler bilder i efter den här? Känns som en spinoutsväng..
-
Ujuj, ruggigt tryck i Levis sväng, man borde verkligen ladda lite på att lägga hela railen i cutbacksen, gör ju sig så grymt bra på bild.. 😉
Fint tryck i kvällsbilden på Jonatan, har för mig att det var en stoppsladd av rang, fast om jag inte missminner mig så lyckades han komma med på vågen, om än rätt precis…
-
Ola H. wrote:Fan, när jag ser Jasons carve blir jag såååå sugen på att segla och Calles carve spär på. Både “roundhouse cutback” och enhandsförsök passar egentligen rätt bra att testa här hemma: Roundhouse när man liksom seglar ifrån vågen och vill gå tillbaka och hämta fart och enhands när vågen inte erbjuder så mycket intressant att smacka på.
När jag var liten och började åka vattenskidor så gällde det “att ha mycket sprut” (ingen felaktiga associationer alá senare tiders gummidiskussioner, tack…). Min 4 år äldre kusin var bäst i sjön och drev upp rejäla kaskader i svängarna. Jag minns än idag när jag blivit sådar 15 år och fick se på en bild att jag hade “mer sprut” än kusinen. Inte helt fel för självförtroendet.
Både Calles och Jasons svängar visar upp en sån där lockande kaskad som inte bara är lösa droppar utan lite mer av “vattenvägg”. Det vore kul att se en bild på Jasons sväng från andra hållet så att man kunde se tydligare att kaskaden börjar ända farm i nosen. Man borde nog oftare ladda på kraft i svängen. Mera sprut!
Vattenskidssprut e bra grejjer det!
-
Kul med lite vågseglingsteori. Om man jämför de två svängarna så kör jag ju på en 66-liters bräda på den senare och en 87:a på den förra. Det kan ju ha påverkat resultatet något.. 🙂
De stora grabbarna kör väl relativt små braädor fortfarande? (visserligen med vågor som matchar, men ändå)
-
Polakow kör ju på din storlek, dvs 64-66! 😉
/Magnus -
Det coola är att göra det med power i lättvind också…lite tryck i seglet och full fart från vågen och brädan; “surfsegling” 😉
-
jonatan wrote:Ja, det känns som man tar till “kraftsvängen” när man missat med timingen istället för att göra det med flit.. Det är lätt hänt att man bara får spinout om man har för mycket fart, kanske därför de lägger ner så mycket av brädan i vattnet? det gäller kanske att ha mycket mastfotstryck?
Jo, jag tror också att man måste ha lite mastfotstryck, men det gäller också att redan från början lägga upp svängen för att kunna hålla tryck länge genom svängen. Att kunna göra det har mycket att göra med hur man hanterar seglet i början av svängen.
jonatan wrote:Om man jämför de två svängarna så kör jag ju på en 66-liters bräda på den senare och en 87:a på den förra. Det kan ju ha påverkat resultatet något..De stora grabbarna kör väl relativt små braädor fortfarande? (visserligen med vågor som matchar, men ändå)
Jo, de flesta av hotshotsen kör små brädor och Polakow kanske minst av alla relativt kroppsvikten. Det är dock rätt svårt att välja storlek här i Sverige där vågorna oftast inte ger lika mycket push. Å ena sidan är det bra trädning att lära sig få fart på småprylarna även i Sverige. Å andra sidan blir oftast ändå inte farten direkt tokhög och när man då lägger på svängen finns det inte så mycket att trycka mot så topsvängen blir lite mesig rent “tryckmässigt”. Jag har tidigare kört mycket småbrädor och gör det ibland nu med, men om det är dåligt med tryck i både vågor och vind så kör jag ibland också rätt stora brädor (typ EVO 80). Visserligen får man då lite fart på köpet, men man måste i gengäld lägga mer tryck på railen i både toppsväng och bottensväng vilket jag gillar när man kan göra. I den meningen kan det i lite segare förhållanden bli mer känsla att köra en större bräda än en mindre, även om man skulle lyckas få hyfsad fart även på den mindre.
På Hookipa är det förståss en helt annan sak. Där har man i princip alltid tillräckligt med fart på vågen och om man väljer en större bräda där så är det endast för att kunna ta sig runt och positionera sig på vågen lite bättre i icke planingsvind.
För att kolla in Scott McKerchers klassiska toppsväng, ta en titt 1.55 in i videon från dag ett på Aloha Classic:
http://www.jp-australia.com/podcast/alohaclassic02.mov -
Har samma problem, i alla fall om man gör en air där man går någorlunda vertikalt mot vågen och sedan liksom “svängen i luften”. Jag har funderat ut att man troligen bör sträcka framhanden lite mer i luften. Det ger vinden lite mer chans att räta upp ekipaget tidigare. En air med tweak är på sätt och vis lite som en tabletop. Vinden i seglet kan hjälpa till med mindre justeringar, men i princip måste avhoppvinkeln (typ hela ekipagets riktning och rotation) passa ihop med hur man vill landa. Det ÄR ju rätt svårt att få ihop det eftersom själva vågträffen dels måste kicka iväg hela ekipaget inåt för att man skall landa i vågen, sedan måste man ha precis lagom mycket rotation (både horisontellt och vertikalt) för att landa rätt. Själv får jag ofta bara till det ena (om ens det) antigen landar jag i rätt vinkel bakom vågen eller så ladar jag som på dn bild fast i vågen. Det är väl bara att öva mer på tajmingen, men det är ju inte direkt så att man kan gå ut och lägga på några schyssta airs varje dag i det här landet.
Fast det bästa tipset är väl att göra din air 1.5-2m högre så du får lite mer tid till justeringar i luften.
Logga in för att svara.
