-
Helrails cutback
-
Ok slänger in en lång och djup cutback från Marroco förra sommaren.
Vattnet i Marrocco är mycket lätt och brädan skär som i smör./P
-
Grym tråd till 100%! Sköna analyser och grymt bra bilder. Da best of Konf -06?
-
Måste väl ta o blåsa lite i mitt eget horn ja me då! Inte för att de här “direkt” kan listas som nån “helrail” men de snackas tydligen ju sprut här oxå, den e ja nöjd me. Bilden e ur en gammal film från -03, där av kvaliten (eller så e de för att Frippe75 inte kan filma, heller) Spottet e ett av mina mina favvon, Glass Beach norra Fuerte.
-
Det där med att sträcka främre armen stämmer nog, har också en känsla av att man gärna lägger sig för mycket bakåt, dvs. försöker få till en tight cutback, fast i luften… Således, sträckt arm och mer upprätt nästa gång…
Ola H. wrote:Fast det bästa tipset är väl att göra din air 1.5-2m högre så du får lite mer tid till justeringar i luften.
Uppfattat, fick faktiskt till en sån sist det var gislövshammar, då landade jag lite långt bak dock, med ett redigt pungplask på läppen… 😀 Hade jag sträck främre armen i luften så hade jag nog landat mer uprätt, och kanske kommit med vågen. -
Kul tråd, läste först titeln som Hell-rails och det stämde ju minst lika bra! 😉
Hur funkar detta på stubbie kontra klassik?
Har väl inte riktigt rätt nivå på min segling men upplever att det är svårare att använda hela railsen på EVO 62 då den är så kort, blir lätt en dykning i cutbacken istället särskilt om man har lite dålig fart, men det kanske beror på att just den modellen är extra kort snarare än att det är stubbie. Tycker annars att just det här med hela-railen biten faktiskt är goare med en klassisk, speciellt i bottensvängen, jmf med stubbie (som ju är bra på en massa annat)… -
Mycke snack hit-och-dit om en sketen cutback. Den lägger man ju bara så att man kan initiera ännu en go bottensväng på vågen! 😉
-
The_Novice wrote:Hur funkar detta på stubbie kontra klassik?
Är nog generellt:
-Stubbie: tighta radier, “skatey”
-Klassisk: mkt speed och tryck, både i topp och bottensvängTror det är mkt svårt att gräva ner hela railen på en stubbie och få riktigt tryck och kontroll. Klassisk gäller för riktig aggro-stil på vågen! 😉
-
Ja nu skall det blir mera g-krafter i svängen, köpte Johans New-Wave 83l (det var innan jag såg din annons på proofen, f..n).
Går lite emot strömmen (?) och kör stor klassiker och liten stubbie. Tycker framförallt att en New Waven ligger jäkligt gott i bottensvängen med fullt tryck på framfoten utan att brädan känns för stor. Gick utmärkt att guppa ut i Klittmöller och sedan rida in… -
Japp. NewWaven är ju en klassisk som man säkert kan trycka till ordentligt! Säkert suverän för lättvind men ändå hyfsade vågor, typ DK.
Jag tror en liten stubbie kan funka i sverige. Kort nos och litet vindfång ger bra kontroll i hårdvind, och EVOn ligger ju stabilt och dämpat i vattnet! Är det dessutom sämre vinkel och lite mindre vågor går den dessutom bra i vågridningen! Men det är nog lite mot strömmen, dock funkar det för dej så är det ju bara finfint. Hårdvind och småvågor är ju inte ovanligt här hemma!
…inte för sent för Proofen förresten…blir en bra julklapp och komplement till 83:an, 10 liter mindre! Den gillar speed och g-krafter! 😉 -
The_Novice wrote:Kul tråd, läste först titeln som Hell-rails och det stämde ju minst lika bra! 😉
Hur funkar detta på stubbie kontra klassik?
Har väl inte riktigt rätt nivå på min segling men upplever att det är svårare att använda hela railsen på EVO 62 då den är så kort, blir lätt en dykning i cutbacken istället särskilt om man har lite dålig fart, men det kanske beror på att just den modellen är extra kort snarare än att det är stubbie. Tycker annars att just det här med hela-railen biten faktiskt är goare med en klassisk, speciellt i bottensvängen, jmf med stubbie (som ju är bra på en massa annat)…Jag tror det är en teknikfråga. En “modell” för cutback är att man liksom först driver upp brädan på tailen och sedan låter brädan falla ned i vågen och fortsätta carva med mer rail. Då blir det lätt dyk (fast man kan ofta carve ur det dyket. Kolla Scott McKerchers sväng i videolänken jag postade en bit upp. Först kommer en extremt välavvägd sväng vid ca 1.55. Egentligen inte “full rail carve”, men den rail han lägger i räcker tydligen gott. Observera dock att det liksom ligger lika mycker rail i hela svängen – han behåller en slags balans på det hela. Sedan går han ned och gör en cutback till (framför en simmande fotograf som kanske “störde”) och där går han först upp på tailen för att sedan driva ned nosen som går under vattnet ett tag.
För att få till de där riktigt kraftfulla svängarna tror jag man skall sikte på att uppnå den där balansen som finns i Scotts första sväng (även om man aldrig kommer nå hans nivå, förståss). För att kunna göra det måste man redan innan svängen lägga upp det hela rätt. Det är liksom som att man måste fördela den totala kraft som finna att tillgå över en längre bit av svängen.
Jag tror alltså att man kan göra den här sortens svängar även på EVO (och även om Scotty kör på en Acid på bilderna så vet jag att han gör samma svängar på sin EVO). På ett sätt är en EVO shape lättare att få ned mycker rail på eftersom det är mindre kurva i outlinen (förutom längs fram, så det är nog ingen ide att pressa ned den ändå till nosen som JP). Din EVO 62 har dock lite mer krök i outlinen, men rätt mycket “rail power” kan man få på även med den.
När det gäller bottensvängen tycker jag en EVO-brädorna sitter lika bra som en trad, men de ger inte samms direkta feedback, dvs de känns liksom lite simmigare i känslan när det går fort än en bra trad-shape.
Lars K: du som föredrar bottensvängar borde dra till Maui och segla Kuau när det är stort och cross off. Då kan “bottensvängarna” bli 200m långa i full jävla superspeed innan man vågar sig på att försiktigt gå upp mot vågen och göra någon slags svängliknande riktningsförändring för att sedan gå ned i 100m bottensväng till.
-
Jo Ola. “Nån gång” ska jag åka till Maui. 200m bottensvängar vore nåt, även om ett stort Kuau antagligen skulle tugga sönder mej långt innan jag ens fick chans på en våg… 😉
-
Ola H. wrote:När det gäller bottensvängen tycker jag en EVO-brädorna sitter lika bra som en trad, men de ger inte samms direkta feedback, dvs de känns liksom lite simmigare i känslan när det går fort än en bra trad-shape.
Jag kanske kört för lite/för sällan så det tar väl lite tid varje gång innan jag blir varm i kläderna och hinner väl inte direkt testa så mycket olika svängar. Jag har nog kört rätt mycket (för mycket kanske) på bakfoten förut, tycker att det lätt blir så när man försöker få till lite vågridning i Apelviken tex.
Under bra förhållanden däremot kan man ju försöka få till en lite mer riktig bottensväng och EVOn funkar ju väldigt bra då med, men en klassisk har på nått sätt en given radie där den ligger väldigt stabilt och svänger snävare och hårdare ju mer framfotstryck (och mastfotstryck) man får till. EVOn upplever jag mer som att den inte har en lika förutbestämd radie, vilket ofta är en fördel när man vill sikta in sig på läppen men samtidigt kan det ibland kännas lite vingligt. Största felet, av mig, är nog för lite framfotstryck och mastfotstryck, hoppas kunna få jobba på det till helgen. En repris i Vilshärad hade ju suttit fint…
-
En bild från Marocco sommaren 2005
Lång rail som avslutas med en djup cutback.😉
/P -
eller försökte du men en gecko in the lip
-
Krister, din karakterisering av EVO och trad (typ New Wave) är bra. EVOn vill mycket riktigt svänga mycket mer. Jag brukar ibland säga att själva bottensvängen funkar precis tvärtom med EVO än med trad. En trad går lätt in i sväng och håller denna svängradien på ett stabilt sätt. När man vill gå mer vertilalt måste man lägga på mycket mer tryck och liksom pressa brädan att tighta till svängen. En EVO behöver istället mycket press (på framfoten/mastfoten) för att gå rakt fram. Man får liskom lägga på kraft framåt för att brädan skall hålla sin stabila linje. När man däremot sedan skall gå vertikalt (tighta till svängen) så räcker det i princip med att släppa lite på framtrycket och bara fortsätta hålla brädan på kant lite med bakfoten. EVOn svänger då uppåt i princip av sig själv.
Det finns givetvis fördelar och nackdelar med både varianterna. Fördelarna med trad (i bra förhållanden) har du redan kännt. Fördelarna med EVOn (i bra förhållanden) tycker jag är att man får fler valmöjligheter för hur man skall attackera vågtoppen. Det är lätt att “i sista stund” reagera på vad vågen gör. Med en trad tycker jag man får bestämma sig lite tidigare i bottensvängen för hur man vill gå mot vågen. Å andra sidan kräver vissa sorts toppsvänger på en EVO en lite mer exakt “setup” och då krävs den där extra förberedelsetiden man får. 62:an är iofs den EVO som jag tycker är enklast att hantera i toppsvängen eftersom den är hyfsat smal i tailen trots allt så man kan kompensera en lite taskig approach med att bara jobba runt brädan med kraft.
Annars är ett tips för EVOn om vågorna är lite större så man gör an väldefinierad “drop in” att väldigt aktivt börja det hela med att lägga lite nedåttryck på mastfoten. Sedan drar man ned för vågen med detta tryck på och försöker att fullfölja med tryck på railen. Om man gör så här blir det nästan omöjligt att hamna i situationen att man samtidigt lägger seglet lite bakåt och svänger hårt över bakfoten redan i svängens inledning (vilket ibland är effektivt, men inte är att rekomendera på EVOn när det börjar gå fortare).
Om vi skall fortsätta analysera toppsvängen så finns det en sak som skiljer om man gör en mer eller mindre kort “snap” (vilket är det vanligaste) eller en kraftigare helkantscarve. Om ni kollar in de flesta “kortsvängar” så öppnar man ofta seglet strax innan och flyttar ihop händerna, sedan glider men upp mot toppen med kroppen rätt centrerad över brädan. När man sen gör själva toppsvängen så drar man samtidigt till i seglet (skotar in det liksom). Det som händer är att man trycker åt ena hållet på brädan med fötterna och så att säga håller emot med händerna i seglet. Det är som att ta spjärn mot seglet.
I den andra typen av sväng ligger man på skär en längre tid. Därför måste en del av svängens inledning liksom funka utan seglets inblandning. Man håller alltså seglet öppet lite längre tid. För att kunna göra detta och ändå vara i balans luta in kroppen i den nya svängen lite precis innan man börjar svänga. Man är lite mer “på fall” kan man säga. Sedan läggs brädan in i sväng och liksom svänge ifatt (in under) kroppen och man har fast man redan fått ned rätt mycket svängkraft i brädan fortfarande tillgång till den “extra kick” som man kan få genom att dra i seglet. Det är på ett sätt en lite surfigare sväng eftersom man i högra grad bara använder våg och fart, inte segel.
Att kolla en duktig vågsurfare som gör en riktigt roundhouse cutback (som det kallas när man går hela vägen tillbaka från det håll man kom från) är verkligen en fröjd. De han behålla så mycket fart tillbaka att de sedan går direkt upp i en backsidesväng och verkligen _smackar_ den sektion de strax innan bottesvängt förbi. Scotts sväng i videon ovan är en liten bit åt det hållet, men det blir ändå inte fart nog kvar att direkt smacka backsidesektionen och jag har i själva verkt aldrig sett en vindsurfare kunna göra just det.
Nå’t att träna på!
Logga in för att svara.
