-
Maui idag
-
Tack, Ola!
Kan vara bra att ha med sig i bakhuvudet, om det händer något.
Mvh Calle S -
Men skit vilken djävla tur i oturen. Missar man och kommer ner för långt i lä på Tavrrasbukten sugs man ner mot otrevlig sten. Jag har legat precis i kanten av den där strömmen och simmat MOT den som en galning ett par ggr, med större framgång är Fredrik dock (han simmar nog minst lika starkt men upptäckte kanske stömmen för sent). Stön vad jobbigt men oj vad skönt att det inte blev allvarliga skador. Tape runt tån och be Tom dra på nya fickor (Reef Edition). Sen upp på hästen igen fortast möjligt!
/JB
-
Jisses, vilken story – skönt att läsa att det gick bra!
Är det månne samma Fredrik som jag (vi) seglade med i Portugal förra året?
Fortsätt ge oss rapporter och bilder. :cool2:
-
Samma Fredrik och även om det var mindre vågor idag så envisades den den masten med att gå av och det blev en simtur igen. Man den här gången enkelt in på Tavares enligt instruktionsboken. Det har varit rätt stort och/eller lätt några dagar sedan förra rapporten och vi har bara seglat Kanaha. Men idag var det alltså både något blåsigare och mindre vågor. Dock även lite regnigt och molnigt, så bilderna har inte riktigt samma skärpa.
Att det var mindre kan man ju tro på när man ser en våg som denna:
medans den här ju inte direkt gör att det ser litet ut:
I praktiken pumpade det in en hel del fina vågor, men det var ändå inte den där skräckinjagande storleken och men lite tålamod och tajming var det inte så svårt att ta sig ut. Det gäller bara att veta när det är läge att speeda på och hitta en lucka:
och när det är läge att hålla igen och jobba sig genom vitvattnet;
eller när det helt enkelt är dags att kyckling-gippa och pipa inåt. Fredrik hann få ett par fina vågor innan han klev av en våg och fann en större utanför som obönhörligt tog masten i pant.
Det är är rätt typiskt för dagar som denna. Det känns inte _så_ svårt att ta sig runt, men det räcker med en felbedömning för att det skall hända saker. Oftast var det säkrare att följa med vågen till insidan och sedan vänta på en lucka. Det var tillräckligt mycket vind för att detta skulle vara den säkrare vägen.
Svallet var fortfarande lite för västligt för att det skulle vara helt episkt, men om man gick relativt tidigt på vågen så gick det att få ett par otroligt sköna svängar innan vågen dumpade. Så överlag får man nog kalla det en klassisk Kuaudag, trots allt.
-
Fy fan vad det ser gött ut, snyggt seglat!
/Måns -
Wohoooo….snyggt!! Fortsätt rapportera, upskattas verkligen!
Drygt 3v kvar, sen är man på plats!! -
Så idag var det då min tur att gå på klipporna. Vi kom rätt sent till Hookipa och det hade precis blivit fint och rent, men det var verkligen inte några stora vågor. Jag gick ut med 4.5 och för att indikera storleken på vågorna (för de som seglat Hookipa) så var det trots långsam guppafart inga problem att gå rätt ut genom breaket (och inte falla av till kanalen). Ut en bit, och så in på första vågen som var som högst lite dryg gubbe. Till saken hör att jag igår i de större vågorna av en slags slump kom på en detalj i hur och när jag flyttar runt händerna på bommen som verkligen gjorde att jag fick ordning på slutdelen av bottensvängen, dvs bättre kunde svänga upp tillbaka mot vågen. Så med detta på plats fick jag en grymt skön läppträff direkt i första svängen. Det var inte så mycket kvar av vågen och dessutom en seglare på väg ut mitt framför mig så jag tänkte efter denna smack bara glida runt resten av sektionen och gippa av. Men just då träffade jag någon slags chop och flög ur svängen. Men jag fastnade i framstroppen och hamnade i en extremt obehaglig vinkel. I sista sekund, precis när nästa våg skulle träffa mig lyckades jag liksom vridkicka ut mig ur stroppen. Men detta gav vågen ett helt perfekt läga att ta med sig min utrustning in. När jag kom upp till ytan sågs prylarna inte till någonstanns och jag började inse varåt det lutade. Trots snabb simning var prylarna inne bland stenarna innan jag ens kommit inom 50 meters avstånd. Så det vara bara att kolla på medans prylarna maldes runt mellan stenarna och jag simmade inåt. Jag såg att grejjorna sakta men säkert pushades i sidled genom klippsektionen och jag simmade direkt mot den lilla “grottan” nedanför stenarna och lämpligt nog spottades grejjorna ut precis när jag kom dit. En annan killa fanns på stranden och jag kunde ta bort brädan från riggen och skicka in den och sedan utan större mankemang kravla mig upp med riggen. Dock var skadan redan skedd. Seglet totalrippat, brädan krashad längs rail, nos och tail. Två fenor borta och de anda två mos. Masten hade dock klarat sig, liksom bommen sånär som att det inte är särskilt mycket grepp kvar på den. Intressant nog hade till och med fästena till hänglinorna på ena sidan skurits av.
Så kan det gå, även de allra minsta Hookipadagarna. Det är inte för inte man trots allt ser folk åka upp där i princip varenda seglingsbar dag. För mig var det faktiskt första gången och det är nog nionde eller tionde gången på plats här. Så inget att gnälla över, antar jag. Och jag hann trots allt få den där supersköna läppträffen innan.
-
Välkommen till klubben!
Känns som det viktigaste höll rätt bra, dvs du. Fram med epoxyn och Q-cells, upp med en annan trasa och fortsätt med det där handflyttandet, eller i vart fall läppsmackandet! Nej jag har mycket roligare här på mitt jobb down-town kungliga. Skit också./JB
-
Det är inte bara på maui det händer grejer! Håller på att prova ett helt nytt handgrepp på tangentbordet som gör att jag får en klart bättre tangentträff, sån jäkla skillnad. Bam bam! Träffar rätt upp i krysset varje gång, smack!! Sen rätt ner på nästa tangent direkt. Mellanslag lite sent men det blir en fin off the lip, baam! Hand och armflyttning, bottensväng över till musen, yeah. Tryck till lite extra, flytta händerna upp igen och en go verbal utveckling. Kraften tar nästan slut men hinner med en sista sväng innan jag laddar för en fartfylld punktation, wow vilket flow. kollar ner på det vackra spåret som jag gjort på skärmfacet innan jag droppar av stolen, ger upp och bär datorprylarna upp till stranden.
Inte en skråma på utrustningen men lycklig ändå!? Fast på insidan gnager era stories som en kniv i själen. AJ!!!
49 veckor kvar.
/Magnus -
Det var det överlägset bästa inlägg du någonsin skrivit här!
Beror så klart på det nya greppet.
/JB
-
Stort tack för kul och innehållsrik läsning och grymma bilder! Jag åker också till Maui nu i Mars, så det här är riktigt taggande.
Jag tar mig friheten att backa lite i tråden. Det som hände Fredrik på Kuau lät riktigt otäckt, skönt att det gick såpass bra ändå. Bra redogörelser också för hur förloppet gick till med de mer eller mindre håriga landstigningsalternativen. Det här blir min första gång på Maui så lokalkännedomen finns inte än, har därför lite frågor om just Kuau:
-Är det alltid stor risk att hamna i vindskugga och driva iväg på det där sättet om man blir spolad och/eller kvaddar utrustning på Kuau? -Eller var det max otur just den här dagen med som jag fattar jämförelsevis tunn vind och stora vågor (med kraftigare strömmar till följd)? Annat man bör tänka på för att undvika trubbel?Efter vad jag har förstått kan Kuau få sjukt fina vågor och mindre folk på vattnet än Kanaha, samtidigt som jag har fått för mig att det inte är fullt lika hårigt som Hookipa, åtminstone dagar med mindre swell. Men den sista tesen kanske var lite förhastad? 🙂
(Som alltförväl framgick i de senare inläggen får man väl vara beredd på att utrustningen lätt kan ryka även små dagar på Hookipa antar jag). -
Jag upplevde det som betydligt mindre risk att få prylarna uppspolade på revet i Kuau jfrt Hookipa. Det är ca 50m från brytet in till stenarna, så tappar man grejorna har man god tid på sej att simma ifatt dem. Enda risken är vid launchen om man hamnar fel i strömmen och kan då driva upp på stenarna. På Hookipa kan det gå mkt snabbt från det att man tappar grejorna tills de åker upp på stenarna. Å andra sidan finns det Lifeguards på Hookipa som kan gå ut med jetski och hjälpa till i värsta fall. Jag seglade Kuau på brytet nedanför Noriega helt solo på offshore Kona vind och hade det hänt något med prylarna hade jag väl drivit ut till havs. Inte så smart kanske så här i efterhand men vågmässigt var det det sjukaste jag seglat. 🙂
-
Det där låter ju rätt OK ändå (Kuau ialla fall 🙂 När man kollar satelitfotot på Google maps ser man ett lite ljusare parti i mitten utanför udden som jag antar är kanalen man får simma ut i, är det där man får passa sig för strömmen alltså?
Noriegas är något av bryten öster om launchen, typ i riktning mot Lanes eller är jag fel ute? Spontant låter det som en rätt vågad ensamsegling 😉
-
När man ska ut ligger man i västra sidan av kanalen där strömmen går utåt. På väg in i den östra där strömmen går inåt. Är det tunnt med vind kan det vara svårt att ta sej in seglandes och får ofta simma som en tok mot strömmen sista biten….
Noriegas är sista sektionen västerut från Kuau. Nedanför är en kanal som brukar gå fint att ta sej ut igen. Väster om kanalen kommer nästa rev som jag glömt namnet på. Jag seglade mest Noriegas. Inget rev att oroa sej för innanför och kanalen stängde bara när det var som störst (då får man räkna med chickenjiba om det kommer stora setvågor som stänger). Lanes ligger österut, finns också en kanal utanför Mamas. Men det var oftast stökigare här än på Noriegas tyckte jag.
Du får ut och harva runt lite där ute och bilda dej en egen uppfattning. Kuau är också grymt för det är inte alls lika trångt på vattnet som på Hookipa eller framför allt Kanaha. -
Jonas: Kuau är rätt lättseglat, men både kanalsimningen och den obligatisiska insimningen till något av “nöduppstigningsställena” måste man helt enkelt vara beredd att ta. Kanalsimningen är i de flesta fall mest en fråga om att bita ihop och simma, men om det är lite större och mycket vatten i omlopp så kan man hamna snett och dras ned över revet. Men här hjälper det att helt enkelt prata med folk på plats och få lite instruktioner samt att noga se till att man håller koll på var man är. Enkelt från insidan, men svårare när man seglet någon timma och glömt och dessutom kommer från andra hållet.
De olika nöduppstigningsställena behöver man normalt inte begagna sig av. MEN (som sagt), händer en enda lite grej (vindpunka eller något i utrustningen som pajar) så är det nästan 100% säkert att man inte kommer att kunna ta sig tillbaka. I regel finns det folk på stranden som håller koll, men dealen är liksom att om man inte förefaller ha skadat sig, så förväntas man hantera situationen och klara insimning +uppstigning. Det är helt enkelt “standard” att minst en seglare per seglingsbar dag (förutom de allra minsta dagarna) faktiskt “åker runt hörnet”.
OBS: Dessa saker är normalt inte direkt farliga eller särskilt läskiga. Men det är ändå viktigt att veta vad som gäller. Vill man slippa eventuellt oro är det bättre att segla Kanaha, som trots allt också erbjuder riktigt bra segling.
Log in to reply.
