-
Mauirapport -vilket satans flyt!
Sen jag kom hem från Maui nån gång i början av februari har jag i princip jobbat 24/7. Den tid jag inte jobbat har jag försökt vara bra farsa samt tagit hand om min gamla döende pappa. Tanken på surf och vindsurf har varit närmast obefintlig. Jag har helt enkelt ganska radikalt struntat i att ta hand om mig själv för att i stället ta hand om annat och andra.
Men visst fasen hade vi lite halvspontant bokat en biljet till Maui 15 april. 14 april sent på kvällen frågade min hustru om jag inte skulle packa nåt. Jag satt i mitt lilla konstorsrum och skrev som en tok på en artikel som skulle varit färdig förra veckan. Packa, visst fasen, jag kollade mitt gamla US visa – YES det gäller ett par månader till, jag kollade mina ekonomi, faaaan det var inte mycket att hurra för, jag kollade efter biljetter… hittade inga i någon av mina inboxar. Shit – här hade vi tänkt flyga tidiga morgonplanet till Heathrow, vidare till LA och Maui och så har vi tydligen inte ens köpt biljetter? Lätt panikslagen upp till Johanna (min fru), köpte du inga biljetter? “Jag tror det, de borde finnas på din email”. Jag kollar igen – fasen de finns inte! Jag hittar de gamla (från december-februari) jag hittar lite advantage-member email, men inga biljetter för morgondagen. Klockan är över 10 på kvällen – satan vad snopet!?! Jag kan ju ringa American Airlines i USA, de har ju öppet och kolla…
Min fru är konstnär och ännu vimsigare än vad jag är, i vart fall vad gäller ekonomi, datorer, planering mm. För ett år sedan reggade jag ett gmail-konto åt henne som hon i princip aldrig använder eftersom hon inte vet hur man använder en dator – överhuvudtaget! Men jag loggar i alla fall in på hennes gmail och visst där låg dom. OK, vi har biljetter! Vad måste fixas mer; reggar ett skypekonto åt min äldsta dotter Tora (vi tänkte lämna våra döttrar hemma i svärföräldrars våld den här gången). Slänger ner ett par T-shirts, ett par favoshorts, tre kallingar, och mina två favosurfshorts i Johannas väska. Rätt stirrig och har mer jobb kvar. Efter en dusch blir det 1,5 timmes sömn före taxin hämtar upp oss. Jag, min hustru Johanna och lillgrabben Hilding (3,5) sticker till Arlanda. Där ska Johanna kolla sitt konto på bankomaten så vi vet vad vi har för budget (alla mina små pengar ligger ligger ute i olika segel och bominköp (fett antal Aeronbommar dyker i Sverige upp nästa vecka!!). Då upptäcker hon att hon glömt sin plånbok med sina kort! Satan vilken välplanerad resa! Whatever, jag har mitt AmEx och får lön den 25e – det ordnar sig.
Dryga 30 timmar senare hämtar Alex upp oss på flyglpatsen i Kahuluhi, Maui. det är sjtärnklart, ljumt och fuktigt som vanligt med den där lite söta palm, sockerfälts och havsdoften. Det fläktar traderiktning och vi åker på Alex flak hem till en kompis som bor precis vid stranden, den finaste på Mauis north-shore. Jag är rätt sliten, men min kompis har tänt ljus runt sin utomhusjbubbelbad. Där ligger jag, Johanna och Hilding under palmbladen och stjärnorna. Vilken frid, vilket lugn, vilken ro. En kall pilsner. Jag är så löjligt trött och nöjd att jag inte kan sova. Sätter mig och jobbar lite. Kommer i säng framåt tre på morgonen. Tio dan efter kommer Frank som vi ska låna bil av. Han berättar att jag SKA ta mig till vattnet idag för det kommer bli bra. Jag behöver inte fråga om hur bra, det framgår med all tydlighet av Franks ögon, de glöder när han säger at jag SKA segla idag. OK, plocka upp mina goa grejor jag lämnade på ön i februari och ner till Kuau. Åker först förbi Hookipa som ser riktigt riktigt bra ut i setten. Klar loggo och tokplatt rätt länge emellan. Men ok, det ser lätt ut och Kuau ser inte helt fel ut det heller, dessutom skulle jag träffa Frank där, dessutom känner jag av att jag inte sovit så mycket och inte ens handlat fruktost. På plats möter jag Callen N som just kommer ur vattnet helt slut efter 3 timmars segling med en rejäl simming i ett ordentligt set som avslutning, hans fina lilla familj liksom Kalle Sollanders är också på plats – och så hela d-la underbara Kuau-gänget. Det ser fint men inte såå stort ut, men så då och då kommer det igenom ett rejält sett. Typisk 5.0 dag för mig, många seglar runt 5.5 men Calle N hade (som vanligt) klarat sig fint på sin 4.7a. Oavsett har jag bara en 4.7a med mig.
Ut genom kanalen, klantar mig lite i strömmen och blir liggande ett tag innan jag kan lirka mig ut. Känner hur oerhört sliten jag är, ska nog bara plocka en våg eller två och sedan in och sova och käka. Tar det lite lungt första vågen, men satan vad fin våg den är, otroligt slät, otroligt fin lätt cross off vind. Får en fin läpp men laddar inte på, måste ha en till, men satan den är ju lika fin, samma fina läpp, tar det fortfarande lite lungt i laddet, måste ha en till, fasen vad platt och fint det är vid utseglingen föresten. Tar höjd i off shore byarna, jippar, satan vilken fiiiiin våg, så slät, en perfekt läpp – Smack! (nej jag seglar Fire), hugg måste ha en till, jippar men en så otroligt fin våg, den vallar upp perfekt, hålar ut, lätt men stabil off shore vind, ner i botten, upp på toppen, ja det blev ju en liten lufttur trots att jag inte ens ansträngde mig, måste ha en till, jippar, låter den första passera för den andra ser… den ser sååååååå fin ut och gör mig inte besviken, det här är ju som en riktigt kul januari/februaridag. Jag trodde det skulle vara stökig vårsegling, men nix, det är sjukt bra. Måste ha en till, hoppla det lite hårdare laddet funkade, nu dj-lar, måste ha en till, och en till, och, varför inte, en till….
Well you get the point. Precis som bubbelbadet under stjärnorna, fast tiotusen gånger mer, försvinner all stress, all trötthet, all hunger och törst. Allt blir helt “dreamy”. Det är så otroligt kul, så otroligt harmoniskt, det är livet!
Slutar räkna perfekta vågor efter ett drygt dussin, det blir lättare och lättare och svallet är definitivt på väg upp (ska peaka under natten). Klar mast i setten med svensk mått och fasen ett och annat kanske även med erfarna Kuau-mått. Men otroligt platt och fint emellan, 17 sekunder sa de visst att svallet va. Tydligen bästa dagen på minst en månad, kanske sen februari enligt lokalsen (som i och för sig är rätt besvikna på kvaliten denna vår). Shit, februari – då var ju jag här! Vilken timing!!
Hur som helst: Vilket första dygn! Jag skulle kunna åka hem nu och ändå är detta en riktigt lyckad Maui-resa, riktigt lyckad, otroligt lyckad.
Get your a… over here, damn it!
Nu ska jag sova djupt och länge, i morrn kommer det vara grymmesurf all over!
/JB
Logga in för att svara.