Senaste nytt › Forums › Vindsurfing › Konfen Vindsurfing › Nackdel med rak rocker på Twin?
Taggad: freestyle, twin rocker rak, våg, våg freestyle
-
Nackdel med rak rocker på Twin?
Publicerad av steffo på 11 december, 2009 vid 07:31En del av de nya twin brädorna har väldigt lite rocker bla Goya och jag antar att det kompenseras av runda rails och två fenor mm som gör att de ändå svänger bra, men finns det några nackdelar?
Med Freestyle/Wave brädor som är helt raka från tailen och en bit fram så kan det vara svårt att droppa in sent på små branta vågor utan att köra ner nosen i vågdalen. Jag har haft det problemet men Fanatics Frewave 95 och har då varit tvungen att fega lite genom att stå med mycket vikt på bakfoten och då inte fått med mig maximalt med fart i bottensvängen.
Vid ett tillfälle så körde jag faktiskt ner nosen så långt ner i vattnet att jag måste ha träffat botten då jag kom upp efter spolningen så hade nosen fått sig en rejäl smäll.Nu är inte det något jätteproblem men i vissa situationer så känns brädan som en begränsning.
goose svarade 14 år, 11 månader sedan 23 Medlemmar · 59 Svar -
59 Svar
-
Tjena Steffo,
nya FW95 är mer sväng i, men kanske en riktig vågis för Torö och andra branta vågor.
Det har ju kommit en ny Twin 93 som ska svänga grymt, den skulle vara grym som superlättvindsvågis på Torö och liknande ställen. För mig blev det den nya Freewave 95:an (med mindre fena) och nedanför Twinwave..
http://www.fanatic.com/public/content/e554/e555/e8040/e8097/detail/tests9266/FreeWave_WSUK11-12_09_eng.pdfTwin 93 diskussion;
http://www.fanatic.com/forum/read.php?1,18168,18181#msg-18181Snart är det våååår!
/ Calle N
😀 -
steff! jag upplevde det, som sagt, inte som något problem med goyan. är det tillräckligt brant (på relativt liten våg) kan man nog få det mesta att dyka, tror längden på brädan spelar minst lika mycket roll som rockern i detta läge.
goyan svänger för övrigt grymt, lätt att hålla farten och planar tidigt. twin-känslan är underbar, loose, man känner sig bättre än man är! lite justering av tekniken krävs för att få ut maximalt, men vågridningstekniken är ju något vi alla jobbar på under en livstid å andra sidan…
lycka till med ditt val!
koa: snart och snart – jag håller på att bli galen! 😛
-
poppo;591905 wrote:koa: snart och snart – jag håller på att bli galen! 😛
Jag och Per (Dala Lama) var ute i måndags på Torö och det är faktiskt fullt segelbart nu också. Den kylan jag upplevde var när man fick en våg i ansiktet (egentligen bara första vågen som var jobbig) plus att fingrarna var lite stela i handskarna. Man seglar sämre med vantar och huva + hjälm, men det botar en hel del abstinens. Hjälmen är bra eftersom den stoppar vattnet som vill komma in när man får en våg på huvudet.
-
Längd, bredd och mängden scooprocker spelar roll. Och en modern FSW har väl inte så mkt av den varan. Men som Poppo sa kan man nog inte “droppa in” på vad som helst utan risk att dyka…
F.ö. tycker jag vågisar har blivit alltför korta. Min gamla Proof på 250 cm är en barnlek att ta sej ut och droppa in med tack vare bra scoop. Dock tar scoopet en hel del vind när det pungar på. Min CA på 240cm med mindre scooprocker tar en jävla massa vind men svårare att pressa över skumvallarna. -
Steffo;591902 wrote:En del av de nya twin brädorna har väldigt lite rocker bla Goya och jag antar att det kompenseras av runda rails och två fenor mm som gör att de ändå svänger bra, men finns det några nackdelar?
Med Freestyle/Wave brädor som är helt raka från tailen och en bit fram så kan det vara svårt att droppa in sent på små branta vågor utan att köra ner nosen i vågdalen. Jag har haft det problemet men Fanatics Frewave 95 och har då varit tvungen att fega lite genom att stå med mycket vikt på bakfoten och då inte fått med mig maximalt med fart i bottensvängen.
Vid ett tillfälle så körde jag faktiskt ner nosen så långt ner i vattnet att jag måste ha träffat botten då jag kom upp efter spolningen så hade nosen fått sig en rejäl smäll.Nu är inte det något jätteproblem men i vissa situationer så känns brädan som en begränsning.
Min RRD Twin 90 är rätt rak i bottenkurvan (när jag i ett annat syfte mätte den blev jag förvånad), men att få in den i snabbt i sväng även om man droppar in sent är inga som helst problem. Jämför jag med min tidigare RRD WaveCult 90 och Fanatic FW98 (som jag vet är väldigt lik i designen med din FW95) så är skillnaden påtaglig.
Det är klart enklare att få brädan i sväng. Nu tror ju inte jag att detta enbart beror på “två fenor”, utan kanske framförallt på att det handlar om en mer hängiven vågdesign och ingen kompromiss. Jag har aldrig behövt fega med vare sig RRD Twin 90 eller 82, båda är brädor som har relativt raka rockers.
Jag tror inte att du behöver mycket böj på en twin för att få en bräda med bra, eller till och med riktigt bra, vågridningsprestanda.
Vad gäller längd på vågisar så håller jag faktiskt inte med Lars_K riktigt. Det beror väldigt mycket på hur scoopet ligger och hur nosen ser ut. Min Twin 90, 235 lång, har en rätt bred nos, och på vägen ut skulle jag säga att den är riktigt bra för att “klättra över” vågor även i lite vind. Upplever absolut inte att den behöver vara längre för detta, skulle nog snarare kunna kapa ytterligare 5 cm utan att påverka “skumvallsprestandan” nämnvärt. Har även kört Twin 82an i väldigt lätt 5.3 segling med stora vågor (för mig i alla fall, typ mast) och just skumvallshanteringen gick såpass bra att jag nästan blev förundrad. Även där en bred och fin nos som liksom flyter över skummet på vägen ut.
Jag tycker att en stor twin är sååå rätt bräda för Torö (det vet du redan), eftersom man (alla utom Poppo, Calle N, Jesper B och några till… :grin:) har lite tid på sig att hamna rätt på vågen och ofta vill justera inledning av svängen lite. Funkar så bra med twin. Dessutom så är kortare fenor inte dumt alls bland stenarna…
Förresten anar jag att en viss Calle N i princip aldrig kommer att köra någon större bräda än hans Twin 86a på Torö, medans FW-brädan säkerligen kommer att plockas fram mer på Västkusten, Gotland och andra spots… ? 😉
-
Min Twin-83:a är hyfsat rak i center-rocker, men som sagt så måste man kolla på andra parametrar också, rail och outline gör sitt till. Att bara kolla på rocker är missvisande. hur ser rail-rocker ut? Hur ligger apex längs railen? Hur är volymen fördelad?
Återigen min Twin-83:a, som är kort med relativt mycket volym i nosen, den tar sig ut väldigt bra. Några av de senaste brädorna jag har sett från Maui (en del är uppmätta) har väldigt mycket volym i nosen, med resultatet att railen är tjock som en elefant. Men tydligen går brädorna som tåget och är som en dröm i bottensväng. Twin och Twin/thruster (för att göra Jeppe glad) på alla brädorna, förstås.
-
dr masse;591911 wrote:förresten anar jag att en viss calle n i princip aldrig kommer att köra någon större bräda än hans twin 86a på torö, medans fw-brädan säkerligen kommer att plockas fram mer på västkusten, gotland och andra spots… ? 😉
:):):)
-
Jovisst kan man kompensera en kort nos med mer bredd, volym och uppjuck längst fram. Men man riskerar då att “uppjucket” tar i vattnet i en hård carv med mkt rail och framfotstryck. Svängen kan då bli instabil. Vissa som kört “stubbies” har klagat på denna effekt. Ännu en anledning att istället köra en längre klassisk shape med mera harmonisk outline och rocker->scooprocker… 😉
-
Steffo. Se bara till att inte segla rakt ner för små branta vågor. Gör antingen toppsvängarna snäva så att du vänder lite upwind när du är på väg ner eller gör lite slöa toppsvängar så att du slörar ner. Arials löser också problemet.
Nu ska vi se……nu besparade jag dig en ny bräda……ca 15 lax….det bjuder jag på 🙂 GOD JUL
Perfekta Toröbrädan är nog annars en stor fet vågis men mycke scoop och rocker.
//L
-
Lars_K;591916 wrote:Jovisst kan man kompensera en kort nos med mer bredd, volym och uppjuck längst fram. Men man riskerar då att “uppjucket” tar i vattnet i en hård carv med mkt rail och framfotstryck. Svängen kan då bli instabil. Vissa som kört “stubbies” har klagat på denna effekt. Ännu en anledning att istället köra en längre klassisk shape med mera harmonisk outline och rocker->scooprocker… 😉
Jo, där kan jag hålla med. Nu talade vi väl “skumklättring”, eller hur?
Nu är ju inte “en hård carv med mkt rail och framfotstryck” något som jag får till sådär superofta (öh, snarare rättså sällan… men jag jobbar på det!) men faktum är att när det var lite mer tryck i 4.7, riktig sidvind och bra logo-vågor på Guincho i somras så var just detta en egenskap där jag tyckte att Twin 82an kunde varit lite tryggare. Tyckte liksom att den inte gav det där trygga skäret som en lite längre bräda/singelfena ofta ger. Har diskuterat om att få till en twin som ger en bättre/lugnare bottensväng just därför. Kanske låta bygga en… 😀
Men inte har det så mycket att göra med hur man upplever den på utvägen, ah?
-
Det där är intressanta frågor. Rent generellt skulle jag säga att man inte alls behöver vara rädd för indroppningsdykningar på twin fins med snabb rocker. Som det beskrivs ovan handlar det dels om att shapen i de flesta fall helt enkelt är mer våginriktad överlag, men sedan är det också en fråga om själva fenbestyckningen. Twin fins sitter helt enkelt inte lika distinkt i vattnet så det finns en slags frihet för hela brädan att röra sig vilket gör den förlåtande överlag och även speciellt i indroppningar. Sedan är det liksom lite enklare för seglare att “rikta in” en twin fin, dvs om man märker att man är på väg lite fel går det mycket snabbare och enklare att göra små finjusteringar som kan vara nog för att klara droppen.
Kolla t ex http://www.hotsailsmaui.com/2009/pdf/TwinfinsbyOla.pdf (sid 64) för en konkret illustration. Det är visserligen två toppsvängssekvenser, men jag tycker man får en känsla för hur det med twinfinsbrädan är enklare att “styra ut” den ur svängen istället för att brädan skär fast och dyker. Det är lite samma grej i indroppningar, tycker jag.
Men (igen rent generellt) visst finns det nackdelar med snabb rocker. I slutändan är det rockerkurvan som gör att brädan kan svänga. Visserligen går det att liksom “vrida” runt brädan utan att låta rockerkurvans styrande förmåga få så stor inverkan, men då an man inte samtidigt lägga i allt för mycket kant/kraft. Och att lägga i mycket kant är förutsättning både för att kunna stabilisera brädan genom chop (i svängen) samt (delvis) för att accelerera/hålla farten. Vill man både lägga i rejält med kant och svänga tight så är det bättre med mer rocker. Givetvis kan man delvis komma runt det hela med bättre teknik, mer kraft etc, men tveklöst är det mer krävande att göra dessa typer av svängar med en snabb rocker – även om det är en twin. Och kanske speciellt i våra lite mindre vågor kan man ju vilja svänga tight _och_ lägga mycket kant för att öka farten i svängen. I den meningen är det mindre problem med snabb rocker om man kör större vågor.
Men i många fall klarar man sig ju rätt bra även utan “supercarve”. Kolla t ex nedanstående sekvens. Det är i princip noll carve/driv i bottensvängen. I stort sätt står jag mest och väntar på rätt läge och sedan gör jag en rejält snabb “sväng” upp mot läppen, men svängen ett slags “vrid” än skär. Det här är superlätt även på en riktigt rak twin (BETYDLIGT enklare än på en likadan singlefin eller tri fin för den delen). Men trots det “mesiga” skäret blir det kanske en av de bästa läppträffarna den dagen.
Och rätt många svängar i Sverige kan hanteras rätt bra med varianter av ovanstående sväng vilket säkert gör en snabb twin fin till ett bra alternativ för många. Dessutom är det nog klart enklare att utveckla denna typ av sväng, dvs man kan börja träffa läppar tidigare (eftersom man behöver vara mindre noggrann med att positionera kropp/segel i “vridsvängen”). Men personligen föredrar jag lätt en lite böjdare bräda och i princip mer böj i mindre vågor än tvärtom. Men i slutändan är det förstås en fråga om vilka egenskaper man vill prioritera högt och vilka man kan tänka sig att prioritera lägre.
(pics Christian Johansson).
-
dr Masse;591921 wrote:Jo, där kan jag hålla med. Nu talade vi väl “skumklättring”, eller hur?
Jo, och jag skrev ju “kompensera” med bred nos. Med det menar jag att det aldrig blir lika bra som en längre nos med rejäl scooprocker. Dessutom ger en kort bräda med uppnos kortare våt yta vid guppning och därmed sämre for/aft stabilitet. Något som en kortare gubbe lättare står ut med men är man 193cm som jag uppskattar man en längre bräda.
-
För fasen Ola brädan ligger ju helt platt på vattnet. Ingen carv och inget tryck. Det är mkt roligare att svänga så här (foto kycklingvarning):
-
Lars_K;591930 wrote:Jo, och jag skrev ju “kompensera” med bred nos. Med det menar jag att det aldrig blir lika bra som en längre nos med rejäl scooprocker. Dessutom ger en kort bräda med uppnos kortare våt yta vid guppning och därmed sämre for/aft stabilitet. Något som en kortare gubbe lättare står ut med men är man 193cm som jag uppskattar man en längre bräda.
Jag tycker i princip tvärtom. Ju kortare bräda, desto bättre för att ta sig igenom rejäla skumvallar. Detsamma gäller guppning (förutsatt att vi snackar liknande volym men olika längd).
Däremot har funderat en hel del på den andra aspekten du tar upp som har med anpassning av brädan till seglarens längd (och kanske även stil) att göra. Där tror jag det finns mycket att hämta.
-
Ojojoj, nu är teoretikerna igång ordentligt. Breda nosar, eller om det var smala, för att ta sig över skum… Vad ska man säga om detta, kanske ingenting. Alla har väl sina preferenser. Jag gillar tex “mellanböjda” twins. Men helt ok med relativt mycket böj om man lägger in lite speedigare konkaviteter. Lite mer böj och lite mindre dylika konkaviteter ger en annan känsla… etc, V, rails, volym, outline, orkar inte, kan kanske inte. Däremot kan man ju verkligen hålla med Ola H om att hans bottom-turn är riktigt ful (inte generellt utan just på bilderna ovan) samt att efterföljande läppträff är riktigt snygg!!!
Mitt vanliga råd: Prova, kör, tuta och ha kul.
Samt ännu viktigare: Bär hjälm!
/JB
Logga in för att svara.