-
När började ni andra windsurfa?
-
(har hyrt några somrar förr med pappa)
men sommern 2006 började jag på riktigt!
-
-88 på kusinens pråm. Lekte tepåse några timmar i Olofsbo.
Sedan jobbade jag en sommar för att kunna köpa min första Bic 330 med stöd från föräldrarna. Seglade sedan i Sandsjön utanför Målsryd där jag planade första gången. Då fattade jag vad det hela handlade om. 🙂
-
Började -98 På min fars pråmar. Han hade en windsurfer orginal men den hoppade jag över:). Köpte min första bräda -04(en gammal bic vivace) och bytte efter ett år till en Starboard freesex, o nu är jag helt fast!
-
Nån gång i mitten av 80-talet såg jag ett inslag på TV-sporten som berättade att den “gamla” vindsurfingen hade förvandlats till “funboard”. Man seglade i mycket hårda vindar och ju hårdare vind desto bättre, det fanns ingen gräns för hur hård vind en funboardseglare kunde ge sig ut i. Man hade fått lära sig ett nytt sätt att vända, man kunde inte gippa som i lättare vindar utan man slog i stället (filmsekvensen visade förmodligen en duckjibe) och man hade fotstroppar för att sitta fast på brädan när det gick undan.
Eftersom vi hade sommarstuga på Öland, en segelbåt (Askeladden) som var kul att segla med men oftast inte gick att segla med på grund av för mycket vind och vågor så tog jag allt detta till mitt hjärta och begrundade det.
Våren 1988 klev jag in på Alpin och Surfsport och började ställa frågor om vindsurfing med inslaget (det hade redan gått flera år sen jag såg det) i bakhuvet och blev tipsad om att Linsurf anordnade kurser. Jag gick en kurs, beställde en Bic Jazz och ett segel på 4,8 kvadrat och tänkte härligt, nu kan man segla fast det blåser!
4,8:an krävde mer vind än jag anade, fast jag var en liten späd 15-åring som mest satt framför datorn och inte hade velat inse att tjejer tyckte att man var en intressantare prick om man kammade sig och använde deodorant. Det gick bara några veckor innan jag var ute i kuling och suckade tungt varenda gång lågtrycken inte ville besöka kalmarsund så det kom vind. Jag seglade varje dag, i stiltje likväl som i toköverriggat väder.
Till hösten blev det en Calypso, 3.20 lång, och hängsele. En blåsig höstdag fick jag prova Oåxens Alpha 85w. Så grym. Minsta vickande på tårna så svängde den tvärt. Som tack för lånet tappade jag min rigg rakt på Oåxen när vi bytte tillbaka men jag var såld på småbräda och efter lite testande bestämde jag mig för en Electric Rock.
Flytt till Stockholm 1997 innebar att jag i stort sett slutade surfa, jag ville inte inse att en 55 cm bred och 286 cm lång bräda och en 7.8 visserligen funkade som lättvindskit i Linköping men i Stockholm, på Görväln betydde det ickeplaning. Jag seglade knappt nåt mellan 1997 och 2003. Sen blev det en Bic Techno II och ett North Warp 9,7 och plötsligt blev det surf igen.
-
-99 blev det start på Haga… Köpte en Astro Rock och fick några segel… Generösa killar de där surfarna (och muntra!) Sen tog det nåt år innan jag köpte en riktig bräda med bra segel till…
JohanC
-
Tjena! Första gången jag stod på en bräda var nog -79 – -80 (14-15 år) nångång, en windsurfer original med träbom:laugh: hade ingen aning om segling eller liknande och killen som jag fick låna brädan av stod på stranden och skrek: “SKOTA HEM, SKOTA HEM!”:confused2: Det gick inget vidare kan jag ärligt säga… Året efter köpte jag en Windglider, tung pråm med trekantssegel, men man lärde sig på den i alla fall… Ett par år senare blev det en Surfpartner RAY, Allround/Fun då blev det lite mera fart… men samtidigt blev man mer kräsen på vind, så det blev inte så mycket surf som man skulle önska, så runt -86 såldes den och så la man av…
Tänkte förra sommarn att jag skulle ta upp surfingen på nytt så jag köpte på annons en “Surfpartner P.A.L.” 25-kilos pråm för några hundralappar, men tänkte att det blir kul som badbräda. Men jag blev “frälst” igen o hittade ganska snart lite bättre grejer och nu under vintern har jag hittat för mig kanonbra grejer från -00 ungefär. + nya/beg riggar… Har 3 brädor och fyra kompletta riggar i garaget, så nu blir det surfing igen…
MVH
//BooMan -
Första gången 1981, nådde knappt upp till bommen. Lärde mig själv först 1989 på en rundbottnad prom. Köpte en Vinta 298 (den gule) sommaren därpå och seglade så myket jag kunnde fram till 1997. Hade sedan 5 passiva år och tog upp det igen 2002 när en kompis lurade med mig till Pozo.
-
Började -87 på en Mistral Competition, året därpå blev det en Surfpartner Ray, en sk “330”…-89 blev det först en Vinta 270, som sedan kompletterades med en F2 Sunset Race. -90 köptes en något större bräda “Astro Rock”, bara för att året efter införskaffa en “Adagio”. Adagion var länge en favorit tills-94 då jag köpte min första “sandwich” bräda, en Kinetic 272 (ville ha 268:n med den va omöjlig o få tag i…). Använde Kinetic:en väldigt mycket tills jag gippade rätt in i en sten som låg dold under ytan (railen skadad), skadan är nu lagad o brädan “renoverad” så i sommar skall den användas igen. -98 flyttade jag upp till Sthlm o surfingen blev ytterst sporadisk, nån gång per år endast så den tidigare införskaffade Copellon med något större volym än Kinetic:en kom väl till pass. Mellan -98 – -05 surfades det inte mycket, men det blev en liten nystart -06 med en massa nya/nyare grejer så nu måste man bara ut o segla:-). Blev för övrigt tidigt “camber skadad” då jag redan -90 införskaffade mitt första “full cambrade” segel, ett Speedfoil Pro 5.0, sedan dess är det bara cambersegel som gäller…
-
Tror det var sommaren 1976. 10 år gammal med en Windsurfer original!
Träbom och hela kittet. Det var grejer det!
Seglade sedan rundbottnat ett tag som man försökte få upp i luften.
Började bygga brädor själv i början på 80-talet då det modernaste som fans att köpa var Mistral Take Off och Bic Show!!! Kvaliteten på mina byggen var kanske inte det bästa men det slog i alla fall ovan nämnda brädor.
(Limpan, 255 x 53 och 15 tjock, är ökänd i hela Västerås. Finns tyvärr ej på bild)/Gammelsmurfaren
-
Vilket år var det som windsurfingen “uppfanns”?, och när kom den första serieproducerade brädan i världen och till Sverige?
Någon som vet?
Jag har för mig att jag har hört 1969, men det finns säkert någon som vet exakt!
Filip
-
@filipl 378508 wrote:
Vilket år var det som windsurfingen “uppfanns”?, och när kom den första serieproducerade brädan i världen och till Sverige?
Någon som vet?
Jag har för mig att jag har hört 1969, men det finns säkert någon som vet exakt!
Filip
Det är väl viss kontrovers kring uppfinnandet, det var nån på 50-talet som satte nåt slags segel på en surfbräda, men det var inte ett surfsegel “as we know it”, med wishbonebom och det där. Annars är det väl Hoyle Schweizer och Jim Drake, -69 som du säger. Har för mig att sporten kom till Sverige tack vare Pelle Fjaestad, runt 1971, han hade varit på en regatta i Kalifornien och en dag när seglingarna var inställda på grund av för mycket vind och tokhöga vågor såg han några små segel på vattnet. Ingen av seglarna visste vad det var men en taxichaufför råkade veta att det var vindsurfare.
Fjaestad tog kontakt med dem, tydligen hade bara 19 brädor tillverkats totalt och alla hade varit ute på vattnet den dagen. Han beställde 50 stycken till Sverige, de kom till Sverige mot slutet av -71 och var då de enda vindsurfingbrädorna som fanns i hela europa. Våren -72 var det dags att beställa 50 till…
Gamla SurfSport är bra att ha liggandes. 🙂
-
@Spray 377962 wrote:
Var det bara förr i tiden man behövde 1månad för att lära sig komma upp på brädan eller är det lika illa idag med modern utrustning?
Inte riktigt så illa. Gamla tiders nybörjarbrädor var smala saker. Vana seglare tyckte att de var himla stadiga eftersom de var tjocka och över 3,5 meter långa men ingen tycks ha tänkt på att det är bredden som gör en bräda vinglig och att det är svårt att lära sig en komplicerad segelhantering medan man försöker hålla balansen på nåt tokvingligt.
Dagens nybörjarbrädor kan vara en hel meter breda och det är i allmänhet tillräckligt för att man ska kunna lära sig segelhanteringen först och lära sig vinglandet på smal bräda senare när man har segelhanterandet i ryggmärgen. Dessutom är inte dagens riggar på långa vägar lika tunga i förhållande till segelytan. Gamla nybörjarriggar på kanske 5,5 kvadrat vägde som dagens fullcambrade lättvindssegel på 8-9 kvadrat, skulle jag gissa. Dessutom blev de tyngre i vått tillständ eftersom de var tillverkade i tjock dacron.
Däremot har det alltid varit möjligt att lära sig surfa på en dag eller två med en bra instruktör och gärna en landsimulator, det är de självlärda som ibland har fått bada i uppåt en månad innan de kommit upp på brädan. Däremot tycks det som att det ofta är de självlärda som blivit riktigt bitna, den som verkligen badar i en månad blir ju såklart grymt nöjd när brädan äntligen sätter fart framåt.
Sen ska det sägas att dagens surfing också har sina platåer i inlärningskurvan. Många har t.ex. tillbringat flera år i “nästan-planande gippar”-stadiet, när man lyckas plana nästan, men inte hela vägen runt i sina gippar. En och annan har också ägnat många år åt att försöka komma hela vägen runt i sina loopar.
-
bra historiksammanfattning RasmusW!
Apropå det du säger om “nästanplaningsgippar” (för att i viss mån avvika från ämnet) så har jag insett att det är svårt att säga t ex att “nu, äntligen, behärskar jag det här med fullplaningsgippar”, eller “2006 var året då jag lärde mig fullplaningsgippar.”
Jag kan bara konstatera att jag sätter fler och fler ju längre tiden går!
-
Min första funboard Bic Show. det var nog 1982 eller 83. Jag har googlat för att leta rätt på en bild på skönheten men inte hittat någon. Är det nån som har en bild?
Jag tror att samma bräda även såldes under namnet Dufour Show. Min hade något slags solmotiv på ovansidan. Gult och rött om jag kommer ihåg rätt.
-
2008. Min kära hustru tröttnade på mitt planlösa tjat om vindsurfing och övertalade mig att köpa en bräda på väg hem från jobbet. “Annars kommer du ju aldrig kunna lära dig”. Googlade lite, hittade något svenskt surfforum, sneglade lite på YouTube. Och badade mycket.
5 brädor, 9 master och 10 segel senare sitter man här, surfsjuk som aldrig förr och med bräda #6 beställd 🙂
Logga in för att svara.
