-
När började ni andra windsurfa?
-
Lasso;597662 wrote:Apropå detta ämne, är det någon som har en riktig barn-vindsurfingutrustning (1,5m2 segel, mini-bräda) att sälja?(d.v.s till ett riktigt litet barn, som ska få den sköna surfuppväxt som man själv aldrig fick…)Har efter visst nät-surfande insett att detta kanske inte är så lätt att få tag på-
Hör gärna av er med ett PM
Lasso,Mitt råd: investera i en rigg från Hot Sails Maui – deras barriggar är fantastiska! Lätta, tåliga. Finns i många storlekar: 0.8, 1.2, 1.6, 2.1, 2.6, 2.8, 3.2, 3.7 m2.
Visst, de kostar lite mer – men, är han/hon inte värd det bästa? ; ) -
Lasso;597662 wrote:Apropå detta ämne, är det någon som har en riktig barn-vindsurfingutrustning (1,5m2 segel, mini-bräda) att sälja?(d.v.s till ett riktigt litet barn, som ska få den sköna surfuppväxt som man själv aldrig fick…)
Har efter visst nät-surfande insett att detta kanske inte är så lätt att få tag på-
Hör gärna av er med ett PM
Lasso,Vi bor ju nästan grannar, kom och låna en barnbräda nån/några ggr.
Förslagvis medans de riktigt små dräkterna och skorna är kvar. (Har även Atan 6 mm skor i storlek 34). -
2007.
Kom hem efter en vintersäsong i St.anton och klättrade på väggarna… Vindsurfing blev lösningen!
Några tusenlappar senare och här är man, Hooked!
-
kinetic;597687 wrote:Lasso: http://gunsails.de/de/pro.php?p=2156 . Bräda är värre men jag vet att Pirate har byggt såna “special” brädor med EVA-deck, sen finns/fanns även “Mini-Bic”. Annars är ju en något äldre 90-100 liters planka säkert lämplig
Köpte en komplett Mini-Bic för ynka 200:- (nästan som ny…) för två år sedan (bild från första riggningstillfället). Slagtålig hinkplast. Brädan verkar tåla vad som helst. Rätt tung dock. Helt ok som lekbräda. Som nästa steg i utvecklingen har jag tänkt skaffa en “riktig barnrigg” på ca 3m2 till min 9-åring (10 i sommar) för att använda på en Fanatic Shark 145. Kan det funka? Alldeles för stor bräda? Eller “måste” man skaffa en renodlad barnräda (Naish, Fanatic, JP el.liknade)?
-
Jag har bland annat lärt barn att vindsurfa med en Gastra 3,5 barnrigg på en svintung gammal Surfpartner Ufo bräda. I regel har vi vindsurfat i svaga vindar och då har tyngden inte spelat någon roll plus det har varit en fördel att det varit en bräda med centerbord.
Styr först! Skota sedan!
Stryp inte vinden genom att överskota. Dvs ha Bomnocken på läsidan av centerbordet.
Har varit de återkommande och viktigaste råden.
Kolla in filmen: ung vindsurfare på http://www.youtube.com som jag har tagit.
Observera att grabben saknar en underarm!
Träsurfarn -
Träsurfarn;597825 wrote:Jag har bland annat lärt barn att vindsurfa med en Gastra 3,5 barnrigg på en svintung gammal Surfpartner Ufo bräda.
TräsurfarnNjaaaa.. Nu när jag tittade på filmen igen såg att vid detta tillfälle så var det inte Ufo:n utan en gammal “EPA-pråm”:wink: av okänt märke som jag började min “karriär” som vindsurfinginstruktör med
Träsurfarn -
Jag började 1982 som 13 åring på en vindsurfer, seglade sedan på denna till 1985 för att gå över till rundbottnad bräda kallad div II, Först Järvinen, AMF, Davidsson och sedan till OS 1988 på Lechner, 1989 mitt sista VM, sedan Funboard 1 år men blev för mycket prylar och la av. Började 2005 igen på en formula som var lite extrem för mig för att sedan redan 2006 segla förska Kona ONE VM i Thailand, nu seglar jag allt….
-
1973 var då ledare på ett seglarläger i Baggensfjärden, en kille seglade ensam runt på en Windsurfer original, (träbom etc) jag fick pröva den då. Sen skaffade vi rätt snart en egen liknande bräda, i princip en kopia.
Klas
-
Började -06 på en Tiga 270. 😉
-
Jag började Kl 15:00 söndagen den 28e Juni 2009, vid surfers paradise vid Apelviken i Varberg.
PS. Jag såg igår en dokumentär om en liten schweizisk backhoppare som tydligen var extremt duktig på det han gjorde. Han nämde att första kontakten avgör i stort sätt hur man gör i fortsättningen, han provade backhoppnng för första gången som liten på en tävling, vann den och blev “hooked”. Samma för mig, nästan. Så om ni få med vänner som ni vill bli surfpolare, se till att förutsättningarna är så bra som möjligt.
-
1984 var året, Mistral Bermuda var brädan. Rundbottnad, 380cm lång, ~280 liter, 22 kg med infällbart centerbord (!) och en 3 meters bom som vägde mer än brädan (nja inte riktigt men den var fet som f..n). Hade två segel, varav ett var ett “stormsegel” som klarade typ max 5 m/s innan man förlorade kontrollen……..delade den med 2 bröder och det alltid bråk vem som skulle ut på vattnet. Fenan var av akrylplast och den hade en fjädring vilket gjorde att det var lungt att segla på stenar och dylikt då den fjädrade tillbaka (hightech mao!). Har för mig att den var gjord av ASA och den var mer tålig än en stridsvagn.
-
Jag började “brädsegla” så smått 1985, då jag lite motvilligt köpte en Vinta Kestrel 370 med 5.7 kvm av min bror. Han skulle ut på långsegling och ville bli av med allt han ägde. Gled så omkring lite på somrarna när det var vackert väder. Jag fick också min äldsta son, då tonåring, att bli tänd på att segla den.
Så småningom började jag vara ute i mera vind, i kulingar, och fick “planingar” (eller vad man nu ska kalla det. Det släppte i aktern i alla fall …).
Sådär höll det på – tills jag en blåsig dag sommaren 1990 besökte Farstanäs. Där var ett antal “riktiga” vindsurfare med modernare grejor. Men jag drog stolt ut med min Vinta, fick planing och tyckte det gick jättefort – tills jag blev omkörd av en “modern” surfare som körde typ dubbelt så fort. Då förstod jag att det var dags för nya grejor..
Samtidigt köpte min son en egen bräda, en Bic Astro Rock. Därmed triggades jag att också skaffa något. Det blev en F2 Comet Slalom 330, 170 l, med sticksvärd som gick att fälla upp. Den var perfekt för mig – och efter de första riktiga planingarna så var jag förstås fast för evigt. Ca 1992 var det dags att byta ner sig. Det blev en F2 Comet Slalom 315, 149 l. Ännu roligare! Efter ytterligare ett par år blev det en Astro (125 l). Ca 1999 var jag mogen för en ännu mindre: en Bic Electric Rock (103 l). Först en 89 års modell (dvs ”bara” 10 år gammal … men den var billig. Och extremt lättplanande!), sedan en 90 års modell. Den hade jag ända fram till ca 2004 (därav min alias “Electric”), då jag slog till på en Mistral Flow 266 (99 års modell, 93 l) – till stor förvåning för min omgivning (de trodde aldrig jag skulle lämna Electricen …). Sedan har det fortsatt med flera brädor i olika storlekar …
/Lars
-
surfmeister;597960 wrote:1983 var året, Mistral Bermuda var brädan. Rundbottnad, 380cm lång, ~280 liter, 22 kg med infällbart centerbord (!) och en 3 meters bom som vägde mer än brädan (nja inte riktigt men den var fet som f..n). Hade två segel, varav ett var ett “stormsegel” som klarade typ max 5 m/s innan man förlorade kontrollen……..delade den med 2 bröder och det alltid bråk vem som skulle ut på vattnet. Fenan var av akrylplast och den hade en fjädring vilket gjorde att det var lungt att segla på stenar och dylikt då den fjädrade tillbaka (hightech mao!). Har för mig att den var gjord av ASA och den var mer tålig än en stridsvagn.Åh, den Bermudan, den Bermudan! Väcker minnen till liv…
För att inte tala om Malibun!
Själv prövade jag första gången 83 eller 84, egen bräda från 1985. En Johnny Myrin, fy fasiken vad cooolt. Även den med stormsegel.
Annars började jag vindsurfa i höstas. Närmare bestämt i november, en dag med OSO på Torö… :grin::grin::grin: ja, jädrar vad bra det var!!
-
1982 – Dafour Sun – lakan-segel på Vättern.
1984 – Surfpartner Ufo – planing på Landsjön! Ragge rules. (&Slipsen)
1985 – F2 Bullit – styr rakt upp i vind? Starshine i Ystad grrr…
1987 – Div polyester och pu-skum och luktar fan
1989 – Div epoxy och styrofoam och exem
1991 – Bic Alto – Oåxen dö
1994 – Fanatic Skate och flyttar till paradiset=Halmstad
1999 – RRD Avantmove – Tack Markus! Den funkar ännu.
2001 – RRD MPE – Flytta hit på heltid, Morris
2004 – Börjar kita = mer tid på vattnet (och högre hopp)
2007 – Tabou Dacurve -
dr Masse;598262 wrote:Åh, den Bermudan, den Bermudan! Väcker minnen till liv…
För att inte tala om Malibun!
Den rockade fett (runt 355cm, 180 liter?)! Den i kombination med första generationens camber segel var man speed kung på vattnet. Man minns Mistral-katalogen från 1985 då Robby Naish seglade järnet med båda fötterna i de två bakersta fotstropparna (typ 1.5 meter från mastfoten). Det blev liksom måtstocken på hur man skulle speeda radikalt……då fick man verkligen “close the slot” med riggen. För att inte tala om Mistral Competition SST (“steel stringer technology”) som också var 380 men hade 8 fotstroppar och som man hoppade järnet med tills att man fick sprickor längs hela ovansidan efter ett gäng plattlandingar. Men den som var min kultbräda nr.1 var utan tvekan Mistral Diamond Head, model 1986 (285cm, 115 liter). Vilken bräda! Den lärde jag mig allt om surf och när det gäller att speeda i ett rakt led håller den fortfarande. Vilken nostalgitrip så här på morgonen….. Det roliga är att många JP-brädor har anamat Diamond Head’s bottenform 20 år senare!
Om inte jag minns fel så seglade du en Mistral Screamer va?
Logga in för att svara.
