Ni som surfade Torö stenstrand i fredags..

[oaxen]

Hade heller aldrig varit på stenstranden förut.

Jo – stenarna är jävligt jobbiga!

Jo – shore breaket är förmodligen det jävligaste i Sverige!

Jo – det går att komma ut om man tajmar vind och vågor rätt kombinerat med lite tur!

Idag har jag träningsvärk(ovanligtvis) och haltar och går stelt!

Torö är brutalt!
Torö är nog inget för den som “bara” seglar snälla västkustvågor ; )

/ Patrik

[koa]

Det kan vara betydligt svårare att ta sig ut vid mindre vind och sämre vinkel. Vilken dag!

[wiseguy]

Oåxen wrote:

Hade heller aldrig varit på stenstranden förut.

Jo – stenarna är jävligt jobbiga!

Jo – shore breaket är förmodligen det jävligaste i Sverige!

Jo – det går att komma ut om man tajmar vind och vågor rätt kombinerat med lite tur!

Idag har jag träningsvärk(ovanligtvis) och haltar och går stelt!

Torö är brutalt!
Torö är nog inget för den som “bara” seglar snälla västkustvågor ; )

/ Patrik

Hehe… tack det var skönt att höra. Jag är ingen rutinerad vågseglare direkt men kännde mig ändå redo för att testa stenstranden. Men självförtroende sjönk rätt fort när jag stod i vattnet och såg vågorna rulla in, och att inte ens komma ut var förnedring av högsta klass :). Då är det skönt att läsa det du skrev

[rasmus_w]

Jag har bara seglat stenstranden en enda gång och upplevde inte shorebreaket i sig som speciellt svårhanterat, men däremot botten. Hade botten varit någorlunda jämn hade det varit en barnlek att ta sig ut, men eftersom det ser ut som det gör så… Precis när det känns som man har koll på läget halkar endera foten ner i en djup skreva mellan två bumlingar, nästa våg som kommer vrider en runt benet och det gäller att vara mjuk och följsam i kroppen om man vill ha kvar sitt knä…

Däremot fick jag kastfall på typ andra skummet och blev ilandspolad när jag var där, delvis på grund av orutin (min första vågdag på fem år) och delvis på grund av dräkten (shorty i slutet av september) som gjorde att jag tappade ork väldigt fort.

[bjorn_surfer]

Hej!

Kan bara meddela att du absolut inte var ensam om att halka omkring på stenarna. Jagt upptäckte att mina mauiinköpta våtdojor var något tunna på stenstranden. Fotknölarna fick sig några rejäla revor av stenarna som inte ens skonar de mycket rutinerade seglarna på Torö.

Alla halkar på Torö flera gånger oavsett rutin tror jag. Däremot lär man sig tajma bättre ju mer man seglar där och där kunde man se skillnad på mig som inte varit där förut och andra betydligt mer erfarna Toröseglare…

Så håll ut, nästa gång är du på väg in, istället för på väg ut…

mvh
Björn

[dude]

Ska se om jag kan få til en beskrivning om hur det är att segla Torö stenstrand. Jag har hört sägas att klarar du av västkustvågorna kan du gå vidare till Sydafrika och bemästrar du det kan du gå vidare till Torö.

På vägen ut gäller det att tajma perfekt. Bäst är att gå ut direkt efter några stora set vartefter det brukar komma några små set. Du kommer möta ca fem set på vägen ut och mellan varje set är det bara tio, tjugo meter. Är ett av dem stort och brytande så är det oftast kört. 🙂

För det första har du valet att ge järnet eller att hålla balansen utan planing. Ger du järnet för att komma upp i planing direkt gäller det att komma i stropparna direkt och få till bra balans före du möter vågen. Annars blir det lätt katapult. Tar du det lugnt tills nästa våg kommer är det bara att hoppas att du inte är på fel ställe.

Jag skulle säga att det är din teknik och fysiska förmåga som avgör hur du klarar dig. Även de som tar de bästa vågorna och hittar de bästa linjerna blir spolade. Då gäller det att du har ork för att ta initiativet i stället för att låta vågorna domdera och spola upp dig på stranden.

Att göra bra ifrån sig en klassisk dag på Torö kommer alltid vara ett bra mått på din förmåga, vilken nivå du än ligger på!

[dr-masse]

Rasmus_W wrote:

Jag har bara seglat stenstranden en enda gång och upplevde inte shorebreaket i sig som speciellt svårhanterat, men däremot botten.

:confused2: Jag håller inte med. Även med en klart slätare och snällare botten, med samma bryt som idag, skulle Torö vara rätt svårt att ta sig ut på. Allrahelst om vinkeln inte är bra, vilket den faktiskt sällan är. Fredagen var ju ett lysande undantag på detta, därav den närmast euforiska stämningen på stranden. (härligt att ta del av, förresten, man var ju fasen varit närmast hög på både egna och alla andras glädjehormoner hela helgen!)

Visst, det dumpar inte überhårt allra längst in, som det kan göra på Guincho och Sylt, men vågorna bryter såpass tätt, svårtolkat och med kraft nära stranden att jag även utan stenarna skulle ge det epitetet “svårhanterat”. Har man seglat stenstranden en enda gång kanske man skall vara lite återhållsam med att uttala sig om dess eventuella svårigheter, men vad vet jag? :tongue:

Torö kan vara “snällare”, men “snällt” är det nästan aldrig om vågorna kryper upp på lite höjd. Någon som inte syns på de fantastiska bilderna här på konfen är hur många surfare och prylar som fick käka sten i fredags. Själv åkte jag på en hård spolning där grejorna fullständigt rycktes ur händerna på mig och jag själv borrades ner i botten. Bra med hjälm, hann jag tänka. Tog ett par rejäla pauser för att orka hela dagen efter att ha utforskat stora delar av tvättprogrammet ett par-tre gånger. Fenor, segel, brädor, näsor, fötter och en bom hörde till en del av det jag hann se gå sönder.

Jag hoppas att folk fortsätter ha respekt för Torö, annars kommer vi snart att ha en eller ett par farligare incidenter än vad vi hittills haft.

Min vågselingsnivå är fortfarande inte alltför hög, men jag tror mig kunna bedöma om ett ställe är lätt att ta sig ut på eller inte. Torö är inte lätt, med eller utan stenar. Stenarna gör ett redan svårt bryt ännu svårare (och dyrare, ähum). Punkt.

Spola På!

(från en som spolats redigt på stenstranden under samtliga mina tjugo-tretti vågseglingspass där, och fortfarande väldigt mycket betraktar mig som en Torö-nybörjare…)

[petter]

he he, alla blir spolade på torö annars har man klivit av vågen för tidigt, torö ger och torö tar… 🙂

[rasmus_w]

Som sagt jag har kommit underfund med när jag tycker ett shorebreak är svårhanterligt och inte. Det är möjligt att det gör Torö svårhanterat, eller inte. Troligen gör det det.

Som jag ser det är storleken och rörligheten det som avgör om jag får stora problem eller inte. Kan jag hela tiden hålla mig i rörelse så klarar jag mig antagligen. Det här är en faktor som inte bara har med vind och vågor att göra utan hur mycket energi jag har i kroppen, hur tunga grejorna är etc. Men om stenarna är hala och det är fullt av hålor att trampa ner i, då kan jag inte springa runt för glatta livet i brytet och då blir det genast mycket svårare.

Storleken, kan jag kasta hela kitet över shorebreaket med nosen före och ha händerna på bommen så har jag en hyfsad chans att vattenstarta direkt på vågens baksida och hinna få upp lite fart och komma ut en bit innan nästa våg kommer. Det gör också situationen mycket enklare.

Summan av kardemumman är att Torö har minst en besvärlig omständighet, det är toksvårt att hålla sig i rörelse för man snubblar och halkar hela tiden. Inklusive när man försöker sig på det där kastet.

Det ska väl tilläggas att det enda lite värre shorebreak jag haft att göra med är Vargas i rätt stora vågor och där kunde jag oftast ta mig ut genom att bara springa rakt ut, slänga huvet in i shorebreaket samtidigt som jag kastade brädan uppåt/utåt, flyttade händerna till bommen och sträckte armarna rakt upp för att nå upp. Jag kan tänka mig en hel bunt situationer där den taktiken inte hade funkat, men där, i mindre än gubbhögt (från botten) shorebreak funkade det så gott som varje gång.

[podde]

du har inte funderat på att segla ut genom vågorna istället?

[rasmus_w]

Eh, jo. Fast grejen med ett shorebreak är att det bryter på vatten som är mindre än fendjupt eller för nära land för att man ska kunna slänga i brädan. Det är därför första vågens baksida är ett bra ställe att starta på, där är det djupt nog för att inte fenan ska ta i och med lite tur/snabbhet så hinner man segla tillräckligt långt ut för att inte stå på botten när nästa våg suger torrt. Är det mer än fendjup i vågdalen så har man enligt mig passerat shorebreaket.

[calle]

Tjena!
Spolad det blir jag alltid på Torö, mer eller mindre hårt, ifredags blev jag det mycket och hårt men jag ger inte upp för det 🙂 När man väl kommer ut så är det ju kul!!

Förra årets säsongsavslutning var det värre, då vart jag, precis som du, bara tvättat mot stenarna och kom aldrig ut, det var lite kallare i vattnet den gången.

Ge inte upp utan sätt dig och kolla lite hur dom andra gör ett tag, det lär man sig mycket på.
Sen måste man ha lite tur oxå.

/ Calle

[rasmus_w]

Nävisst. Halva anledningen till att det gick som det gick för mig var helt klart brist på positivt tänkande. Tänker man att man kommer bli spolad så blir man. I försök nummer två var redan rätt mycket energi bränd på att hålla kroppen varm så då var jag rätt tom på energi. Sen gick jag i vid udden och upptäckte att 4.5:an var toköverriggad alt felriggad, den kändes stum som en skiva och allmänt vinglig så jag antar att jag hade för lite nedhal och för mycket uthal eller så.

[dr-masse]

Jag gör i stort sett likadant på Torö som på Guincho, när det ser ut att vara lite jobbigare. Står någorlunda still (ej “springa runt i brytet” eller “kasta grejorna rakt över”, klarar man det är shorebraket litet…), tar det lite lugnt och avvaktar för att invänta på rätt lucka. Snabb start, få fart och ta sig över. Ofta falla av mycket. Feltajming, dålig fart och lite osis = tokspol, oah!

Visst, Torös “shorebrejk” är inte alltför elakt, men det innebär ju inte att det är lätt att ta sig ut de flesta (alla?) dagar med lite storlek. Det bryter tätt och nära stranden.

Rasmus, det enda skälet till att jag valt att gå i lite mothugg här är för att jag tycker att det är fel att ge folk intrycket att Torö skulle vara hyggligt lättseglat om det inte vore för stenarna. Tro mig, även utan stenarna skulle folk bli duktigt spolade i alla fall med den karaktär som brytet har. Stenarna är som en, kanske oönskad, krydda på en i övrigt rätt salt anrättning. För Östersjön, typ…

[tall-jonny]

Ahh skönt och höra att det är fler än jag själv som kände sig lite små…
Själv har man ju inte seglat stora vågor på länge så valet var ganska enkelt när man kom ner till Torö vid 10:00 tiden; Jag började liksom väldigt många andra på kärringsidan, bara för att känna på det liksom. Hade bra tryck i 5.4 (väger 100) och det kändes grymt stabilt så därför tyckte jag att; – Nu j*vlar, nu var det dags för lite skön vågsegling istället.

I den fortfarande hårda sydvästvinden var det inga problem att kryssa upp mot stenstranden. Känslan av att helt plötsligt befinna sig ute bland massiva dyningar bara ett par hundra meter från stranden gav mig en stor dos adrenalin – här skulle rippas!

Föll av för att gippa mot en stor våg men ångrade mig snabbt när jag såg vad som kom längre ut….stoora vågor. Har som sagt seglat stora vågor tidigare i Danmark och på Maui men det var ett tag sedan…nu befann sig den surfande kontorsfarsan helt plötsigt på ett rykande monster i Sverige, och som grädde på moset; Utanför Stockholm (man blir ju ganska ofta trackad av sina GBG:polers att man bor i fel världsdel) i slutet av oktober en dag som man dessutom hade tajmat med att ta ledigt. Färden mot land gick snabbt – hann inte reflektera hur lång vågen var men plötsligt blev den ännu brantare och jag föll av i en ganska vid sväng framför vågen, fick med mig förvånansvärt mycket fart upp mot vågen men flyttade inte om händerna tillräckligt snabbt – fick för mycket drag i seglet och tappade greppet helt. I vattnet han jag bara tänka att jag inte låg allt för långt från grejorna. Det är då det händer; En stor och elak våg landade rakt i huvudet och jag trycktes kraftfullt och bestämt ner i vattenmassorna, kom upp till ytan, några crawltag mot utrustningen som nu befann sig otäckt nära några stora stenar. En ny våg och en ny – började känna mig svag och kall när jag slutligen får tag på utrustningen några meter från stranden. Lyckligtvis befann jag mig längre söderut på udden där shorebreaket inte heller är så elakt. Släpade mig upp och den helt oskadda utrustningen på stranden.

Senare under dagen efter några sköna vågor kraschade jag slutligen med en bruten mast och söndertrasat segel som resultat. Det är verkligen hårt att segla på Torö och man måste ge cred till de surfare som bemästrar förhållandena som onekligen ställer krav på mod och skicklighet – iallafall när vågorna börjar växa lite mer än vanligt. Men jag har verkligen blivit inspirerad och kommer att åka ner mer i framtiden vid bra utsikter. Förhoppningsvis blir det lite bra träning i SA den här vintern. 😀